Aug 12, 2014 - missmaddis liv    2 Comments

Vi gjorde IKEA!

Godkväll, trogna skara läsare!
Hos oss råder en relativt hälsosam dos av flyttstress och kaos. Lådor har blivit packade, adressändringen är fixad med tillhörande eftersändning och skåpbilen bokad. Magnus har en kollega/vän som hjälper till att bära och vi har en granne några hus bort som erbjöd sig att hjälpa till. Tur det för att det behövs. Det verkar tyvärr inte vara så många som kan hjälpa till. Några andra vänner skulle kolla sina scheman och jag hoppas de kan – ju fler desto snabbare.
Vår längtan är ENORM!

Magnus och jag körde till IKEA i helgen. Vi skulle köpa fler flyttlådor och provligga sängarna vi valt ut på nätet. Vi hade redan gjort en inköpslista i IKEA appen som vi hade med oss. Så vi gick runt där i lugn och ro och det var så mysigt! Vi kom fram till sängavdelningen och blev tillfrågade om vi behövde hjälp av en expedit så jag ställde några frågor och fick provligga olika alternativ. Hon berättade att sängar blir mjukare med tiden så vi kanske inte skulle välja den mjukaste de har (vilket vi hade eftersom vi vill ha en väldigt mjuk säng) utan en medelmjuk. Så den fick vi prova med den bäddmadrassen vi valt ut (tryckavlastande memoryskum) och det var himmelriket. De madrasserna kostade förvisso 800:- extra styck men det kunde det lätt vara värt. Så jag frågade om vi kunde lägga en beställning hos henne och få det levererat på ett visst datum. Hon började knappa in i datorn och jag undrade om hon kunde lägga in andra grejor också.. Som sagt, vi hade en hel inköpslista. En stund senare var ordern utskriven och i handen. Vi kollade runt lite till, fikade och gick sen till kassan och betalade nästan 15000 kronor och åkte hem tomhänta. Vi glömde helt bort flyttlådorna haha.
Aldrig någonsin har vi varit så nöjda med att betala en sådan stor summa och åka hem tomhänta! Vi kommer få det så fint! I vår beställning ligger bland annat vår sängstomme med förvaring plus tillhörande huvudgavel med förvaring, 2 bottnar (90×200), en 180 bäddmadrass, en byrå, säng + bäddmadrass, ben, huvudgavel, skrivbord till Phini, loftsäng med skrivbord/arbetsskiva, hurts till Laaiti, vars 2 kuddar och 1 täcke till killarna.

Man kan tro att det är allt vi behöver men det finns fler grejor vi måste fixa. Vi vill måla om/tapetsera också så det ska köpas allt som behövs till det. Min pappa är ju målare så arbetskraften blir billig! Tur det, för denna historien är allt annat än billig. Nya hyran ligger på runt 11.500 kronor, sen el på det.
Jag fick ju en retroaktiv utbetalning från Försäkringskassan sist, min försenade föräldrapenning som möjliggjorde att jag kunde bidra med 10.000 till IKEA, Magnus la lika mycket. Men det lät bli svårt att slå det..

Min vän Nina har bidragit med en stor bokhylla som ska agera en form av rumsavdelare i flickornas rum hade vi tänkt.

Förutom allt det så är merparten av familjen sjuk. Det hostas, snörvlas och slemmas. Vi är förkylda. men det är väl överkomligt.

Och för att uppdatera om övrig hälsa kan jag meddela att min läkare äntligen skickat iväg remissen till Smärtkliniken som jag bad om för nått år sedan. Hon har även skrivit ut en antidepressiv medicin som heter Cymbalta som har visat sig ha god verkan vid värk som jag ska prova. Vi hoppas på framgång. Det är tröttsamt att leva med värk dygnet runt.

Hah! Och vet ni vad!
Stod bland hårfärgen på City Gross för några dagar sen. Innan jag visste ordet av hade jag plockat på mig en håravfärgning och en blek. Två håravfärgningar senare och två blek så har jag nu gult och orange hår. Jag hade ingen plan alls! Jag vet inte om jag ska ha ljust hår, rött, brunt eller vad.. Däremot ska jag till frissan på lördag och klippa av allt! Ja, det i nacken i alla fall. Förvånade? Nä, inte jag heller… Haha.

IMG_3200.JPG
Fotograf: Kaeli. Med filter.
Kan lika bra slänga upp nån bild när jag ändå håller på!

IMG_1104.JPG
Lillkillen börjar bli stor!

IMG_3185.JPG

IMG_3188.JPG

IMG_3196.JPG

Alltså, det håret Kaeli! Mammas stolthet. Tänk att jag kan massakera och brutalmörda mitt eget hår men hennes behandlar jag som om det vore värt sin längd i guld.

Och kvällens inlägg avslutar jag med ett tack till Magnus ex som lämnade en kommentar i bloggen. Av nån anledning blev jag inte förvånad, det är inte första gången en pojkväns ex kommenterar min blogg haha.
Magnus har ju berättat allt för mig om sitt tidigare liv så jag blev inte förvånad att läsa vilket svin han faktiskt varit – och det gör mig väl glad att jag kan få återberätta om vilken underbar människa han är idag. Hon ville förbli anonym men Magnus visste givetvis vem det var. Det känns som om vi talar om två helt olika människor – jag har inte sett den sidan hon beskriver och hon har kanske aldrig sett denna sidan jag ser varje dag då han dyrkar mig och familjen.
Men tack för kommentaren!

Och med det sagt – Godnatt!

Om detta är en dröm; väck mig inte!

Jag kunde ju aldrig ana. Jag hade inte en susning. Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig just hur bra det kunde bli och hur bra jag kunde ha det.
Så fel jag hade! Du milde, så fel jag hade. Om jag bara hade vetat hur framtiden skulle te sig – hade jag gjort annorlunda?
Jag vet inte.
Jag vill gärna tro att alla händelser har lett mig, oss – hit. Just här.

Man lär sig ständigt genom livets resa. Man lär känna sig själv om och om igen, om man bara tillåter sig att växa och dra lärdom och inse att man kan förändras, man ångra sig, man kan få ändra åsikt – att det inte behöver vara något dåligt. En andra chans. Nytt perspektiv.
Men mest av allt har jag vunnit allt genom att lägga min stridsutrustning åt sidan. Genom att riva mina murar, öppna upp mitt innersta väsen, bjuda in och hoppas av allt jag förmår att jag inte blir mördad. En andra chans. Och jag hade en sådan enorm tur, som lät den rätte komma in.

Ni hänger säkert inte med. Låt mig ta er tillbaka… Till 2012. Inte så länge sedan men det känns som en mindre livstid. När jag träffade Magnus. Vi blev kära och tillsammans.
Mitt liv blev ganska snabbt uppochner. Jag blev sjuk och många olyckliga händelser i mitt liv gjorde mitt liv ganska övermäktigt. Jag valde att avbryta med Magnus. Jag tyckte inte att det fanns någon passion mellan oss. Vi grälade aldrig. Han var min bästa vän. Det var alltså motsatsen till allt jag känner till när det gäller förhållanden. Det kändes så fel! Det var ju inte så ett riktigt förhållande skulle vara – väl? För det hade inte jag lärt mig. Och efter en blandad kompott av tankar och känslor gjorde jag valet att avsluta vår relation. Jag höll ändå kontakt med honom. Jag kunde nog inte riktigt släppa taget om honom trots att jag gjort slut. Han var helt förkrossad, har jag fått återberättat. Inte hade väl jag en susning om att jag betydde så mycket för honom..

IMG_3119.JPG
Exakt så var det, som bilden säger.
Sen träffades vi igen. Jag försökte förklara allt men jag förstod knappt själv. Men på något sätt fann vi varandra igen och ville ge ett förhållande en chans till.

Och jag har fått tänka om, faktiskt. Jag har helt missuppfattat det här med förhållanden, tills jag träffade Magnus. Jag har helt missuppfattat vad passion och själsfränder egentligen är – och vad det kan vara.
Magnus har helt enkelt omskolat mig – bara genom att vara en bra man och att älska mig för den jag är – men framförallt, den enorma respekten och lojaliteten han har mot mig som han får minst lika mycket utav åter.

Om någon hade sagt till mig för några år sedan att man kan ha ett förhållande utan att gräla så hade jag varit först att opponera. Det går väl ändå inte – alla par grälar och det är sunt! … säger man.
Nu när jag har levt med Magnus kan jag inte riktigt hålla med. Vi har fortfarande inte grälat med varandra, omkring 2,5 år senare. Möjligtvis varit småsura i någon enstaka minut men aldrig grälat eller bråkat. Han är den enda mannen jag haft i mitt liv som aldrig kallat mig något elakt, tagit tag i mig eller ens höjt rösten åt mig. Kan hända att vi grälar nån gång i framtiden, vem vet.. men just nu känns det långsökt.
Vi kommer överens om det mesta, nästan allt. Vi ser exakt likadant på familjelivet, barnuppfostran, ekonomin, prioriteringar. Vi visar vår kärlek varenda timme, varenda dag och det fungerar för oss. Vi är bägge två kräftor och stjärntecknet personifierat. Han är en klängapa och det är jag med så det funkar för oss – vi är perfekta för varandra.
Han uppskattar min gammaldags sida – att jag tycker om och vill laga middag, sitta runt bordet med familjen och äta, baka kakor och bröd. Att jag pysslar om familjen. Han gör detsamma. Han brister måhända i köket med sina kulinariska ofärdigheter men makaroner och korv till barnen kan han fixa! Han tar så väl hand om alla i familjen – jag har aldrig fått möjligheten att få uppleva en sådan närvarande pappa till mina barn.

Och jag älskar hur han skiner upp när vi pratar om alla barnen som våra barn. Inte mina och dina utan våra. Han nämnde för inte så länge sedan att han faktiskt vill adoptera mina tre. Så att de blir hans lika mycket.
Han engagerar sig i allt som rör alla barnen, lika mycket. Han borstar tänderna på Kaeli och ger henne godnattpussar, precis som han gör med sitt eget barn. Han ger gåvor till alla barnen lika mycket och tillrättarvisar, precis som en pappa ska. Vi gör ingen skillnad – inte han heller.

Jag har i många år sagt att det finns inget som heter styvpappa eller bonuspappa. Det är mammas/pappas pojkvän/flickvän. Vill minnas att jag hade en diskussion om saken med grannen som kallade sig bonuspappa till pojken i hemmet. Men jag förbehåller mig rätten till att ångra mig. För det vore rent ut sagt kränkande att degradera Magnus till att bara vara mammas pojkvän när han fullt ut tagit rollen som pappa till barnen som inte är hans biologiska. De har blivit hans. Kanske inte via blodsband eller ens på pappret men hemma hos oss är han alla barnens pappa och säger sig älska det. När han pratar om familjen med kollegor och vänner så säger han utan omsvep “Våra 5 barn” och tar stolthet i det.
Och som mamma är jag utom mig av lycka och tacksamhet för det!

Och vi VILL faktiskt vara med varandra 24/7. Vi vill umgås. Vi vill göra allt tillsammans. Han är min bästa vän. Han gör mig glad och lugn och lycklig bara genom att vara i närheten, han är som medicin för själen och jag vill inte vara utan honom. Han får mig att känna mig så ofantligt älskad och vacker. Han ger mig komplimanger varje dag oavsett hur jag ser ut eller vad jag gör. Han bedyrar sin enorma kärlek dagligen. Han är förstående för det faktum att jag inte är vid mitt fulla potential i livet just nu med all värk och den fysiska hälsan som fallerar men han finns där för mig och vill göra allt han kan för att underlätta för mig. Han har inga problem med att jobba en hel dag för att komma hem och fixa disken, tvätten, städa om det så behövs. Och han gnäller inte om saken, han suckar inte ens. Varje dag frågar han mig “Vill du ha nått, ska jag göra nått för dig?”. Han vill så gärna ta hand om mig, hämta dricka eller mat, plocka undan etc..

Han ÄR den perfekta mannen i alla ordalag. Utan omsvep – perfekt. Det finns inte ett ont ord att säga om Magnus och jag har aldrig skådat dess like, han är magnifik och jag skrattar mig lycklig att det är just MIG han valt att vara med och leva med. Hur i helvete lyckades JAG landa denna mannen..? Hur?! Jag vågar knappt ifrågasätta det.

Han är min “…and they lived happily ever after” – slut.
Såvida han inte helt plötsligt en dag vaknar och har plötsligt transformerats till en hustrumisshandlande otrogen lögnare så är han utan minsta tvekan MIN och bara min tills dagen jag slutar andas. Jag kan inte se någon annan anledning till varför jag skulle släppa taget om honom annars.

Aldrig någonsin har någon älskat mig så mycket.
Aldrig någonsin har JAG älskat någon så tillitsfullt och säkert.
Magnus är den enda mannen jag varit i förhållande med som inte besudlas av misstänksamhet. Han ger mig aldrig anledning. Vår kärlek är så stark och så trygg och jag undrar om jag någonsin kommer att kunna leva utan honom.. Han är hela mitt liv. Han är mitt allt.

Jag skulle kunna sitta här och bedyra denna kärleken i hundra år men jag utgår från att ni förstår nu.

Vårt recept för ett framgångsrikt perfekt förhållande;
- Respekt
- Lojalitet
- Kärlek
- Ärlighet
- Öppenhet
- Vänskap
- Förståelse

I vilken ordning ni helst själva behagar. Att lyssna på varandras önskemål och behov och svara därefter.

Om detta är en dröm – väck mig INTE!
Tänk att jag hamnade här efter allt jag genomlidit. Snart flyttar jag och min älskade till ett radhus med våra fem barn och jag får min svenssonidyll besannad, som jag drömt om så länge. Allt tack vare Magnus.

Snälla, snälla, snälla… väck mig inte!!!

Aug 5, 2014 - missmaddis liv    No Comments

Inför flytten!

Nu börjar det hända saker och vi är SÅ glada och förväntansfulla.
Vi har planerat flytten och den blir den 30/8. Adressändringen är fixad och skåpbilen bokad! Nu börjar vi så smått att packa.
Kontraktet blir förmodligen påskrivet idag eller imorgon.
Det närmar sig!

Magnus har tagit semester från flytten & två veckor fram – så vi har gott om tid och möjlighet att packa upp och få upp allt i lugn och ro då barnen är på dagis/skola. Ja, nästan alla barnen dvs.
Så det blir några tripp till bland annat IKEA för att köpa möbler – vi behöver ju en hel del. Pojkarna ska få varsin säng, varsitt skrivbord och annat smått de kan behöva. Magnus och jag behöver sängstomme, sängar, huvudgavel.. Vi behöver fler gardiner och gardinstänger etc osv.. Men det är ju det roligaste – shopping & inredning!

Ååh vad mysigt det ska bli!

Aug 1, 2014 - missmaddis liv    6 Comments

EBAY!!

Är det bara jag eller tappar man lite lusten att gå och städa och göra mysigt och fint hemma, när man vet att man ska flytta inom kort?
Och inte bara det – denna tropiska hettan vårt land upplever tar en del energi och lust också. Och med det sagt; Nej vi har det inte smutsigt hemma, men kanhända mer stök än vad som är vanligt hos oss. Smågrejor överallt och lite skit i hörnen.
Tilläggas bör, att vår bebis här hemma vill ha kroppskontakt i stort sett dygnet runt så jag sitter en hel del med honom. Han är så sällskapssjuk. Och med värmen är varken bärsjal eller bärsele nån hit, det blir för varmt för oss bägge.

Barnen börjar längta mer och mer till både flytt och skolstart. Pojkarna ska ju upp en årskurs och Nena (Eljena) ska börja FSK! Stora tjejen! Kollade på bilder häromdagen då jag och Magnus nyss träffats, och insåg hur mycket flickorna växt! Det känns så underbart att få vara med om Nenas utveckling från dag till dag och nu får vara med när hon börjar skolan! Vi har köpt en ryggsäck åt henne som hon älska och har lovat att ta henne på inför-skolan-shopping och det ser hon mycket fram emot!
Vår kontakt har varit lite krokig i sommar av olika anledningar så jag har provat en annan teknik för att locka henne ur sitt skal och kan härmed stolt tala om att det fungerat bättre än nånsin! Nu pratar hon mer än nånsin (oftast) och kommer och vill mysa med mig.
Min mål har aldrig varit att vara “den elaka styvmorsan” – jag vill inte ersätta nån mamma alls. Jag är Madde, pappas flickvän/sambo. Jag är mamman i hemmet och därmed en modersfigur och jag vill att hon ska vara lika trygg och älskad här som alla de andra barnen. INGEN SKILLNAD. Hans barn, mina barn = VÅRA BARN.

Åh. Ebay, mina vänner. Har ni upptäckt ebay än? Jag shoppar som en galning på ebay och är tacksam att jag har en snäll sambo som inte gnäller, haha. Jag shoppar förvisso bara för “mina” pengar så han inte känner att jag tar hans pengar – för det gör jag absolut inte. Vi säger att vi har gemensam ekonomi, men hur går det egentligen till? Vi har än inget gemensamt konto, vi har inte kommit så långt – bara pratat om att vi SKA öppna konto tillsammans. Han har sitt konto med sin lön etc, jag har mitt konto med min lön etc, sen swishar vi pengar till varandra för hyra, el, försäkring, storhandling. Hade varit smidigare med ett gemensamt konto..
I alla fall, var var jag.. Jo! EBAY! Ebay och shopping!
Seriöst, en klocka för en tia..? Väggord för en femtiolapp som kostar runt 700 kronor i Sverige – whats not to love?
Just nu har jag en lista med grejor jag köpt som jag väntar på. Varje dag är som julafton när man ska kolla postboxen!
Just nu väntar jag på nån present till Magnus, babygym till Keeron, varsin klocka till pojkarna och min mamma, väggord till nya lägenheten.
Igår köpte jag varsin rosa surfplatta till flickorna som de ska få.
Man tjänar på att köpa från ebay. Handlar man från Kina så är ofta frakten gratis! Det gillar jag.

Nu är det fredag & min man är hemma. Ikväll kommer mamma, pappa & mammas väninna Pelvi hit. Pelvi har fyllt år och ville bjuda oss alla på tårta och vi valde vår lägenhet eftersom den är svalast.

Åh! Och dagens mätning på BVC med Keeron visade att han hamnat något ÖVER medelkurvan på vikten. Han väger nu 5375 gram och är 56 cm lång. Han växer så oerhört fort! 8 veckor & 3 dagar idag! Vi närmar oss 3 månader med stormsteg!

Jul 30, 2014 - missmaddis liv    2 Comments

#nåldyna

Imorse var jag nere på vårdcentralen för andra dagen på raken, för att lämna blodprover. Jag pratade med min läkare för några dagar sen och sa till henne IGEN att jag vill ha remiss till Smärtkliniken som reumatologen rekommenderade då han gav mig min diagnos för över ett år sedan. Min läkare ville i fjol inte remittera mig förrän jag gått hos psykolog, för det är tydligen standard. Min läkare påstår att Smärtkliniken skickar tillbaka remissen om patienten inte gått hos psykolog.
Och nu har min läkare (åter igen) börjat forska i vilka mediciner jag ska ha. Det har visat sig att vissa antidepressiva preparat har god effekt vid värk hos fibropatienter: Läs här. Så min läkare vill skriva ut Cymbalta till mig och prova om det fungerar, i samband med någon annan smärtlindring som hon nu efterforskar om. Jag kan/får ju inte ta vilka tabletter som helst efter min GBP. NSAID preparat är strikt förbjudet, i synnerhet då jag har magsår också.
Sen diskuterade vi min mage också. Den är synnerligen FUBR (fucked up beyond recognition). Jag har ju mer eller mindre kroniskt tarmvred. Med det menar jag att mina tarmar har en tendens att vika sig, klämmas fast och vridas. Och när de gör det är det otroligt smärtsamt. Oftast lägger det sig igen av sig själv, allt från några timmar till några dagar. Om inte, så är det akut operation som gäller. De senaste veckorna har varit jobbiga då mina tarmar snurrar och har sig. Papaverin & alvedon har tagit nån enstaka procent av värken men det verkar ha gjort sitt nu. Att ha konstant nära-döden-ont har blivit en del av min vardag.
Men det mest positiva är mitt järnvärde. Kunde knappt tro det var sant när provsvaren kom tillbaka och visade ett HB på 137! SÅ högt kan jag inte minnas jag nånsin haft och jag är stolt! För det var under graviditeten som det började sjunka drastiskt och jag påpekade för läkaren (på spec) att mitt näringsupptag pga GBP är sämre än vad de tror och jag bestämde att ta 2 extra järntabletter utöver den rekommenderade dosen som redan finns i min multivitammin jag tar dagligen och jag började ta samma dos igen när jag blödde efter graviditeten. Jag blödde sammanlagt lite mer än 7 veckor – min mens kom dagen efter avslaget slutade (för mycket info? Sluta läs..) så jag tog dubbla dosen järn igen och sedär – det lönade sig! Vad duktig jag är minsann.

Nu väntar jag på de senaste provsvaren på blodet jag lämnade imorse. Läkaren ska kolla mina levervärden innan nya mediciner sätts in.
Jag hoppas allt är på rätt spår nu med medicinerna och smärtkliniken..

Pages:1234567...529»