Sammanfattning: KUB (och nytt datum!) 11

Sammanfattning av kub: riskfaktor ligger på 1/20000. Så det får räknas som bra resultat. Allt såg bra ut på dagens UL. Bebisen var väldigt aktiv, låg knappt stilla. Pulsen bra, lagom mängd fostervatten, moderkaka ser bra ut osv. Jag har (såklart) socker i urinen men det hör till när man har nån form av diabetes. 

Givetvis fick vi nytt BF, den 26/12. Vi slipper i alla fall att föda på julafton? Kanske. 

Sen kan det vara så att det blir en pojke. Det är för tidigt för att vara säker men det kan vara så. Misstänker det. Jag ska inte ljuga och säga att jag inte ville hellre ha en flicka men det betyder inte att en pojke är minst lika välkommen! 4 söner och 1 dotter är jag nu inställd på. Men det kan förändras. På UL bilden tycker jag mig se nått som liknar ett fawkjo-finger där en snopp kan vara. Liksom hånar mig haha! 

Sen var det den detaljen med NAMN som vi givetvis redan måste fundera på. Det tar sin lilla tid att hitta det perfekta namnet som passar in i vår skara med unika namn. Något som passar med Phini, Laaiti, Eljena, Kaeli & Keeron. 

Om det mot förmodan blir en flicka ändå så funderar jag (vi) på Keera [ki-rah]. Tanken kom efter Emmas (NailsByTamagal) förslag om Kiara. Pojknamn vetefan..

Förslag? Ni har gott om tid på er! 


KUB del II idag. Coming up!

Idag är det dags för del 2 av kub. I min region erbjuds man kub när man uppnått en vis(s) ålder och jag tackade ja. Har såklart lämnat blodprov för nån vecka sen, idag är det ultraljudet. Spännande att se bebisen! Undrar om det blir mer verklighetskänsla. Jag har fått två vul (vaginal ultraljud) redan. Ett när jag blödde runt vecka 5, men det visade mer eller mindre bara en cellklump – en graviditet. Så några veckor senare fick jag ett till och då kunde man se ett hjärta ticka. Även om det (för mig) inte såg ut som en bebis.. 


Sen ska uträkningar göras för att se om bebisen ev har några kromosomförändringar etc. Jag har gjort detta förr. 

Spännande! 


Kaeli Rose: 6 år idag.  2


Givetvis glömmer jag aldrig när hon kom till världen. Snabbare förlossning får man leta efter. Min första (och hittills enda) dotter. 

Idag fyller hon 6 år. Helt sjukt vad tiden går fort. 

Hon har verkligen utvecklat en personlighet helt i min smak även om vi kan gräla ganska mycket. Men hon är så bestämd, så envis. Hon blir hellre förbannad än ledsen. Hon är tuffare än alla andra i familjen och orädd. Hon är sanslöst social och pratar med alla. In fact – hon pratar hela tiden – hon är ALDRIG tyst! Hon är frågvis och vetgirig och otålig. Hon är samtidigt väldigt kärleksfull och empatisk. Hon älskar att gosa! Hon älskar de mindre barnen och tar gärna hand om dem som en minimamma även om yngre barn ofta är större än henne eftersom hon är så LIIIITEN! 

6 år. Och 4 år av dessa 6, dvs mer än halva av hennes liv, har hon haft en pappa. Magnus fick den rollen ganska snabbt. Det var Kaeli själv som bestämde det – hon började kalla honom pappa och han älskade det. Man hade inte kunnat tro nått annat. Han har funnits där sen dag ett. Bytt blöja och hela alltet utan en sekunds tvekan. 

Fan vad jag avgudar henne. Grattis på födelsedagen älskling. 


Sommarlov 2016 har böjat!  3

Nu är det sommarlov för oss! De två små gick i torsdags, följde med på de tre storas avslutning i fredags. Eljena följde med sin biomorsa hem efter avslutningen och ska vara där i 2 veckor. Sen ska hon vara hemma i 5 veckor sen tillbaka till morsan i 2 veckor. Hon kunde inte ha Eljena sammanhållen tid eftersom hon ska ploppa barn i sommar… Så givetvis får vi planera sommaren kring hennes situation. 

Magnus jobbar två veckor till så jag är ensam hemma med kidsen. Sen har han varvat lite föräldraledighet för några ungar med sin semester så han är hemma runt 9 veckor i sommar. Som jag längtar!! Jag älskar att vara med honom!

Det enda jag ”planerat” är att vi ska till Tosselilla med barnen. Där finns så mycket att göra och det är så mysigt där. Ska bli roligt! Eventuellt en vecka i en stuga, annars inget. Om väder tillåter kanske vi åker till stranden. Kanske skogen. Detta året är vi inte i Småland bortsett från helgen då Magnus bror med sambo har namngivninsfest för sin dotter. 

Vad gör ni i sommar? Planer? 

Idag körde vi till rusta och bytte blendern vi köpte. Den andra pajade. Det var såklart inga problem att byta. Kom hem & provade den nya och den funkade till och med bättre än den första nånsin gjorde. Den var nog mer defekt än vi trodde. 
Jag är inne i en period där jag provar massa smoothies och milkshakes. Så himla gott! 

Vi köpte nya skor till Kaeli IGEN. De andra varade 1 månad sen stack tårna ut. Så min plan var något som kanske är mer hållbart men passar sommarväder. Såhär blev det. 


249:- på DinSko

Alltså, att barnskor ska vara lika dyra som vuxenskor! 

Det var allt för mig! Bjuder på lite random bilder! 

När vi var på Tirups Örtagård

Lizette & Phini var ute!

Lollo & barnen hälsade på.

Lizette & Kaeli


Magnus är HCg-positiv!!! 35

Hemlighetsfulla hintar!
Så många hintar jag slängt ut på sistone. Förvisso – de flesta ganska långsökta. Men den mest uppmärksamma kan ha listat ut. Några gjorde. 
I vår lilla hemlighetsfulla bubbla som vi av olika anledningar valt att mest hålla för oss själva har vi efterhand släppt in en skara som uppmärksammat av olika anledningar. 
Men jag antar att det är dags nu. Det böjar redan bli svårt att dölja. 

HCg
På kvällen den 17:e april kissade jag på en sticka. Graviditetstest såklart, mest för att bevisa för Magnus att han har fel för han sa hela tiden att jag var gravid. Jag kissade – det blev ett streck och jag sa till Magnus att det inte var något. Sen skulle jag kasta den men Magnus tog det. Han skulle vara lustig och sa ”Nu ska jag producera HCg!” sen kissade HAN på stickan. Jag skrattade men en stund senare så såg vi TVÅ streck! Jag blev mest orolig att Magnus var sjuk, för när män kissar positivt på graviditetstest så brukar det innebära att de har cancer. Det var seriöst min första tanke! 
Morgonen därpå tog jag uteslutande tester. En sticka och ett digitalt. Båda visade positivt. 


Så var det med det. Sen ringde telefonen och jag var tvungen att susa till skolan och se efter Laaiti. Så testerna låg framme hemma så barnen såg dem när de kom hem. De flesta barnen blev glada, förutom Phini. Han började lipa! Han ville inte ha fler syskon! Han grät högt och tydligt och jag visste inte vad jag skulle säga riktigt. Plötsligt förbyttes hans gråt mot asgarv sen satt han där och skratta så han kikna och jag var förvirrad. Jag förstår verkligen ingenting. Är ungen schizofren?!

– Vad skrattar du för?! undrade jag.
– Jag kom precis på hur bebisen kom dit! Jag vet vad ni har gjort igen!!! svarade han.
 

Han är ändå 12, snart 13. Den barnsliga reaktionen var jag inte beredd på men tacksam att han inte var ledsen längre. 

Diabetes
Bara några dagar senare fick jag ett sjuhelvetes blodsockerfall. Kände igen symptomen direkt. Så jag bestämde mig för att hålla koll på mina värden och märkte ganska omgående hur det svängde radikalt. Uppemot 10,11 och dalar ner till 2,3. Jag försökte ringa min MVC men fick inte tag i någon så jag ringde direkt till spec-MVC där jag gått med alla mina graviditeter av olika anledningar. Jag tänkte rådfråga. Så jag fick tid direkt till bm, telefonnummer till diabetesläkare. Sen skrevs jag in direkt och fick mitt graviditetsschema med alla extra kontroller. Eftersom mitt socker reagerar såhär, så tidigt (redan runt vecka 4-5) så är läkarna lite förbryllade. Graviditetsdiabetes brukar inte visa sig förrän mitten/slutet av graviditeten. Och svårast såklart är diabetesen i slutet av graviditet. Men inte i mitt fall – här är det PANG BOM!  Så de blev osäkra på huruvida det är en Graviditetsdiabetes eller typ 2. Men det får kontroller några månader efter förlossning avgöra, tills dess behandlar de mig som Graviditetsdiabetes. Igen. En läkare sa till mig att jag utan tvekan kommer få en typ 2 diabetes i framtiden. Det är nästan oundvikligt med tanke på heriditet, gastric bypass och nu 2 Graviditetsdiabetes. Läkarna ville sätta in insulin för veckor sen men jag ville prova själv. Med Keeron fick jag insulin i slutet av grav. Men nu kan jag inte undvika det längre (vecka 12 nu) så läkaren skrev ut insulin.. 
Så är det. 

Hintarna


När ”bebisen” var stor som ett sesamfrö la jag ut bilden på sesamfrö. Ja jag vet – VÄLDIGT långsökt. Sen cravings på ostbågar och då fick jag faktiskt mail från en tjej som undrade om jag är gravid! Med allt snack om mitt blodsocker trodde jag faktiskt att folk skulle fatta – de som följt mig och känner till. Någon enstaka gissade rätt men jag sa inget. Jag skrev ett inlägg att jag slutar med mina mediciner. Det borde någon ha fattat? 
Nedräkningen till julafton, ja nån har väl funderat på det. Alltså, om jag hade fått planera en graviditet så hade jag INTE gjort det till decembermånad överhuvudtaget. Då har vi redan 2 födelsedagar och en dyr julafton. Men ödet ville annorlunda och satte ett BF (beräknad förlossning) på självaste JULAFTON! Enl sista mens, dvs. Jag önskar att UL ger oss ett annat datum. 
Men än mer långsökt var väl hinten med bilden på säkerhetsnålarna. Där representerar nålarna vår familj med en liten inuti en annan. Men det verkade inte vara någon som analyserade det, haha! 

Kommentarer och Reaktioner
Och när man redan har en barnaskara som i de flestas ögon är stor så är det inte lika många förtjusta reaktioner. Vid första och andra graviditeten blir folk omkring alldeles lyckliga å ens vägnar och gratulerar. Man har många som delar glädjen med en. Men efter tredje, fjärde och nu femte så får man istället frågan ”det räcker väl nu?!” – och jag blir SÅ provocerad. Så provocerad att en del av mig vill skaffa 5 till BARA FÖR ATT DEN SA SÅ! Onödig kommentar. Räcker? För vem? Oss som tar hand om dem eller andra som tittar på? 

Kommentarer som ”var det så genomtänkt” och att jag borde ”hålla ihop benen” spyr jag på. Det är så fruktansvärt respektlöst

Eftersom vi berättar att vi väntar barn/är gravid så innebär det att ja, vi tänker behålla barnet. Annars hade vi väl inte berättat nått? Och om vi då berättat vi ska ha barn, så innebär det med största sannolikhet att vi VILL HA det barnet så då känns väl såna kommentarer ganska onödiga och överflödiga. Men oroa sig inte – ni slipper betala. Ni slipper långa och sena nätter. Alla blöjbyten och vällingflaskor och allt däremellan slipper ni – vi fixar det själva. Och eftersom vi berättar vi ska ha barn och därmed VILL ha vårt barn så hade det räckt med ett grattis? Och eftersom vi berättar det för er så vill vi dela med oss av vår glädje – känn dig hedrad istället för att kritisera vårt val, vårt liv? 

Jag blev själv förvånad över hur jävla ledsen och besviken jag blev när någon närstående oss hade onödiga kommentarer att ge – jag brukar i regel ge högaktningsfullt fan i andra människors åsikter om mig, mitt liv & mina val. Men jag antar att det var en blandning av hormoner och det faktum att det var en närstående (släkting) som jag respekterade som la onödiga kommentarer när vi valde att berätta för dem. Människan förlorade en del av min respekt på plats där. 

Det förvånar mig att många av mina vänner är mer lyckliga för/med oss än några av våra egna släktingar. Det hade varit förbannat mysigt om barnets släktingar hade brytt sig mer.. Men man kan inte få allt här i livet. Vi klarar oss! 

Magnus pappa hade syrliga kommentarer. Magnus mamma sa grattis en vecka senare när Magnus ringde och drog upp saken. Min pappa har än idag inte sagt grattis eller ens nämnt något om graviditeten. Den enda där som tycks lycklig är min mamma som längtar till sitt nya barnbarn att pussas med. Magnus ringde sin syster först av alla för att ladda positiv energi haha. Han visste hon skulle ha en positiv reaktion och det hade hon! Det gjorde mig/oss väldigt glada! 

Transport
Nu är vårt enda problem bilen. Vi köpte en 7-sits Chevrolet Transsport för att alla skulle få plats och jag älskar denna bilen. Och jag vill inte ha nån buss! Haha. Men det är så sällan vi åker nånstans ALLIHOP så det kanske inte ens behövs. Jag tänker lite så, att folk kan hälsa på oss istället om de vill träffas! 

Dåså!
Nu var det offentligt då förmodar jag. Jag övervägde ett tag att inte berätta något alls för någon eftersom jag blev så nedslagen av vissa kommentarer. Men nu är jag över det. Jag tänker inte låta någon  annan få ner mig. 

Lämna gärna kommentar men..
Om ni har några tråkiga kommentarer så håll hellre käften. Det är inte så att jag inte välkomnar andra åsikter än min egen eller inte tillåter människors frihet att yttra sig. Men det är så jävla onödigt och jag har inte bett om någons jävla åsikt. Just sayin.  Ja jag vet jag låter fientlig men när man möter tillräckligt med kritik så blir man lite defensiv. Vilket är tragiakt i detta fallet. Det är VI som ska ha barnet – andra människor har inte rätt till nån jävla åsikt om mitt liv.

Summering: Vi ska ha en bebis till jul! 

Och vem vet, nu när vi är igång kanske vi lika bra kan sikta på familjen annorlunda och fortsätta med ett gäng ungar till? Och ja, ni slipper ta hand om de också. Ni slipper till och med ge dem presenter och julklappar! How about that!