Korkade människor. 

Graviditetshormoner överallt här. Sitter mest och irriterar mig på människor och hur jävla korkade de är. Korkade, dryga, envisa och…korkade – sa  jag det?

Jag har verkligen inget tålamod kvar. 


Höstterminen officiellt påbörjad!  1

Idag började Magnus jobba igen. Han har verkligen haft långledigt och jag har börjat vänja mig vid att ha honom hemma. Det har varit så skönt – eftersom han är den han är. Han hjälper till med allt och har fixat en hel del disk, tvätt, städ och pyssla om mig. Nu är hösten här och lite nya rutiner för oss eftersom saker förändrats. 
Kaeli har ju börjat förskoleklassen. Ja hon går officiellt i 0:an, på skolan. Min lilla flicka! Tiden har gått så fort! Hennes inskolning gick bra. Första dagen var jobbig i fem minuter för henne, hon ville inte gå in. Men sen fick hon syn på en kompis som går i hennes klass (som gick på hennes avdelning på dagis) sen var hon ”hemma”. När jag sen skulle hämta henne ville hon inte med hem. Sen dess har det gått fantastiskt. 


Ja jävlar. Och Phini, min förstfödda – har börjat HÖGSTADIET!! Vad i helvete hände?! 

Eftersom Kaeli nu går på samma skola som de äldre tre syskonen så lämnas de alla samtidigt där runt 8:10. Förr har det vart så att Magnus kört Eljena på morgonen innan jobb. Hon började 08:15, Kaeli & Keeron började 09 då. Men eftersom Kaeli nu också börjar 08:15 (och Keeron 08:30) så kör jag alla på morgonen. 

Det är inga långa dagar. Keeron hämtas 13:15 och tjejerna 13:30 när Eljena slutar. Passar bra med tiderna. 

Vi/jag har övervägt att säga upp Eljenas fritids eftersom hon ändå slutar när jag hämtar så det känns som onödiga pengar att lägga ner på en fritidsplats som inte nyttjas. Vi betalar alla omkostnader rörande henne själva (bortsett från biomammas bensinpeng vid hämtning/lämning) så det blir mycket i längden eftersom vi har fler barn. Sen å andra sidan kan det vara bra att ha kvar hennes fritids ifall jag ska iväg på möte efter skoltid. Då slipper jag ordna barnvakt åt för många barn. Beslut, beslut.. Förvisso inte mitt beslut ang hennes fritids – det är ju Magnus & hennes biologiska mamma som ska besluta, det är bara mitt namn på räkningarna.. (All barnomsorg står i mitt namn, även hennes). Såna saker kan kännas surt som styvmamma. Man har bara förväntningar och skyldigheter men absolut inget annat. I vårt hushåll fixar jag vinterkläder, vinterskor, skolgrejer, vårkläder, vårskor osv etc men jag får inte vara med och bestämma om hon ska vara ledig eller vara på fritids, om hon ens ska ha fritids osv.. Nåja. Surt, sa räven! 

Nu ska jag bara vänja mig vid alla dessa nya rutiner och lite mindre morgonsömn! 

Keeron har ju dessutom börjat på nytt dagis. Trekanten, som han gick på innan (där alla mina barn gått de senaste 10 åren!) har på beslut av kommunens politiker lagts ner. Den ska rivas och byggas om till skola (sjukt onödigt!). Det stör mig att politikerna tar beslut om våra  barn som påverkar deras trygghet och stabilitet utan hänsyn till föräldrars åsikt ens! Men nåja – vi har inget annat val. Keeron flyttades till nytt dagis med nya fröknar (bortsett underbara Helena från hans tidigare avdelning, som följde med), nya lokaler, nya kompisar & ny miljö. Så det blev en ny inskolning – vi hade ett långt sommarlov med. Så förra veckan var jobbig – mest för mammahjärtat. Var med honom några timmar varje dag, mindre dag för dag. Nu lämnar jag honom och mammahjärtat värker när han blir så ledsen. Till vår tur har vi fröknar som alltid smsar när han är glad igen, oftast med en bild på Keeron. Sånt är GULD VÄRT!! 

Nåja! 

Välkommen höst! 


När vi lärt oss att skämmas.  2

Och där ligger han på skötbordet. Han låter mig utan invändning hålla i hans anklar och lyfta upp hans rumpa. Han jollrar bekymmerslöst en stund innan han börjar sjunga obegripligt på en, för mig, okänd trudelutt. Jag torkar hans ända med våtservetter och ser till att han blir alldeles ren innan jag tar på honom en torr, ren blöja. Han ligger kvar och ler och sträcker ut armarna åt mig när jag är klar och lika lyckligt låter mig lyfta ner honom på golvet och pussa hans panna. Han tultar iväg, fortfarande bekymmerslöst och kommer med största sannolikhet inte ägna en sekund åt att fundera på blöjbytet. 

Om vi sen ska snabbspola cirka 80 år in i framtiden när han en dag kanske ligger i en säng på ett äldreboende och (åter igen) inte har något val än att låta någon annan torka av hans ända så kommer han med största sannolikhet reagera annorlunda. För nånstans mellan hans då cirka 80 och nu 2 så har han lärt sig att skämmas. Han kommer nog inte ligga och nynna nån trudelutt. 


Morgonens onödiga tanke. Och med den: meningslösa blogginlägg. 


Hyckleri på bloggen!  2

När jag går in på bloggen och läser de två senaste rubrikerna inse jag hur mycket det skriker hyckleri. Ena dagen förespråkar jag LCHF, andra dagen gnäller jag om lakritsglassen. 
Hur rättfärdigar man det? Tillåt mig ge det ett försök. Om än långsökt.. 

Min diabetesläkare var inte lika nöjd som jag med min kostomläggning. Jag menar, en hel vecka utan insulin och med det även utan höga eller låga värden. Det måste vara FÖR bra för att vara sant, eller hur. Så läkaren sa till mig att jag (eftersom jag är gravid) borde äta lite kolhydrater ändå och då även ta insulin. Så – doktorns order: kolhydrater. Han sa inte VILKA kolhydrater så jag valde fritt själv; lakritsglass. 

Sen är jag ju gravid. Och en gravid kvinnas cravings ger man sig inte i lag med. Jag åberopar därmed min gravidklausul. 

Jag sa ju att det var långsökt…