Välkommen till vår värld, baby *****  16   Nyligen uppdaterat!

Den relativt korta versionen; kontentan. Jo, klockan 14 var vi på förlossningen för igångsättning.  Först fick jag ligga med CTG en stund. Sen undersökt. Öppen ca 2 cm. Fick 1/4 cytotec under tungan runt 16:00 som med mina tidigare igångsättningar. Man får var fjärde timme. Jag svarade ganska bra på den och började få små värkar. Inte olidligt men ändå. Kl 20 fick jag en till. Då var jag öppen 3 cm. Seriöst – 1 cm på de timmarna! 

Vid 22 var det byte av bm. Vår bm gick hem och vi fick en ny. Vid 23 tog hon hål på hinnorna och vattnet gick. Då fick bebisen en skalpelektrod. Den snurrade sig förvisso så en ny sattes. 

När vattnet hade gått förändrades värkarnas karaktär direkt. Nu blev det allvar! Inom kort kom lustgasen fram. Min tanke och plan om epidural kasserades denna förlossning också. Damnit! Jag insåg att jag skulle få klara mig på gasen. 

Bara ca 30 min senare hade jag öppnat mig till 5-6 cm. Och redan då började jag känna ett enormt tryck ner. Bara en kvart senare eller så krystade jag. 

Vattnet gick alltså runt 23:00. Jag var då runt 3 cm öppen. Bebisen föddes 23:48

Jag känner igen det. När vattnet går är det  mer eller mindre dags för mig. Barnmorskorna här har läst mina journaler tidigare så de var beredda på detta. Allt var redan förberett i god tid. Och barnmorskan lämnade inte rummet efter hon satt elektroden. Barnmorskan som förlöste mig var/är helt fantastisk. Och undersköterskan med. 

Bebisen då!?

Jo – tillåt mig presentera vår son Meelo

Född 7 december 2016, kl 23:48. 

2610 gram. 46 cm. 



En rumpnisse. Eller en apunge. Men vår unge! 


Kl 14:00 3

Förlossningen ringde!

Hallelujah! 

Mellan kl 14-14:30 sa hon att vi kan komma in. Jag tolkar det som 14:00. 

Så idag sätts jag igång. Nu blir det bebis! 

Så nu ber jag er alla att hålla tummarna. Att hoppas, att tro att allt kommer gå bra. Att bebisen är frisk & mår bra. Att det inte tar för lång tid. Att det inte gör för ont. Så slut upp, hoppas – önska & tro, för oss och med oss!



Lets rock & roll! 


Fortfarande ingen bebis!  2

Pratade med förlossningen i morse som planerat. Jag hoppades att jag inte skulle få en tid alldeles för sent på dagen. Det visade sig vara den sista oron jag behövt att ha. 

De hade tydligen två igångsättningar som var mer akuta än mig. De hade ingen plats. Så de skulle ringa när de hade plats, aningen där i Lund eller Malmö som de samarbetar med. Antingen skulle de ringa på eftermiddagen eller så blir det imorgon. Eller i övermorgon. ”Hoppas det är okej” säger hon. 

Nej det är inte okej men vad ska jag göra åt saken.. 

Besvikelsen och frustrationen är ofattbart enorm. Hela helgen sen detta blev bestämt med igångsättningen i fredags har bara bara handlat om ”Håll ut.. snart där!”  

Så nu kan jag bara hoppas att de ringer imorgon bitti istället. 

Det ställer till det för oss. Vi var tvungna att ta de tre minsta ledigt – vi har ingen som kan hämta de från skolan annars om vi är där. Min mamma bor mitt mellan dagis & skola (varsitt håll) och vi bor på andra sidan byn. Mina föräldrar har inte körkort och min mamma har ont i sina fötter. Så hon får passa de här hos oss. Så nu var de lediga idag. Och får helt enkelt vara det tills…? Bebisen är ute verkar det som. Det stör mig enormt. 

Just nu är jag på bristningsgränsen. Gråtfärdig. Tålamodet är slut. Jag har ont. Jag är trött. Jag är färdig. 


Sterilisering.  4

Jag har skrivit under papper på KK. Att jag vill bli steriliserad OM jag (mot förmodan) får kejsarsnitt. Jag vet att jag med största sannolikhet kommer föda vaginalt men måste erkänna att en del av mig önskar kejsarsnitt bara för att bli steriliserad. 

Inte för att jag inte VILL ha fler barn – faktiskt. Utan för att min sargade kropp inte klarar det. Min kropp klarar inte av fler graviditeter. Jag vet att jag inte kommer bli frisk, det är snarare så att jag kommer bli sämre. Och att känna att det kanske inte direkt är mitt eget val känns som en förlust. Om jag ska vara ärlig. 

Fast denna graviditeten har tagit det sista ur mig. Min kropp är söndertrasad. Jag kan inte minnas nånsin varit så fysiskt och psykiskt utmattad. Jag klarar av på sin höjd 7 trappsteg innan jag är slut och benen inte bär. Jag vill sova dygnets alla timmar. Jag har ont precis överallt. 

Ja jag ser framemot att föda på tisdag även om jag ju vet hur jobbigt det är och ont det gör att föda barn. Men jag behöver det. Jag hoppas såklart att mitt liv underlättas efter förlossningen. 

Tisdag. Då är jag i vecka 37+0. Gud nåde om igångsättningen inte funkar eller om jag blir hemskickad eller om de inte ens har plats den dagen som vi ”bokat”. Då kommer jag ha ihjäl någon.. 


På TISDAG ska jag föda barn!!  10

Idag hade jag tid på kk. Först en tid för TUL (Tillväxtultraljud), sen en tid till läkaren för att bland annat diskutera igångsättning. 

TUL gick bra. BM mätte och kikade och satte även på en 3D funktion och skrev ut bilder! 

Enligt dagens beräkning, vecka 36+3, så väger bebisen omkring 2607 gram. Således väger han mer än vad Phini gjorde vecka 40.  

Jag fick sitta med CTG en stund, allt såg bra ut. Läkaren kom in och satte sig och det kändes mer som småsnack. Hon är så himla bra denna läkaren! Hon verkligen lyssnar och är avslappnad. Jag hade några frågor om epidural eftersom jag har buktande diskar och sned ryggrad. Under tiden jag pratade plockade hon upp telefonen och ringde en narkosläkare. Det fanns ingen möjlighet för oss att ses idag men narkosläkaren ringer mig på måndag och pratar. Jag nämnde även problemen med igångsättningen av Keeron. Att läkaren då inte lyssnade på mig utan misslyckades att sätta igång mig. Jag berättade att jag träffat en läkare som däremot hade lyssnat och då fick igång förlossningen. Så läkarn idag skrev in detta i min mödrajournal så att förlossningen vet att de inte kan ge mig oralt hur som helst, jag har dåligt upptag efter min gbp. 

Vi diskuterade igångsättning. Först sa hon att det kan kanske bli om två veckor. Eller att vi kanske ska ta det vecka för vecka. Jag sa att jag haft sammandragningar med ”mensvärk” och jag tänkte att jag kanske öppnat mig. Man känner lite igen saker och ting när man fött flera barn innan. Men innan något är bestämt ska de undersöka mig först, sa läkaren.  Barnmorskan kände på magen, huvud ner och rörligt. Sen kände läkaren på tappen. Det var spännande med hennes ”Mmhmm.. aha..”. Livmodertappen är mjuk och jag är öppen 2-2,5 cm. Ett ganska bra läge för en igångsättning. Så hon undrade vad jag tycker om onsdag. 

I’m game! 

Hon kom tillbaka efter att hon ringt förlossningen och fått bokat in mig till på tisdag. Så på tisdag blir jag igångsatt. 

På TISDAG!! 

Förlossningen ska således ringa oss på morgon/FM beroendes på hur mycket de har att göra sen kör vi. Sen får vi se hur länge vi stannar där inne. 

Spännande va?