Apr 16, 2014 - missmaddis liv    5 Comments

Jag har sagt det förr men säger det igen…

Nä det blev inte Sheer Cover för mig. Det blev bareMinerals, som jag också varit nyfiken på. Sheer Cover och bareMinerals har jag hört nästan samma saker om – allt positivt så det var egentligen antingen eller.
Magnus tyckte jag skulle få testa så vi körde iväg till Kicks i helgen där han köpte ett startkit till mig. Jag vet – jag är sjukt bortskämd!!
Han har köpt massvis med presenter åt mig från ebay – saker jag nämt jag vill ha, nått jag sagt va snyggt och nåt han bara vill ge mig, bland annat en tro, hopp, kärlek-ring i tre delar, en svart snygg kofta med vita döskallar, två assnygga linnen med döskallar – med andra ord, jag vet att jag är bortskämd. Magnus har utan tvekan gett mig fler gåvor än någon annan man i hela mitt liv och jag vet knappt hur man beter sig när man blir så bortskämd förutom att vara tacksam, vilket jag sannerligen är. Jag får passa mig för att nämna saker jag vill ha för han kan vara snabb med att köpa det åt mig, oavsett vad det kan kosta känns det som.

Han är verkligen en på miljonen. PÅ alla sätt och vis och jag önskar att jag hade träffat honom för länge sen (även om det kanske skulle klassificeras som barnarov om vi går för långt bak i tiden).
Han tar verkligen hand om mig. Nu när jag tillåter honom, det vill säga.
Han jobbar hela dagarna och kommer hem och vill ta hand om hemmet också. På mina dåliga dagar ber han mig att vila så fixar han allt. Jag lagar middag och han städar köket och fixar disken. Han tvättar & hänger upp tvätt och han klagar aldrig, han gnäller inte det minsta. Om jag vill ha någonting så ordnar han det och han ber mig säga till honom om jag vill något. Men jag är så van att göra allt själv så ovanstående (disk, tvätt osv) har tagit lång tid att “tillåta” honom att göra. Jag tycker fortfarande att det känns aningen akward att någon annan gör det – att någon annan avlastar mig, att någon vill ta hand om mig.

Vi grälar fortfarande aldrig. Vi höjer aldrig rösten åt varandra – vi blir inte ens irriterade eller sura på varandra av någon anledning. Även det känns helt konstigt för mig med mitt heta temperament som har en tendens att lätt bli förbannad. Man kan tro att vi tassar på tå här hemma men det gör vi verkligen inte. Vår kommunikation är helt fenomenal – vi pratar om allt och vi är öppna och ärliga och vi har enorm respekt för varandra och lojalitet. Ni som följt mitt liv på håll de senaste åren kanske förstår hur detta förhållandet – hur Magnus – är raka motsatsen till allt jag tidigare upplevt. Vi trivs med att umgås med varandra. Bara vara i samma rum. Han har blivit min allra bästa vän.
Vi träffades i april 2012 första gången. Hade som ni vet ett “uppehåll” (jag gick in i väggen och gjorde slut) i några månader från december 2012 till omkring mars/april 2013, sedan dess har vi varit oskiljaktiga – sedan dess har vår kärlek blivit djupare och djupare. Allt blir bättre för varje dag.
Och inte en enda gång har vi bråkat eller skrikit på varandra. Hur osannolikt är det?
“Alla par grälar” säger de. Men jag kan med handen på hjärtat säga att vi aldrig gör det. Har aldrig gjort. Vi har verkligen inget att gräla om – vi är perfekta för varandra. Han har blivit hela min värld – mannen i mitt liv och pappa till alla barnen – hans, mina och vårt. Våra barn – vår familj.

Jag älskar Magnus. Jag har sagt det och skrivit det förr men det tåls att upprepa flera tusen gånger om. Han underlättar min vardag och hela mitt liv bara genom att andas.

20140416-171626.jpg

Apr 10, 2014 - missmaddis liv    3 Comments

Jag vill ha!! Men är det värt det?

Hur många av er har testat mineralpudret “Sheer Cover” som de gör reklam för på tv?
Det ska tydligen vara något mirakelpuder som inte bara täcker allt utan är dessutom bra för hyn.
Många jag pratat med som har testat det svär vid denna produkten och jag har inte hört något överhängande negativt.

20140410-130958.jpg

Jag har varit/är så sjukt sugen på att beställa ett sånt provpaket men jag tycker att det är svindyrt.
Är det värt det? Om det garanterat fungerar som jag vill (dvs heltäckande och inte känns tungt/kladdigt) så kan det vara värt det. Men för dessa pengarna förväntar jag mig mycket.

Har ni åsikter eller erfarenhet att dela med er utav?
Värt pengarna eller ska jag skita i det?

Apr 4, 2014 - missmaddis liv    1 Comment

Uppfostringsmetod & annat smått.

Här händer det väl grejor kan tyckas.
Jag gick med salvian i lägenheten och jag vill gärna tycka att det känns lite lättare. Men jag tror jag måste rensa lite till. Det är nog ganska mycket “skit” som sitter här. Men lite mindre irritation och bråk vill jag tycka att det är.

Mina söner har mestadels uppfört sig bra men haft nån svacka. Utan att gå in på detaljer har jag nu börjat prova en annan metod i min uppfostran. Det slog mig att jag kanske ska nyttja mina starka sidor och införliva lite av det i min uppfostran – när inget annat verkar ha effekt så varför inte.
Det började en morgon när det gick snett. Det var bråk pojkarna emellan och det sedvanliga att “skälla” ger sällan effekt som många av er kanske vet. En av mina söner har enorma problem att se sin egen del i det hela och kan absolut aldrig ta ansvar för vad han gjort – han skyller alltid allting på alla andra och allting annat även om jag vet att han gjort fel. Så den morgonen började jag införliva något nytt.
Det där med att skriva, som ju är min starka sida. Jag har haft så mycket nytta av mitt skrivande genom åren – det har ju varit min terapi, som ni vet. Att skriva är inte bara ett sätt att ventilera och få ut tankar och känslor, men saker kan ibland ses ur ett annat perspektiv när man skriver ner det – ibland blir det till och med lite mer verkligt när man skriver ner det. Som om det finns en koppling mellan mina tankar och känslor som rusar genom mina ådror och muskler ner i mina fingrar när jag skriver. När hjärnan får samarbeta med händerna som skriver och ögonen som läser så kanske man tar in det på ett annat sätt, var min tanke.
Så den morgonen började med att de fick bägge två först sitta i varsitt rum och fundera på vad som hade gått fel. Sen fick de papper och penna och skulle skriva ner vad som hade hänt – vad DE hade gjort fel (erkännande), vad de kunde gjort annorlunda och be om ursäkt (ta ansvar) för sitt beteende. Det fungerade bra. Sen pratade vi tillsammans alla tre.
En av pojkarna fick köra hela proceduren igen någon dag senare o h brevet han skrev då var än mer utvecklande och jag vill nog påstå att det är första gången pojken tagit verkligt ansvar för och kunnat se sin egen del i det hela – det var ett väldigt igenomtänkt brev och det gjorde mig glad.
Det kanske fungerar – kanske inte – men värt att försöka och skadar ingen. Bättre än att skalla dem, tänker jag. Det är tydligen olagligt haha.

Vilken skillnad det är på personal på skolan. Den ena dagen ringde fritidspersonal H till mig för att berätta att Phini hade en vattenballong. Inomhus,. Det fick de inte lov att ha. Det har rektorn också sagt! Phini vägrade gå ut med den trots tillsägelser och denna fritidsläraren bestämde då att ringa till mig. Det kändes udda. Jag kan förstå om de ringer för att upplysa om slagsmål eller olyckor eller liknande, men en vattenballong? Är det VERKLIGEN en situation de inte kan hantera?
Som en av mina FB-vänner skrev; det är ett barn, inte en mördarmaskin.
Tyvärr förstår jag även “den andra sidan”: att personal i dag är ganska bakbundna. De får ju egentligen inte lov att göra någonting längre. De får inte lägga hand på barnen (inte fysiskt dra ut dem) och de får inte skälla på barnen framför de andra eleverna för det är kränkande etc. Jag tycker det har gått för långt. Lärarna får ju inte göra något alls – annars blir de anmälda för antingen kränkning eller misshandel. Det finns ingen unge som har dött av att man tar tag i deras arm och fysiskt leder de ut. Ibland behövs det! Om de inte lyder så får man se till att de lyder – är min filosofi. Lärare idag får inte lov att vara auktoritär känns det som. Jävligt trist. Hela samhället har mjuknat till förfallelese. Man får knappt höja rösten åt sina barn eller ens ge de en sträng blick – det är KRÄNKANDE.
… my ass. Vissa ungar förtjänar en lavett – missförstå mig rätt, jag är helt emot barnmisshandel (även om jag kan skämta om det) men en lavett förtjänar vissa ungar.
Men att ringa mig för en vattenballong var lite att ta i… Jag känner inte denna personalen, han är tydligen ny sedan en månad tillbaka.

Idag ringde en annan fröken. Hon berättade om tumultet på fritids – att Laaiti haft det jobbigt. Hon tog sig tid att berätta och verkade verkligen ha koll – hon hade sett och hört och förstod Laaitis reaktion till en händelse. Hon var förstående. Nu var det inget fjantligt som en vattenballong utan ordentligt med slagsmål och stryk och en hop ungar som hoppat på Laaiti. Hon ville jag skulle veta. Hon berättade om märket vid ögat han har nu efter att ha fått en smäll av en annan unge och hon berättade att han kan vara röd om handen eftersom hon drog i Laaitis hand när hon skulle dra undan honom från de andra ungarna som hoppat på honom. Jag SKULLE KUNNA anmäla henne för att hon tagit tag i min son – men jag låter bli. Hon försökte ju rädda min unge. Det är inte första gången personalen måste ta tag i Laaiti (men detta kanske är första gången då HAN blir skadad och inte andra) och jag tycker det är okej, så länge det krävs.
Detta är en av de få gånger där min son faktiskt var ganska oskyldig och fröken sympatiserade med honom och tog hans reaktion i försvar (utan att gå in på detaljer). Jag vet inte om jag pratat med henne förr, hon är ingen jag brukar ha kontakt med. Hon jobbar som resurs till två andra pojkar i olika årskurser och sa att hon kände igen en del av Laaitis beteende från de andra barnen hon jobbar med. Till vår fördel. Nåja. Det samtalet kändes väldigt mycket mer givande än föregående.

Sen är det ju ändå så, att NÅTT måste jag som mamma göra rätt. Igår kom Phini hem med en blomma inpaketerad i interflorapapper. Jodå, pojken har tagit sina sparade pengar och gick in om floristen på väg hem från skolan för att köpa en blomma åt mig. “Du är alltid så snäll mot mig så nu ville jag göra nått snällt för dig” sa han. Jag blev helt varm i hela kroppen. 11 år gammal och köper blomma helt apropå åt sin mamma. En blivande gentleman! Den kvalitén i samband med att han faktiskt håller upp dörrar för kvinnor och äldre kommer bidra till en framtida perfekt pojkvän. Mission accomplished.
Nu när det har varit fint väder har han kommit vid några tillfällen och frågat om han får lov att ta ut flickorna och leka med dem. Ut på gården bara, gunga dem och leka med dem i sandlådan och så. Han ger de lite storebrors uppmärksamhet och kärlek och han är faktiskt väldigt mjuk mot flickorna. Oftast Wink Han börjar även längta efter bebisen och skryter om det faktum att vi lovat honom att han ska vara först av syskonen att hålla i sin lillebror.

Och lillebror ja. Han har en alldeles egen kurva, som mina andra tre; dvs mini. Han räknas nu som 22% för liten efter gårdagens tillväxtultraljud. Han kommer väga under 3 kilo när han föds fullgången sägs det. Ungefär exakt vad jag är van vid. En minibebis. De gjorde även blodflödesmätning och konstaterade direkt att både moderkaka och navelsträng fungerar fenomenalt. Om det hade varit det minsta problem hade de sett det direkt.
Han ligger med huvudet ner, ryggen på höger sida, rumpan vid mitt högra revben och benen åt vänster. Han huvud brukar studsa mot min mittenfog i bäckenet och det är förmodligen det som ger dessa vansinniga smärtor liknande elektriska stötar/knivhugg i underlivet. Jag har ju en foglossning från helvetet som jag helst inte gnäller om. MIn svanskota är skadad så jag kan inte sitta rakt på den – jag måste rulla över på ena sidan för att resa mig upp. The joy!

Och idag har jag bokat tid att sy ihop mina öron. Jag har ju velat göra det i flera år och nu har det äntligen blivit dags – nu har jag möjlighet och vill passa på att göra det. Lagom läskigt men förhoppningsvis värt det..

Sen håller vi HELG!

Mar 28, 2014 - missmaddis liv    1 Comment

Lycka, ljus & kärlek

Solen strålar idag och det ger mig ett sådant omänskligt lyckorus!
Jag önskar så djupt att värmen och solen håller i sig!

Vår bebis ligger och trycker på någonting nertill – känns som en blandning av elektriska stötar & knivhugg i underlivet. Hans hicka känns numera i underlivet så jag undrar lite hur han ligger.
10 veckor kvar och han är liten, borde han inte ligga högre och fara runt mer?
Tanken har slagit mig att han redan börjat sjunka och trycka nertill och en prematur-oro sköljer stundtals över mig. Ska på extra UL nästa vecka, får se vad de säger då. Tillväxt och flödesmätning.

Var på utvecklingssamtal med Phini igår. Han har godkänt i ALLA ämnen förutom idrotten och det är för att de inte har underlag att sätta bedömning eftersom han glömmer idrottskläder för ofta. Men nu är han väl medveten om det imorse sa han det själv, att han inte får glömma gympakläder för det är det enda ämne han måste få godkänt i. Duktiga pojk!!

Nästa fredag är det äntligen dags att bli snittad!
Jag har velat fixa mina öron i flera år och nu har jag alla möjligheter. Så bu är det dags att sy ihop mina snibbar! YAY!

Igår kom mitt paket från Amuletten. Har beställt bland annat vit salvia – jag måste rensa ut här hemma! Jag är överdrivet känslig för energier och detta hem och jag har samlat på oss alldeles för mycket dålig energi de senaste åren.
Tänkte rensa ut idag innan familjen kommer hem.

Mot lycka, ljus & kärlek!

Mar 23, 2014 - missmaddis liv    3 Comments

Kärlek!

Hemma hos oss, i vår mysiga familj, i vårt mysiga hem överflöds kärleken.

Kaeli fick plötsligt för sig att hon ville sova hos sin storebror när han sa att han var trött & ville gå och lägga sig runt 21 ikväll, lördag.
Hon kröp ner bredvid honom i hans säng under bolltäcket, slängde armen omkring honom och utbrast nöjt “Du kan va mitt gosedjur!”
En liten stund senare somnade de bägge två.

20140323-000718.jpg

Phini somnade i soffan kort därpå och då överröste jag min älskade sambo med kyssar över hela hans vackra ansikte.

20140323-000958.jpg

Mar 21, 2014 - missmaddis liv    1 Comment

Pojkens säng: check!

Jag var hos min barnmorska i Lund i början av veckan. Standard besök – blodtryck, urinprov, känna & mäta magen, lyssna på hjärtat och prata lite. Enligt SF måttet (mått på livmodern) så verkade det som om pojken är liten. Måttet var litet. När jag jämför det måttet med mina SF mått under mina tidigare graviditeter så är detta måttet till och med lägre – och alla tre barn har ju varit tillväxthämmade.

Nu har jag ju dessutom graviditetsdiabetes. G-diabetiker brukar ju få större barn men jag räknade faktiskt med att kanske få en “normalstor” bebis. Mina genetiskt små barn plus diabetesen = normalstora. Så såg den matematiken ut i mitt huvud.
Min barnmorska ville prata med sina kollegor om eventuellt ett extra tillväxt utöver det vi redan har inbokat i vecka 32. Hon ringde mig samma eftermiddag och gav mig en tid till torsdagen – igår.

Så igår åkte vi till KK igen och de mätte barnet, kollade moderkakan och mätte fostervattnet. Både moderkakan och vatten ser helt normalt och bra ut och uträkningen på bebisen bekräftade det vi trodde. Det blir en liten bebis – under 3 kg.

20140321-201022.jpg

Så nu vill de ju såklart hålla ytterligare lite extra koll på honom & mig. Jag ska dit den 3 april igen för flödesmätning (kolla navelsträngen så att han får näring) sen ska vi på tillväxt ultraljud den 17:e igen. Kan hända att de bokar in ännu fler tider.
Så det känns som om genetik vinner över sjukdom (diabetesen). Det tillhör ju inte det mest vanliga att man får tillväxthämmade och små bebisar när man har grav-diabetes. Men ni som känner mig, ni som följt bloggen ett tag, ha kanske förstått att jag inte är som alla andra haha.
Jag känner mig lugn med detta ändå. Jag känner mig ju hemma med att få små bebisar.

Vi fick denna ursöta bilden igår. Sedd underfrån ser man hans näsborrar och en pussemun. Han tycks ha fylliga små läppar! Duckface!

20140321-201629.jpg

Och vi fick det bekräftat igen – 100% en pojke.
Och vi har faktiskt kommit överens om hans namn! Hans för & efternamn i alla fall. Hans mellannamn har vi knappt funderat på än.
Men vad det blir väntar vi med att berätta!

Och jinxad som jag är och en trogen följeslagare till Murphy som bemästrar sin alldeles egna lag så har jag fått en sanslös inflammation i överkäken. Jag som alltid går till läkare/tandläkare i sista minuten har nu dragit på mig en helvetisk inflammation som började i två tandrötter och spred sig till tänderna bredvid och upp emot tand/käkben. Det dunkar upp emot ögonhålan och halva ansiktet pulserar. Inga smärtstillande tar och jag fick ju givetvis Kåvepenin. 2x800gr 3ggr dagligen i 7 dagar. Det ska ta ca 3 dygn innan de hjälper mot värken. Tills dess får man uthärda. Jag har inte sovit en hel natt de senaste dygnen utan vaknat i snitt en gång i timmen för att det dunkar i ansiktet och munnen på mig. Jag står fast vid att det finns inget värre än en jävlig tandvärk. Ja jag föder hellre barn.
Nu väntar jag på att penicillinet ska börja verka ordentligt.

Idag beställde jag vår pojkes säng!
Jag/vi älskar ju dessa paketlösningar där man får allt i ett. Ni såg ju vagnen och alla tillbehör man fick där – allt i ett. Vi körde på samma spår med sängen.
Beställde från Amazon. En Stokke version: en pytteliten rund säng som man kan bygga ut till en större oval säng med tre olika höjder och sen kan man “ta isär” den och ha den som två fåtöljer i barnrummet, man kan ha den som lekhage om man vill det.

20140321-205041.jpg

Det bästa är ju att man verkligen får med allt – sänghimmel plus hållaren, täcke, kudde, påslakan, örngott, madrasser; allt!
Den finns i olika versioner – trä eller vit – vi valde vit. Sängkläderna finns matchande i gult, rosa, blått, vitt – vi valde vitt.
Kolla in sängen här: ComfortBaby
Nu behöver vi kudde, örngott, lakan till vagnen. En mysig liten virkad blå filt har jag också beställt från amazon.

Både Magnus och jag känner oss så lyckligt lottade att vi kan och har möjlighet att köpa exakt allt som vi VILL ha till vår bebis. Vår ekonomi har ju verkligen förbättrats sedan vi blev sambo också.
Det är egentligen bara småsakerna som är kvar att införskaffa. Några extra nappar & flaskor, blöjor, kanske lite mer kläder, skötbädd, och alla krämer, oljor och annat man kan behöva. Och det är så sanslöst mysigt att göra detta med Magnus som inte bara vill utan faktiskt är genuint intresserad.

Pages:1234567...523»