221 dagar kvar!  3

Idag fyller vår son Laaiti hela 11 år. Wow vad tiden susar förbi! Och varje år blir det svårare och svårare att köpa presenter eftersom deras önskelista alltid är full av svindyra saker. Man kommer liksom inte undan med en målarbok längre. Nä nu ska de ha senaste teknologin, helst sånt som kom ut på marknaden igår. I år önskade Laaiti sig en Balance Board. Den grejen har många namn, bland annat airboard & hooverboard om jag fått det rätt för mig. Jag blandar ihop det mesta. Och även om jag tycker de är alldeles för dyra så blev det att vi köpte en sån till honom. Det var Magnus förslag från början och jag måste erkänna att jag tvekade. Men när han sen öppnade sin present så kändes det som om det var värt de tusenlapparna. Video finns på instagram & missmaddis sida på Facebook. Tack till alla som gratulerat honom! 

Idag är vår lille sjuk. Han fick feber igår och haft feber idag. Så vi har haft mys hemma, jag och Keeron.

Jag har bestämt mig att sätta ut alla mina smärtstillande. Som de flesta av er vet så har jag pga mina kroniska smärtdiagnoser ätit relativt mycket smärtstillande i några år. Jag har stundtals känt mig som en försökskanin när olika preparat har provats men jag har alltid landat på det mest jävulska preparat som finns, nämligen tramadol. Önskar att jag aldrig börjat med dem, de är sanslöst svåra att sätta ut och jag vet att en nedtrappning bör ske långsamt men jag sätter ut dem så fort som möjligt. Snabbt, i stort sett cold turkey.  Så det är min plan, oavsett hur förbannat jobbigt det är. 

Det var dagens sanning och mer ärligt än så blir det inte ikväll. 

Åh, och vet ni vad?!

221 dagar kvar till julafton! YAY! 

Grin 


Heja Skolverket! 

Håller fortfarande på med mitt förbannade blodsocker. Det svajar så enormt! Inte utan att man känner sig överkörd av en lastbil mest hela tiden. 
Just nu är det lite status quo hos oss. Vanliga rutiner med barnen osv. 
Läste ni i tidningen om mina kids skola – att de fått en slap på käften av Skolverket och en rad punkter de måste åtgärda innan september annars får de betala vite på 600.000:- Kolla här
Måste erkänna att jag gottar mig. En del av punkterna är saker som jag själv haft problem med skolan med. Hate to say it men.. Told you so. Måste även erkänna att det känns förjävla bra att ha rätt. 
Världens mest udda grej hände idag. Sitter ute på framsidan. Hör Kaeli säga ”Mamma kolla vem som tittar på dig”. Jag vänder mitt huvud mot grannens staket (ganska högt) och där hänger en unge och glor på mig. Ingen jag känner- den ungen bor inte där. ”Du är fin” säger hon. Sen orkar hon på sina öron och ovanför sin läpp och tillägger ”Med det och det” och syftar på mina piercingar. Heh.. Hörde Kaeli stolt ropa ”Det är min mamma!!” Älskar att ungar oftast inte är lika fördomsfulla som vuxna. 
Nåja. Thats it. 
Hasta la vista. 


Naprapat! 

Idag var jag hos ett första besök hos naprapat. Jag har blivit rekommenderad att besöka naprapat av både vänner och min man. Jag har testat allt annat så varför inte!

Det enda jag testat i samma kategori av vård (utöver läkarvård) är minimal sjukgymnastik men enstaka övningar och råd. Jag har varit nyfiken på kiropraktiker och naprapat och bestämde mig för naprapat då jag uppfattar deras arbete som steget vassare. 

Han kollade ryggen, kände lite, fick böja lite. Sen fick jag ligga ner i olika ställningar medan han drog lite, spände lite, och i en besynnerlig ställning nästan knäckte till mig. Enstaka ”plopp” här och där. Han arbetade med lår, bäcken och rygg. Han masserade och visade mig olika övningar att göra hemma. Jag berättade om min erfarenhet från smärtrehab och råd jag fått av sjukgymnaster och naprapatens råd var mer eller mindre motsatsen. Medan sjukgymnaster mer eller mindre säger att man inte ska belasta ryggen fel/för mycket så säger naprapaten att man kan belasta ryggen hur mycket man vill. Jag tänker inte gå in på detaljer om exakt vad han sa men det var i alla fall intressant. 

Direkt efter besöket kändes det väldigt bra! Några timmar senare kom ryggsmärtor. Jag har blivit ”varnad” att dagarna efter kan man ha extra ont – vilket är förståeligt. 

Men jag rekommenderar naprapat till er med problem med rygg, nacke osv! Värt ett försök! 

Vill du veta lite mer om vad naprapati är, Klicka här


Blodsockerfall 3

Det där med blodsocker efter en gbp operation. Det är ju väl känt att man kan få problem med sitt blodsocker efter en gbp-operation.  

Jag hade några enstaka blodsockerfall efter min gbp (2012). Jag visste inte det då men nu i efterhand med erfarenhet och facit i hand så vet jag vad det var. 

Ni som följt bloggen känner till att att jag fick diagnosen Graviditetsdiabetes när jag väntade Keeron. Jag var skeptisk till diagnosen för jag uppnådde inte de värden som andra jag känner som har diabetes. Men läkarna stod fast. De har säkert egna mätningar. I början av min grav med Keeron när jag fick diagnosen så var det ganska lugnt. Jag tyckte läkarna överdrev. Men efterhand som graviditeten fortskred blev det värre. Det hade iofs läkarna talat om för mig – det brukar bli det i slutet av graviditeten. Mitt socker steg fruktansvärt högt (uppemot 17-18 nån gång) och sen väldigt fort så skönk det alldeles för lågt. Inte alltför sällan under 2, och då mår man dåligt! 

Och nu de senaste dagarna så är det likadant med mitt socker som det var i slutet av min grav med Keeron. Först i fredags när jag var på möte på skolan. Kom dit och kände direkt att nått inte stämde. Jag började darra och svettas, blev disorienterad och snurrig. Jag frågade Laaitis mentor om hon hade nått sött, hon kommen stund efter med en näve Ahlgrens bilar. Vi hann börja och nästan avsluta mötet innan jag mådde bättre. I söndags när Kaeli skulle på kalas fick jag blodsockerfall i bilen på väg att hämta henne. Det är läskigt att köra bil med blodsockerfall! Denna gången var jag  beredd med både blodsockermätare och godis i handväskan. Jag kollade mitt socker och det låg på 2.8. Så jag tryckte i mig en näve godis, hämtade Kaeli och satte oss i bilen men jag väntade en stund innan jag körde.  Jag ville inte köra med barn i bilen när jag mådde så dåligt. Sen så hela dagen ut så. Jag hade svårt att hålla mitt socker uppe, det sjönk hela tiden. 

Så nu är det massa strul med mitt jojo-socker. Jag har hamnat i en riktig soppa och ond cirkel här. Men jag har iaf ringt de samtal jag behövde, fått tider osv. Önskar jag kunde  säga att det ordnar sig snart men jag vet att det kommer dröja ett tag.. 

Magnus är en pärla som står ut med alla mina humörsvängningar nu. Jag vet jag är en riktig bitch men jag kan faktiskt inte rå för det. Jag är en jobbig blandning av instabilt socker & hormoner all over the place! 

Nåja. Idag ska jag till naprapat. Har aldrig varit där – men jag tänkte ge det en chans och höra vad de säger. Hoppas de kan vara till nytta för mig! 

Det var lite uppdatering! Frågor på det?