Ibland är det så att barnen behöver lite “one on one” tid med sin mamma. Särskilt som det ser ut som det gör med boetie, som ni känner till. Så det var planerat att Phini skulle övernatta hos mormor & morfar inatt. Inte bara för att det var “hans tur” eftersom Laaiti fick sova där själv för någon helg sedan utan även för att Laaiti kan behöva ett tag med mammas odelade uppmärksamhet.

Jag hade bett mina föräldrar se efter pojkarna ett tag igår då jag hade lite att pyssla med här hemma. Då mina föräldrar hade planerat en mindre resa bestämde de sig för att helt enkelt ta med sig barnen. De tog bussen in till Lund och barnen åkte karuseller, käkade på Donkan och lekte i lekrummet där. De kom hem med godis och leksaker som vanligt och de hade haft jättekul.
Under tiden som de varit på utflykt hade jag haft fullt upp här hemma. jag hade storstäd inbokat och när jag säger STOR städa så menar jag verkligen det.

Jag har haft en otymplig byrå ståendes i hallen i väntan på en bilburen vän att hjälpa mig forsla iväg skiten då det varit alldeles för tungt för mig att kunna bära själv. I hallen har jag även haft en gungstol parkerat temporärt - temporärt som blivit alldeles för länge. Barnens bord & stolar som Phini misshandlade till brutal död (se här) har även stått i hallen. Saker som det får man inte kasta i sophusen utan ska kastas i “Gula Huset” som har väldigt begränsade öppettider. 2 timmar på lördagar och varannan torsdag. Men när jag höll på att plocka undan igår och tittade på klockan insåg jag att jag faktiskt hade tid att springa bort till Gula Huset med i alla fall barnens bord & stolar. Så jag sparkade skiten i småbitar (även bra utagerande för dämpade aggressioner) och packade ihop det så att jag lättare kunde bära bort det. Väl framme stod områdesgubbarna där och drack kaffe och ljög om grannfrun sådär som bara gamla gubbar kan. Jag såg en kärra stå utanför och tänkte att jag kanske kunde försöka få ner byrån ändå.. om inget annat skulle jag säkert kunna bära gungstolen. Jag frågade om det fanns någon kärra till låns och fick till svar att jag kunde få låna den snabbt om jag skyndade mig lite så att han kunde ta den med sig igen.

Jag tog med kärran hem och sprang upp i lägenheten. Plockade ut de stora otympliga lådorna ur byrån och sprang ner med dem innan jag gick upp och tog ett försök till “Jag-är-stark-som-Hulken-och-jag-behöver-fantamig-ingen-jävla-karl”. Jag tog tag i byrån och kände hur mina armar protesterade. Det var med mycket möda och ett helt paket jävlar anamma som jag faktiskt fick ner byrån för den första trappan där jag tänkte för mig själv “Va fan har jag gett mig in på, detta klarar för fan inte jag.. får knacka på hos grannen eller nått..” Men jag tog ett djupt andetag och lyfte upp byrån igen och bar ner den för de andra två trapporna. Med väldigt mycket möda och besvär. Väl nere fick jag springa upp sista vändan och bära ner den otympliga gungstolen som faktiskt var lättare att bära. Sen fick jag kastat allt, som jag var säker på att jag hade behövt en stark manlig vän att hjälpa mig med. Fuck MÄN, jag är ensamstående tvåbarnsmamma! Jag klarar ALLT! Undrar om jag fixar att bära ner tvättmaskinen med, när det är dags att byta ut den? Och väl på ämnet vill jag tillägga att mitt ex hade problem med sådana saker. När jag gjorde “karlgöra”. När han en gång kom in på toaletten och såg mig med handskar och handfatets alla delar på golvet, rensandes rör undrade han vad fan jag skulle med honom till när jag ändå gör allting själv. Men min pappa uppfostrade mig så - “Har du läst boken?” varvid jag naturligtvis frågade vilken bok? - “GÖR-DET-SJÄLV!”. Vill man ha nånting gjort.. gör det själv.

Lägenheten blev genast mycket fräschare, till synes renare och större när dessa möbler var undanröjda. Jag blev sporrad att städa lite till och kände mig stolt över mig själv.
Efter ett tag kom barnen hem men Phini följde med mormor och morfar hem igen som planerat. Laaiti och jag hade en lugn och alldeles mysig eftermiddag/kväll/natt.
Han somnade inte förrän 23 på kvällen, i soffan bredvid mig. Efter nån timme vaknade han och jag nattade honom i sängen innan jag tog en vända med Babbi i telefon. Det har blivit lite av rutin/vana att prata med Babbi innan jag går & lägger mig men igårkväll var det ett väldigt långt samtal på nästan två timmar. Och med tanke på att hon  pratar i telefon utomhus (hon sitter på sin öppna balkong och röker när hon pratar i telefon) så kan jag just föreställa mig hur långa dessa två timmar kändes. Men det var ett givande samtal, för oss bägge två. “Vad fan kan man ha att prata om i TVÅ TIMMAR” är det några som undrar och det, mina vänner - ska jag tala om.

När man har den öppna relation som jag & Babbi har så har man faktiskt allt att prata om. Jag vet att jag kan säga vad som helst till henne och jag vet att hon lyssnar. Jag kan prata om mitt jobb, mina barn, mina andra vänner, mina intressen och till och med förklara för henne hur jag bredde knäckebröd till pojkarna på morgonen - för att hon lyssnar. Jag kan berätta om min sorg, min lycka och hycklande svek - för att hon lyssnar. Likaså vet hon (hoppas jag) att hon kan berätta ALLT för mig. Det stannar hos mig tills dagen jag tar mitt sista andetag oavsett vad som kommer hände henne och mig emellan. Och när man inte har begränsat sin vänskap utan är 100% öppna och ärliga så blir det mycket lättare att prata.
Det betyder inte att vi alltid kommer överens. Men vi kommer åtminstone överens om att vi inte är överens.
Vi har faktiskt lätt för att acceptera att vi inte alltid tycker likadant men att det är okej. Hon tycker ibland att jag gör fel och jag är tacksam att hon säger det til mig. Man kan inte gå omkring och vara irriterade på vänner utan att säga någonting, det är att döma en vänskap till döden.
Ibland tycker jag att hon är korkad men jag säger det till henne - vi pratar om det - sen är det överstökat. Jag lyssnar gärna på henne, trots att hon kanske inte alltid håller med och vice versa. Om man alltid tyckt likadant kan jag tycka att det blir tråkigt till slut.

Sen är det ju så att det ska mycket till för att jag ska “ta åt mig”. Vad jag gör/inte gör, säger/inte säger är jag mycket medveten om och därmed även medveten om att alla inte alltid håller med mig men det är okey, jag bryr mig inte. Jag kör mitt race - och detta vet Babbi med.
Jag är en väldigt okomplicerad vän att ha. Man behöver aldrig ifrågasätta mig eller undra var jag står - det vet man redan. Om jag är besviken eller ledsen på någon av mina vänner säger jag det till dem, sen löser vi det. Jag är inte långsint alls (men det är du, Babbi!) och har ganska lätt för att lägga “småsaker” bakom mig. Jag tar inte åt mig lätt, jag retar mig inte heller lätt på saker och ting. Jag tror det beror på att jag varit med om sådana extrema saker att det ska något rejält till för att jag ska reagera negativt.

Och med det sagt röstar ni på mig.

Jo, som jag nämnde som hastigast blev jag intervjuad idag. Tänk att jag är så intressant. Då det var ett ämne som berör mig ville jag såklart ta del av projektet.

Här är mailet jag fick, klicka på miniatyren för att läsa. Jag vet inte om det är för att jag är sen eller om jag börjar bli gammal men jag uppfattade det inte som om det var någon jag faktiskt har träffat IRL. Det var en självklarhet för mig att medverka även om det skulle vara en främling men jag fattade ganska snabbt vem tjejen är. Hon är egentligen en vän-till-en-vän som jag träffat några gånger. En lugn & fin tjej med huvudet på skaft. Några år yngre än mig men är väldigt mogen & smart. Vi bestämde att idag var en bra dag efter att vi diskuterat fram och tillbaka om när vi kunde. Tiden är knapp för det flesta.
Hon kom hem til mig och vi satte oss i köket med lite fika. Hon hade med sig en bandspelare som faktiskt gjorde mig lite nervös. Den enda gång jag kan minnas att det varit en bandspelare som spelat in mig var på polisförhör om övergrepp när jag var 14 år, i Ystad.
Hon ställde några frågor och det dröjde inte länge förrän jag glömt bort bandspelaren och pratade öppenhjärtligt om mina erfarenheter, om vad jag tyckte kunde förändras osv. Hon tycktes förstå min tankegång och tackade för att jag delat med mig. Hon nämnde hur svårt det hade varit att faktiskt hitta någon som ställde upp på intervju, vilket jag kan förstå. Offer för övergrepp lever i hemlighet, vissa gör det mycket långt in i livet och trots att de berättat för en viss utvald umgängeskrets så väljer de att inte vidare prata om det av olika anledningar.
Det var en givande intervju. Tjejen i fråga som intervjuade mig studerar till att bli grundskolelärare/fritidsledare och hon hoppas att hon ska kunna förändra saker och ting. Att hitta förebyggande lösningar, att bättre kunna hjälpa utsatta barn och det vann hon min respekt på.
Det var en mycket bra intervju och jag hoppas, av vartenda pulserande slag i min kropp, att jag har kunnat bidra med någonting gott ur mitt förflutna onda. Och om hon i framtiden gör en skillnad, förändrar någonting så hoppas jag att jag har haft en liten del av det. Jag tror på henne - hon har ‘det‘.

Barnen och jag gjorde en sats glass tillsammans idag! Jag hade tydligen gjort nån enstaka tabbe med den första satsen som ändå blev förbannat god så föreställ dig hur det smakade denna gången när jag faktiskt gjorde det RÄTT. Det smälter i munnen (no shit). Jag vet att många av er blir nyfikna på receptet, med all rätt, men jag lovade Babbi att inte ge ut hennes recept, så den striden får ni ta med henne. Sorry guys. Om ni fortfarande vill ha receptet på glassen (tro mig, detta kan man inte missa) så terrorisera henne i hennes blogg: här.
Utöver glassen gjorde vi rischoklad. Några kallar det godis, andra kallar det kakor och somliga säger att det hör julen till. I vilket fall som helst är det en väldigt enkel grej att göra med barnen som de uppskattar så enormt mycket. Finns det något bättre än att få slicka av en skål med smält choklad?

Ikväll var barnen uppe sent. Jag har saknat de så mycket på sistone med mina tider på jobb och låter de gärna vara uppe lite extra för att mysa och gosa med mig. Ikväll har de varit enormt kärleksfulla mot både mig och varandra. Varannan minut springer de upp till mig och säger “Mamma, jag  Ä L S K A R  dig!!” sen vill de ha en puss och en kram. I nästa minut kom Laaiti upp till mig och förkunnade stolt “Mamma!! Thimmi äska maj! Maa, maaa, maaammma, Thimmi, pussa å pama maj!” - Laaiti kan inte uttala Phini, så det blir Thimmi. Hur sött är inte det! Det gjorde mig alldeles sentimental i varenda fiber i kroppen, hur de var så kärleksfulla mot VARANDRA med, för en gångs skull..! <3

Gårnatten var för övrigt horribel. Laaiti vaknade mitt i natten. Jag donade i köket med hörlurar på mig - jag brukar lyssna på musik med hörlurar för att inte väcka barnen då jag tycker om att lyssna på musik högt under tiden jag plockar undan disk, diskar, viker tvätt, hänger upp tvätt osv vilket är sysslor jag oftast får göra när barnen sover, ibland in på nätterna så som mitt liv ser ut med mitt schema osv.
I alla fall.. jag hörde inte att han hade vaknat förrän efter en stund. Jag plockade ur mitt headset och hörde Laaiti gråta från hallen. Jag gick ut och såg honom sitta i gungstolen som står där, gråtandes i takt till småhysteriska “Mamma har gått i vääääg!!!”. Mitt hjärta brast och jag plockade upp honom och höll honom hårt intill mig och upprepade att mamma har inte alls gått iväg, mamma kommer aldrig gå någonstans. Mamma kommer alltid vara här hos honom.
Grrr.. Bara för att hans pappa kunde lämna honom i sticket betyder inte det att mamma nånsin kommer göra något liknande. Stackars barn att ens behöva oroa sig för en sådan sak - det borde inte ens finnas i hans lilla kropp. Barn ska aldrig behöva känna en oro om att föräldern ska lämna dem. Det borde vara det mest naturliga och självklara att veta att mamma och pappa ALLTID finns där och tar hand om dem. Tyvärr är det inte alltid så och jag är maktlös, jag kan inte göra ett förbannat skit, för att deras pappa är en #!¤?%$@!

Vad min son behöver är tid. I sinom tid kommer hans pappa vara ett minne blott, ett läkt sår - särskilt som deras pappa inte gör någon som helst ansats til kontakt. Han har inte hört av sig till dem sen maj. I sinom tid kommer mitt barn må bättre, när han kommit över sveket från sin pappa.

Och jag - deras mamma, skulle aldrig ens tänka tanken att överge min son. För vad är jag egentligen utan dem?

Snodde en annorlunda rolig utmaning. Fast att jag hatar utmaningar, men wtf.  
Kul när man får en röd tråd & går både bak i tiden och fram i tiden och med begränsningar på vad man egentligen kan svara.

För tio år sedan
1. Blev jag mynding.
2. Skaffade jag min egen lägenhet och flyttade hermifrån på mammas födelsedag. GRATTIS!
3. Blev jag tillsammans med make #1.

För fem år sedan
1. Blev jag sjukskriven efter ett nervöst nervsammabrott
2. Började jag på India och blev piercare.
3. Blev  jag tillsammans med make #2 som kom att bli far till mina barn

För tre år sedan
1. Gifte jag mig med make #2
2. Fick jag missfall men blev gravid igen med son #2.
3.  Flyttade vi.

För två år sedan
1. Födde jag min andra son
2. Började mitt liv bli deprimerande och enformigt
3. Uppdagades verifierades sanningen om make #2, om hans hemliga liv.

För ett år sedan
1. Separerade jag och make #2
2. Fick jag min bukplastik genomförd och implantat godkända av landstinget
3. Började mitt nya liv

För ett halvår sedan
1. Hade jag hunnit bygga upp mitt liv och förbättra min egen livskvalité
2. Fick jag silikon implantat av landstinget
3. Stämde jag barnens pappa.

För en månad sedan
1. Började min yngste son må dåligt & jag kontaktade en specialpedagog
2. Gav barnens pappa upp vårdnad & avsa sig umgängesrätt
3. & i samband med ovanstående fick mina barn en halvsyster

Igår
1. Jobbade jag med Cindy
2. Hade jag en kvick sms-chatt med en snygg kille
3. Var jag lite anti-internet så jag kollade Medium på fyran istället.

Idag
1. Har jag varit på morgonmöte
2. Ska jag bli intervjuad (mer om detta ikväll)
3. Ska jag baka med mina barn

Testa och se vad som kommer fram när ni gör det här. Har ni några dolda hemligheter?;)

Ni har säkert också kollat igenom tjuvlyssnat.se. Om ni inte har det så rekommenderar jag sidan.
Det som gör att det är så kul är just att det faktiskt är riktiga människor som säger riktigt roliga/korkade grejor. Ungefär som att en verklighetsbaserad film genast blir så mycket bättre när man vet att det faktiskt har hänt på riktigt. Världen är otrolig och människor.. människor är fan också otroliga.

Det som är kul med att jobba i studion/butiken som jag gör är att man får träffa så många olika människor. Och ganska ofta har vi vår egen tjuvlyssnat där. Människor som säger korkade grejor (som för oss är ju självklara och logiska) och roliga saker. Människor som uttalar ord fel. Att man uttalar en piercing fel är sin grej, jag hör ofta lambrett istället för det korrekta labrett. Igår bokade min stammis in sin frenulum som mer korrekt är en frenum. Sånt kan jag ta (Frenulum är mer det korrekta ordet på alla “strängar” man har på kroppen, exempelvis under tungan, under överläppen, under ollonet etc).

Men det roligast under dagen var killen jag gick fram till och undrade om han behövde hjälp och till svar fick jag att han ville titta på CHÄÄJROR. “Vad vill du titta på, sa du?” undrade jag som inte fattade vad han menar. Han upprepade sig och jag hänvisade till Cindy. Cindy hade mer pejl på vad killen menade när han hade sagt att han ville titta på KEDJOR. Trots att vi hade sagt upprepade gånger det korrekta ordet KEDJOR så sa han fortfarande fel, eller uttalade det fel.. trots att han för övrigt pratade ren skånska/svenska. Det var bara detta ordet han inte hade koll på. Cindy fnittrade som en fjortis och tyckte det var kul och för att upprätthålla hennes goda humör skrev jag en lapp med “CHÄÄÄDJOOR?!?” och la under disken som jag pekade på åt henne. Hon såg den och brast ut i asgarv mitt i butiken. Tänk att en sådan liten grej kan göra henne så glad. Hon skrattade åt detta hela dagen och sparade lappen. När jag gick ut för att röka skickade jag ett sms till henne “Jag funderar på att byta ut mina smycken.. kanske ska köpa en ny CHÄÄÄDJA” - Hon berättade att hon framstått som en idiot när hon åter igen brast ut i garv i butken med kunder.
Small things amuses small minds, haha.

Igårkväll gjorde jag glass som jag fått recept av Babbi på. I morse blev det min frukost. Jag kunde inte hålla mig, jag var så jävla nyfiken på om det verkligen var så gott som hon sagt och det vill jag tala om för dig.. att det var det. Undrar om jag någonsin kommer uppskatta GB mer. Nu har hon pajat det för mig. Nu har hon pajat GB! Men det gör ingenting, jag har något bättre nu!

När jag tänker på Babbi får jag upp bilder i mitt huvud om rosa fluffiga saker och kommer att tänka på julpyntet som Åhléns säljer. När jag var liten fanns det inte så mycket fluff att ha i hemmet under juletid. Det fanns röda kulor till grannen. En & annan tomte. På Åhléns säjer de numera lila, rosa, vita, röda, svarta och silvriga fluffiga saker man ska hänga i granen. Ingenting är som det var förr.
Deyt känns som om jag levt i en grotta de senaste 10 åren. Jag har liksom inte hängt med i “julmodet”. Jag blev förvånad men kände mig samtidigt så liten i butiken, som ett litet barn på julafton och började smida planer om julgranar, pynt och julsaker. Änglar, tomtar, snögubbar, fluff och glitter!

Denna julen kommer bli magisk. Det har jag bestämt!

Nusådär när vi närmar oss jul är det ganska vanligt att de flesta av oss får ett ryck att städa undan lite. Julstäda kallas det visst. Jag är inte mycket olik andra.

När jag kikade i en av mina många garderober hittade jag någonting som absolut inte hör hemma här. Det verkar som om.. som om.. någon har glömt något hemma hos mig.. för länge sen. Finders keepers, sägs det ju. Ni känner redan till sängarna jag sålde. Och nallarna som jag sålde och tjänade en bra slant på. Well. Nu är det dags att tjäna pengar på honom igen. Även om det bara blir en krona, så är det i alla fall en krona av hans arsle.  

[KLICKA]