Tack Anna för länken till expressens körkortstest.
Jag har läst ca 60-70 sidor i boken & gav mig på testet nyss. Gissa resultatet?

Namn: Madeleine
Datum: 2008-01-31
Test (B): Behörighet Bil
Tid: 6 (av 14 min.)
Frågor: 13 rätt av 20
Resultat: Underkänd

Nu har jag fått låna körkortsböcker av min väninna. Jag har bestämt mig för att göra mitt bästa att ta körkort detta året, som sagt. Och som jag bevisat många gånger om – när jag väl bestämt mig, GÖR jag det. Jag kommer inte med tomma löften och mina hot är lika hållbara.

Jag BEHÖVER ett körkort. Jag vill att mina barn ska kunna uppleva sommarland, Zoo och andra roliga aktiviteter. Jag vill kunna storhandla utan att jaga runt bland mina vänner. Jag vill kunna köra till IKEA om det behövs, köra mamma & pappa till ställen de behöver åka. Jag vill åka till Ullared fler gånger och jag vill kunna köra till jobb och från jobb och komma hem till mina barn tidigare istället för att vänta på bussen i 40 löjliga minuter. Kort & gott – jag är trött på att vara beroende av andra. Jag är SJÄLVSTÄNDIG. Eller ja, jag ska bli ÄNNU MER självständig!

Kruxet med detta löftet är framförallt den ekonomiska biten. Viljan och motivationen har jag, men inte alltid den summa pengar som det kanske krävs. Men min plan är inspirerad av min goda vän Björn. Vi satt och pratade och jag nämnde att jag vill ta körkort och han gav mig tips och råd. Jag lånade böckerna av min väninna och min idé är att dela upp körkortet i två. Jag ska plugga som en idiot nu, ta teorin och när jag klarat den har jag ett år på mig att ta körkortet – övningsköra, köra upp osv. Under tiden som jag nu pluggar ska jag se om jag kan lägga undan lite och i framtida presenter ska jag såklart önska mig något relaterat till mitt körkoer. Kanske skulle öppna ett konto där alla mina läsare bidrar med en slant. Haha, neh det vore inte direkt självständigt, eller hur.
Men det är smartare att göra på detta sättet än att ta på sig allt på en gång, särskilt om man som mig, har teflonminne och är KASS på att plugga.

So wish me luck & håll dig inomhus.

Jag: Phini, ge din lillebror en puss!
Phini: Okej!

Resultatet:

Gratis smakar bäst sägs det? Och idag fick jag mitt första paket från Buzzador.

Jag blev glatt överraskad över det generösa paketet. Det paketet jag fick som jag, med vänner,  ska utvärdera är Campbells nya soppor. Och detta, ska ni veta, är ett perfekt alternativ för just mig. Jag tycker om soppor, det är är lätt för mig att äta (såklart) och snabbt med. Paketet jag fick innehöll 8 paket, med 2pack vardera. Jag måste erkänna att jag känner mig skeptisk till Jordärtskocka. Men Tomatsoppa är gott. Sen ska vi prova 7 Grönskaker och Solmogna Grönsaker också.

Så som jag jobbar är det ett perfekt alternativ och på min prioriteringslista står lunch till mig & Cindy!  Vad är du sugen på, raring?

Detta var ju en bra grej.. att få olika saker hemskickade gratis, testa & det enda jag behöver göra är att rapportera. Vill du också få gratis grejor att prova? Klicka här & registrera dig!

Av någon anledning har jag sparat alla min gamla ID kort. Varför jag har så många? För att jag bytt namn.

Jag föddes som Hovarp. Det var namnet som farmor köpte tillsammans med sin make (pappas styvfar). Alla i familjen fick det namnet, och jag fick det efter pappa.

I tonåren blev jag osams med pappa och i ren trots bytte jag till mammas flicknamn Landén.

När jag inte långt därefter gjorde mig osams med både morsan & hela feta släkten bytte jag till farmors flicknamn Ekenstéen och DÄR hittade jag min identitet – det var JAG.

Jag behöll namnet genom mitt första äktenskap men gav upp det för att få samma efternamn som min son och tog då min andra makes efternamn Hirschberg.

Och varje gång jag tog mig en ny identitet (läs: efternamn) så fick jag ju naturligtvis ha ett ID kort med. och med dessa IDkort kan man även se att jag förändrats lite genom åren.

- Det första ID kortet togs när jag var ca 13 år gammal. Första gången jag färgade håret svart! Det såg för jävligt ut.
- Det andra när jag var ca 15,16 år. Det syns inte på bilden men jag har faktiskt en kedja från näsan till örat på bilden. Vad i helvete tänkte jag med?!
- Mellan 18-20 på det tredje ID kortet. Jag ser mycket äldre ut än vad jag var.. wtf..
- Ca 22 på det fjärde ID kortet.
- Och tro det eller ej, trots att jag & mitt ex gifte oss 2004 skaffade jag inget ID förrän efter att han lämnat mig 2006. Innan dess fanns inte ekonomi (!?!!) till ett ID kort.

  
1                             2                          3

  
4                                 5

Igår tog vi två flugor i en smäll. Laaiti på sin årliga kontroll och Phini’s hörsel skulle dubbelkollas. Det visade sig att det var tydligen falskt alarm sist för denna gången hörde han perfekt. Vi kollade hans syn en gång till och han ser perfekt. Med andra ord så är min unge perfekt. Såklart – vad trodde du?

Laaiti’s kontroll gick perfekt likaså. Hon såg vad jag menade när jag sa att Laaiti är min lilla vilda. Han kunde allt och mer därtill som han ska vid denna åldern. Hon frågade mig om Laaiti kan säga minst 3 ord i en hel mening. “Skojar du?” frågade jag. “Problemet är inte hur lite han pratar, utan tvärtom, hur får jag tyst på honom?”. Jag förklarade att Laaiti lätt säger minst 10-30 ord i en mening och pratar mycket bättre än vad Phini gjorde i samma ålder. Vilket är vanligt för småsyskon.

Hon observerade dem när de lekte och sa till mig att hon tyckte de verkade mycket tryggare nu. Jag förklarade som hastigast hur vårt liv förändrats det senaste året. Hur mycket mer socialt aktiva vi är. Hur små saker kan förändra mycket, exempelvis att dra upp persienner och släppa in ljus i hemmet. Hur mycket mer tid jag spenderar med dem trots att jag egentligen har mindre tid. Phini exempelvis, sitter i mitt knä just nu som jag skriver detta (vid spar av första utkast). Han kommer bli en fenomenal bloggare.

Hon fick smakprov på hur vi är mot varandra och vilket avslappnat förhållande vi har mot varandra, hur uppkäftiga vi är, med glimten i ögat. Hon undrade om jag hade några frågor innan vi gick. “Ja, får man slå dem?” Hon skrattade och sa “Nej. Trodde du jag skulle säga ja?”. Carina är underbar. Hon var med från början sedan dess att Phini föddes och är utan tvekan den bästa jag träffat inom sjukvården. Det är med ett tungt hjärta vi tar förväl nu när hon tar tjänstledigt. Igen. Fan.

Kvällen var hysterisk. Just precis som barnen skulle göras iordning för att nattas hörde jag Phini gallskrika från hallen. Jag ilade ut och såg honom hålla sig för ansiktet. Jag satte mig ner och försökte ta bort hans små fingrar och såg hur blodet forsade från hans ansikte. Jag såg inte var det kom ifrån och kände hur paniken växte inom mig. Jag plockade upp honom i famnen och bar in honom till badrummet, satte honom på tvättmaskinen och blodet fortsatte forsa.

Tusen tankar hann rusa igenom min hjärna inom loppet av några sekunder. Hade han slagit ut en tand? Var näsan knäckt? Jag måste ringa mamma! En ambulans! HAN FÖRBLÖDER! Och allt detta samtidigt som jag ska visa Phini hur lugn jag var och försöka ta reda på vad saom hände och vartifrån han blödde. Han lugnade ner sig och berättade att Laaiti hade sprungit emot honom, rakt på näsan. Jag torkade upp allt blod och tvättade av honom. Stackars barn.. med feber slemhosta och näsblod.

Idag tog Phini och jag en tripp till Burlöv Center. Vi mötte upp Kim med barn och promenerade tillsammans. Jag tittade som hastigast in i parfymerian för att höra om de mot alla odds har fått in min parfym som alltid utgår men kommer tillbaka igen. De sista tre gångerna jag varit i butiken har de inte haft den men i dag hade de! Min Midnight Musk! Det är Maddi-doft, som fan. Jag kan GARANTERA att om/när mina ex fått denna doften i sitt system hade de enbart kunna fokusera på mig. Det är så Maddi doftar. That witchy musk. Stackars kvinnor vars doft kostar flera hundratals kronor, jag har hittat maddidoft för under hundralappen och har haft denna doften i väldigt många år.

Kim har fått nått om bakfoten det där med att fika. Hon fikar INNAN hon stressar runt i butiker, jag brukar i regel stressa runt först SEN varva ner med en fika. Vi gick till Espresso House där Phini fick en juice och jag tog en Mocha Latte toppad med grädde – farligt onyttigt men förbannat gott. Vi fick sällskap av Kim’s svåger med hustru.
Efter fika gick jag in till Gallerix med mina 6st förstoringar av utvalda Turning Torso bilder och förhörde mig om inramning av dessa. Försäljaren hade en annan idé  än vad jag hade men jag var nog ganska bestämd innan jag gick dit, om vad jag ville ha. Det skulel ta dem en timme att ordna till allt så jag hade inte mycket till val än att gå omkring på köpcentrat – som om ag inte gör det tillräckligt..
När jag kom ut ur butiken var Kim borta. Jag fick ringa henne för att ta reda på att hon sprungit in på Lindex. Vi tog en ciggpaus och gick runt i några butiker innan jag hämtade mina bilder igen. Hur kan det komma sig att inramning är dyrare än vad förstoringarna var?

På väg hem stannade vi till hos Charlotte som bl.a hade en liten gåva till mig. Hon hade specialbeställt ett halssmycke åt mig – en bricka med mitt namn och en döskalle på med en svart ros i munnen. Det är ju därför man älskar vänner? N är de visar sin omtanke, uppskattning och kärlek på små spontana små vis. Hon hade även samlat ihop lite småsaker som inte inte ville ha kvar, små ljus, krukor, decostenar etc. Tack Falått.

Mot eftermiddagen blossar Phini’s feber upp igen. Hur kan det komma sig, att han är feberfri varje morgon, varje dag men mot eftermiddag/kväll kommer febern igen och det oavsett aktivitet under dagen. Laaiti’s temp brukar inte vara så oberäknelig.

Sen var det grejen med att hänga upp tavlor/bilder. Jag hade ett vattenpass till hjälp. Jag mätte. 44cm åt ena hållet, 18cm åt andra hållet, upp & ner, höger & vänster. Det blev snett. På nått jävla vänster blev det snett varje gång och de 20+ “betongkrokar” jag köpte specifikt för ändamålet gick åt och har lämnat hål lite varstans på väggen. Fuck it, jag suger fett. FUCK IT. Så jag bestämde att min enda chans var att hänmga de osymmetriskt och ÄVEN DET blev snett..?! Va fan är detta? Men det får hänga såhär tills vidare. Tills min framtida händiga make kommer och löser detta problem åt mig – eller pappa kommer över med SITT vattenpass. Så skratta på, kära läsare, det bjuder jag på.

Jag är bra på nålar & tänger men KASS på spik & hammare.

Men nu ser jag mig själv runt omkring i mitt rum, det slår en tavla med en bild på nått ställe jag aldrig varit på eller ens kommer åka till..? Nu blev det med ens personligt och ger mig fina minnen.

Om jag nu mot förmodan skulle få ett tuppjuck och gifta mig igen, för en tredje gång, så tänker jag slå på stort den gången, för tro mig – det blir fantamig den sista. Och ni vet vad de säger – tredje gången gillt..?
Gifter jag mig igen så skulle jag föredra om det blir med mannen som följer mig till mitt sista andetag för jag orkar inte betala fler skilsmässor.

Mina tidigare bröllop var nästan löjliga.
Tillåt mig en kort briefing.

Bröllop #1 med mannen jag inte älskade, då jag tog det jag kunde få och ville hålla fast vid det.
Vi gifte oss hemma i vårt vardagsrum. De enda inbjudna var våra respektiva föräldrar, min makes bästa vän i egenskap av musiker och min makes syster till präst och hennes fru, likaså präst. Det var en intressant upplevelse. Jag bar en beige gigantisk tunika och jeans som jag vill minnas min pappa fick hjälpa mig hitta då det var svårt att hitta jeans när man bar storlek 56. Musikern sjöng “Time in a bottle” till sin aukustiska och visst kunde det varit romantiskt och alldeles underbart, om inte.. kärleken var som bortblåst. Jag lurade honom och jag lurade mig själv, det var dömt att misslyckas. Det var inte jag. Jag totalvägrade att byta bort mitt efternamn som jag själv tagit från farmor (Ekenstéen) så han tog mitt.

Bröllop #2 med mannen jag älskade men tog utav fysisk anledning då jag ville ha samma namn som min son.
När vår son föddes envisades hans pappa med att vårt barn skulle bära hans efternamn, det var hans stolthet. Han envisades även med att vår son skulle omskäras då det var tradition i deras släkt. Jag motsatte mig omskärelse men kompromissade med att han kunde få hans efternamn. Så blev det. Efter ett tag bestämde jag mig för att jag ville ha samma namn som mitt barn, för att understryka familjeenhet, att han är mitt barn. För att slippa den kostnad skatteverket tar vid namnbyte bestämde vi oss för att gifta oss. Jag ringde till kommunen och bokade tid för vigsel i rådhuset på det nybyggda kommunhuset och datumet jag valde var den 1 april. Dömde jag det omedvetet själv?
Vi gick ner, make #2 höll vår son i famnen när vi sa våra “Ja” och jag fick hans efternamn och gav upp mitt släktnamn. Jag var nu en Hirschberg. Bröllopet var inte ett dugg romantiskt. Det var stelt och känslokallt. Vi firade inget, vi berättade inte för någon.

Jag är inte särskilt kristen, in fact, jag är inte kristen alls så ett kyrkligt bröllop är uteslutet. När/Om jag gifter mig för en tredje gång ska det ske på MITT sätt, som JAG vill ha det, annars får det va så. Och om jag valt rätt man så kommer han tycka detsamma som mig.

Jag vill gifta mig i naturen, helst i en vacker skog. Jag vill gifta mig på natten, i månens ljus. Jag vill inte bära en sedvanlig oskuldsfull vit klänning, min ska vara svart – svart som natten  med inslag av violett och/eller blodröd satin. Våra löften till varandra ska vara ljuv lyrik vi skrivit åt varandra och de ska viskas i midnatts timme. Våra vänner ska stå överallt omkring oss med levande ljus och kärlek i sina hjärtan. Vår vigselförättare ska binda oss. Våra ringar ska vara egendesignade – ingen ska någonsin ha skådat dess like. Mitt nästa bröllop ska inte kåras utav något nytt, gammalt, blått eller lånat utan istället av moder naturs egna egenskaper som luft, vatten, eld och jord. Musiken som ska spelas ska vara lugn harmonisk med egna instrument – inga steroanläggningar eller dylikt, bara aukustisk musik, ljuvt i bakgrunden. Gärna flöjter, in fact, gärna keltisk musik.

Det är lite av mina drömmar i alla fall.. alla är vi olika.
Och som toppen på kakan/tårtan, kanske några av dessa är mer min stil?

Om jag tror på spöken/andar? Ja. Utan tvekan. Kan du motbevisa mig? Inte? Dåså.
Om jag tror att det finns något övernaturligt fenomen i mitt hem? Ja, utan tvekan. Kan du motbevisa mig? Inte. Dåså.

Ända sedan dagen då jag & mitt ex var och tittade på denna lägenheten berättade den dåvarande hyresgästen att det spökade i lägenheten. Den ensamstående medelålders mannen berättade om besynnerliga saker som inträffat och han var säker på att det fanns en ande i lägenheten. Jag och min man tyckte mest det var kul men tog det med en nypa salt.

När vi sen flyttade in i lägenheten hände det faktiskt konstiga saker. Till en början tänkte vi inte mycket på det men när det sen upprepades hela tiden började man undra.
När man var SÄKER på att man släckt lampan i klädkammaren började man tvivla på sitt minne när man går förbi och ser lampan tänd igen. Det hände upprepade gånger. När dörren till lilla rummet (tidigare barnens, numera mitt) öppnas av sig själv flera gånger om, då börjar man undra.

Ur min dagbok på lunarstorm:

Andarna i min sons rum.
Sön 26 mar 2006 12:08 (Uppdaterad Tis 2 maj 2006 22:59)
W berättade för mig att Phini (vår äldste son, 2,5år) hade kommit upp vid ett tiden på natten, promenerat ut i hallen på väg mot vardagsrummet. Han hade frågat honom vad han gjorde uppe, att det var natt och man skulle tah-tah doe-doe (afrikaans för natti/natti, sova) och Phini hade pekat mot sitt rum sagt “IMON, IMON”. W hade i varje fall lyckats övertala honom att gå tillbaka till sömns. Men han sov väldigt oroligt, vi fick gå upp 5,6 gånger under natten med honom. Jag vaknade vid 6-tiden, då låg han brevid mig i sängen med MIN kudde och MITT täcke och jag hade blivit undanknuffad till W’s sida av sängen.
Phini har fortfarande feber så han är hemma idag.

Jag undrar om det är feber som yrar eller om det är andarna som vi vet vi har, i storebrors rum. Skriver mer om detta vid senare tillfälle.

Okey, jag är inte orealistisk. Det kan man avfärda. Han hade då det rummet som var ‘värst’ så vi började prata om det. Både mitt ex och jag tror på andar.

Vid ett tillfälle blev jag faktiskt lite uppjagad. Det var en tidig morgon jag gick in för att väcka Phini som nyligen innan dess hade bytat från spjälsängen till en liten gullig växa säng. Sängen var placerad precis vid dörren till hans rum. När man öppnade dörren hade man alltså hans säng just precis till höger.
Denna morgonen gick jag in för att väcka honom. Bara det var lite besynnerligt, han brukade alltid vakna före oss. Jag öppnade dörren och det första jag såg var blod på golvet. Prickar av blod, som om det droppat från ovan. Inte utsmetat på något sätt alls. Bara droppat. Hjärtat började dunka på mig och jag tittade på sängen där Phini låg med huvudet vid fotändan, fortfarande utslagen. Armarna var utsträckta på varsin sida. Det fanns inget blod i hans säng och jag minns inte att jag såg blod någon annanstans. Bara de dropparna på golvet. Som den mest naturlioga reaktionen fick min son en burdus vakning när jag ryste liv i honom. Han sov ju bara.

Men var kom blodet ifrån? Min son hade inga tecken på att han hade blött. Och du som förälder kommer förmodligen hålla med mig: Om Phini hade exempelvis trillat av sin säng mitt i natten – då hade han vaknat förskräckt. Om barn trillar av sängen, vaknar förskräckt, vad gör de då? Gråter. När barnen gråter vaknar föräldrarna, instinktivt. Jag har alltid gjort det i alla fall. Men jag hade inte hört ett endaste ljud under hela natten. Och det låter långsökt för mig, som mamma, att min son skulle ha trillat av sängen, börjat blöda från någonstans där det inte syns och det utan att ens snyfta? Och om han mot förmodat kanske trillat ner från sängen och börjat blöda, borde jag inte sett någon “dunsplats” – där han hamnat borde blodet i så fall vara utsmetat. Men okay, det kanske kunde ha börjat blöda just efter, när han ställt sig upp. Men varför har det inte droppat på hans mage? Men okej, han kanske höll huvudet framlutat. Men varför finns det inget blod i sängen? Jag letar logiska förklaraingar främst. Men detta lät inte logiskt för mig. Jag känner min son. Alla gånger han trillat av sängen har han gormat, såklart. Det gör ju ont, och det är skrämmande att vakna på ett sådant sätt för en liten tulte.

Så frågan kvarstår – Var kom blodet ifrån?

För någon vecka sedan när jag och barnen en kväll satt i soffan och gosade hörde vi ett brak från badrummet. Klockan var mellan 19-20, jag hade jobbat sent den dagen. Vi gick in för att titta och såg att den ena av de två glaskuporna i taket har trillat ner och jag hade glas splitter i hela badrummet.
Någon vecka därefter trillade en glaskupa ner från min plafond i hallen, rakt ner på golvet, några centimenter från Phini’s huvud, och åter igen lämnades vi med glassplitter att städa upp. Jag hade jobbat sent och hade nyss kommit hem, runt 19.
Igår när jag och barnen satt i soffan och gosade, runt 19-tiden, hörde vi ett brak från köket. Jag hade på känn vad det var och fick det bekräftat när vi gick ut till köket och såg att den ena glaskupan hade trillat ner och lämnat glas splitter för mig att städa upp. En efter en trillar de ner, runt samma tid, med samma mellanrum. Och det har varit den glaskupa längst ifrån ingång till rum. Men okay. det behöver inte vara andar. Det kan bara vara tillfälligheter.. att alla glaskupor trillar ner en efter en med samma mellanrum och runt samma tidpunkter.

Men när man lägger ihop alla dessa smågrejor som händer hemm a hos mig, så börjar man undra. Lampor som tänds & släcks om vartannat av sig själv, dörrar som öppnas av sig själv, glaskupor som lossnar av sig själv och helt sonika faller till marke – då börjar man undra. Får se vad som bjuds på näst eller om jag ska ringa nått av de där tv-programmen om spöken.

Han hette Sverige och hon hette Norge. De älskade varandra från första stund.
-Vill du förena dej med mej, sa Sverige till Norge en vacker vinterdag.
-Ja, gutten min, sa Norge och log med hela Sognefjord.
-Låt oss ligga tillsammans mellan Östersjön och Atlanten, sa han.
-Hvor du vil, min elskede, sa hon.
Så lade de sig tätt sammanpressade. Han smekte henne mjukt över Nordkalotten.
-Så sterk du er, min elskede, sa Norge. Og ikke er du særskilt neutral heller, som stygge tunger vil ha det til.
Han kysste henne varligt på Galdhöpiggen och Glittertinden.
-Du kjennes meget bedre enn Danmark, viskade hon.
Han kände ilningar ända uppifrån lappmarken och långt ner i Småland.
Boren och Roxen vattrade sig förväntansfullt.
Plötsligt sa han:
-Du, jag har aldrig varit i Oslo.
-Da syns jeg det är på tide, sa Norge smeksamt uppfordrande.
Han tog vägen över Morokulien.
De älskade häftigt, så att marken skalv, ty ingen kärlek är så stark som den mellan två länder. Snön smälte undan ända upp till Treriksröset, och det pryda Finland bankade upprört i väggen.
-Du är underbart mjuk på Hardangervidda, viskade Sverige ömt.
-Vær stille, min elskede, sa hon och smekte honom över Gävle.
De smalt samman i en väldig omfamning längs hela Kölen.
De älskade länge, länge.
Unionen upplöstes först 1905.

Ur: Tage Danielssons “BOK”

Jippi, idag fick jag en räkning på över 28 000:- från FK. De har räknat på bostadsbidrag år 2006 då jag var sambo med barnens pappa och tydligen har han tjänat massa pengar då. En massa pengar. Vilket innebär att jag (och förhoppningsvis han?!) blir återbetalningsskyldiga. Great. Just great! Blir jag någonsin av med fanskapet? Jag tänker i alla fall inte låta det förstöra min dag, mitt liv eller mina planer och där med basta.

Jag hämtade ett paket på posten idag. Vet du vad egocentriska lilla Maddi har gjort..? Beställt 6 st förstoringar av bilder från Turning Torso. Varför inte..? Väggarna i mitt sovrum är nästan tomma och istället för tavlor tänkte jag att jag kan ju hänga upp bilderna. Kan vara kul att ha när jag är en sådär 124 år gammal, rynkig & grå med tatuering i pannan. Bilderna är lagom stora (30cm x 40/45 cm) och kommer passa perfekt. Nu behöver jag bara ramarna.