missmaddis

Ni som inte själva har barn men som läser bloggar, artiklar och krönikor om småbarnsförälder, undrar förmodligen hur vi står ut och varför? Det är för jämnan vi får lyssna på skrik och gråt varvat med en släng av evinnerligt gnäll och bittert tjat.

Well, nu ska jag dela mig mig av hemligheten. Om du vill veta hur vi härdar ut, klicka här.

Idag har varit en dag i tankars tecken. Jag har varit något disträ på jobb och haft mina tankar på annat håll men ändå lyckas vara proffesionell på jobb.

Idag har varit en dag i det förgågnas tecken som lämnade mig stundtals förvirrad, förvånad men jag fick mina egna förändringar verifierade av mig själv genom hur jag kände, mådde och reagerade och det var en befriande känsla att veta att man har släppt så mycket som gjort ont inom mig.

Jag har haft mycket ilska och hat honom mig förr. Mina naturliga reaktioner i vissa sammanhang har bedyrat en frustrerande ilska utan dess like där jag slagits vilt omkring mig, nästan dragit av mitt eget hår, skrikit, gråtit och med en känsla av uppgivenhet. I samma sammanhang idag kände jag ett välbefinnande inom mig. Jag har släppt det nu. Jag kunde dra ett djupt andetag och de enda känslorna inom mig är av godhet. Jag kan andas fritt igen. Mina ådror tycks inte producera mer hat – enkom kärlek. Jag har lyckats vända på mina tankar. Du minns när jag förlät mina mobbare, mina förövare och alla som mördat mig på det ena än det andra sättet? Befrielse. Jag är fri. Jag har förlåtit, lagt det bakom mig och gått vidare. Och hatet jag kände för dem en gång i tiden är förbytt mot kärleken jag känner inför den erfarenheten de har mig gett.

Jag har hatat tillräckligt. Jag har varit arg alldeles för länge. Jag trodde inte att det skulle gå så lätt, så.. av sig själv, att sluta. Att lägga ner sin stridsyxa kom naturligt för mig, när jag väl hade blivit medveten om mitt eget hat och förakten jag spenderat tid och energi på att ge. Men jag blev ändå förvånad över min egen reaktion idag, att det kom  av sig själv, som om det vore det mest naturliga att inte bli upprörd, att inte bli arg. Det finns inte inuti mig mer. Jag hatar inte mer.

Och när man möter hat med kärlek – vad får man igen?
För övrigt är missmaddis secrets uppdaterad. Igen.