Inatt satt jag uppe, övertrött och väldigt reflekterande. Jag chattade ganska ingående och öppnande för en ung kvinna som jag vill kalla vän trots att vi egentligen inte har träffats. Hon känner mig väldigt väl men jag känner egentligen inte henne lika bra. Hon är en utav få som inte alltid följer strömmen och i ärlighetens namn har jag ibland funderat på om hon varit en motsats bara för att men efter att vi har pratat en del om vissa saker kan jag se lite mer ur hennes synvinkel. Ungefär som de där skygglappar som jag tror att de flesta människor går igenom livet med. Det är lätt att se saker och ting ur sitt eget perspektiv, desto svårare att se en helt annan helhet.
Och under samtalets gång och lite tankar slog det mig. Som en uppenbarelse. Det förändrar ingenting men det ger mig en inre förståelse. Inte bara för mig utan även för andra. Ni vet hur man ibland tar sin resa till Mecka, i längtan efter det gyllene svaret om livets mening, i jakt på sin själ. Det var den typen av insikt jag fick. Och i sammarbete med mitt nya uppvaknande stod inga negativa känslor i vägen vilket har varit mitt hinder för att nå hit där jag är just idag. Med risk för att tjejen jag pratade med skulle tycka jag var galen sa jag någonting som jag har tänkt mer på sedan dess och ur den tanken har fler tankar fötts som nu virvlar i mitt huvud. Hon, som oftast tyckt motsatsen och inte alltid hållt med mig, hon som är logisk – hon tyckte inte jag var galen. För henne var det som om det var självklart, hon förstod. Hon förstod någonting som jag nyss förstått själv.
Detta året kommer någonting förändrats och även detta till det bättre. Jag har släppt mycket hat och ilska och med det kom jag ganska fort till insikt om några saker som speglar sig i många utav mina känslor. Hade du frågat för ett år sedan hade du fått ett annat svar. I dag är det motsatsen. Måhända att det kan framstå som motsägelsefullt men jag vill kalla det insikt.
Det är oftast ja-sägare som gör saker och ting jobbigt. De där ja-sägarna som ger medhåll vad man än gör, som sporrar. Och när en frisk vind av “njae” eller ett tydligt “NEJ” kommer förbi blir man först förvånad för att man inte är van vid det sen lite irriterad för att man själv inte ser det så. Och om man har skygglappar så vill man inte ens se vart i deras nej grundar sig.
Det finns saker jag har förnekat länge för att det har underlättat för mig och i viss mån gjort det möjligt för mig att hela mig själv och gå vidare. Och nu när jag är stark nog och redo kan jag sluta förneka det och i stället bejaka det och acceptera det. Många har hållt med min förnekelse och sporrat de känslorna medan andra har sagt motsatsen vilket jag valt att inte lyssna på. Vissa saker skiner igenom. Man kommer alltid se svart genom transparent vit.
Jag vill tacka tjejen i fråga – du vet vem du är. Tack för att du förstår någonting som det tog mod att erkänna. Tack för ditt bemötande, det underlättar att acceptera och förstå mig själv.
Tack till Madde som jag har ringt mitt i natten flera gånger om för att prata med om detta och även för henne erkänna och förklara och hennes förståelse är enorm och hon blev inte heller förvånad, som om hon visste det redan, att det var en självklarhet.
1, from 23:29 
