Ibland undrar jag om jag bör vara försiktig med vad jag egentligen bloggar om. Jag har en tendens att vara så öppen och ärlig om mitt allra innersta och jag tänker inte på vem som läser det och hur det kan komma att användas emot mig.
Vissa saker som jag exempelvis inte skulla vilja sitta ner och diskutera med min mamma och pappa bloggar jag om utan en tanke på att de kanske läser min blogg? Att mamma läser min blogg, det vet jag om. Men jag tror inte hon läser så ingående, mer kanske skummar igenom texten.
Jag trodde att pappa kanske mest kollar foton men kanske inte läser. Den vanligaste kommentaren jag får av pappa om jag ska visa något på min blogg är "Fy fan vad mycket du skriver" och med det sagt tar jag för givet att han inte orkat läsa allt.
Så när mina föräldrar kom över på fika igårkväll blev jag faktiskt förvånad när pappa frågade mig vem det var som jag menade i min blogg som jag fortfarande älskar, som jag skrev om här. Oh-oh. "Det vet du, pappa.." Men han påstod sig inte veta - eller så blundar han för det. Pappa trodde inte att jag fortfarande älskar honom efter allt han gjort. Men när jag refererade till deras eget förhållande hoppas jag att han förstår att trots att människor kan behandla en illa kan man inte rå över sina känslor. Jag tror att pappa förstår. Hoppas på det i alla fall.
Jag vet bloggare som skrivit ganska utelämnande som tvingats stänga ner sina bloggar för att nyfikna människor snokar och lägger sig i och använder bloggares ord emot dem. Jag känner igen det - everything you say can and WILL be used against you. Det gäller att vara stark som människa om man ska ha en utelämnande blogg. Man måste kunna stå för vad man skriver.
Min blogg är min motsvarighet till min dagbok. Mycket jävla ointressant skit varvat med mitt absolut hemligaste inre. Ibland hintar jag om saker för att det är mest jobbigt för mig att skriva det (läs: säga det högt) tills jag själv är redo att skriva öppet om det (läs: erkänna). Men det gäller att kunna stå för det, och det gör jag.
För mig har det alltid varit lättare att skriva än att prata. Jag har lättare för att förmedla mina tankar och känslor när jag skriver än när jag pratar. Och nej, det är inte för att min skånska dialekt är så svår att förstå, om ni nu undrade. Jag är i ett enormt behov av att släppa ut mina inre demoner, mina petitesser till bekymmer och mitt vardagliga liv och jag skulle gärna se att de bloggare som har samma behov eller lust, ska kunna göra det utan att bli "påhoppade" av människor i deras omgivning. Jag hade då aldrig lagt ner min blogg för att någon läst & tyckt vare sig det ena än det andra för när det väl kommer till kritan så är det MIN blogg, MIN dagbok, MINA tankar, MINA känslor och MITT liv och jag har RÄTT till allt det där.
Låt oss ta det ett steg längre då - om MIN blogg påverkar någon annans liv. Låt oss säga att jag bloggar om exempelvis min mamma en dag. Och för sakens skull ponerar vi att någon av mammas väninnor läser min blogg (som om). Låt oss då undra om hur det skulle se ut om nåpon av mammas väninnor konfrontrerat min mamma med något jag bloggat om och kanske till och med blir osams med min mamma på grund av det. Jag vet, situationen vore ödesdigrert fattig och löjlig å min uppfattning. Bör jag lägga ner min blogg för det? Låt oss säga att min mamma bett mig sluta blogga (det skulle hon aldrig göra). Jag hade vägrat. Totalvägrat. Dels för att hon inte rätt att betämma en sådan sak, dels för att jag faktiskt har yttrandefrihet. Sen om hennes väninnor skulle ha problem med det - så är det DERAS problem, inte mina och det skulle jag själv gladeligen förklara för mammas "vänninnor".
Låt oss säga att jag fortfarande bloggar på samma sätt, med samma öppna utgångspunkt, om ca 10 år, när mina pojkar går i skolan. Tänk om deras kompisar hittar min blogg och läser den och dömer mina barn för det som jag skriver? Tänk om mina barn blir påhoppade för att deras mamma skriver blogg på internet om dem, sina fester, sitt jobb och visar roligt pinsamma bilder på pojkarna. Har jag tänkt på det? Ja. Många gånger. Där kommer min roll som uppfostrare in. Det är mitt jobb som mamma att uppfostra två små pojkar till starka trygga män. Mitt mål är att göra dem så pass trygga i sig själva med självförtroende nog att stå emot, rycka på axlarna och säga "Och? Har du problem med det? Ja? Gör inte dina problem till mina." Jag kommer alltid att ha RÄTT att skriva vad jag vill och det ska mina söner veta. De ska lära sig från första början att respektera andra människors åsikter och låta de ha andra tankesätt än vad de själva har. De ska inte påverkas av andra männsikors glåpord för att de VET bättre än så. Om jag ser till att mina barn är trygga i sig själva, lyckliga och älskade - vad är problemet? Jag tänker ge dem den stabilitet barn behöver för att inte kunna slås ner så lätt som jag gjorde när jag var liten. Och med det sagt betyder inte det att jag medvetet kommer publicera inlägg som kan användas mot mina barn, ex "min son hatar klasskompisen" - lite vett har jag?
Vidare ska mina barn växa upp och veta att mamma är mamma, men mamma är även Maddi, någons kompis, någons dotter, någons piercare och kanske någons flickvän nångång. Jag är inte bara mamma, jag är så mycket mer. Jag har mer i mitt liv att göra än att bara ta hand om mina barn, vilket jag gör till mitt fullaste. Men jag har ett liv uttöver det med och det ska mina barn veta. Nåväl att jag inte bloggar om intima detaljer så att mina barn eller deras kompisar skulle kunna läsa det, men det skadar inte att de vet att mamma har ett annat liv med, att jag jobbar och att jag festar emellanåt. Det skadar inte barn att veta att det finns mer i livet än det som de bara ser - och acceptera det.
Nu kom jag av ämnet känns det som men jag hoppas att du förstår vart jag ville komma..
Jag har rätt att blogga om vad jag vill - om andra inte tycker om det jag skriver - sluta läs. Det är rena förskoletendenser att snoka och vända skit och göra livet surt för andra för att de vädrar sina tankar och känslor. Det är inte bara respektlöst, det är äcklig och lågt. Jag tycker synd om de människor som väljer att lägga ner sin blogg på grund av det, eller i vissa fall tvingas till det istället för att stå emot och stå på sin rätt.
Och precis lika mycket som jag har rätt att blogga om vad fan jag vill - har du rätt att kommentera vad fan du vill, med dina egna åsikter.
Tyck vad du vill, så tycker jag vad jag vill.
Och det gäller inte bara mig, det gäller alla bloggare och alla dess kommentatorer.
Om du tycker om min blogg;
Rösta - Rösta dagligen!
Mar 11, 2008 at 10:55:40
Usch…jag känner igen mig i dina tankar så himla väl…Jag hade aldrig haft en tanke på att min blogg kunde skada förrän jag blev tillsammans med min nuvarande kille… Han har verkligen kunnat vända på allt som hittills stått i min blogg…Och det är klart, helt plötsligt har han full insyn i mitt “tidigare liv”…livet innan honom… Det har inte alltid varit en dans på rosor och många disskutioner har uppkommit utifrån det. Men som du säger, det är Min blogg, jag skriver vad Jag vill…
Mar 11, 2008 at 11:56:51
Du har så rätt, som vanligt, i det du skriver.
Jag kan inte fatta varför folk ska vända saker emot en…? Om de har ont av vad du gör/skriver/tycker - fine. Det är inte DITT problem, utan deras. De kanske skulle fråga sig själva, varför de har ont av det, och jobba med DET istället?!?!??
Du har rätt att skriva/tycka/göra som du vill, och du står ju bakom allt det till 100%. Så jag förstår inte problemet?
Skitsnack kommer alltid att finnas, tyvärr. Vad och hur man än gör. Inte ska man behöva “stänga in sig”, bara för det? Nä, tänk om andra var precis lika raka och ärliga som du, vilken underbar tillvaro vi hade haft då. Skit i skitpratarna! De är inte värda energin, ens! Och fortsätt tänka på hur o vad du skriver, med din omtanke, så får du inga problem. Och så länge det du skriver är ärligt och sant, och folk får problem, så är det just så: DERAS problem.
Så länge de inte har stake att tala om hur de uppfattar det du skrivit/änkt, så kan de hålla sina åsikter för sig själva, och inte sprida ut sin j*vla dynga mot dig, på andra platser!
Hoppas det inte blev för rörigt nu?
Och jag hoppas att du fick mitt långa mail igår, jag har inte fått svar på det ännu….
Stora kramar från Västkusten!
Mar 11, 2008 at 12:01:20
*applåderar*
Så jäkla bra skrivet och så jäkla rätt!
Minns själv förr när jag blogga på lunar (för sådär en femhundra år sen) Då fick man verkligen veta vilka ens vänner var (tål dom inte sanningen kan det vara så) och även vilka man inte öht skulle vilja lära känna.
Jag har mina åsikter, knepiga säkert i bland, men jag står för dom, oavsett!
Ha en fin dag!
Kram
Mar 11, 2008 at 12:09:42
Du har sååå rätt såå.. Du skriver om det du vill skriva om. Det är ju din sida och dina tankar. Du skriver ju aldrig för att såra någon annan utan för att du själv behöver skirva av dig.. Fortsätt med det du gör. Det är ju därför jag säkert flera med mig gillar din blogg så mycket och följer den varje dag. För att du är öppen och bloggar om allt…
Mar 11, 2008 at 12:14:10
du har så rätt så.
man ska ju inte behöva tänka sig för ang allt man skriver bara för att man då vet att vissa som kanske kan ta illa upp läser.
nu snackar jag säkert om o kring mig lite men tyvärr är detta den anledningen till att jag fick låsa min blogg för allmänheten, personligen vill jag ha en öppen blogg då jag gillar att få negativ och positiv respons, jag vill gärna veta vart andra står i sin tankeställning osv.
Men tyvärr så ställde min ärlighet till det och satte familjen på pottkanten bara just för att dom två som läste inte klarade av att ta det jag skrivit då dom gärna tar nästan allt på fel sätt och missuppfattat det hela.
Jag ska inte behöva förlara mig för det jag skriver i min blogg, jag ska inte heller behöva tänka på varje ord jag skriver för att behaga andra.
Därför jag uppskattar din blogg för du är öppen, ärlig, skriver om vad du tycker och tänker och skiter i vad andra tycker.
Egentligen bryr jag mig inte så mkt om vad andra tycker o tänker, men för att inte göra mig oväns med familjemedlemmar osv så har jag valt att låsa min blogg och ingen ur familjen kan läsa den just för att slippa missuppfattningar..
trist men så är det..
Mar 11, 2008 at 12:42:51
det var jätte bra skrivet,klart att man ska få lov att skiva om de saker som man själv vill i sin blogg och det är dina tankar och alla har vi rätt till våra egna tankat och känslor.
oftas så är det nog så att människor som vänder våra tankar till något negativt ofta är osäkra i sig själv.
så stå på dig
Mar 11, 2008 at 13:41:57
Ett jävligt bra inlägg!!!! Instämmer helt!!!
Hoppas själv den dag då jag blir mamma att jag oxå kommer ihåg att man e mer än bara mams….för de känns som MÅNGA mammor glömer av de!!
Mar 11, 2008 at 13:48:55
Jag är väl en feg jävel då som inte orka jiddra med min vän o hennes bror m flickvän som tog illa upp av en mening jag skrev på bloggen. Men du har helt rätt:) /Fegisen!
Mar 11, 2008 at 13:49:03
Det var jävligt bra sagt. När du skrev det inlägget om vem du älskar så slog tanken inom mig :Hu, nu kommer någon att misstolka det & ta in sin egen tokning (ej din då) & göra det till något det INTE är.
Så som det faktiskt blev innan. Innan när chansen fortfarande fanns att ni skulle kunna lämna allt gammalt groll bakom för barnens skull. Nu är det försent! P.g.a misstolkningar. Men fuck it Maddi!
Det är deras förlust, deras samvete.
Du har ryggen fri OCH DU… jag stöttar din rygg till 100%
My true friend in deed!
Mar 11, 2008 at 14:46:49
Skitbra skrivit du har huvet med dig..
Här är många som stöder dig..
Mar 11, 2008 at 14:50:51
sluta aldrig blogga!
Mar 11, 2008 at 15:36:53
Bra skrivet! och ja, sluta aldrig att blogga. Du är en fantastisk förebild!
Mar 11, 2008 at 15:58:45
Du har helt rtt. Det är din blogg och har någon nått problem med det du skriver så är det minsann deras problem med och ingen annans
Mar 16, 2008 at 00:20:46
Jättebra inlägg. Instämmer till fullo.
Mar 19, 2008 at 20:24:36
I do agree that you have the right to write whatever you want. Of course you shouldn’t write things about other people that they don’t want to be known. A little common sense should always be used as a filter, and it doesn’t seem that you have a problem there. I’m quite convinced that when the boys gets older you won’t write extremely embarassing things about them.
I do also agree it shows a sneeky nature to use others words against them. But the world is as it is, so I do think it’s wise for all blogers to have in mind that things they write may catch up with them later. For instance: having worked with employing people for years I know all to well that many employers googles people before they call them in for an interview. Not so much to see what they do and think private, but because it’s seen as lack of judgment to putt some stuff out on the web.
But please, do not stop your bloging!!!