missmaddis

Igår var barnen och jag bortbjudna på middag hemma hos Emma med sambo. Vi var där runt 18 och maten stod i ugnen. Vi hälsade på hund & sambo och barnen kände sig hemmastadda omedelbart.
Middagen gick bättre denna gången än sist. Inga skrikiga barn denna gången, inga glas som vältes över bordet och barnen smakade faktiskt maten och ingen sa att det var äckligt. Puuh! Maten var väldigt god och en klar favorit hos mig - Lasagne. Barnens favorit på bordet var naturligtvis salladen och Laaiti väntade inte en sekund på att börja tugga paprika.

Efter middagen observerade Phini hur Emmas sambo började plocka undan efter sig och stoppade in bestick och tallrik i diskmaskinen. Vi har ingen diskmaskin hemma men Phini fattade snabbt vart smutsdisken går någonstans och innan vi visste ordet av var han av stolen och på väg dit med sina egna bestick. Duktig pojke!
Vi hälsade på alla djuren där uppe, jag fick hålla och gosa med deras ödla och pojkarna fick mata fiskar och krabban som Laaiti & Emma döpte till Rufus.
Jag stoppade ner ett finger i akvariet och frågade Emma om de bits och hon sa ja vilket jag sjäklv upptäckte en liten stund senare. "Laaiti, ska du låta fiskarna pussa ditt finger? Stoppa ner ett finger!!" uppmanade jag min son som var med på noterna och inte långt därefter bet fiskarna hans lilla finger och jag asgarvade. HAHAH. Det gjorde inte ont, mer som en liten elektrisk impuls så jag fick inte dåligt samvete. "En gång till, Laaiti!" tyckte jag - aka elak morsa. Laaiti rynkade på ögonbryna med ett "NEJ, de biter mig!!" Jag skrattade och sa att de bara ville pussas ju. Han föll inte för det en andra gång. Smart goja, haha. Phini, såklart - totalvägrade från första början och där har ni skillnaden mellan mina två söner.

Pojkarna fick åka motorcykeln denna gången med och klappa kadaver på väggen. Kan ni fatta det, egentligen. Emmas sambo, som är jägare, har varit i Namibia och jagat. Där sköt han bl.a en Spingbok - som faktiskt är Sydafrikas nationaldjur och Sydafrikas rugbyteams maskot. Mina  barns ursprung. Deras farfar som är ett stort rugbyfan skickar kepsar, tshirts och andra supportsaker till oss, alltid med denna springbok på. Och hemma hos Emma & sambo, finns en uppstoppad Springbok på väggen. Det är lite.. läskigt.

Emma sprang och busade med pojkarna nästan hela tiden. Jag fattar inte hur hon orkade. Hon bjöd på hemma gjord glass, altererad efter hennes diabetes och den var enormt god. Den ena glassen var smaksatt med Fun Light Wildberries (mumma!) och den andra med choklad & strössel.
Det busades lite till innan pojkarna satte sig tillrätta i soffan. Phini parkerade sig bredvid Emma med hennes arm omkring sig och började dåsa till, alldelels utmattad. Laaiti tog sig friheten att lägga sig i soffan bredvid mig och somnade till. Tryggare kan ingen vara. Det är enorma pluspoäng till Emma, som får PHINI vid sin sida. Min tillbakadragna pojke som inte tyr sig så lätt till andra. Och nu vet jag, av erfarenhet, att pojkarna kommer prata om Emma & sambo i flera dagar efter vår visit.

Jag kom på mig själv med att inse hur kass jag faktiskt är på att bjuda hem vänner. Visst har det hänt men det är sorligt sällan. Jag måste även erkänna att jag inte är van vid det. I min familj bjöd vi aldrig hem vänner på middag. Jag kan inte minnas att mina föräldrar någonsin hade vänner över på middag när jag växte upp, ej heller att vi var bortbjudna. Så det kommer inte naturligt för mig. Det var först när jag  blev vän med Madde som det började bli aktuellt i mitt liv. Madde och jag kom varandra nära vintern 06 och det dröjde inte länge förrän hon bjöd mig och barnen på middag. Jag vill nog tycka att jag inte riktigt vet hur man för sig vid en middagsbjudning, är det något man ska tänka på? I’ll learn.
Jag har själv bjudit henne och hennes son på middag men inte alls i närheten av alla gånger hon bjudit oss. Jag grämer mig lite och skäms. Jag borde göra det ofta - jag tycker ju om att laga mat och jag älskar att vara värdinna för mina gäster. Sen har vi det där med vardagsliv & tid som så ofta spelar roll.

Men har har vi mitt nya löfte: Jag ska börja bli bättre på att bjuda hem vänner på middag och först ut på min lista av de som blir inbjudna är Madde med barn, sen Emma och sambo.