Första cykelturen
Jodå, jag tog mig förbi dagen relativt smärtfritt men inte utan att misslyckas med mitt projekt. Typiskt mig. Jag har fortfarande problem att "bita mig i tungan". Responsen var bättre än förväntat och jag erhöll mycket information ganska fort. Så nu sitter jag i en annan sits. Men det är en helt annan blogg.. med en helt annan adress.
Jag tog ut barnen på en snabb promenad. Förmiddagen var lugn och barnen var fina. När eftermiddagen svepte över oss blev de gnälliga och bråkiga. Madde kom över en sväng och efter det tog jag en promenad med en trött Laaiti i sulky och Phini fick äntligen prova sin nya cykel. Han har redan fått kläm på det och cyklade oerhört bra och lyckan sken genom hela hans ansikte när han trampade förtjust till sin mammas beröm. Årets bästa investering!
Tårarna föll längst hans kinder när cykeln låstes fast i cykelstället här utanför. Han sa att hans cykel kommer bli ledsen att stå där. Jag förklarade för min son att hans cykel nog känner sig ensam här uppe och vill hellre sova bland alla cykelkompisar. "MEN JAG ÄÄÄÄLSKAR MIN CYKEL" tjöt Phini. Han gastade färdigt sen var den diskussionen över.
Laaiti’s mage har inte förbättras, in fact, jag tror han kan ha smittat mig med magsjuka för fy fan vilka krämpor jag har nu och samma problem med magen som min son. Är det bara jag som är mesig eller Laaiti som är tuffare än mig, fört jag vill nog påstå att jag gnäller mer än honom och grimaserar av smärta vid magknip mer än vad han gjorde.
Phini var trött ganska tidigt ikväll med tanke på hur sent han sov i morse. Han fick nattas först medan Laaiti, som är yngre och BORDE vara tröttare, var pigg & glad runt 22 när jag nattade honom. Eller behöver Phini kanske extra sömn nu för att kämpa mot alla sina koppor? Så kan det vara.
Och med det sagt, går jag och lägger mig. Denna dagen är FÖRBI.








