Jodå, jag tog mig förbi dagen relativt smärtfritt  men inte utan att misslyckas med mitt projekt. Typiskt mig. Jag har fortfarande problem att "bita mig i tungan". Responsen var bättre än förväntat och jag erhöll mycket information ganska fort. Så nu sitter jag i en annan sits. Men det är en helt annan blogg.. med en helt annan adress.

Jag tog ut barnen på en snabb promenad. Förmiddagen var lugn och barnen var fina. När eftermiddagen svepte över oss blev de gnälliga och bråkiga. Madde kom över en sväng och efter det tog jag en promenad med en trött Laaiti i sulky och Phini fick äntligen prova sin nya cykel. Han har redan fått kläm på det och cyklade oerhört bra och lyckan sken genom hela hans ansikte när han trampade förtjust till sin mammas beröm. Årets bästa investering!
Tårarna föll längst hans kinder när cykeln låstes fast i cykelstället här utanför. Han sa att hans cykel kommer bli ledsen att stå där. Jag förklarade för min son att hans cykel nog känner sig ensam här uppe och vill hellre sova bland alla cykelkompisar. "MEN JAG ÄÄÄÄLSKAR MIN CYKEL" tjöt Phini. Han gastade färdigt sen var den diskussionen över.

Laaiti’s mage har inte förbättras, in fact, jag tror han kan ha smittat mig med magsjuka för fy fan vilka krämpor jag har nu och samma problem med magen som min son. Är det bara jag som är mesig eller Laaiti som är tuffare än mig, fört jag vill nog påstå att jag gnäller mer än honom och grimaserar av smärta vid magknip mer än vad han gjorde.

Phini var trött ganska tidigt ikväll med tanke på hur sent han sov i morse. Han fick nattas först medan Laaiti, som är yngre och  BORDE vara tröttare, var pigg & glad runt 22 när jag nattade honom. Eller  behöver Phini kanske extra sömn nu för att kämpa mot alla sina koppor? Så kan det vara.

Och med det sagt, går jag och lägger mig. Denna dagen är FÖRBI.

I morse väckte Laaiti mig tidigt med magont och ville ha sin blöja bytt. Han är riktigt dålig i magen. Jag gick och la mig igen och Laaiti likaså i sin egen säng. Efter någon minut börjande han gråta och jag kallade in honom till mig. När jag såg honom närma sig lyfte jag på täcket och lät honom krypa in i min öppna famn där jag höll om honom i en hård kram. Han kurade in sina tår mellan mina lår som han alltid gör och jag somnade om till pussar på hans mjuka lilla kind.
En liten stund senare vaknade jag igen. Han ville ha en ny blöja igen. Han är riktigt dålig magen. Jag gick upp efter att ha bytt 3 blöjor inom loppet av 45-60 minuter och satte igång kaffekokaren. Phini sov fortfarande, trots Laaiti’s morgongnäll.
Laaiti och jag satte oss i soffan med hans A-fil & multi Cheerios och mitt kaffe och gosade en stund. När klockan slog 9:10 gick jag in till Phini för att se ett livstecken. Jag lyfte på täcket för att se det där trygga mammor vill se när magen höjs & sänks av andetag och lugnade mitt arma hjärta. Jag satte mig bredvid honom i sängen och pussade hans prickiga lilla kind och såg honom sträcka på sig. Han försökte öppna ögonen men bara det ena lydde. Phini har haft en vattkoppsblåsa på underlocket av ögat som smällt inatt och kletat ihop ögat. Stackars barn.
Jag baddade hans öga med ljummet vatten som hjälpte honom att öppna ögat och kunna se igen. Vi pratade en stund och gosade i hans säng till Laaiti’s förtjusta skönsång i bakgrunden innan vi gick upp och satte oss i soffan alla tre, med Phini’s frukost. Det var vår morgon.

Idag är det min bröllopsdag för er som inte visste det. Det är en sorgsen dag som faktiskt känns jobbig för mig. Denna dagen innebär så många minnnen, både positiva och negativa. Vad gör man? Om jag och mitt ex hade haft god kontakt hade vi kunnat prata om det, det kanske hade hjälpt. Men så är inte fallet. Jag förlitar mig på mina närmsta vänner och lutar mig på dem och hoppas de kan hjälpa mig att låta bli skicka sms. Det är en sådan lust jag har men vet om att jag inte bör, det hade bara gjort saker och ting värre för mig själv.
Just nu önskar jag att dagen redan var förbi..