Minns ni mitt cellprov som jag fasade att gå för & ta?
Jag skrev om mina förändringar i höstas, när jag missade min tid IGEN, sen skrev jag när jag väl hade tagit mig i kragen och gjort det.

Undrar ni varför jag drog mig för att göra det? För att de två första testen visade cellförändringar. De ville göra ett tredje test och jag hade redan på känn vad det skulle visa och ville helst inte dit.. Och om ni fått någon som helst insikt i mitt liv så förstår ni kanske hur dramatiskt och traumatiskt det är- Ingenting hänbder halvdant i mitt liv – om någonting händer så händer det ORDENTLIGT.

När jag faktiskt tog mig i kragen och gjorde det förbannade testet var det bara att vänta. Om man inte har cellförändringar får man ett snällt litet brev hem med de glada nyheterna om att man är frisk. Annars får man en remiss. Pang bom, bara sådär.

Gissa vad som låg i min postbox idag?

Detta:

Och det är inte vad jag vill kalla ett snällt litet brev. Ingen notis om vad som är fel eller hur mycket fel det kan vara. Bara en remiss, att jag ska till kvinnosjukvården. Just my fucking luck, eller hur.

Phini fick cykla ner till banken idag, lika förtjust som igår. Laaiti och jag är magsjuka bägge två och klagar på magont. Det blir ris & fisk till middag med proviva resten av dagen.

Nej, jag har inte uppdaterat min hemliga blogg, trots att det har hänt grejor på den fronten men inget jag känner för att delge omvärlden i dagsläget innan jag själv hunnit placera alla mina omvälvande känslor i rätt fack.