Min självbiografi: Motivation
Boken jag skriver ligger latent bredvid mig och längtar efter att fyllas på med ord och meningar i omfamning av mina minnen och erfarenheter. Mina ursäkter är många. Tidsbrist - jag är ju faktiskt en arbetande ensamstånde tvåbarns mamma. Energi. Mental sådan. Kan du ens ana hur mycket det krävs at mig att öppna dörren där jag packat ner traumatiska minnen..? Jag vet att det är bra för mig, men det är vägen sit som är svår, att ta mig själv dit. Men dte är så överväldiogande. Det ska mcyekt kraft och energi till för att samla sig och öppna den dörren. Vissa människor har svårt att förstå det. Att skriva för mig är inget lättvindigt. Det är inget ytligt. Oavsett ämnet jag må beröra är varenda liten bokstav viktig för mig.
Än så länge är det mina mest distinkta minnen som är nerskrivna. Ganska diffusa och hastigt nerskrivna med mindre detaljerade beskrivningar. Jag har hunnit med att anteckna mina barndomsår och mina tonår. Jag vet att jag glömt mycket utav det som hänt men antecknar det när jag får en flashback. För det är oftast så jag i dagsläget minns saker från förr. Flashbacks och rysningar. En doft, en smak eller någonting man ser kan framkalla ett minne - ett minne så starkt och klart att man genast förs tillbaka till DÅ det hände och åter igen befinner sig där och känner den där doften igen i näsborrarna eller smakar den där smaken igen. Har du hört om det? Har du kanske upplevt det med? Flashbacks..
Och nu när jag hunnit med barndomen och tonåren har jag nyligen gått igenom just när jag och mitt ex separerade. Fram tills slutet av 2006. Nu sitter jag fast. Fast för att det var så nyligen allt detta hände och jag vet inte om jag egentligen bearbetat allt detta ordentligt för att börja gräva i det igen, sortera känslor och tankar och få ner allting så “kallt” som möjligt. För det är så jag vill berätta min historia - just nu. Känslorna och tankarna kring mina upplevelser får komma sen när det svalnat så att min bok inte blir något känslodravel. Jag vill inte att fokusen kommer bort, jag har ju någonting att berätta.
Det som är viktigt för mig när jag skriver är lugnet omkring mig, jag skriver i takt som jag hör mig själv säga det i huvudet och vill helst inte bli störd på något sätt alls. Jag kan lätt bli irriterad om jag avryts mitt i en tanke, mitt i en mening, just när jag skriver. Jag minns när jag skrev introduktionen till “Witches Tail” och alltid hade keltisk musik spelandes i bakgrunden, ungefär samma stil av musik som vi hörde i filmen Braveheart med Mel Gibson, för den har vi alla sett, inte sant. Den har vi lipat till och rodnat till när vi såg honom lyfta på kilten. Underbara Mel G.
Men jag borde ta mig i kragen och skriva. Jag vet ju att det gör mig gott i slutändan. Det knuter ihop många lösa trådar i mitt liv och avslutar kapitel samtidigt som det ger mig ett tredje perspektiv över saker i mitt liv.
Jag behöver bara motivation…
Om du tycker om min blogg;
Rösta - Rösta dagligen!
Tags: självbiografi
April 9th, 2008 at 9:14 pm
I can’t help you with motivation, I’m afraid. But please let me know if you find any let me know where. I could use some too!
For me it’s impossible to understand when you write at all. I mean, I find it hard to write on my book myself. I can’t do it when the kids are around because then I can’t focus properly. And when they go to bed I’m often way to “used up” to be creative. So when on earth do you find the time??? You are alone, and your kids don’t go to bed as early as mine. You must either be some kind of superwoman on Duracell-batteries that never go out of energy, or you must have a ton of self-dicipline. Every little letter you are able to write down seems like a minor miracle to me. And I don’t even believe in miracles!
April 9th, 2008 at 9:14 pm
Det är en bok som jag defintivt kommer köpa när du släpper den (om?)
Sov gott när du än går o lägger dig
April 9th, 2008 at 10:05 pm
Jag hoppas iallafall att om du kan, har tid och lust… säger till om man kan bistå dig på något sätt.
April 9th, 2008 at 10:29 pm
Jag vill jättegärna läsa den boken. Om det nu är en bok du ens kommer publicera, vill du bara ha den för dig själv för att få det ur dig med hjälp av skrift så förstår jag det.
April 9th, 2008 at 11:37 pm
När du hittar din egen tid och när du själv är redo igen att öppna dörren så kommer det bara flyta på.
Kan ju garantera att den boken vill jag gärna läsa.
April 10th, 2008 at 8:27 am
hej du!
jag vill gärna ha den boken och det klart att den kommer bli klar,,,,
du e e go tjej vi älskar dig gumman,,, allt kommer falla på plats nu när vi har hittat varandra vi matrial mot världen…
April 10th, 2008 at 9:52 am
Dina ord kan hjälpa andra i samma situation!
De e bra motivation tycker ja
April 10th, 2008 at 10:42 am
jag vet vad du menar Maddis. en doft eller känsla som för en tillbaks till det där som man trodde att man glömt eller som ens hjärna har förträngt för ens eget bästa. när det händer fryser man till is…. av äckel, rädsla eller helt enkelt förtvivlan. Men du är stark som skriver ner det. Det gör inte jag. Däremot har jag läst polispapprena som skrevs när jag var 5… det var tufft.
Många Kramar
April 10th, 2008 at 10:58 am
Som du vet har jag läst varje ord du publicerat från din självbio och den trollbinder. Fortsätt… Vi lngtar efter att se den på bokhyllorna.
April 10th, 2008 at 5:19 pm
ser verkligen framemot din självbiografi, har gjort sen du första gången nämnde det i din blogg. Så jag är en av dom som lätt kommer läsa