Nu har jag tagit mig i kragen och ska verkligen jobba på min vikt. Jag reggade mig på ett viktprogram för att överskådligt och enkelt hålla koll på min viktkurva. Och jag tror att det hade satt lite press på mig om jag faktiskt bloggar om det. Om jag vet att jag ska delge hundratals läsare om vad jag stoppar i mig och erkänna hur KASS jag är så kommer jag nog tänka mer än en gång innan jag trycker i mig mina förbannade dubbelnougat. Fuck that!

Idag är jag 159 cm. Det var jag förvisso igår också. Jag väger 60 kg i skrivandes stund. Möjligtvis 60.1 kg. Jag vill ner till 52-55, som jag vägde förra året.

Min frukost idag var två stora muggar koppar kaffe med suketter och mjölk.

Min lunch bestod av en Naturdiet shake, jordgubb som jag drack det mesta utav på vägen hem fråpn ICA. Ja, ICA idag igen. Laaiti ville smaka. “Laaiti, den är skitäcklig men vill du smaka så varsågod..” Ungen gillade skiten. Phini smakade och han gillar också den. Jag tycker mest att det smakar som en vetemjölsredning med jordgubbsmak.

Shit, jag kom nyss på att jag har en Häagen Dazs i frysen…

Jag tänker inte berätta hur jag spenderade min dag igår. Men jag delger er här från dess att jag hämtade barnen….

Efter jag hämtat  barnen på dagis fick de  cykla ner till ICA och jag ser nu vilket bra köpr det var med deras nya cyklar. De cyklade hela vägen bägge två och det gick förvånansvärt perfekt. Phini är bra på att lyssna och förstå och cykjlar säkert. Laaiti är inte lika “hemma” på det men väldigt duktig. Jag pratade med en av mina närmsta vänner iu telefon och berättade något för henne jag var tvungen att få höra hennes åsikter om. Det kändes som en lättnad.

Inne på ICA gick det också förvånantsvärt bra. Oftast sitter Laaiti i sulkyn och det har jag alltid tyckt känns lugnast så eftersom min yngste son går fram som en ångvält men igår var han fan duktig. De var verkligen mina soldater på ICA. När jag bad de stanna med sina vagnar och vänta på mig när jag hämtade saker, så stannade de på plats. Tills jag kom och gav vidare order. Fan vad stolt jag blir över småsaker. Men jag ville inte att mina två barn skulle riva ner stället så jag är tacksam att de lydde mig så bra.
Det var först vid kassan som jag såg vad Laaiti hittat på när jag inte tittat, då jag ploickade upp en tub Kaviar och la på kassabandet. Kaviar? jag har fan inte tagit nån kaviar..? Vad i helvete ska vi med en tredje tub kaviar till? Nåja.. hellre för mycket än för lite, tror jag min son resonerar.

Väl hemma så somnade Laaiti i min famn och jag bäddade ner honom i min säng. Phini hjälpte mig att förbereda och laga mat och pratade förtjust om hur han älskar Emma. När Emma och sambo kom hit satte vi oss ner och åt. Laaiti var inte alls såp JÄVLIG som han brukar vara när han blir väckt och det var fan tacksamt. Allting flöt på. Efter maten förflyttades vi till vardagsrummet och jag prackade på Emma alla fotoalbum. Stackars arma sate, som om hon inte har bättre saker för sig. Emma satt med pojkarna och tittade igenom bilderna och hennes sambo i soffan bredvid kollade i albumen efter henne. Jag trodde fan inte han skulle vara intresserade utav  barnbilder men det visar sig att han är ett starkt intresse för fotografier.
Jag satte på kaffe och plockade fram CHÖBEKAGOR – latte dammsugare som smakade mindre latte, och mazariner. Det var fan bara jag och mina ungar som glupskade i oss..! Hah!

De hade med sig en present till oss. Emma vet ju att vi bakar mycket och bidrog med ett förkläde och två bakdukar – svarta med döskallar..!!! Kan det bli mer KLOCKRENT?! Tack så ENORMT mycket, Emma & co.

De busade med barnen och jag kunde se hur mina pojkar stormtrivdes med uppmärksamhet och bus. Emma och hennes sambo sprang från rum till rum med varsin pojke på axlarna, det hoppades på sängen och kastades ungar fram och  tillbaka. Det är en fröjd för ögat att se en man leka med barnen, för det är inget som är självklart i mitt liv.  Jag märker som oftast hur mina pojkar hellre tyr sig till kvinnor så att de leker med en man vill jag tycka är positivt.

Emma tog fina bilder på pojkarna och roliga bilder på mig. De har ju en bra kamera och det är nog sällan man misslyckas med bilder på barn. Phini är som jag, linslus. “FOTTA MAAAJ” tjuter ungen. Vill du se Emmas inlägg om kvällen och bilderna? Klicka här.
Emma tog en bild och mobilbloggade hos mig, här är resultatet.

Efter att jag nattat barnen satte jag mig i soffan. Jag var enormt trött eftersom jag inte sovit sedan 07:00 torsdag morgon och jag är nog inte van vid att vara uppe så länge. Tröttheten gjorde sig påmind såpass att jag stundtals kände mig yr men lyckades sitta uppe och prata med mina vänner. Vi disuterade allt ifrån missbruk och beroenden, till befruktning och sjukdomar. Vi diskuterade dåliga vanor och vi pratade lite om känsliga saker. Det går enormt att prata med dessa två vilket är en fördel när man är en tjatterbox som mig.

TACK för en fin kväll, mina underbara vänner. Det kommer vi göra om, like it or not

Jag är helt ärlig. Jag är helt öppen. Det finns inte många hemligheter i mitt liv och definitivt inte i mitt förflutna. Men vissa saker är det bäst att man undanhåller ett tag. Just nu har jag avlagt mig själv ett tysthetslöfte, sekretess.
Min sekretess fungerar ungefär som en psykologs. Jag kan diskutera saken med kollegor för att få deras perspektiv och råd om bot men inte mer än så.
Mina “kollegor” är mina närmsta vänner. I min “circle of trust” kan jag delge mina närmsta sanningen och rådfråga. Mina utvalda vänner är FÅ. Det är inte många alls men jag VET var jag har dem. Om de gett mig deras ord på att mina hemligheter stannar hos dem tills dagen jag säger annorlunda eller tills dagen då de tar sitt sista andetag.

Det är sällan jag har hemligheter och faktiskt är det så att det som jag väljer att vara tyst om är för att det rör en annan människas liv och det är inte min sak att offentliggöra det då det kan sabotera hellre än glorifiera. Jag vill inte vara den som gör så mot någon annan – oavsett vem det är.

Men jag gör det inte lättvindigt. Att hålla tyst om vissa saker gör jag inte lättvindigt eftersom det skriker inom mig att skrika ut vissa saker för att JAG behöver den befrielsen att inte bära det inom mig, att få ut det. Men det kommer en dag, när stormen är förvi då jag kan sätta huset på plats och berätta.

!!!!!!!!!!!!