Nu har jag letat runt efter utbildningar och hittat en som jag ska söka till. E-handel. Det kan inte bara gynna mig utan även företaget jag jobbar i. För att söka till denna utbildningen (och alla andra för den delen) måste man bifoga sina grundskolebetyg med sin ansökan.

Jag är som en professor. Har ni någonsin besökt en professors kontor? Det har jag. Det är oorganiserat och kan tyckas rörigt men professorn själv har ganska bra koll på var saker och ting är. Sådan är jag. Inte så att det är rörigt hemma hos mig men med mina papper är det jävligt oorganiserat. Jag borde ta itu med det.

Eftersom jag inte hittade pärmen med alla mina betyg här uppe i lägenheten gick jag ner i källaren. Källaren som jag verkligen dragit mig för. Där finns 6 ouppackade flyttlådor sedan min & mitt ex flytt hit. Och jag VET att det finns alldeles för mycket minnesgrejor i de lådorna som jag drar mig för. Men idag var jag mer eller mindre tvungen och tänkte att jag får förbise dessa minnen. Det gick åt helvete…

Jag öppnade förrådet och började gräva i den översta lådan. Kärleksbrev efter kärleksbrev var det enda jag såg. Överallt. Små kort, små brev, små presenter. Dikter och teckningar sedan våra sena kvällar i köket med levande ljus. Jag minns det som om det vore igår. Jag hittade lådan han gett mig med en Miranda nalle där jag hade sparat kort och brev från honom. Hittade ingen pärm. Öppnade låda två.

Låda två bestod av detsamma. Kortleken jag lagt då, det absolut första brevet han någonsin skrivit åt mig i ett stort färgglatt kuvert som han kom och lämnade åt mig på mitt jobb 2002. Kärleksbrev och “förlåt mig” brev efter gräl vi hade haft.

Låda tre var detsamma och jag kände en tyngd över bröstet. Jag tog en paus och stängde lådan och tänkte sluta leta efter den förbannade jävla pärmen. Just som jag var på väg ut ur förrådet såg jag de tre staplade lådorna längst in i förrådet, bakom två höga hyllor. Jag tog ytterligare ett steg ut ur förrådet men innan jag visste ordet av så klättrade jag över tomma, platta flyttlådor och möbler för att desperat komma åt lådorna som  om jag inte hade kontroll över mina egna ben. Jag öppnade den översta lådan och det första jag såg var Jay’s gitarr ligga bredvid det stora vira kuvertet som det stod VIGSELBEVIS på.

Jay är mitt ex bror. Mina barns farbror (som Phini har fått sitt mellannamn efter) som blev mördad i Syd Afrika 2002, samma år och bara en månad innan mitt ex och jag träffades. Ibland har jag fått för mig att han finns här omkring och hälsar på ibland.

År 2003 hängde både min gitarr och Jay’s gitarr bredvid varandra på väggen i vår lägenhet. Gitarren var en av de få saker som mitt ex fortfarande hade kvar efter sin bror och han vårdade den ömt, den låg honom varmt om hjärtat. Vid ett häftigt gräl mig och min man emellan skulle han sträcka ut efter min gitarr och slå i sönder den men råkade ta Jay’s gitarr istället och med våldsam kraft slog han den mot väggen så att den gick i nästan tusen bitar. Hans ånger därefter var djup. Halsen på gitarren var intakt och den sparade min man. Han ristade in “JAY 84-02 RIP” på framsidan och på baksidan kan man läsa “A Brothers Touch… Jay Hirschberg 1984/01/26 to 2002/08/25″.

Jag tog med mig gitarren upp och undrar om jag ska kontakta mitt ex och höra om han villn ha igen den. Jag vet hur mycket den betydde för honom och jag har varken hjärta eller själ att göra av med den.

Needless to say, jag stängde lådan och jag skiter fullständigt i att leta upp den förbannade pärmen, det får bli att ringa skolan och be dem skicka hem en kopia av mitt betyg, för de där lådorna i källaren får allt vänta… jag fick med mig en påse upp fyllt med minnesgrejor som jag inte vet vad jag ska med det till..