Finns det fler än mig som älskar Eddie Murphy?
Jag har sett både Delerious och Raw och viker mig dubbel varenda gång. Men det var speciellt klippet här under som är så jävla klockrent.. för jag har detta gemensamt med Eddies morsa. Även om det inte är bokstavligt menat.
Ha överseende med reklamen i början.

För inte så länge sedan påpekade Lotta att jag skriver om henne alldeles för lite och så föddes idén om att belysa mina närmsta vänner… Ni läser ofta om dem men vem är vem egentligen..?! 
So without further adue – utan inbördes ordning..

Lotta
Lotta och jag träffades över internet för några år sedan. Jag var då gift med Dickhead som tatuerade och hon skulel komma hit med sin brorsa som skulle gaddas. Innan dess hade vi haft bra kontakt över internet och jag minns första gången vi träffades. Det var enormt avsalappnat från första början, det var som att träffa en vän man alltid känt. Vi kom äckligt bra överens och höll kontakten. När jag då var gift med Dickhead var det mest över kaffe vi träffades. När jag seprarerade från honom blev någonting galet. Jag trodde och tyckte att hon la sig i och kom med oönskade råd och vår vänskap avslutades hastigt. En annan tjej jag då var vän med gjorde inte saken bättre utan rörde om ordentligt i gryran så att säga. När den vänskapen var avslutad fick jag kontakt med Lotta igen och mest tack vare vår gemensamma vän Kim som hade förstått att allting egentligen var ett missförstånd. Så Lotta och jag träffades igen men denna gången blev vår vänskap annorlunda än första gången. Jag hade förändrats. Jag var nu singel, gladare och mådde bättre efter att jag hade avslutat relationer som var dåliga för mig. Så Lotta och jag fattade varandras händer och drog ut tillsammans och festade. Jag hade där funnit en likasinnad. Hon är ärlig, rakfram och hon är sig själv, like it or not. Precis som jag fast inte lika vulgär haha. Hon är tjejen jag kan berätta ALLT för utan att hon dömer mig, utan att jag behöver vara rädd att mista henne. Hon ställer upp för mig till hundratio procent och för att använda hennes egna ord: Jag skulle låta henne leda mig om jag vore blind. Jag älskar dig, Lotta – tack för att du finns i mitt liv.

Madeleine/Madde
Madeleine (aka MaddeMad) bor några hus ifrån mig. Hon är en av de som alltid hälsat glatt när man gått förbi varandra på området även innan jag ens visste vem hon var. Lottas son gick på samma dagis som Madde jobbade på och de två hade pratat om tatueringar och då hade Lotta nämnt en tatuerare i Staffanstorp, just där Madde bor. Så Madde hörde av sig till oss för att hennes väninna P ville tatuera sig. Så de kom hit en kväll. Det blev tatuering av och Madde fick våra nummer och inte långt därefter hörde hon av sig och undrade om vi hade lust att komma bort till gården hon bor på och låta alla barnen leka tillsammans. Oftast tackade vi nej till de inbjudningarna då mitt nuvarande ex inte var pigg på sådana saker. När sen mitt ex och jag gick skilda vägar och han helt plötsligt bodde ihop med P var jag förstörd. Jag började då få kontakt med Madde igen som erbjöd mig en axel att gråta på när jag som mest behövde det. Jag sa till Madde att jag visste redan att jag förlorat honom, att han skulle bli tillsammans med P. Madde, som känt P i väldigt många år lugnade mig och sa att det inte skulle hända. Men jag hade rätt. Jag kände det i hela kroppen och de blev tillsammans två veckor efter att han lämnat mig och pojkarna. Jag var förstörd och Madde fanns där varenda sekund för mig. Hon torkade mina tårar, lagade mat åt mig, bäddade ner mig i mjuk varm säng. När jag mådde som sämst lagade hon mat åt mig en sen kväll, tappade upp ett hett bad åt mig med levande ljus och lugn musik och tog hand om mig som om jag vore ett litet barn. Varenda dag fanns hon där. Sena kvällar i tårar och flera månader av sorg. Hon fanns där hela tiden för mig och den tiden är magisk för mig då hon gav mig ljusglimtar och hopp. Hon lyssnade och hon förstod saker som jag nästan knappt ville erkänna för någon. Vi kom varandra enormt nära och jag älskar henne som om hon vore en blodssyster. Jag kan aldrig återgälda hennes enorma godhet – för god är hon, i varenda liten fiber i hennes kropp. Och jag älskar dig Madde, mer än du anar. Jag kan inte tacka nog för att du är du och för att jag är lyckligt lottad att ha dig i mitt liv.

Charlotte (Tnott/Falått)
Och Falått är vad Phini och Laaiti kallar henne då de inte kunde uttala hennes namn. Först var det Tnott, sen blev det Falått. I alla fall.. Charlottes ex Björn kontaktade mitt ex Dickhead när vi var tillsammans med våra ex. Vad invecklat det låter. Han hade hört en del om mitt ex och ville träffa honom och prata med honom. Björn känner jag till sedan många år tillbaka och spenmderade mina tonår med att hata honom sanslöst så jag var itne förtjust i tanken att ha honom hemma hos mig men så blev det i alla fall. Han kom upp några gånger på kaffe och jag "gav honom en andra chans" och tyckte nästan till och med att han var lite kul. Vid nått tillfälle följde jag med hem till dem och då träffade jag Charlotte. Hon är inte lik mig för fem ören. Hon är mer tillbakadragen och mer tyst men vi kom överens med detsamma. Efter det så brukade hon följa med Björn hem till oss och vi drack ofta kaffe tillsammans och blev goda vänner. Och åter igen när Dickhead lämnade mig och hela min värld rasade så fanns Charlotte här för mig. Jag har inte fingrar att räkna alla de kvällar hon kom hem till mig och höll mig sällskap för att jag inte klarade av ensamheten. Jag grät på hennes axel och hon fanns där och tröstade mig. Hon hörde av sig varje dag för att kolla hur det var med mig och kommer alltid med små presenter till mig och "våra pojkar". Vi har festat ihop, gråtit ihop och skrattat tillsammans. Och vid mitt lägsta tillfälle vid nyårsafton 06/07 så var Charlotte en av de tjejer som bröt sig in i min lägenhet av oro och det utav kärlek. Och tack till Lotta igen som kontaktade Charlotte den natten. Charlotte har alltid funnits vid min sida och visar hur mycket hon bryr sig om både mig och pojkarna. Vore jag lesbisk hade hon varit min fru. Tack för att du finns i mitt liv, Falått. Jag älskar dig, frugan.

Jenny
Jenny är nog den vän jag umgås med som jag har haft i mitt liv längst av de alla. Vi går way back. Vänner har oftast varit förbrukningsvaror i mitt liv men inte Jenny. Jenny är nog mer lik Charlotte än vad hon är lik mig. Hon är mer blyg, mer tystlåten och tillbakadragen och det särskilt när vi var yngre. Vi har nog alltid varit kontraster.  Vi lärde klänna varandra när vi var 14, 15 år gamla i högstadiet. Jag kan bara minnas att vi varit osams en enda gång under alla dessa åren och då på grund av någon annan. Jenny var vän med en annan tjej som var ganska dominant och Jenny som sagt var väldigt undergiven. Jag retade mig på hur hunsad hon blev av sin vän och sa ifrån och gjorde mig därmed osams med de bägge två. Jag ville hellre se Jenny med lite mer skinn  på näsan än så och det har hon fått under årens lopp. Hon har följt mig under alla år och funnits vid min sida under alla korkade beslut och dumma saker jag gjort och sagt. Men hon fanns där hela tiden. Hon är nog den som har lättast att "ta mig" för den jag är. Jenny vet hur jag är och behöver inte ta åt sig. Hon vet (hoppas jag) var hon står i mitt liv och hur mycket jag älskar henne. Jenny är också en sådan perfekt vän (som jag lyckligtvis är bra på att välja) som ställer upp i vått och torrt om man behöver någonting. Hon har gått från en tystlåten tjej som gömde sig i bakgrunden till tjejen som numera står bredvid mig på högtalarna när vi är ute och festar.  Jag antar att man blir sån när man umgås med mig. Hon har lättare för att säga vad HON tycker numera och bryr sig inte lika mycket om vad andra tycker. Hon fanns där vid mitt första äktenskap, första skilsmässa. Andra äktenskapet, graviditeter och barn och skilsmässa igen. Även om det  var några års uppbrott mellan oss och inte för att vi var osams utan för att jag levde i ett instängt liv med mitt ex, så fanns hon där ändå och när kontakten återupptogs var det inget konstigt med det. Jenny är inte den vännen som kräver att jag ska höra av mig. Hon vet att jag mer eller mindre kommer och går som jag vill och det är helt okay, för hon vet att jag älskar henne. Hon visar sin uppskattning och kärlek och precis som Charlotte så kommer hon då & då med presenter till mig och "våra pojkar". Jenny, du har en speciell plats i mitt hjärta – du är mer värd än du någonsin kommer ana och förtjänar så mycket mer än vad du ger dig själv cred för. Jag älskar dig sanslöst. Du vet det.

Dizzy (Therese)
Jo Dizzy heter egentligen Therese. Men det kommer jag aldrig ihåg. Dizzy var stammis på puben dit jag och mina vänner brukade gå för en sådär tio år sedan. Man såg henne alltid där och alltid med ett leende på läpparna. Hon har lätt för att skratta och lätt för att skämta och hon är den typ av vän som verkligen lyfter upp mig. Allting blir genast positivt och roligt när man umgås med Dizzy. Jag kan inte minnas att vi umgicks då för tio år sedan men när man bor i en liten by som vi gör så känner man till varandra och varandras kompisar och har lite gemensamma vänner med. Hennes son skolades in på samma avdelning som min yngste går på och så började vi prata för inte så länge sedan. Det gick fort att knyta an till  henne och innan jag visste ordet av var hon en god vän som infiltrerat mitt hjärta. Hennes sambo är av samma virke med lätt för skratt och när han skrattar så ljuder det runt om och man kan inget annat än att joina. Dizzy är för mig en ny vänskap som jag nu vårdar ömt som en blomstrande blomma som jag helst vill bevara. Älskar dig också, Dizzy, glöm inte det.

Kim
Om jag inte minns helt fel så är Kim ännu en internet-to-irl vän. Och om jag inte är helt ute och cyklar så var det bodymods som drog oss samman då jag och mitt ex brukade arrangera bodymods-homeparties. Kim är också väldigt lik mig med en något bitsk tunga, rakfram och ärlig och med de egenskaperna så garanteras man oftast automatiskt en plats hos mig. Kim är enormt hjälpsam och vill gärna ställa upp så mycket hon kan. Hon vill gärna medla och ställa allt till rätta om hon kan. Hon presenterar folk för varandra om hon kan se någonting gynnas utav det. Om hon undrar någonting om mig så är hon snabb med att höra av sig direkt till mig och fråga helt burdust raktut och det uppskattar jag som fan. Som mamma till tre barn har hon ungefär lika mycket möjlighet och tid att träffas, umgås och socialisera som jag har men finessen är den att vi beöver inte säga så mycket om det. Vi hörs av när vi hörs av och vi är nöjda med det. Hon är gift med en minst lika omtänksam make som ställer upp till hundratio procent. Han är inte den typ av kille som sätter sig och glor på sporten så att kärringarna kan sippa kaffe – sist jag var där diskade han..! Kim och jag vet var vi har varandra och jag vet att jag kan förlita mig på henne, skulle det behövas. Kim, du vet att jag äölskar dig, ifrågasätt aldrig det. Och trots att du inte kan säga "puss" till mig i telefon vet jag att du älskar mig med!

Karin
Åter igen – mitt ex. Karin ville tatuera sig och hamnade hemme hos oss efter rekommendation av en vän som var kund hos mitt ex. Karin är absolut inte lik mig på något sätt alls överhuvudtaget. Hon är mer lik Jenny men inte lika ‘mycket’ som Jenny numera är. Karin är väldigt blyg, väldigt tillbakadragen och utan en aning om sitt eget värde och sin egen underbara skönhet och jag kan inte på något sätt få henne att inse sitt eget värde. Hon är alldeles ljuvlig. Hon är vacker på både utsidan och insidan och ett enormt hjärta av platina. Hon älskar mina två pojkar och de i sin tur älskar Karin. Vi hade inte lika bra kontakt under tiden som jag var sambo med Dickhead men efter min separation blev allting genast mycket bättre. Hon har på väldigt kort till lärt känna mig och anpassat sig makabert bra. Hon fnittrar så underbart på ett flickigt fint och rart sätt åt mina konstiga påfund. När jag träffade Karin såg hennes liv väldigt annorlunda ut. Till min kännedom gjorde hon inget annat än att jobba och vara hemma och en kvinna med sådan potential som henne tyckte jag kan komma ut mer. Så jag bjöd henne på fest, sminkade upp henne och presenterade henne för mina vänner Miss Malibu och Mrs Kahlúa. De gick bra ihop från första början. Sen presenterade jag henne för Jenny, Charlotte och alla mina andra vänner och det klickade där med. Jenny och Karin blev goda vänner med detsamma och helt plötsligt umgicks de med varandra och det mer än vad de umgås med mig! Hah! Men å andra sidan har de mer gemensamt med varandra än vad de har med mig så det är en win/win situation så det var en perfekt ihop-parning. Jag önskar så mycket för dig Karin. Så mycket.. jag önskar att du kunde se vad jag ser när jag tittar på dig. Din skönhet, hur vacker du är. Hur kärleksfull och omtänksam du är. Hur hjälpsam, rar och gudasänd. Du är så mycket mer än vad du tillåter dig. Lighten up.. du förtjänar att LEVA. Jag älskar dig makalöst!

Cindy
Trots att Cindy och jag inte umgås privat så betyder hon enormt mycket för mig. Vi BORDE umgås privat, jag VILL umgås med henne. Cindy är som de flesta av er redan vet, min chef & kollega. Vi jobbar på samma företag i Malmö. Hon sköter mest om butiken och jag har min plats i studion precis bakom henne. Vi jobbade tillsammans (om än enormt lite) för nästan 5 år sedan och numera alltid sedan januari ’07. Hon är ung men väldigt vis och mogen och jag glömmer oftast bort ålderskillnaden mellan oss. Hon förgyller mina dagar och hon är en av anledningarna till att jag fullkomligt ÄLSKAR mitt jobb. Hon är nog den mest kärleksfulla jag känner och har inga problem ed att visa det iheller. Kan det finnas något bättre än att komma till jobb och få en lång varm kram av sin chef och en liten puss. Oftast får jag höra hur saknad jag varit och Cindy kommer med uppskattning, hon med. Jag vet att jag aldrig kommer hitta en bättre arbetsplats någon annanstans. Så länge jag får jobba med Cindy så skiter jag fullständigt i vad vi skulle göra, faktiskt. Hon är enormt inspirerande och motiverad och jag blir bättre av att jobba ihop med henne. Allt jag gör på jobb gör jag bättre bara för att hon är där och motiverar mig, uppskattar mig och uppmuntrar mig. Hon har full förståelse för min situation och försöker anpassa det mesta för mig.  Och ni vet sådana dagar vi alla har då man känner sig lite nere och helst vill lägga sig ner och avlida? Sådana dagar är de dagar då jag gör bäst i att gå till jobbet för att Cindy ger mig så mycket. Hon är chefen som ringer och hör hur det är med mina barn om de är sjuka, och som varje dag säger "bra jobbat!!" trots att jag kanske haft en medeldag i studion. Cindy är mer än guld värd och henne älskar jag som fan!

Där har ni några nyckelpersoner i mitt liv. Bara för att jag inte lagt upp någon bild eller text om mamma, pappa eller pojkarna betyder inte det att jag inte älskar dem. Och om du är en av mina vänner som jag inte nämnt betyder inte det att jag inte älskar dig eller uppskattar dig men fuck.. jag orkar inte skriva mer…

Pojkarnas första dag på dagis idag efter deras två veckors semester med mormor. De såg fram emot det och det gick mycket lättare att lämna dem än vad jagf hade trott. Jag hade förväntat mig att de skulle vara lite bluyga och dra mamma i jeansen med de där sockersöta hundvalpsögonen och gny sina "mammaaaaaa läääämna mig inteeeeeeee". Men tji fick jag. Det verkade nästan som om de var glada att slippa mig. Brats.

Dizzy och jag hade följe till dagis idag och hade egentligen planerat en långpromenad nu på morgonen men jag blev fetdissad av Dizzy. Hon skickade sms i morse och dumpade mig med en lam ursäkt om att hon var trött och knappt sovit inatt. Sova? Det kan hon göra när hon är död och begraven, om du frågar mig.
Hon har nu spenderat bra mycket tid i Halland där hennes sambo för tillfälelt jobbar så vi har inte hunnit träffats så mycket. Men vi planerar att ta en extralång promenad i morgon och verkligen komma till skott med våra dieter och motionsvanor. Det blir lättare när man är två och kan peppa varandra och det behöver jag nu när Jenny helt och hållet dumpat mig, nu i semestertider. Så i morgon ska vi ta mått & vikt och föra diagram. Här ska fantamig pushas utav helvete och från och med nu tar jag inga fler ursäkter, hör du det Dizzy! Fuck dina skoskav och din trötthet haha!

Men vi satte oss på min balkong i morse med kaffe och cigg och snackade lite innan jag tog hand om disken och började plocka lite i köket. 
Jag har en lagom konstig vana att skriva & rita på golvet och Dizzy var snabb med sin mobil att dokumentera min crack och det får jag väl bjuda på.. kan inte alltid vara sexig, eller hur..

Idag ska jag städa är det tänkt.. om jag orkar lyfta på mig, det vill säga..

ÄNTLIGEN är denna veckan över..!! Den har faktiskt varit jävligt jobbig.

Idag var det en bra dag på jobb. Jag fick en drop-in Oversby på en polsk kille som inte kan svenska men ganska okay engelska. Huvudsaken är att han någorlunda förstår mig i alla fall, antar jag och att hans piercing blev bra – naturellement.

Vid ett uttråkat tillfälle piercade jag mig själv också. Jag satte en liten Sternum men ni ska veta hur jävla svårt det är att pierca sig själv..! Inte bara för att jag är jävligt nålrädd och med en låg smärttröskel utan även hela den där "komma rakt" grejen. En vertikal surface piercing på sig själv är inte det lättaste.  I vissa vinklar satt den faktiskt perfekt, beroendes på hur tuttarna klämdes ihop men inte tillräckligt för att jag skulle vara helt nöjd så jag plockade ur den igen men kommer definitivt att sätta tillbaka den igen. Lotta är tydligen sugen på en sådan. Bring it on!

Kim var inne i studion igår och jag piercade hennes tunga igen. Sist jag piercade hennes tunga gnällde hon som en liten unge och ringde upp mig om hur ont hon hade. "Äsch sluta gnäll. Ta två panodil och gå och lägg dig" påminde Kim mig att jag sagt till henne. Till min kännedom är Kim nöjd med sin piercing och än så länge har hon inte gnällt. Antar att det känns bättre denna gången.

Jag har kollat runt om körskolor och nu verkar det som om jag äntligen hittat "min skola". Jag ska kontakta dem i morgon och se vad de kan ha att erbjuda mig.

Veckan framför mig är händelserik och ska bli intressant. Allt från min äckligt långa tågresa upp till Östersund till kommunikationsproblem a la dialekt med norrlänningar i några dagar. Till min kännedom är det riktigt fullbokat för mig och jag kommer inte ha tid att äta, sova, kissa, röka eller ens knappt andas. Så bra. Så till er som hade hoppats på en kopp kaffe med mig när jag ändå är i Östersund – har ni tid på sentimmarna? Hah.

Världens segaste dag överlevde jag igår, kan ni tro, och jag är tacksam för den lugna mysiga kvällen.

Mina föräldrar hade under dagen varit i Höör hos brorsan och gratulerat cuz Anton som fyllde 1 helt år. Grattis till honom. Med sig hade de mina pojkar som fick en liten roundtrip Skåne med bussfärder och tågresor och BK fick ett besök med. Pojkarna hade med sig några BK leksaker och världens fulaste kepsar som de fått av mormor och morfar och Phini blev riktigt ledsen på mig när jag sa till honom att hans keps är ful. So what? Han får lära sig i tid att alla inte alltid är av samma åsikt. Vad är egentligen skillnaden när både han och Laaiti tittar på mig varje morgon när jag sminkar mig och säger "mamma, jag tycker inte du ska sminka dig, det är fult!". So there.

Barnen lämnades runt 18:40 igår kväll och vi gick direkt hem till Emma & co. Full fart och fest var där. Emmas sambo (aka Flisan) fyller (inte) år och det firades (inte) igår kväll. De bjöd på tipsrunda och jag och mitt lag suger tydligen. En av frågorna fick mig att vika mig av skratt då den faktiskt handlade om mig.  Jag minns den inte helt hundra men det var något i stil med : "Maddis är en UNG tjej som försöker se tuff ut med en mås tatuerad i pannan. Vad har hon tatuerat på högra armen? 1. krumelurer   X. Döskallar   2. blommor ". Hah. Det var nog fan den enda frågan jag kammade hem.

Tack Emma & sambo för en perfekt avslutning på min dag!

Vi stannade sen, käkade gott och njöt av sällskapet och barnen kom isäng lite efter 23. Jag trodde de skulel sova till 10 eller 11 i morse men tji fick jag när Laaiti pigg som en lärka låg i min säng och jollrade runt 8.

Och nu börjar en dag till…

Jag glömde ju nämna det, mina vänner, att jag har fått en tid hemskickad till KK. Snart gäller det.

Mina tre sista cellprover har visat förändringar och nu sist tog de mig på bar gärning efter att jag lyckats gömma mig för barnmorskorna sedan Laaiti föddes. Jag har lyckats övertala dem att skriva ut mina piller och undvika den där "vi måste ta prov". Fuck. Jag vill helst slippa.. det man inte vet har man inte ont utav. Vem vet, jag kanske rent av missar denna tiden också.. om jag vågar – Lotta är USK på en avdelning som har hand om dessa sjuka kvinnor. Om jag "missar" min tid är det stor risk att Lotta knackar på min dörr och personligen slår ihjäl mig. Fuck that, jag vet inte vad jag räds mer.

Men jag tror faktiskt det att  man blir sjukare när man vet att man är sjuk. Vissheten gör det ännu lite värre.

Och om sanningen ska fram är det faktiskt med en lagom dos panik jag tänker på detta. Jag  minns när pappa blev sjuk. Jag minns hur han först blev feldiagnoserad och fick fel medicin utskriven och knölen han hade sökt för på halsen bara växte i rekordfart. När han kom in till Öra/Näsa/Hals tog de en massa prover på honom. De första 9 provsvaren var negativa – inget var fel. Det tionde provet visade positivt för cancer. Min pappa hade cancer. Jag kunde knappt tro det var sant.. Pappa själv tog det äckligt lätt – som om det  bara var en förkylning. Han fick strålbehandlas och cellgifter. Han tappade allt hår och hade brännskador av strålningenm, blåsor och tappade både smak, lukt och känsel. Och jag tänkte bara på hur pappa egentligen kämpade för sitt liv men han tog det som en klackspark. Nu, nått år senare är det ärret på hans hals som är kvar och håret på den sidan växer fortfarande inte. Mindre att raka, förmodar jag.

Är cancer ärftligt?
Man vet att vid solida tumörer är det 5-10 procent som har en strikt ärftlig bakgrund. Många forskare tror dock att det kan vara så många som upp till 30 procent av cancerfallen som beror på någon slags ärftlig benägenhet. Det bedrivs mycket forskning inom detta område – genetisk forskning. Förändringar i arvsanlag som kan disponera för cancersjukdom identifieras ”då och då” och vi kommer säkert att få vetskap om många fler i framtiden. Man kan tänka sig att i framtiden identifiera individer med ökad risk för en viss cancerform utifrån arvsanlagens mönster, och på så sätt upptäcka sjukdomen och erbjuda behandling i mycket tidigt skede.

Källa: Cancerfonden

Så ja, lite nervös blir man. Det är ju trots allt inte bara min pappa som har haft cancer i släkten… Och med murphy flåsandes i min nacke…

How bout a round of applause? Standing ovations!  ♪♫♪ ♪ ♪♫

Så nu närmar sig slutet av min dag. Gick ner till banmken idag för att lösa in check och ett plusgiro och det tog naturligtvis jävla 45 minuter. 30 minuter för att de fick sitta i kö när de ringde för att skydda min check och resterande 15 minuter för den nya banktjänstemannen som inte kan vad han ska göra och bad om hjälp om ALLT han gjorde. Vad sägs om utbildning INNAN man sätts på plats, ffs..
Jag gick ner till körskolan som  NATURLIGTVIS har stängt den enda dagen JAG har möjlighet att gå in denna veckan.

Jag mötte upp Falått, Jenny & Karin och tillsammans gick vi till City Gross. Naturligvis så började det pissregna..! Jag handlade hem grejor jag inte behöver och var nöjd som fan med det.  Meningslös shopping är minst lika bra som meningslös sex för kvinnor.

Jag köpte lite presenter till mamma och blommor till henne för att visa min uppskattning och kärlek då hon tar så bra hand om barnen när jag jobbar och ställer upp för oss för jämnan. och jag köpte presenter till mina barn också.. men mest för att jag har dåligt samvete för att jag jobbar så mycket och träffar de så lite. Phini fick en skateboard för det har han sagt länge att han vill ha. Laaiti fick massa lera (som han inte gjort sig förtjänt utav ännu).

Idag är det ett stort jävla fuckyou till allt vad diet och nyttigheter heter. Jag har med stolthet i varje fiber i min kropp klämt i mig ett dubbelnougat, ett premium hazelnut/nougat OCH käkat pizza till middag. Och lik förbannat är jag fortfarande snygg, hah.

Min underbaraste kusin Lizette kom hit en sväng nu i eftermiddags. Gillar henne som fan. Jag minns när jag var i hennes ålder (och ja det bär emot att säga så, det gör ont i varje skrattrynka när jag kommer på att jag inte är 15 längre) och hur jävligt det kan vara att vara tonåring, men hon lyckas bra i alla fall och hon påminner mycket om mig själv när jag var i hennes ålder, fast hon är en jävligt mycket snyggare version, haha. Jag minns henne mest som en vild liten två-åring. Hon var verkligen docksöt och utnyttjade det med sin charm. Hon är  sig lik och kommer förmodligen ha massa problem med killar dragandes efter sig många år framöver, för om du frågar mig så är hon definitivt modell-material.
Naturligtvis, hon är ju släkt med MIG!  *cheer*

I morse när jag vaknade hade jag ett sms väntade på mig. Från en väldigt nära, underbar vän. Hon skrev att hon knappt fått sova, vilken natt!
Så när jag piggnat till svarade jag hennes sms och undrade vad som hänt, trots att jag hade mina misstankar. Jag är inte född i farstun, som vi säger här i Skåne.
Så när pojkarna fått sin frukost och jag fått mitt kaffe ringde hon upp för att berätta om sina nattliga eskapader. You go, girl!
Jag lyssnade nyfiken på hur hon öppet berättade om vad som hände, hur det gick till, vad som hände sen. Och tanken slog mig, att detta är kanske inte direkt likt henne. Denna historien hon spelade upp för mig är en missmaddis-grej. En sådan sak som jag ringt henne om flera gånger om och fnittrat om. Nu var det jag på mottagar-ändan.
Vi kanske är mer lika, hon och jag, än vad jag trott. Men det gör mig så väldigt glad att häöra om mian vänners ‘framsteg’ – oavsett vad det handlar om, sålänge det innebär att de öppnar sig mer för nya tankar, förslag och synsätt. Då det handlar om att de själva pumpar sitt ego och släpper lite av sina hämningar. Så, you go girl.

Och allt detta när jag nyss vaknat. Bra start på dagen.

Idag ska jag ner till trafikskolan här i byn och ta ett litet snack. Jag hoppas de kan fixa syntest åt mig och ge mig basic info om hur jag bäst går tillväga nu.

Åh vet ni vad! Jag tog en sväng förbi H&M igår och införskaffade en ny behå – vit. Jag köpte två linnen också – vita. Jag vet inte vad som kom över mig när jag istället för det sedvanliga svarta tog något vitt. Men ni ska veta att jag ser jävligt brun ut med vitt… och i omklädningstummet såg jag hur svårt det  är att dölja min tatuering på bröstet. Men det går.

Appropå vitt – resultatet, nu när ramarna är uppe.

Jag är nöjd. Det är så jag vill ha det. och jag tycker att de bilderna är så fenomenalt bra. Barnen i varsitt träd, och Phini med söndriga jeans, haha. Som barn ska vara.
Pappa kom hit igårkväll för att hjälpa mig sätta upp dem och jag var förberedd på hur det går till när pappa ska göra någonting. Ingenting är bra, ingenting duger. Allt går åt helvete innan vi ens börjat och han svär och skriker. Min pappa är alltid, jämt och ständigt, negativ till max. Och när han florerar dessa negativa vibbar och irritation så smittas jag med detsamma och blir förbannat på studs och irriterad. Så jag bad faktiskt pappa att inte vara så förbannad negativ för att jag blir likadan och då sabbas hela min kväll och det vill jag inte. Halva tiden går ju åt till att svära åt hur fel fel fel fel fel allting är och hur ingenting fungerar. Men bilderna kom upp i alla fall..

Väggarna är nästan tomma i vardags rummet. Jag ska införskaffa snygga hyllor och sätta på väggarna och kanske något vitrinskåp & hylla. Det blir bra med det.

Nu ska jag göra mig iordning för dagen och tukta min djävulsavföda.

På sistone har barnens natti-natti tid ändrats. Istället för att de nattas kl 20ºº har jag börjat låta de vara uppe tills de däckar av utmattning. Varför? För att jag saknar de så. Jag är som oftast hemma så sent att det egentligen är dags att nattas så fort jag är hemma. Så jag låter de vara uppe så att jag får rå om de lite, gosa och pussas. Oftast somnar de i soffan runt 22ºº, sådär super mysigt med fleecefiltar, kuddar och numera deras nya gosedjur de fick av mig sist jag var på IKEA. Phini älskar sin nya hund. Den följer med honom överallt. Leker med honom, sover med honom, åker rutschkana och gungar med honom. Vi kallar hunden Humpki Dumpki men Phini glömmer det hela tiden så jag får påminna honom, haha. Hemma hos mormor står en skål på golvet som Humpki Dumpki äter låtsashundmat ur.

Nåja, åter till ämnet. Igår kväll somnade de så enormt sött i soffan. Spritt språngande nakna under varsin fleecefilt. Phini hade lagt sig helt under filten med Humpki D och där skulle de bo. Paranoid morsa som jag är lät jag honom somna innan jag drog filten bort från hans huvud så att han inte kvävs i sömnen. Just som jag skulle ta bild på Laaiti dog batteriet i kameran men jag bjuder på ett av världens sötaste sovande barn idag.