Han var inne med sin dotter och bokade en tid och jag tyckte nog allt att det var något familjärt med honom. Jag hade sett honom förr men tänkte inte så mycket på det. Igår var det dags för dotterns bokning och jag bad om pappans legitimation vilket jag fick sen fylldes alla nödvändiga uppgifter i.
Jag piercade hans dotters navel, vi tackade och sa hejdå. När jag kom ut i butiken pratade jag och Cindy om det. “Är det bara jag eller är han enormt lik….”
Och för att stilla nyfikenheten sprang Cindy in till 3 och lånade deras internet och vi fick det då bekräftat. Det var han. Mats Söderlund. Mer känd som Günther.

Det är alltid kul att få träffa en “kändis” även om det inte är någon som jag är en enorm fan utav. Häromdagen gick “Ulla-Bella” från solstollarna förbi butiken, nämnde Cindy. Jag missade det eftersom jag var inne i studion.

Jenny fyller år idag – Hipp Hipp Hurrah! Jag skickade ett grattis sms i morse och påminde henne om att hon nu är närmare rynkor, grått hår och hängpattar och gratulerade å det varmaste. Jag uppmuntrade henne att leva ut NU för hon blir fan inte yngre.
Jag undrar egentligen varför vi gratulerar varandra vid födelsedag? Är det för att fira dagen de föddes och påminna oss om vår ungdom eller är det för att fira det faktum att vi faktiskt lyckats överleva ett helt jävla år till… att vi bara blir äldre och äldre och spikar i ett spik i kistan för var år vi fyller..? Men nåja, skitsamma, grattis på 29 års dagen, älskade Jenny.
Idag jobbar hon in sin paus och tar bägge sina pass i ett kör så det blir ingen promenad med Jenny idag men jag ska se hur mycket motivation jag kan bygga upp och hoppa upp på cykeln. Just nu känns det jävligt fattigt, ska ni veta..

Det blev en ganska sen kväll för mig inatt. Jag helt fastnade vid MSN med en väldigt mysig person och om jag hade fått bestämma så hade våra samtal aldrig avslutats. Fast jag hade nog varit mycket mer trött idag om så vore fallet. Men det kunde det varit värt *note*

Vad hade man gjort utan dagens teknologi med både internet och mobiltelefoner? För det är oftast så jag har kontakt med mina nära & kära. Jag skickar mycket sms och sitter relativt ofta vid MSN.
Och när man lär känna någon ny person så blir det ofta att man ger ut sitt mobilnummer och skickar sms till varandra och lägger till varandra på sin kontakt lista på MSN. Men frågan är – hur väl kan man lära känna någon via SMS och MSN?
Eftersom det är mitt bästa sätt att kommunicera tycker jag det är ypperligt. Och ibland tycker jag nog att de flesta människor blir lite “modigare” när det sitter tryggt med sin mobiltelefon i handen eller vid sitt tangentbord. För visst är det lättare att skriva *kram* än vad det kan vara att faktiskt GE en kram – IRL..? Inte lika mysigt men ändå..?

Cindy håller inte med. Hon kallar sig en gammaldags tjej då hon inte tror att man kan lära känna varandra via exempelvis sms. Men jag håller inte riktigt med henne – jag tycker faktiskt det. Beroendes naturligtvis på vad man skickar till varandra. Sen är det ju självfallet att det ultimata vore det gamla hederliga sättet då man träffas och kan då genast avläsa lite mer genom tonfall, kroppspråk etc.. men SMS & MSN känns som ett tryggt avstånd att lära känna nya personer, tycker jag. Vad tror du?