Det är väl känt att det är en otursdag, inte sant?

Nu i veckan har allting gått bra för mig. På jobbet har det gått bra och jag har haft asroligt med Cindy och njutit i fulla muggar. Vår chef Robban har äntligen blivit pappa igen och deras lille son föddes häromdagen..! Cindy och jag var inte sena med att deklarera det som en perfekt anledning att fira… med ett Premium Hazelnut Nougat!

Jag modererade läkemsycket i naveln. Jag har inte så mycket tålamod att det ska läka så att jag kan få något lite snyggare än den sedanlga kristallen så jag letade upp ett ganska snyggt hängande silver smycke som jag helt sonika satte runt staven så att det hänger ner. Sen så tyckte jag att piercingen blev en aning för djup och eftersom jag vill bära mitt fina smycke sedan innan med döskallen som är en åtta (bild finns här) så hoppas jag att min piercing nu vandrar lite när jag tyngt ner den lite. Don’t try this at home, kids!

Min telefon har pipit sig varm efter härliga sms från honom. Och nu i veckan frågade jag honom om han hade lust att träffas på fredagen då jag hade lite tid att spendera. Han sa ja och vi planerade lite om var, när & hur. YAY!

Under veckans gång har jag haft lite moplande värk i käken men efter några smärtstillande har det lagt sig lite och jag kunnat fungera relativt normalt både hemma och på jobb. Men på torsdagen började det bli för jobbigt och fredagsmorgon ringde jag folktandvården för en akut tid och den fick jag klockan 12 samma dag. Väl där konstanterades en inflammation i käken – därav den enorma svullnaden. Det fanns ingenting hon kunde göra mer än ordinera penicillin. Jag  undrade om jag kunde få någonting för smärtan och hon rekommenderade ibumetin. Ibumetin (läkerol) har jag hemma. Och alvedon. Och panodil, ipren, naproxen – you name it. Mitt apotek är välfyllt men ingenting fungerar. Hon sa att det inte inte finns mycket som tar bort inflammatorisk värk, det enda man kan göra är att ta penicillinet som tar 48 timmar innan det börjar verka. Hon vägrade skriva ut starkare smärtstillande med motiveringen “Jag vill inte” vilket fick mig att känna mig som värsta knarkaren som bönar efter droger. Undrar om det var det hon trodde… “Hur ska jag kunna jobba normalt med denna smärtan?” undrade jag. “Du får sjukskriva dig” svarade hon. “jaha..? Och mina två barn då? Hur ska jag kunna ta hand om dem när jag har så förbannat ont” frågade jag henne men hon hade inget svar ett ge.
Jag ringde och berättade läget för Cindy som tyckte jag skulle stanna hemma. So be it. Jag gick till apoteket, ringde till mamma och gick hem och la mig på soffan och där blev jag resten av kvällen. Jag smsade honom och fick avboka vår planerade kväll och det gjorde jag inte lättvindigt och jag hann ångra mig flera gånger om under kvällen.. om jag bara proppade mig full med massa piller kanske jag kunde åtminstone åka in och krama honom. Haha, vaddå det låter som om jag är desperat efter kärlek?

Mamma ska ha barnen hela helgen enligt tidigare planering. Hon har planerat in cirkus och grejor med dem. Nu när planerna ändrades för min del tyckte mamma att jag kunde vara hemma och vila med värken så kunde barnen vara hos henne ändå. After all, de ska på cirkus.

Idag är det även den där festen som jag planerat i en månad att gå på. Det är en form av “Välkommen hem” fest för en vän som flyttade till USA för måbga år sedan som kommmer på semester nu i sommar. Festen är idag. Det kommer en väldigt massa människor på denna festen. En del man inte träffat på väldigt många år, somliga man aldrig träffat alls men hört en väldigt massa om. Alltså har jag sett fram emot denna festen mer än någonsin. Och naturligtvis käkar jag penicillin nu och kan inte festa med dem. Men jag tänker fantamig proppa mig så full med piller tills jag är hög som ett höghus och knappt vet var jag har röven så att jag åtminstone kan gå dit och säga hej. Men jag kommer inte bli full och kan inte göra saker jag kommer ångra med ursäkten “jag var full” och låta ungefär som Frida när hon sjunger “Vad är det här? Även om jag var full skulle jag aldrig ligga med det där”. Bra va?

Så nu har jag dagen på mig att kurera denna smärtan och hoppas att det blir av att jag kan gå dit och säga hej, hallå.

Men vilken jävla otur, eller hur.. Min efterlängtade träff med honom och den efterlängtade festen.. Fredagen den 13:e..