Nu tänkte jag dela med mig av några (klickbara) bilder jag tog i mitt Ösersund.
Mina guldklimtar.. <3

Här är kupén jag delade med min rummis Eva på väg upp till Östersund. Det är en 3-bäddskupé och när alla bäddar är nere så finns det ingen plats kvar, som ni kanske kan förstå. Jag kände mig hemmastadd i denna kupén vilket är mer än vad jag kan säga om resan hemåt. På bilden ser ni mina två väskor med mina fräna döskallar på. Här skulle jag bo i några timmar. Jag satt mest vid fönstret, längst in, av gammal vana brukar jag krypa in i ett hörn. Det fanns vask på rummet och i ett litet skåp fanns tetra pack med friskt vatten att borsta tänderna med. På väggen fanns en stege till de olyckliga få (läs JAG) som fick klättra upp i den översta bädden.

Ni minns att jag berättat om apoteket, inte sant..? Det står kvar på samma ställe. Apoteket hjorten som jag ser när jag tittar ut från fönstret i studion. Ocj just vi den ingången ni ser på bilden, vi den högra pelaren, där svimmade jag och slog huvudet i marken, vaknade av främlingar som gav mig lavetter och en ambulans som kom farandes och skulle ha med mig…

När man sen gått ner för gågatan och just passerat butik India och McDonald’s som är vår granne där så kommer man fram till ett torg. Inte olik torgen här hemma i Skåne förutom att det dalar så förbannat. Hela Östersund är som en berg & dal bana..! Nu vet jag vad de menar när de säger att Skåne är platt! Och se utsikten i bakgrunden. Det är något av det vackraste jag skådat.

Och när jag sen hade korsat torget och gått mot den vaclkra utsikten och korsat järnvägsspåren kom jag ner till hamnen. En liten gudomlig park om min högra sida och längre bort mot vänster såg man en vacker bro och småbåtar. Men den där familjära hamndoften man får i Skåne fick jag inte här. Det var bara vackert, från början till slut.

Ja, jag finner inte ord att beskriva denna bilden.. Se hur hela området speglas i vattenytan, det är som en saga, som direkt taget ur en bok där man fantiserar om omgivningen man då läser om. Tänk att få bo i något av de husen och varje morgon så titta ut genom fönstret och se något av detta… Tänk att få promenera bland de träden och inandas den friska luften. Himmelriket.

I den lilla parken bredvid hamnen såg jag den vackraste staty jag någonsin sett. Det var nästan som om jag tappade andan och jag blev sentimental. Jag är själv ensam mamma till två pojkar och såg denna staty som heter "Far och son". Se hur denna pappan håller om sitt barn och pussar honom. En sådan kärlek som jag drömt att mina barn skulle få av sin pappa.. Jag kan faktiskt ärligt talat säga att detta var första gången jag fick se faderskärlek, och det är tragiskt att det är en staty… trots att det är den vackraste staty jag nånsin sett.

Sist men inte minst - en bild från min HEM resa. På perrongen i Nässjö såg jag detta skrivet på en pelare och det var ett sådant kodakmoment som jag inte kunde gå miste om. "SKÅNE ÄR SMÅLANDS FÖRORT" läste jag. Haha, jag visste inte om jag skulel skratta eller gråta…

Där har ni mitt Östersund.. jag älskade det så enormt mycket. Och jag ser just nu fram emot nästa gång jag får åka upp där och om jag har tur så är Mr. Östersund där med och har tid för mig att träffas när jag slutat mina pass för dagen. Två flugor i en smäll..!