Fredde stod och väntade på mig igår när jag klev av bussen. Egentligen inte för att det var planerat (tror jag) men för att han hade ätit vid grillen. Vi hade följe hem och tog en kopp kaffe med mamma innan hon gick hem och pojkarna nattades. Sen var det bara mys resten av kvällen.
I morse på väg till dagis stod en polisbil utanför fyran, i samma hus som mamma bor i. "Om ni inte är snälla nu så sätter jag er i polisbilen" hotade jag pojkarna. Phini lät sig inte påverkas, han var så faschinerad. När vi gick förbi bilen sa jag till polismannen i bilen "Så bra du står här nu så man kan hota dem med dig" och han påpekade att han hade hört det, haha. Tusen frågor om polisen senare kom vi fram till dagis där jag informerade om deras nya schema från och med måndag och det utan konstigheter. Hoppas det så lär förbli, vissa fröknar kan bli lite fjantiga om sådana saker men jag föredrar om de blir sådär fjantiga om det med någon annan, någon annanstans.
Övervakningskamerorna på jobb känns lite.. överväldigande. Det är väldigt mycket "Big Brother" varning, särskilt som banden går att spola tillbaka. Det enda jag undrar mest är hur chefen kommer reagerar när han ser mängden kramar på jobb mellan mig och Cindy. Sen vet jag itbe om det ska sättas upp lappar innan butik med information om att butiken videoövervakas. Undrar om jag får lov skriva på en lapp - "Storebror tittar".
Idag kommer pappa hem och jag är fortfarande skärrad över hur detta ska gå. Det känns som om sjukvården skriver ut patienter alldeles för tidigt. Är det verkligen så ont om plats eller är det en pengafråga?
Mamma hämtar barnen klockan 15 idag och ska gå med dem direkt till en lekplats och vara ute tills det är dags för middag. Jag har så gott jag bara kan, förklarat för barnen att morfar kommer hem idag och att han är sjuk så de måste vara extra snälla. Men ni vet hur barn är, in genom ena örat och ut genom andra. "Phini, lyssnar du på mig?" frågar jag fyraåringen som numera tillhör gruppen "stjärnorna" på dagis, för de äldre barnen. "JAAA MAMMA, JAG HÖÖÖR" svarar han. Men jag vet att det rör sig om minutrar innan mina ord är förglömda.
Och ja, nu är han stjärna, min lillstore pojke, och ni kan tro att han är stolt. "MAMMA JAG ÄR EN STJÄRNA NU" hojtade han stolt när jag hämtade honom häromdagen. Nu är han stor och detta var tydligen det beviset han behövde på det. Så nu ska han fantamig inte hålla mamma i handen längre. "Jag behöver inte hålla dig mer, mamma, jag är STJÄRNA".
Och nu börjas det.. det börjar vid hålla handen och snart kommer den dagen när han inte längre ska pussa på mig - åtminstone inte så att någon annan tittar. Det är NU jag måste sätta hårt mot hårt och se till att HAN blir den där tonårskillen som kan ge sin mamma en puss mitt på munnen framför det coola gänget i skolan och det utan att skämmas utan stolt stå för att han faktiskt älskar sin mamma. Hur vadslår ni mina odds?
Om du tycker om min blogg;
Rösta - Rösta dagligen!
Jul 17, 2008 at 11:03:04
Mhm, så är det. Från 5 års ålder (han är 6 nu) var det slut med pussarna från min son, det händer bara i yttersta nödfall så jag passar på att pussa honom när han sover.
Jul 17, 2008 at 12:35:03
Tja i min värld är det väl inte helt normalt för tonåringar att pussa sina föräldrar på munnen… Verkar lite strange för mig, men att han ska kunna visa att han älskar sin mamma framför de “coola grabbarna” det tycker jag låter som en bra grej så jobba på det du - även om jag kan tycka att det räcker med en kram och en puss på kinden eller så.
Jul 17, 2008 at 12:39:48
tycker det låter som nåt att sträva efter, menar du är ju ändå en cool mamma o han har ju ingen anledning o skämmas precis
Jul 17, 2008 at 12:58:51
Vad kul med kameror, då kan ni sitta och skratta åt alla miffon som varit inne hela dagarna.
(och slipper beskriva hur jäkla roliga dom såg ut, för det är bara till att spola tillbaka)
Om du vill att han ska bli den pussande “stora killen”
kommer han nog vara det ett tag till iaf, för mamma är ändå alltid mamma
Jul 17, 2008 at 14:17:24
Det fixar du för du är bäst…
Jul 17, 2008 at 18:47:41
Håller ett gäng tummar för framgång i denna sak, men det klarar säkjert du alldels utmärkt skall du se… Hoppas vi syns hos Emma imorgon.
Jul 17, 2008 at 21:20:41
Min 6aring ger mig fortfarande pussar och det aven i skolan men min 14 aring tja du vet jag tror inte han vill ge mig en kram ens men ibland “hotar” jag med puss om han inte skarper sig haha!
Ha en bra dag och njut sa lange de vill pussas och kramas\Jenny
Jul 17, 2008 at 23:04:33
Min lillebror är världens keligaste och han hade en period när han var 9-10 år som han tyckte det var lite fjantigt med pussar och kramar. Idag är han tretton och han kramar och pussar på mig fastän att hans kompisar ser på, bryr sig inte ett dugg! LIkaså gör han med mamma. Så jag har hopp jag!
Jul 18, 2008 at 10:17:21
Alla hamnar i sluta pussa/hålla i handen stadiet.
Frågan är bara om du lyckas hålla kvar honom?