Så!

Nu är jag färdigpackad inför mina dagar i Östersund. Och som vanligt är jag säker på att jag har glömt någonting. Men det kommer jag på i sista sekunden, typ när planet har lyft.
Om inget annat så vet jag att boken jag började läsa i Östersund ligger kvar precis där jag glömde den sist. Undrar om jag minns vart jag var eller vad som hände sist i boken. Hade hon fött barnet eller inte?
Jag tänkte åka in tidigare till Malmö idag, lämna av mitt bagage på jobb och se mig om efter nya skor. Kan ju vara en idé.

Det var med tungt hjärta jag tog farväl av mina pojkar i morse. När jag berättade för Phini igår kväll att jag ska åka flygplan och jobba långt borta i några dagar började han storlipa.. "Mamma, jag vill inte du ska jobba långt borta, jag vill att du ska vara på ditt gamla jobb!!" Sen sa han att han vill följa med mig. Det hade varit underbart förvisso men vad gör en 4åring alla de timmarna jag sticker hål på folk? Hur ska jag kunna laga mat till honom när jag inte hinner äta själv?
Jag fick åtminstone en puss av Phini i morse på dagis. Han är inne i en period annars där han itne vill pussa mig offentligt. DET SKA VI RÅDA BOT PÅ!
Igår fick jag ju ingen puss av Phini på dagis så jag fick pussa hans kompis Sebastian istället. För en hejdå puss ska jag ha och om Phini inte vill får jag pussa de andra barnen. Men idag hade han fattat grejen – det är tufft att pussa morsan. Alla andra gör ju det.

Så mina vänner, blogguppdateringarna kommer vara sparsamma och endast med några enstaka rader. Men ni får en lång blogg och förhoppningsvis med foton på Måndag.
Får se om Suss låter mig fota henne

*cheer* 
Puss & kram alla läsare

I morse åkte jag iväg med Emma & Ammi för lite shopping på Burlöv Center, istället för att övningsköra. Konmstigt val inte sant? Well det pissregnade och jag är fortfarande ovan och osäker så jag tyckte det kändes bäst att låta bli.

Jag tyckte jag kunde unna mig lite nytt för en gångs skull.

Jag köpte tre snygga tröjor på Gina Tricot och ett par svarta byxor på H&M. Jag brukar ALDRIG köpa tröjor med tryck på  men dessa kunde jag inte låta bli, de var ascoola. Jag tog en speedy gonzales fika med Emma och Ammi på Espresso House innan jag lämnade de till att snacka lite medan jag sprang iväg och handlade resten.

Inne på Parelle parfymeria frågade jag om mina parfymer och som vanligt frågade jag om Isadora Moonlight Musk, som jag alltid köper där (hittar den bara i den lilla jävla parfymerian) och frågade om de har den i spray flaska. Jag frågar alltid det och de säger alltid nej. Men jag frågar ändå. Ibland kan man ha tur, brukar jag tänka. Och idag hade jag det..! De hade bara fått in två flaskor. Så gissa vem som har köpt bägge två?
Oui, c’est moi! Min parfym i sprayversion har jag inte haft hemma på år! YAY!

Jag köpte nya skor till Laaiti. Phini står sig med de tre, fyra par som han står och väljer mellan varje morgon men Laaiti har än så länge bara haft två par varav det ena paret har blivit för små och med dålig kardborre. Så han fick nya. Nya svarta byxor till Phini och varsin mössa till pojkarna och jag VISSTE att Phini skulle bli lack för att inte han också fick skor.. och jävlar vad jag känner mina barn väl.. för vilken utskällning jag fick när jag kom hem! Phini är som Carrie i "Sex & the city" med skor. Och han är bara en 4årig pojke. Shit. Snacka om gay-faktor.

Sen köpte jag lite småplock, som mascara, eyeliner, hårinpackning, nytt paraply och grejs. Skaffade hälsogodis innan jobb till oss och en "Välkommen tillbaka"-bukett till Cindy som jag fick massor med pussar utav idag på jobb. Gud, som jag saknat henne nu när hon har haft semester.

I morgon mina vänner, åker jag till Östersund direkt efter jobb. Från mitt jobb i Malmö direkt till flygplatsen som tar mig till jobb i Östersund. Jag fick nyss ett samtal från min chefs mamma som möter upp mig i Stockholm och åker med mig till Östersund, hon ska också dit. Hon berättade att det är riktigt fullbokat i Östersund och tjejerna i butiken hade undrat lite om jag skulle palla trycket. Sist jag var där hade de bokat in kunderna med 15 minuters mellanrum vilket gav mig för mycket dötid för jag jobbar snabbare än så. Men utan att vara för kaxig och säga för mycket tror jag nog att jag ska klara mina dagar i Östersund. Om inget annat så ser jag det ltie som att jag nu har större chans än sist att verkligen visa vad jag går för! tar det som en utmaning..
Sen på lördagskvällen, som ni vet, ska jag ut i Östersund och svira med Suss. Då ska norrlänningarna få veta hur det går till. Håll i hatten!

Och faktiskt, mina vänner, har jag ingen laptop med mig denna gången. Så någon lång blogg blir det inte förrän någon gång under måndagen. Möjligtvis att jag hinner med en liten blogg innan jobb i morgon. Sen kanske jag slänger in någon mindre uppdatering via mobilen under dagarna. Så till alla er 300-400 som läser missmaddis.com – STAY WITH ME!

I’ll be back!

Det är lätt att roa små barn. Och somliga utav oss växer inte upp alltför fort. Jag närmar mig 30 men känner mig som en 15-åring emellanåt. Haha…? Och med det sagt vill jag berätta om hur jag blev inspirerad av en tjej som heter Susanne som bloggar på http://pubes.blogg.se/. Hon skrev ett inlägg om hur hon skickat sms till 118100 (läs inlägget här) med några frågor. Så jag tänkte fan testa det själv.. Så jag skickade ett sms till 118100 med den enkla frågan "vem är missmaddis?"
Svaret kom en stund senare: "118100 tror att Miss Maddis är en trevlig tjej i sina bästa år. Vi tror hon gillar att sova länge på morgonen och sedan gå runt och klättra lite på saker och ting."
Haha, någorlunda klockrent. Vetefan om jag klättrar så mycket?

Just nu sitter jag med en annalkande migrän. Den har börjat för en stund sedan att gro en plats någonstans bakom ögat och pulserar sig upp mot pannan för att slutligen gå mot baklhuvuudet där jag kommer känna det som om en slägga dunkar sönder mitt skallben för att sedan hugga ner mot nacken. Mindre skönt.

Det gick bra på jobbet idag. Jag hade egentligen inga roliga och spännande piercings men trevliga kunder. Mr Buddha ringde och bokade en tid just som jag var något stressad mellan kunderna och det var nog först när vi lagt på som jag kom på att det var han. Han kom på sin bokning och blev piercad. Sen skickade vi några sms fram och tillbaka men det blir förmodligen allt.
Kim hade bokat tid till sina två vänner som jag piercade idag med. Det var underbart att få träffa henne och kramas och få träffa tjejerna som hon umgås med.
Idag stängde jag butiken klockan 19. Min buss hem går 19:42. Jag är hemma hos barnen runt 20:30 senast. Men eftersom Kim var i Malmö en timme innan med sina kompisar så stannade hon kvar en timme för att köra mig hem. Hon  har inte körkort ännu men övningskör. Och ganska bra på det med. Tack för skjutsen, Kim <3

Lotta ringde ikväll. Hon dubbelkolla när min tid till operationen är. Måndagen den 8/9. "Okay, då kommer jag till dig på söndagen. Så sover jag hos dig så slipper du sitta ensam kvällen innan" svarade hon. Det var jag inte beredd på men uppskattar det. Det kan noig bli riktigt bra detta, Lotta gört mycket för att underlätta för mig. Hon kommer aldrig förstå vad detta betyder för mig.

Ack! Nu duger det, jag har skallebank.
Och tack till alla er som röstade på min blogg i tävlingen<3

Tydligen har jag blivit nominerad i en omröstning för veckans blogg..?!

Ska du rösta på mig? Läs reglerna först.
Klicka här & ta en titt.

Idag när jag lämnade pojkarna en timme tidigare vid klockan åtta, just precis till frukost på dagis, stötte jag på en mamma som har barn på samma avdelning där Phini går. Jag har sett henn e innan för hon hade barn på samma avdelning som laaiti just slutat på, samtidigt som mig., Vi har mer eller mindre haft samma avdelningar samtidigt väldigt länge. Hennes dotter jollrade om mammas buss som går till Malmö och vi hann byta ett ord eller två men tillräckligt för att komma underfund med att vi jobbar i samma köpcentra. What are the odds, liksom. Vi pratade lite om de nya öppettiderna (till kl 20) från ochmed september och kräktes lite ikapp bara vid tanken om att vara hemma halv tio p kvällen. Tack och lov i mitt fall, är det inte fem dagar i veckan.

Sen blev det ändå så att vi tog samma buss idag och jag satte mig bredvid och sällskapade på väg til vår gemensamma destination. Hon tog mitt nummer och tyckte att de dagar vi bägge slutade 20 kommer hon köra och då kan jag få åka med henne. Massa schysst!

Annars var det en lagom bra dag. Tiden gick bra mycket snabbare än vad det brukar. Jag öppnade klockan 10 och tog över den fullbokade studion klockan 14 och när klockan närmade sig halv fem tyckte jag att jag hade jobbat tillräckligt bra för dagen, haha. "Jaha, nu går jag hem" sa jag till chefen som äger butiken. "Jaha, gör du det" svarade han. Jag skämtade förvisso i tron om att han skulle opponera sig så jag blev förvånad av hans svar. Jag tog honom inte på allvar så jag sa samma sak en halvtimme senare och då sa han att jag hade förbrukat min chans, haha. Men sen kom min 17:20 kund och jag förkunnade självsäkert att efter denna kunden skulle jag gå hem och chefen opponerade sig inte och så blev det. 17:30 gick jag idag och det var en halvtimme tidigare.

Jag har börjat kolla upp min resa till Östersund lite närmre och fått uppgifter mailade mig. Jag åker direkt från jobb på torsdag till Sturup och tar mitt plan ganska sent och framme i Östersund väldigt sent. Sen är jag tillbaka i Skåne väldigt sent på söndagskväll. Och däremellan spenderar jag tid med att pierca norrlänningar och visa de hur man super och festar i skåne. Eller hur Suss?!

Och när jag kom hem ikväll och tittade i min postbox låg där ett brev från Region Skåne. Jävlar vad snabbt det gick. Jag var hos dem i onsdags, den 20/8. Brevet var daterat den 22/8 (fredags) och var framme hos mig idag. Speedy Gonzales. Och jag som fått för mig att sjukvården är seg? Och jag fick för mig att väntetiderna var långa, men jag fick min tid till den 8/9. Det är snart. Väldigt snart. På nått sätt gårt det nästan lite for fort för att jag ska hinna smälta allt detta.
Lotta följer med mig. Mamma hämtar barnen på dagis och erbjöd de sova över om jag skulle behöva det. Men vem fan kommer med kycklingsoppa & glass till mig på kvällen? Vem lägger filt på mig och masserar min mage?

Det känns skönt att veta när det blir av i alla fall.

Jag känner mig så rastlös inombords på sistone. Vet inte varför. Jag som annars kan sitta vid datorn  och skriva i oändligheter kan inte finna den ro jag behöver. Så jag sätter mig ner och plinkar lite på tangenterna men inte långt därfter måste jag upp igen. Ut i köket och titta. In i vardagsrummet och titta, ut på balkongen och ta några bloss för att slutligen hamna framför datorn igen.
Till min kännedom tänker jag inte på något särskilt. Jag mår inte dåligt, jag är inte sjuk. Men enormt rastlös och har någon oro inom mig som jag inte kan placera.
När jag är på jobbet märker jag inte av det lika mycket under förutsättning att jag är fullbokad. När jag har vänner över som jag trivs med att prata med så märker jag inte heller av det på samma sätt. Men sen kommer det. Och det spritter i hela kroppen som om tusentals små små spindlar kryper under skinnet på mig och jag inte längre kan sitta stilla. Jag vetr inte riktigt vart jag ska bli av. Skickar några sms fram och tillbaka för att se vilken respons jag får och för att underhålla mig med någonting annat samtidigt. Kollar lite på tv  men det gör bara saken värre. Ett varmt skumbad lugnar inte min rastlösa själ och jag vet inte vart jag ska bli av.

Men annars mår jag bra?

Mina ungar stängde av min dator.
Jag hade ett utkast som jag inte hade hunnit spara eller publicera.
Anar du hur enerverande det är..?  *bash*

LAAITIS MARDRÖMMAR?
I alla fall. I skrivande stund är det söndag. Söndag för mig är städdag, det är den dagen jag har tid att städa. Jag vaknade på fel sida i morse, trots att jag somnade ganska gott. Jag hade lagt mig i sängen och pratade i telefon med norge när samtalet hastigt och lustigt avbröts av en Laaiti som kom lurkandes in till mig. Han la sig tätt intill mig, sådär som bara barn kan men lite närmre än så. Ansikte mot ansikte, hans arm omkring mig och hans kalla tår mellan mina varma tår. Jag förflyttade mig bortom all kroppskontakt och låg på kanten av den 160cm breda sängen och lillen flyttade efter och intog tåposition, där tårna åter igen grävs ner mellan mina lår. Så långt jag kan minnas är det alltid så han har gjort med sina tår, när han lägger sig hos mig. Skulle jag mot förmodan lägga mig på rygg eller mage så är det hans ben som slängs över mig. "Får du plats, Laaiti?" undrade jag ironiskt. Han nickade ett ja. Såklart. "Ska jag lägga mig i soffan istället Laaiti så får du mer plats" sa jag till honom men fick ett nej till svar. Han trivdes bäst med att trängas. och jag undrar om det kan vara så att lillen  på sistone har haft mardrömmer eftersom jag hört honom skrika till i sömnen, klart och tydligt som om han vore vaken och jag undrar vad det kan vara han drömmer om när han skriker "Akta dig, mamma, akta dig!". Så det kan ju vara så att han har haft hemska drömmar och kryper tätt intill mig om nätterna för att tanka trygghet. Och om det är det han behöver för att känna sig trygg och få en god  natts sömn ska han få det.
Och ja, lite mysigt är det allt. *angel*

LINDA PÅ BESÖK
Och efter allt städ idag var det planerat att min nya vän Linda skulle komma hit och hälsa på. Efter mycket smsande fram och tillbaka och omplanerande och planerande var hon här lite innan 18 och hade med sig McD-mat till oss. Vi pratade om bukplastiker, magsäcksoperationer, silikonbröst, barn och allt vi har gemensamt. En hel del, med andra ord. Det var första gången hon träffade mina huliganer och det gick bra trots att Laaiti tuppade sig och bröstade sig och skulle visa upp sig för Linda. Hon kom bra överens med pojkarna i alla fall och hon var tolerant för stoj och stim, men hon är mamma själv så hon känner nog till det redan.
Hon kallar mig inspirationskälla, vacker och berömmer mig för hur stark jag är. Hon säger att det lyser om mig och jag önskar att hon kunde se att det gör hon med. Hon är underbart gudavacker och smart och hon har mycket i sitt eget bagage som hon har tagit sig igenom men hon tycks ännu inte se det själv vad hon själv har åstadkommit. Jag önskar att hon kunde se ur mina ögon, det jag ser, om än för en stund. Hon är enormt vacker. Både på insidan och ut. Och jag är glad att jag lärt känna henne. Ni vet ju hur jag träffade henne..? Jag piercade henne först, sen kom hon tillbaka med sin dotter som jag piercade, sen fick hon min blogg-adress, sen mailade hon mig. Så lade vi grunden för en nyutsprungen vänskap.

VEM ÄR VEM NUMERA?
Och appropå vänner. Ja, vad säger man. Hur vet man egentligen vem som är ens riktiga vänner..? Keep your friends close but your enemies closer.. Jo förvisso, men så ju är inte fallet att jag gjort mig osams med någon, inte alls. Men jag har funnit mig i ett läge i mitt liv där jag känner att jag behöver omvärdera min umgängeskrets och omrangordna människor omkring mig. För den vännen som hade fått ett samtal av mig för någon månad sedan om jag haft det svårt är inte samma vän som jag hade valt att ringa i dagsläget. Man märker ganska tydligt vem som är där för en till hundra procent när saker kör ihop sig. Det är inte det att jag är sur eller besviken. Inte just nu. Men jag känner att jag fått lite klarhet om vem som är vem i mitt liv och det underlättar, för jag hatar som sagt att inte veta vart jag står i förhållande till andra. Jag vill veta vart jag har dem och vart de finns i mitt liv.
Och jag känner att jag på sistone fått lära om vem som har förståelse för mitt livs schema. Hur det ser ut med två små barn och jobb och respekterar det och kan tänka sig att göra planer utefter det eftersom de kanske har mer möjlighet att göra så än mig. Exempelvis kanske träffas hemma hos mig istället eftersom mina kids sover hemma.
Och de vänner som förstår att "hey, det måste nog vara jobbigt för Maddi med alla dessa sjukhusbesök och inte veta vad som är fel sen plötsligt ska hon bli opererad, jag ska nog ta och ringa upp henne och snacka lite, eller kanske till och med hälsa på".
Vänner som med eget initiativ kommer till mig utan att förutsätta en jävla massa och komma med undanflykter eller förklaringar om att "jo jag tänkte göra/säga det men.." Vaddå men? Fuck ditt men. Säg hellre ingenting alls.  

TOPPLISTA
Och en plats i mitt liv, min umgängeskrets och i min lista av nära-vänner, är inte beständig. Den får bytas ut då och då. Och jag är just nu mitt uppe i att byta ut och om-rangordna min topplista. Vänner som låg högt förr trillar ner på listan och en nykomling kan komma att toppa listan. I just mitt liv numera är det en gammal goding som snabbt jobbat sig upp till första plats på ganska kort tid.

Hoppas det inte blev för diffust för er utan att ni kan försöka förstå utan att vrida och vända det till någnting det inte är, som ni/vi kvinnor är så jävla bra på att göra.

Körskskolan idag. Handledarutbildning med Emma. Det kändes mindre lockadne att stiga ur sängen i morse, det är ju LÖÖÖÖRDAG! Och det pissregnade utanför och det enda jag vilel var att stanna kvar i sängen och mysa med pojkarna. Men istället gick vi upp och det serverades kaffe till mig och Cheerios till mina söner innan jag lämnade de hos mamma och begav mig till Emma.

Och när jag väl var där var det lugnt. Det var skitsamma att det regnade och det var skitsamma att det var lördag.
Vi körde in till körskolan och gick vår kurs och fick intyget vi behöver. En extra spegel till bilen, en grön skylt med texten "ÖVNINGSKÖR" och en mapp med papper och en handledarbok. Allt gick strålande och jag är säker på att jag valt rätt handledare. Emma var aktiv och lyssnade, ställde frågor och gjorde anteckningar vilket för mig visar att hon verkligen dedikerar sig detta och vill verkligen hjälpa mig <3
Trafiklärarn bjöd på fika och jag tror jag klämde i mig en 4 negerbullar. Skäms inte ett dugg. Frukost? Trafiklärarn var trevlig och avslappnad att prata med och jag hoppas jag kommer få chans att få köra med henne.

Emma släppte av mig utanför mina föräldrar och jag gick upp till mina söner som tydligen itne saknat mig allt för jävligt. brorsan och hans son Anton var där och jag fick gosat lite med honom i alla fall.
Inte långt däefter började jag bli astrött så jag vilade mig i soffan under tiden som mamma lagade mat. Mammas stek med potatis, sås och vinbärsgelé. Ååååååh, tack mamma!

Och det regnade fortfarande.

Pojkarna och jag drog oss hemåt och jag kurade ner i ett varmt lavendelbad. Pojkarna stod förtjust bredvid och synade mig (nä jag får ingen privacy) innan det var deras tur. Jag tappade ett bad med lavendelbadsalt åt dem och hällde i några droppar babyolja och de lekte fint i badet under tiden jag tände ljus i hela lägenheten. Mysfaktor galore, kan ni tro. När pojkarna var färdiga blev det pyjamas och mys i soffan. Jag fick sms av Lotta som undrade om jag kunde kolla upp en grej på datorn så jag satte mig där och en stund senare slog det mig.. fan vad tyst det är. Och när det blir så tyst hemma hos mig finns det två tänkbara anledningar till tystnaden.
1. Barnen har somnat.
2. Barnen hittar på hyss.
Lysckligtvis var det ettan. De hade somnat gott i varsin soffa. Phini med humpky dumpky och fjärrkontrollen i famnen och Laaiti på min kudde.

Men nu till kvällens bästa.
Om hur pinsam jag är.
Nästan så att jag skäms.

Jag bestämde mig för att sätta tillbaka min snakebite men denna gången med 1.2mm labret. Satte i staven men kunde fantamig inte få på den lilla kulan. Jag förbannade mig själv och svor den timmen jag stod vid spegeln och hade lyckats tappa kuljävlar hundratalsgånger, ner i vasken (naturligvis tillproppad), ner på golvet, ner i badkaret osv.
JAG KUNDE INTE FÅ PÅ KULAN.
"Vad fan är det med mig.. jag KAN ju detta för helvete, det är ju det jag gör" tänkte jag och jag skämdes som fan. Efter mer än en timme fick jag för mig att testa att skruva på andra hållet och sedär, kulan spändes med detsamma. Dö’h.. jag stod vid spegeln så allt var ju spegelvänt. Jag skruvade på samma håll jag brukar, trodde jag som egentligen gjorde allting spegelvänt. Hur jävla KORKAD får man bli.. hur jävla BLOND får man vara?

Så det blev piercing nr 28.

Vänstra örat:
7 i örat, varav en töjd snibb på ca 22mm.
1 conche på 2mm
1 tragus.

Högra örat:
7 i örat, varav en töjd till ca 19mm.
1 conche på 2 mm.

Ansikte:
Näsvinge
Medusa (mitten av överläpp)
Läpp (mitten av underläpp)
Snakebite (2 st off-centre läpp, varav min högra är kvällens tillskott)
Tunga

Övriga mig:
Sternum (mellan brösten)
Bröstvårtorna
Navel
Vertikal kappa.

Konstigt det där. Jag nattar pojkarna i deras egna sängar men de vaknar i min säng varje morgon, sådär alldeles för nära inpå mig att jag knappt kan vända mig i sängen. Och de vaknar inte av väckarklockan. Inte i morse i alla fall.

Jag skulle öppna butiken idag, klockan 10. Så jag bestämde mig för att ringa dagis och höra om jag kunde lämna dem klockan 8 istället för vår vanliga tid klockan 9 och det var inga bekymmer alls. Så jag lämnade pojkarna vid det färdigdukade frukostbordet på dagis och till min kännedom åt de frukost på dagis i morse #@¤%"! Inte fan äter de hemma.. men dagis duger tydligen bättre.

När jag lämande Laaiti på hans avdelning satte han sig direkt ner vid bordet och jag gick ut i kapprummet för att hänga upp hans jacka och lägga av hans skor och fröken B, som jag älskar, följde mig tätt i hälarna..
- Du, jag måste få berätta för dig, sa hon leendes. Igår när vi hade samling ute i lekhallen, så satt alla barnen ner där och väntade. Och ut kommer Laaiti, ställer sig framför dem och skriker "HEJ ALLA JÄVLA SKITUNGAR"..! jag trodde jag hade hört fel så jag frågade honom vad han sa och han sa det igen.. "Hej alla jävla skitungar..?".

Och jag visste knappt vad jag skulle svara på det. Jag bara skrattade. För det är så typiskt min Laaiti, som hade den passande nya tröjan på sig med texten "I’m going my own way".

Fröken berättade vidare hur hon hade fått tvinga sig att hålla masken från att asflabba och sätta på ett stenansikte och förklara för Laaiti att man inte får lov att säga sånt. När hon senare under dagen skulel hjälpa honom ta på skorna när de skule ut och leka, hade hon sagt åt honom att trycka ner foten annars kan hon inte hjälpa honom. Han hade då tittat på henne och utbrast "Är du helt dum i pannan?!" och återigen fick fröken lägga lock på sina skratt och förklara med sitt stenansikte att man inte får lov att säga så och uppenbarligen hade Laaiti sett förvånad ut. Som om det vore det mest självklara.

Och jag säger inte att det är varken rätt eller bra men det gjorde fan hela min dag, det där. För det måhända vara fel av småkidz att säga sånt men det är förbannat kul i alla fall. SÄRSKILT som fröken tog det på detta sättet, för jag vet fröknar som fått dåndimpan av en sådan sak och huj-jeh-da-majjat när jag kom dit och vänt detta till en sak att klaga om. På Laaiti’s förra avdelning kände jag att det oftast var saker om hur elak han hade varit, hur han bitits och slagits som jag fick höra. Och jag säger inte han är snällare nu på denna avdelningen men att fröknarna hanterar det annorlunda och ser det på ett annat sätt. För dem så är Laaiti en liten utmaning och de tycker om att ha "något att bita i". Äntligen får de utnyttja sin pedagogiska utbildning..?

Men det där.. det är min Laaiti. Och jag älskar honom!