Idag börjar jag klockan tio. Det innebär att jag utan frökens kännedom lämnar pojkarna lite tidigare för att springa till bussen så att jag hinner in just precis för att öppna upp butiken vid öppning. Det löser sig.

Helgen närmar sig, den är nästan redan här och jag ska vara med mina barn. Jag ser faktiskt fram emot det. Men på sistone ska ni veta att Phinis uppkäftghet inte blir mycket bättre. Det är otroligt. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när ungen hotar mig. Han har blivit så tuff.
Laaiti kom nyss och grät och sa att Phini bet honom. Sen hör jag Phini från vardagsrummet skrika "Jag ska bita dig igen!!". När jag säger åt honom att sluta så fortsätter han ändå. Jag kontrar med den mest klassiska utan-verkan repliken åt min son med ett "Passa dig!" vilket är mitt sätt att påminna honom att han bör tänka innan han säger nått. "Passa dig själv mamma!!" svarar pojken. Men han vet när jag menar allvar i alla fall och det är skillnaden mellan honom och lillbrorsan. Det räcker med en blick för att Phini ska veta att loppet är redan kört och mamma vann. Mer om detta sen.. uppkäftiga snorunge.

Det kliar så enormt i min hårbotten men jag har lyckats få bort alla ruvor på hårbotten. Jag vet det låter nasty som fan. Min misstanke är att det var dessa två blekningar som frätte lite på min hårbotten och sen två färgningar direkt efter det kanske var lite mycket för min arma skalle. Kan det stämma eller är jag helt ute och cyklar?

Den 3/9 kommer mina älskade stylist och hälsar på  från Tyskland. Maddes kusin Omar som var den första utbildade stylist som rört min man. Han fixade första frissan efter seperationen med Dickhead och som gav mig en helt annan stil några månader senare innan han flyttade utomlands. Nu kommer han igen och jag hoppas att det går att fixa så att jag blir stylad igen, med tanke på mina arbetstider den dagen.
Omar är fenomenal med saxen, precis som jag är med nålen..? och jag ser fram emot att både få träffa honom igen och låta honom fixa min frill.