Idag hade jag ännu en dejt med den sadistiska danska typen. Och eftersom Lotta inte var med denna gången behövde jag inte fjanta mig med grimaser och låtsas att det gjorde ont. Idag kunde jag vara tuff och inte gnälla så jävligt.  Sen blev det lite så, eftersom Lotta inte var där som jag kunde småprata med blev jag nog tystare än vanligt. Och det påpekade Nis, min taturerare. Men vad skulle jag säga..? Det slutade med att han ställde mest frågor och jag svarade och när jag ska svara på något blir det oftast en novell och mest så fördrev vi tiden. Vi har ju en del gemensamt, dansken och jag men det är inte våra språk. Han vet jag inte kan danska men emellanåt kommer en rad eller två som jag får anstränga mig att förstå. Bra träning. Men roligast är nog hur det är svenska, danska och engelska som blandas i en och samma mening. Det ger lite krydda till konversationerna, ungefär som habanero ger till kanelbullar, kan jag tänka mig.
Jag blev massa nöjd med dagens session. Överarmen börjar ta sig ordentligt men är inte klar ännu. Han fyllde i de skallarna som redan fanns sedan mitt ex fukkat mig, på både det ena och det andra sättet och dansken rättar till det och gör det bättre. Vi har diskuterat mer om det andra som ska fyllas i, färgläggas, och nya tatueringar för att komplettera mina armar. Jag är på god väg att bli en bad ass madderfakker. Utsidan, dvs.. för på insidan är jag mjuk som marshmallows.
Och för att svara på frågan om vart denna superläckra, superduktiga dansken finns tillgänglig så är det i Malmö. Kontakt uppgifter finns på hans hemsida om man är intresserad av en dejt med denna killen. Jag delar med mig: http://www.nemoart.net/

Jag pratade en sväng med Madde idag och fick höra mer om förlossningen osv. När två mammor pratar förlossningar kan de mest intima detaljerna komma. Och vi skäms inte för att fråga om antalet krystvärkar, om hon sprack eller blev uppklippt osv. Dottern är lik sin storebror, berättade Madde men även det hade vi en aning om efter ultraljuden. Madde var trött och jag förvånades inte över det. Hon blödde mycket och jag förvånades inte över det iheller. Hon har nyss klämt ut en unge vars huvud är jävla massa större än hennes hål och tryckt allt vad hon kan förmå så jag lät henne vara trött. Och jag är stolt över henne.

I morgon jobbar jag med Cindy och på torsdag morgon kommer Emma och hämtar mig tidigt på morgonen för att köra mig till Sturup som ska ta mig till Stockholm för att sen ta mig till Östersund där jag ska spendera några dagar. Kan itne bli annat än bra. Så ni vet att min blogg inte kommer uppdateras förrän typ måndag.. men jag  bjuder förmodligne på några inlägg i morgonbitti och i morgon kväll.

Jag hade faktiskt glömt bort allt. Jag kan inte minnas det. Jag minns inte hur det känns eller riktigt hur det går till.. Det var som om det var min första gång och jag kände mig både ovan och nervös. När han närmade sig min kropp visste jag inte om jag skulle välkomna hans närvaro eller rygga tillbaka. Tänk om han skadade mig..? Tänk om jag började blöda? Tänk om det inte blev bra av det hela.. Tankarna var många och jag var nervös. Hans självsäkerhet gjorde det lite lättare för mig och när han tog tag om min arm lugnade jag mig lite. Hans starka hand var varm och han hade vana för sådant här, det märkte jag. Han kollade hur jag mådde, om allt var okay. När han sen började penetrera mig med korta stötar mindes jag med detsamma. Smärtan. Den brännande smärtan och jag grimaserade med hela ansiktet när nålarna smekte min hud och lämnade en saga av skuggade toner över mitt skinn, min canvas. Nu började jag om igen med mina tatueringar och fullföljde det som en gång påbörjades.. och två timmar senare har tatueringen på underarmen börjat formats till det som en gång var tanken.
Hear no evil.. See no evil.. Speak no evil.

Sen blev det Lottas tur. Hon har haft hans händer på sin kropp tidigare men var nervös ändå. Dagen till ära dedikerades åt att rekonstruera och förbättra en taggtråd på hennes arm som hon satte där för fem år sedan men dragit sig för att fixa. Hon minns smärtan. Och hon hanterade det väl och försökte maskera smärtan men min kamera ljuger inte. Hon hade ont. Stackars kära Lotta..

Och vem är mannen  som fick äran att fullfölja detta uppdraget? Jo, Nis heter han.
Nis av Nemoart.

Jag rekommenderar er att ta en titt på hans hemsida och hans konstverk.

På sistone har jag fått enormt mycket spamkommentarer och det är fruktansvärt irriterande att gå igenom kommentarer för godkännande där 10 av 14 är bara skit. Så jag aktiverade ett plugin som jag hoppas ska hjälpa mig men det är ju inte direkt 100% bulletproof. Så om det skulle vara så att just din kommentar trillade dit så hör av dig så att jag kan förbättra skitet.

Idag är det förresten pissväder. Idag är en sådan dag då jag helst tänder ljus i hela lägenheten och sätter mig i soffan med kudde och filtar och myser med glass till en bra film. Men så blir det inte för att jag ska tatuera mig idag ju! Och det är inte helt fel, om du frågar mig. Men jag tvivlar på att min tatuerare tänder ljus, sätter på soft musik och myser med mig och Lotta. Det känns lite overkill.

Men så är det.

Ikväll satt jag och mr T och diskuterade musik över msn. Hans musiksmak suger. Så in i helvetes mycket fett suger. Det märkte jag redan när vi satt i hans bil och hans musik spelade. Han hade två låtar med Alanis Morrisette. Det var typ det enda som gick att lyssna på. Åh, och Fridas "Dunka mig" såklart. Annars har han rövmusik. (Notis: enl mig)

Så när vi bollade länkar fram och tillbaka med "Åh lyssna på denna" kommentarer kom jag fram till min abosluta favorit sedan år tillbaka. Hör och häpna: Lauryn Hill.
Jo det är sant. Det kunde du inte tro va..? Well. Jag älskar Lauryn Hill. Hennes röst ger mig gåshud. Jag minns så väl när jag blev gravid med Phini, hur jag sjöng en av hennes låtar för min ofödda son. Som jag nu vill dela med mig utav.

Unsure of what the balance held
I touched my belly overwhelmed
By what I had been chosen to perform
But then an angel came one day
Told me to kneel down and pray
For unto me a man child would be born
Woe this crazy circumstance
I knew his life deserved a chance
But everybody told me to be smart
Look at your career they said,
"Lauryn, baby use your head"
But instead I chose to use my heart

Now the joy of my world is in Zion
Now the joy of my world is in Zion

How beautiful if nothing more
Than to wait at Zion’s door
I’ve never been in love like this before
Now let me pray to keep you from
The perils that will surely come
See life for you my prince has just begun
And I thank you for choosing me
To come through unto life to be
A beautiful reflection of his grace
For I know that a gift so great
Is only one God could create
And I’m reminded every time I see your face

That the joy of my world is in Zion
Now the joy of my world is in Zion
Now the joy of my world is in Zion
Now the joy of my world is in Zion

Marching, marching, marching to Zion
Marching, marching
Marching, marching, marching to Zion
Beautiful, beautiful Zion

Så. Då var denna helgen överstökad och jag bäddar nu för en ny vecka i mitt liv. Mr T körde hem i morse och jag och pojkarna städade undan här hemma innan min underbara soulsister Madde kom hit och tog en kopp thé och pratade. Jag gnuggade hennes mage med en karneol och både mina söner försökte övertala flicka Alicia att komma ut nu. Vi vill ju kramas och pussas. Vi längtar. Maddes BF var den 18/9. Det är förbi och nu går vi lite övertid.

Efter Maddes besök bestämde jag att det var dags för middag och det var en svårlagad måltid att ringa pizzerian och beställa mat. Den levererades snabbare än vad jag trott och pojkarna åt inte så bra som jag trodde de skulle. De var nog mätta efter lunchen fortfarande, är min storsinta gissning.
Jag klädde på mig och la ett lager smink innan jag lämnade  pojkarna hos mormor & morfar innna jag tog bussen hem till Kim & familj i Arlöv där jag fick träffa en del av hennes väninnor över kaffe. Jag fick åtminstone riktigt kaffe och inte hennes jävla nescafé snabbpulver-skit.

För första gången på länge vågade Saga (Kims yngsta dotter) komma fram till mig. Men jag fick vänta på det gyllene tillfället då hon var lite ledsen och ingen annan vuxen var där för att ta henne. Då dög det med tant Maddis. Vem annars, liksom…
Gabriel, hennes son, är alltid lättare att sno pussar från.

I morgon är det dags för mig och Lotta att åka till Malmö och bli tatuerade av dansken. Jag har tur att han kan svenska, annars vore det kört för min del. Ibland är det nästan pinsamt när man på bred skånska talar om att danska språket är för mig obegripligt. Särskilt som min farfar var dansk och dess röd/vita blod rinner genom mina ådror. Men så är det, Tyska och danska är två av de fulaste språk jag nånsin hört och vill inte ens lära mig det. I morgon ska vi börja på min arm och Lotta ska fixa till en taggtråd hon har. Får se hur mycket som hinner göras på min arm.

Och vet ni vad förresten. I Lördags när vi satt och slötittade på TV såg jag på SVT att det var seriestart på programmet BYSS. Så naturligtvis var jag tvungen att dels kolla hemsidan och dels kolla första avsnittet. Oh holy crap. vad är det för program jag gav mig in i…  Men rätt ska vara rätt. Jag lovade (troir jag) att tala om för er när dte började närma sig och nu är det nog så att inom någon vecka kommer avsnittet säöndas, där jag är med och jag har en känsla av att det inte är hej hå jätte kul längre.. Jag börjar bli lite nervös.. Och de kommer lägga upp avsnitten på nätet att kunna beskådas ett tag efter sändning. Jippi…. Och där har jag sagt det SISTA av detta. Nej jag kommer inte påminna er. NÄVER IN MAJ LAJF!

Jo jag vet att det varit något sparsamt med inlägg de senaste dagarna. Men som ni vet återkommer jag alltid förr eller senare.

I torsdags stängde jag butiken klockan 20 och satte mig på McD och drack en milkshake och tog en chickenwrap innan jag gick till bussen och väntade. Mr. T satt i bilen på väg hem till mig och barnen skulle sova hos mamma eftersom jag skulle vara hemma så sent. När jag väl kom hem dröjde det inte länge innan Mr. T var framme efter sin bilresa från Norge till Skåne och kvällen var väldigt lugn. Jag var trött efter jobb och han var nog trött efter sin långa bilresa.

På fredagen åkte vi en sväng in mot Lund, Burlöv Center och Lund igen. För mig är det lyx att kunna ta sig olika ställen med bil. Eller ja, bil & bil.. han har en buss. Den är svart och rosa. På Burlöv center passade jag på att köpa det där bordet och stolarna till pojkarna som jag förr inte haft lust att frakta hem på bussen. När vi kom till kassan var Mr T snabbare än mig att plocka fram pengar och vipps så blev det ett bord med stolar. Såklart döskallar.  Fredagskväll var Laaiti väldigt ledsen och ville inte sova. Han gnällde om att det klia i hans rumpa så han grät mest och var väldigt frustrerad vilket ledde till att jag stundtals blev frustrerad själv. Det slutade med att Laaiti och jag la oss i min säng för att jag ville få honom lite lugnare, och vi somnade bägge två. Jag var helt utmattad, vilket jag nästan alltid är. Och somnade. Schysst mot vår gäst? Nej. Men sån är jag. Får jag möjlighet att sova så vipps, är jag borta.

Jag hämtade barnen på dagis och eftermiddagen var lugn och vi gjorde inte mycket här hemma. Lördagen fick en promenad mot ankedammen och stopp vid en lekplats där jag och barnen åkte rutschkana och gungade och satte på lösnäsor som vi  plockade av träden. Hur kul som helst! Ica och hem och laga mat sen blev det bra med den saken. Det där var ungefär en typisk vardagsdag i mitt liv med mina kidz som mr T fick uppleva.  Nu är han förmodligen ärrad för all framtid. Haha. Mot kvällen var det film på TV efter barnen somnat och jag hann knappt se soffan och filten förrän jag slocknade som ett ljus. Vipps, så sov jag. Schysst mot mr T? Nej. Inte alls. Men sån är jag. Oromantisk, trött, dryg och jävlig. Jag är som jag är för att jag inte blev som jag skulle.

Idag är det söndag och jag styr dagen till Arlöv och Kim med familj. Jag har lite ärenden hemma hos henne. Dammsugning och undanplock här hemma som vanligt och kvällen erbjuder mig inte mycket. Jag ser fram emot i morgon då jag har en session med min nya tatuerare.

Gud, vilken dag. Vart ska jag börja..?

Kan ju börja med att berätta att jag i morse, efter att jag lämnat barnen på dagis, gick hem till Emma och käka frukost innan vi satte i gång med övningskörningen. Och som jag redan basunerat ut tidigare så är jag en MES. Jag är verkligen det. Emma har högre tankar om mig än vad jag har själv och med tanke på hur lite vi egentligen kört så var det modigt av henne att föreslå en rondell. "Rakt fram kommer en rondell. Om du känner att du klarar det sö kör på, annars får du svänga vänster"
Blink blink. Naturligtvis svängde jag. I alla fall första gången förslaget kom om rondell. Andra gången testade jag och det gick bra. Idag fick jag verkligen prova på en hel del och jag är imponerad av Emmas lugn och handledarförmåga men främst hennes höga tankar om mig som sagt. Jag känner mig mer och mer säker på att jag valde den perfekta handledaren. Ibland undrar jag om inte Emma är mer dedikerad åt mitt körkort än vad jag är haha. Och det är perfekt för jag behöver nån som sparkar mig i arslet.

Och kolla in bilden hon la upp då.. Klicka här!
Och när du ändå är där kan du läsa inlägget om vår kväll igårkväll när jag och pojkarna spenderade en kväll hos henne och hade as mysigt <3

På jobbet gick det bra. Cindy var strålande vacker idag, som så ofta annars och det mest intressanta var att Lottas turk kom in. Den där killen jag (tydligen) gjort hål i örat på. Han snackade om sin piercing, om den skulle bytas eller tas bort och jag blev inte klok på vad han ville. Efter lite snack kom han med in i studion och jag plockade bort den och förklarade att det kommer växa ihop. Han frågade hur det var med Lotta. Jag svarade att det var bara bra med henne och plötsligt hörde jag img själ vsäga att hon tycker han är så söt. Men det borde inte vara en överraskning, jag stod bredvid när hon lyfte på hans tröja en natt på Breeze och blixtade till med ögonen. Jag sa till honom att jag tyckte de kunde gott ta en kopp kaffe någon dag, så hsan fick träffa henne nykter och innan jag visste ordet av frågade jag om han har hennes nummer. Fuck. Jag gav turken Lottas nummer. Det skulle jag inte gjort utan att fråga Lotta… fick jag reda på när jag smsa Lotta och förklarade mitt dilemma..
Men grejen är att hon snackat så mycket om honom, hur snygg han är och bla bla bla.. Så jag tänkte, wtf.. Men tji fick jag, telefonnummer är heliga för Lotta. Now that’s a lesson well learnt.

Men det sjukaste var killen som jag och min vän Jenni (som följde mig från jobb till bussen hem idag) stötte på. Först gick vi förbi honom vid några cyklar, jag märkte honom ur ögonvrån eftersom jag fick stega ut lite. Sen såg jag honom plötsligt komma cyklandes framför oss och stanna till och invänta oss. Och det första han började säga var "Ursäkta, men du är verkligen vacker.. jag blev alldeles bländad!"
Och jag har vanan inne.. "jo jag vet jag har mycket piercings, man ska få lov att se lite annoslunda ut" men han verkade inte syfta på det. Han undrade om jag var Afrodite. Öh..? Jag hade trott att det var värsta raggningsreplik och smörare om det inte vore för magväskan och cykelhjälmen. Han uirsäkta hur hans röst lät och började berätta om en hemsk bilolycka som borde ha kostat honom hans liv och jag hade inte tid att vara empatisk eller ta emot komplimanger om hur vakcer jag var och Jenni med för den delen. Jag misstänker att denna killen inte hade alla hönsen hemma.. Så jag ursäktade oss med att vi har en buss att hinna med.
Vissa människor.

Matsäck i morgon till Phini. Denna gången blir det en ris-i-frutti, en ostmacka, två tetrapack dricka (en mjölkchoklad & en jordgubbsdricka) och två pannkakor. Jag hade egentligen tänkt att skippa pannkakor eftersom han tillsynes inte är lika förtjusty i den tanken som jag är menb ikväll sa han att han ville ha. Så det förberedde jag nu mot kvällstimamrna. Jag har även köpt en honungsmelon som jag ska skära upp och stoppa ner lite utav i hans lilla plåtlåda med döskalle på som Tale skickade till oss från Norge.

Och jag är ASTRÖTT nu.
Efter jag lämnat pojkarna i morgon börjar jag om igen. Köra med Emma, jobba till 20, hemma 21:30 och mr T kommer hem till mig på kvällen. Så det så!

Så det bar av till Malmö idag, till tatueraren. Jag tog Lotta med mig eftersom hon varit där förr och jag varken visste vart det var eller vem det var. Lotta var snabb som fan med att basunera ut detta iu sion blogg i morse, om hur MESIG hon tycker jag är. Men det bjuder jag på. Borde knappt vara en nyhet.
Tatueraren N bjöd på kaffe, kikade på min arm och vi diskuterade idéer. Aint over ’til the fat lady sings och jag har inte tagit ton ännu. Ännu finns det hopp och min arm är inte helt förstörd. Den är den del som ska fixas och jag har fått prisuppgifter som för mig var resonliga och överkomligt och in första tid är på måndag. Nu börjas det. Äntligen.. Denna gången ska jag inte ligga med tatueraren i alla fall. Det blir bara så fel, haha.

Jag tog Lotta med mig till Triangeln för att vara smakråd angående mina nya bågar. Och hennes direkta svar bekräftade min egen smak om vilka bågar jag borde välja. Så valet var enkelt och snabbt och nu är de beställda. Tio arbetsdagar från nu är jag med brillor. Och ni får vänta tills dess innan ni får se dem. 
Naturligtvis fick vi hälsa på inne på mitt jobb så att Cindy kunde få och kissa. Stackars tjej, jobbade själv mellan 10-13:30 utan kissepaus. Det kallar jag dedikation.

Jag tänker inte alls på det där längre. Någonstans har jag fått för mig att det står skrivet i min panna, att det syns på mig och att människor gör sig till och gör sig dummare än vad de är när de tappar hakan och blir förvånade och min reaktion känns mest som "dö’h.. hallå..? Det ser du väl".
Jag snackar om min viktminskning. Att jag varit fet som fan.
Jag vet inte hur vi kom in på det men samtalet i ära, på dagis med fröknarna på Laaiti’s avdelning,  ledde till att jag nämnde att jag gått ner över 70 kilo, att jag vägt 122 kilo. Och fröknarna tappade hakan och kunde knappt tro det. De har alltid sett mig som den lilla nätta mamman. Yeah right. Jag? Fröken sa att hon alltid sagt att pojkarna måste ha fått de där lilla nätta efter mig. Not likely.
Och en del av mig undrade varför de såg så förvånade ut för. Det är ju (för mig i alla fall) uppenbart. Har de missat något? Ibland får jag ju för mig att det står skrivet i min panna. Och om inte där så på mina sladdriga, hängiga överarmar. Det är ju uppenbart att jag är en tjockis!  Men jag lovade att ta med bildbevis så det får jag göra i morgon bitti.

Häromnatten låg jag i min säng och kollade på film. Jag satte igång Sex and the city filmen på datorn och mös med mina 5 kuddar och mitt dubbeltäcke och klockan var runt 01:00 när jag hörde små tappande steg från hallen och sen kom Phini in i mitt rum och kröp upp bredvid mig. Han hade somnat halv sju i soffan och jag hade inte lyckats skaka liv i honom, ens när jag bar in honom i sin säng. Så det var givet att han skulle vakna tidigt men klockan ett på natten kändes lite overkill.
Hans huvud vilade på min arm som om den vore en kudde och han tjattrade sådär som bara barn kan. Jag satte mig upp och Phini satte sig bredvid mig och han njöt i fulla drag av vår alldeles egna tid, bara han och jag. Så jag lät honom vara uppe och se film med mig. Mitt i natten. Och det var så mysigt, kan ni tro! Vi såg klart på filmen tillsammans innan  jag gick upp för att förbereda kaffekokarn, ta en sista cigg och borsta tänderna innan jag kröp ner i sängen bredvid min son som somnade gott igen.
Och igår kväll, när pojkarna skulle plocka upp leksakerna blev det plötsligt knäpptyst. Och när det blir så tyst  vet man att någonting är på gång. Jag var säker på att de hittade på jävelskap men det visade sig att de hade krupit upp i sina sängar. Laaiti hade somnat men Phini låtsades. Så han kom upp, jag borstade hans tänder, sen satte vi oss i soffan i vardagsrummet där jag hade 13 levande ljus tända. Och vi mös. Och Phini njöt åter igen av vår tid tillsammans. "Mamma, nu myser bara du och jag igen själva! Dessa gyllene tillfällen. Dessa små stunder som gör ALLT värt det. När barnen visar kärlek och omtanke, när jag får den uppskattning som mamma, att jag gör rätt. När de uppskattar mig.

Idag ska jag träffa min nya tatuerare. Han ska ta en titt på mina armar och komma underfund med vad som behöver göras och hur mycket jag ska betala för det. Detta är ett projekt som legat på is och långt nere på min prioteringslista och det känns som om jag kan börja med detta nu. Why not, liksom, jag har så mycket på gång redan som kostar massa pengar, kan likväl få ALLT överstökat, körkort, glasögon, gaddar. Och leva på nudlar ett tag.

Så det så.