Jag vill andas ut
Ibland, mina vänner.. men bara ibland, önskar jag nästan lite att jag hade sambo. Någon som tog hand om mig lite då och då. Någon som tog disken ibland, någon som självmant på eget initiativ tog ovch tvättade en maskin och hängde upp det. Någon som la en filt över mina kalla ben om kvällarna och hämtade kaffe åt mig och tände ljus omkring mig för att ge mig lite mys och avslappning. Någon som tog hand om alla räkningar, som går till affären och köper middag som han lagar till mig och barnen. Någon som hjälper mig att ta hand om pojkarna och leker med dem ibland. Någon som tog lite hand om mig. Men den önskningen dröjer sig kvar i mig i en bråkdels sekund just när jag känner mig överväldigad av alla måsten och allt ansvar man har på hand. Sen minns jag hur det är att vara sambo och min önskan flyttar till en okänd ort, långt borta.
Jag minns ju faktiskt det ansvaret man får när man tar på sig att vara sambo. Att ta hänsyn till en annan människa, att berätta vart man ska och när man kommer hem och att man oftast bör göra planer tillsammans. Hur det plötsligt blir ännu mer disk, ännu mer kläder som ska tvättas och hur man kan reta sig på strumpor som ligger på golvet. För att inte snacka om gräl och bråk. För ett förhållande med en man utan bråk känner jag inte till alls.
Så det ultimata vore att ha en sambo någon gång då & då. En kille som kommer en gång i månaden och stannar några dagar och helt sonika tar över allt och lyfter ansvarets börda av mina axlar, om än bara för en stund, så att jag kan få vila mina ömma muskler och slappna av för en stund. Och kunna andas djupa andetag igen istället för detta stressande hyperventilerande som kommit att bli en vana och ett sätt att överleva. För i mitt liv känsn det stundtals stressigt som fan. Men faktiskt inte fysiskt utan mer känslomässigt. Jag känner ibland av en inre stress av alla mina måsten. 
Mina måsten om barnen är ingenting som stressar mig. Det stressar mig inte att de ska ha rena kläder och nya kläder, att det måste ordnas overaller, mössor och vantar inför vintern, att de ska ha frukost, lunch och middag, att de ska lämans och höämtar på dagis och kolla med mormor om när hon kan passa dem åt mig. Det där stressar mig inte så mycket. Det stressar mig inte med att dra till jobb och jobba, att åka till östersund och jobba röven av mig iheller. Det som blir stressmoment för mig är allt annat.. när jag ska ha tid att läsa alla böcker jag vill, hinna med att övningsköra (jag har inte ens börjat mitt paket jag köpte på körskolan, undrar om de har bäst-före datum), hinna med et varmt skumbad med badsalt, hinna med att sitta med gitarren nån gång, hinna med att köpa nya möbler och inreda mitt hem som jag längtar efter, hinna med att måla om barnens rum då färg och spackel stått i hallen i ett år nu utan att användas. Det stressar mig om alla vänner jag bör ha kontakt med och visa att jag bryr mig, att visa att jag fortfarande finns och att umgås med dem. Det stressar att ta itu med trasiga relationer. Det stressar så enormt inom mig att jag oftast finner mig själv vara så enormt missnöjd med mig själv, att jag inte räcker till, att jag inte duger till, att jag inte är eller ser ut som jag egentligen vill, att jag just nu finner mig i en plats i livet då jag vänder och vrider på mig själv för att hitta rätt. Ungefär som när man går och lägger sig på kvällen för att sova och man vrider och vänder på sig om och om igen för att göra det bekvämt för sig själv för att kunna sova gott. Så är det med hela mig själv just nu i livet. Jag vill bara hitta en tid och plats att kunna andas ut men tiden räcker inte till, det finns inte tillräckligt med timmar på dygnet.
Om du tycker om min blogg;
Rösta - Rösta dagligen!
October 8th, 2008 at 10:55 am
October 8th, 2008 at 11:55 am
Haha. Just fan. Jag glömde mina strumpor på ditt golv ja. Sorry.
October 8th, 2008 at 12:06 pm
Jag känner igen mig.
Finns så mycket som jag skulle vilja hinna med men tiden finns inte.
Känner samma sak som dig om vänner och mig själv.
October 8th, 2008 at 2:19 pm
Ge inte upp du är stark trots alla motgångar du tror på dig själv Kram
October 8th, 2008 at 2:24 pm
Ja det är aldrig bra att stressa för mycket men jag förstår att det är ett måste för dig då du är ensam med två barn. Det kan inte va lätt. Du får försöka hyra in en sambo någon gång ibland som kan ta hand om dig och barnen och sen när du vill så drar han…
October 8th, 2008 at 3:05 pm
Jag känner igen det där så himla mkt… Men jag kände precis samma tressmoment som sambo… Kanske beror på sambon.
http://www.bokus.com/b/9789151849690.html?pt Kanske vore nåt… om man skulle hinna med att läsa just DEN DÄR boken man vill oxå…
October 8th, 2008 at 4:22 pm
Om vi inte synkat våra mensdagar kan du kanske låna min… Han tycker nog jag är rätt pestig emellanåt och skulle nog gärna slippa mig lite..
Och i övrigt så KAN man faktiskt planera att skita i allting och verkligen göra det. Iallafall om man inte har två kottar som hittar på bus 24/7…
Ta den tid du vill ha till allting och sätt det andra åt sidan. Jag sätter upp det jag verkligen vill göra på en fysisk lista och ser till att det blir av i kalendern, för då försvinner alla måsten och borden och man bara är.
Eller så funkar det bara för mig, jag vet inte.
October 8th, 2008 at 10:52 pm
Spelar du gitarr? Det visste jag faktiskt inte. Hm, kanske handlar om att prioritera. Du prioriterar ju din blogg flitigt, även om du säkert skriver rekordfort och får pausa imellan.. men jag tror nog inte att sambon hade hjälpt dig så vidare mycket, i längden. För vad jag förstått så fixar du allt så himla bra själv. Då hade du kanske t.om fått stå i kö till badkaret - who know’s.
Äsch, har inget alls förslag. Mer än att du kanske kan fråga din mamma varannan vecka om hon vill ha pojkarna på bestämd tid och bara ha en MissMaddis kväll helt och hållet?
October 9th, 2008 at 9:46 am
mina tips har tydligen andra oxå tänkt på… tänker på dig.. kramar maria med familj
October 9th, 2008 at 10:44 am
ja som mamma behöver man lite ompyssling, hade nog gjort dig gott och ha lite tid för dig själv, någon gång då och då
October 9th, 2008 at 8:45 pm
Laugh it off baby, laugh it off.