Kanske inget för känsliga läsare. Detta inlägg är äckligt öppet.
Mamma, pappa, kusiner, fastrar och mostrar bör kanske inte läsa detta..
Men om ni gör det ändå - skyll er själva.

-

"[...] så jävla sjukt: att jag går ut och letar rätt på ett offer. Först är jag en förövare. Jag är verkligen king när jag kommer in på Statt. Jag har världens självförtroende då och är en som tar vad jag vill ha och då, först när jag kommer in,s å är jag är en som tar vad jag vill ha, en förövare som begår övergrepp på män. Men för att jag ska kunna få dem måste jag ju… byta plats på kropparna. Jag lurar ju de här männen, egentligen. Jag lurar dem med mig för att utsätta dem för övergrepp, för att ha makt över dem. Men de märker de aldrig. De kan inte märka det eftersom jag använder deras kroppar för att våldta mig själv. Så då är det jag som blir offret i alla fall. Och de tackar aldrig nej. Inte en enda av dem har någonsin tackat nej. Inte en av tusen. Det är så tydligt alltihop. Det är så sjukt: först är jag förövare och sedan både förövare och offer och till sist bara offer.

Ur boken "Den tusende gången" av Anna Lytsy och Ulrika Olsson

Idag satt jag hemma hos mamma och drack kaffe en stund innan jobb.  Vi pratade lite om böckerna som jag har läst på sistone och i synnerhet boken som jag läser just nu. Jag visade henne boken och hon läste bak på den lilla pocket boken för att se vad den handlade om. Hon tyckte det lät som en hemsk bok och frågade mig om det inte var jobbigt för mig att läsa den. Min bakgrund är ingen hemlighet, allra minst för mamma som var en av de första att få veta vad jag hållt tyst om i flera år.

Och jo, både ja och nej egentligen. Det håller mina egna minnen vid liv att läsa om detta och man påminns ständigt om sina egna erfarenheter och uppelvelser samtidigt som man får en annan typ av klarhet och en del pusselbitar sätts faktiskt på plats, saker som jag inte relaterat till min bakgrund alls blir plötsligt en självklarhet för även mig. Om vissa saker jag gör eller har gjort omedvetet får plötsligt en mening, en förklaring.
Det stärker mig att åter igen få höra att det inte är bara jag, att jag egentligen inte är ensam med en sådan kamp och att det finns faktiskt de som kan relatera till det jag gått igenom även om jag aldrig har haft eller kommer att få ha kontakt med någon utav dem. Men de finns där ute och vi förstår varandra på avstånd, förmodar jag.

Och jag ser mig själv i Ulrika, som medförfattade boken som handlar om hennes eget liv. På så många sätt ser jag mig själv även om de exakta händelserna är olika. Jag ser mig själv i hur hon har mått och hur det har påverkat henne. Om hur han reagerade i vissa situationer , om hur hon ser på sex och maktspel och hur hennes relationer till män har sett ut. Det kunde varit jag som skrivit vissa delar av hennes bok även om jag varit mer främmande för män än vad hon varit.

Fram tills nu har jag haft vissa svårigheter med att förklara min plats i förhållande till män, relationer, sex och allt det där. Men nu börjar jag förstå det själv och jag ser likheter. Likheter mellan hur Ulrika beskriver vissa saker i boken och hur jag själv har gjort och sagt. Jag börjar mer förstå mig själv när jag tänker efter hur det har varit för mig. Särskilt hur jag själv har varit med män. Hur jag själv har kopplat bort dem när man kommer så långt att man ligger naken med dem. Hur det från början har varit en jakt, ett spel, och hur jag dedikerat mig att vinna och vinsten är just det - att vi ligger nakna och ska ha sex. Men just den biten är alltid (till 99%) någonting jag kopplar bort och befinner mig själv någon annastans. Jag har en annan syn på sex än vad de flesta har. För mig är det egentligen ingen big deal. Inget vackert alls och det är någonting man får uthärda och bita ihop. Men ibland ett onödigt måste, någonting som förväntas utav mig och som jag måste ge/ställa upp på. Och om de inte vill så måste jag jobba hårdare på att de ska vilja ha mig, annars är jag absolut ingenting värd om jag inte ens duger att knulla med. Och man kan undra varför man tillåter sig själv att gå igenom det då det stundtals mest bara är jobbigt. Jag kan inte alla de svaren på varför jag gör det ena än det andra…

Och det lustiga är hur duktig man blivit på att dölja vad man egentligen känner. Det har funnits stunder då jag känt mig äcklad, snuskig och våltagen trots att jag haft frivillig sex (och även i de flesta fall tagit initiativet själv)  med en kille men visat honom raka motsatsen. Man blir bra på att bära masker ibland. Bra på att dölja hur man egentligen mår och vad man egentligen känner. Man blir bra på att få de där männen att tro att man njuter och tycker om hans grova händer fumlandes på ens kropp. Man blir bra på att koppla bort det och det är så jag överlevt många sexstunder med killar. För mig har det alltid varit jakten, offret och köttet. Och i mina förhållanden (jag har bara haft två) var det ett onödigt ont att ha sex med sin partner och oftast hann jag bestämma morgondagens middag under tiden jag lyssnade på tvn i bakgrunden till hans juckande och spelade med i mitt inlärda stönande. Så mycket betyder det för mig. Som min snuskblogg där jag radar upp "erövringarna" - köttet. Och betygsätter dem som gårdagens middagsrecept. Bah.

För i samspel till män har det varit det enda sättet att visa att jag är värd någonting - att knulla med. Att bli påsatt. Missförstå mig rätt - jag vet att jag är värd mer som människa, det finns mer utav mig än bara det, men just i mitt samspel till män har det varit det enda man duger till. Så har jag känt.. och känner fortfarande ibland.

Så. Då fick jag det sagt. Jag vet ärligt talat inte vart jag vill komma eller varför jag fick för mig att skriva allt detta…. Förutom att jag är lagom fukkad i huvudet och jag vet själv efter flera år att det inte är normalt. Men vetskapen om hur det BÖR gå till och hur det egentligen går till är två vitt skilda saker.
Och utdraget ni läste i början på inlägget till kan jag relatera till så in i helvete.

Om du tycker om min blogg;
Rösta - Rösta dagligen!