Min “dotter” Pernilla kom hit ikväll för att få sina ögonbryn plockade nu innan nyårsafton. Vi satt och pratade i köket och just när hon skulle gå skulle jag tvätta lite kring min Dermal och plattan trillade ut. Utan verktyg eller handskar hemma (det ger bättre brepp) höll jag och Pernilla på att försöka få på denna enormt lilla plattan, i över en timme. Tills jag kom på att jag skruvade på fel håll – allt blir för fan spegelvänt i speglen? Smarta Maddis..? Blondin undercover.

Min lilla kisemis som ännu går under namnet Tåtte-Låtta men kallas snäckan helt plötsligt, har gömt sig hela dagen. Hon är inte intresserad av mycket annat och jag kan inte klandra henne, det är ju en stor omställning. Tack för alla era tips, fortsätt att tipsa!

Idag är min andra lediga dag. Och här behövdes städas undan och allt annat som förfallit när jag jobbat. Så jag pckade på mina kidz som jag tagit ledigt från dagis och gick till banken och in på ICA. Vi hämtade de 4 nya böckerna jag beställt och handlade hem schnitzlar till middag. Sen gick vi hem och städade. Dammsugning, tvätt, disk, dammtorkning, undanplock, moppning etc.. Puh. Mindre slavgöra.

Mot eftermiddagen ringde Emma och hade varit iväg för att hämta 3 katter. Hon ringde mig och sa att där fanns en som hon trodde skulle passa oss. När hon kom gick jag ner för att titta på dessa tre katter och jag hade svårt att bestämma mig. Så jag kallade ner Phini också och han kastade en blick på katterna och pekade “Den vill jag ha mamma!”. Han hade inte ens sett den tredje. Så jag visade honom den tredje men han var bestämd.. “Mamma, jag vill ha den” sa han. Och det råkade ju vara samma kattflicka som Emma hade tänkt sig. Hon satt i samma bur som en annan katt och Emma bar upp hela buren i lägenheten och när dörren öppnades var hon den som var först ut. Som om det vore det mest självklara saken i världen och redan bestämt. Hon snusade omkring i hallen och sen gömde hon sig.

Pojkarna och jag låter genne i stort sett vara för sig själv för att hinna ställa om sig. Hon vet vart lådan är och vart maten är sen får hon komma när hon känner sig redo.

Flickan är född den 10 juli (08) och är kräfta precis som jag. Inte för att jag tror att katten bryr sig om sitt horoskop, men ändå. Totte-Lotta hette hon när hon kom hit. När hon föddes trodde de att hon var en pojke och hon fick namnet Totte. När det senare visade sig att hon var ganska penislös blev hon en Lotta. Totte-Lotta. Och hur perfekt är inte det, att vara KATT och heta LOTTA. Vilket sammanträffande att signaturen “Bara Jag” heter Lotta i verkligheten.. Haha.

Så vi funderade på ett nytt namn?
Vad ska flickan heta..? Kan det vara Greta? Vad kan namnet vara? Det kan vara Sara?! 
Bästa förslag av er vinner ett års fri läsning av missmaddis.com!

Idag har halva min dag varit som sänt från Lucifer själv. Den började bra med frukost och miniteori med Emma innan vi körde runt lite och övningskörde. Jag lämnade av mig själv vid dagis och där började helvetet braka loss. När Phini trotsade mig. Han kastade sina termobyxor mot väggen och sa emot mig och skrek på mig och jag har NOLL TOLERANS. Vi grälade och jag kände hur det sved till i magen. Jag fick på dem kläderna och vi skulle gå mot ICA men Phini var skitsur på mig och ville inte med mig, så han fick gå upp till sin morfar och stanna där. Laaiti följde med till ICA och det gick ganska okay. Det sved fortfarande i magen.
Väl hemma och hämtat upp Phini tog jag ett varmt bad och mina magsmärtor blev värre. Jag fick lägga mig i sängen och vila i nån timme tills Phini tyckte att jag skulle laga mat för att han var hungrig. Sagt och gjort och en stund senare serverade jag fiskgratäng med potatismos, ärtor och morötter. Mina mediciner hjälpte inte, de har egentligen inte gjort det på ett tag, och mina smärtor satt i. Phini somnade i soffan precis när maten var klar och naturligtvis blev det ett jävla liv när han väcktes. Jag försökte äta men fick inget behålla och mina smärtor satt kvar. Det är ju själve fan att man betalar så mycket pengar för medicin som inte funkar längre..
Jag vilade lite efter maten och vi satt i soffan allihop. Faktiskt nästan hela kvällen. Jag orkade inget. Trött, ont och ett jävla dåligt humör. Pojkarna grälade och bråkade och lyssnade inte mycket på mig. Ett tag därefter ville Laaiti mysa mest hela tiden och det kändes väl behövligt. Vi låg i min säng och läste sagor. Då blev ju Phini sur såklart för att jag hade gosat så mycket med hans lillebror men inte med honom.. vad gör man liksom..

Sen började Laaiti gråta om att han hade ont i benet. Först var det det ena benet och sen var det båda och hans gråt blev värre och värre och jag visste att han faktiskt menade det (bortsett från alla gånger han fejkar att haont bara för att få ett häftigt plåster). Och jag kände igen det, det var samma smärta som jag hade så mycket när jag var liten. Växtvärk. Jag minns hur min pappa alltid masserade mina ömma ben med Algesal. Han gnuggade sina händer jättefort med salvan tills de blev varma och masserade sen in det på mina ben och det gjorde så ont men pappa lindrade smärtan. Och med detta i bakhuvudet ringde jag upp mina föräldrar ikväll “Vad hette salvan ni smorjde in mig med när jag var liten, har ni nån sånt hemma”. Nu är det jag som får göra samma sak med min egen son. För vissa saker kan jag gladeligen låta gå i arv. Men jag hade ingen Algesal hemma så jag tog min Cocoa Body Butter och gnuggade händerna så fort jag kunde tills jag kände hur det brände till och masserade min sons ömma ben och sjöng för honom där han låg i min säng och grät. Efter att jag masserat bägge hans ben och smärtan började lätta lite ville han att jag skulle mysa med honom så jag la mig bredvid honom och la armen omkring honom och lät honom somna i min säng. Phini satt vid fotändan och väntade. När lillpojken somnat satte jag mig i soffan med Phini och mös med honom tills han somnade och jag fick bära in honom till hans säng. Shit vad han växer, jag har knappt styrka kvar att lyfta upp honom mer.

Och angående inlägget tidigare idag som egentligen skulle bli ett “hah hah – inlägg”. Jisses vad det urartade bland kommentatorerna. Och lustigt det där, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta att det blir en sådan debatt av en rolig lista och inte alla de gånger jag skriver om viktiga saker?
Det enda det fick MIG att tänka på var kommentaren från Me som tycker att min blogg inte är vad den en gång var. Och det vill inte jag hålla med om, från min stol satt. Jag tycker nog att jag skriver på samma sätt, på samma öppna, raka, ärliga sätt och som jag gjort sedan mina barn föddes är det mest dem jag skriver om och mitt vardagsliv i största allmänhet med en avbrytning då & då för inlägg om tankar. Den enda skillnaden är vkl att jag skrev aggressiva inlägg om Dickhead ett tag, men det är passé.

Ni som följt in blogg ett tag – tycker ni också att min blogg förändrats och om så, hur då?

Varför jag ska skaffa katt? Räcker det med 35 anledningar?

Varför katter är bättre än män

1. Katter är lättare att lära upp.
2. Katter känner sig inte hotade om du tjänar mer än de.
3. Katter känner sig inte hotade av kvinnor med kort hår.
4. Katter bryr sig inte om du inte rakar benen.
5. Katter har inga problem med att visa tillgivenhet offentligt.
6. Katter läser inte vid bordet.
7. Katter skryter inte om vilka de gått till sängs med.
8. Katter avbryter inte dig mitt i berättelsen.
9. Katter kritiserar inte dina vänner.
10. Katter känner sig inte hotade av din intelligens.
11. Katter har ingenting emot att du kör hela vägen.
12. Katter behöver inga ursäkter.
13. Katter lägger inte sina prylar i din handväska.
14. Katter har ingen mamma du måste tillbringa tid med.
15. Katter lyssnar på dig, om du frågar tillräckligt många gånger.
16. Katter spinner när du serverar dem middag.
17. Katter kan kela med dina väninnor utan att du blir upprörd.
18. Katter beter sig inte som svin om du har party.
19. Katter nöjer sig med lite kelande.
20. Katter låter dig klippa dess klor när det blir för långa. Försök få en man att klippa sina tånaglar.
21. Katter mognar med åldern.
22. Katter gör dig sällskap om du är sjuk.
23. Katter kan sova hela dagen, utan att det stör dig.
24. Katter kan klara sig själv.
25. Katter är lojala.
26. Katter tänker med huvudet.
27. Katter kan inte visa kärlek utan att mena det.
28. Katter är alltid gulliga.
29. Katter behåller sina åsikter för sig själv.
30. Katter kritiserar inte din mamma.
31. Katter ifrågasätter aldrig hur mycket du har ätit.
32. Katter förstår vikten av skönhetssömn.
33. Katter ser alltid bra ut på morgonen.
34. Katter klagar inte om du klipper dig kort.
35. Katter lämnar aldrig tillbaka presenter du köpt åt dem.

MansonDust

I förmiddags övningskörde jag och Emma till jobb igen. Det gick bra, tycker jag. Vi var lite tidiga så jag hann springa i affärer lite och titta på mellandagsrea. Igår köpte jag varsin tröja till pojkarna och ett par byxor till Phini och kidzen blev nöjda. Idag blev de mindre glada när jag kom hem µed en stor påse som bara var min. Jag hittade ett par stäövlar som det skrek maddis om och jag var tvungen att prova. Jag har lkänge velat ha höööööga stövlar men mina feta vader tillåter mig inte. Det var det enda som inte blev mycket mindre när jag bantade bort mina 70+ kilo – mina vader. Men idag hittade jag det est ultimata på Din Sko. Snörning hela vägen upp och blixtlås på sidan, inte alltför myculet krångel. Det är lite goth/lilla-huset-på-prärien varning över dem men jag älskar dessa stövlar. Ord pris 499kr. Jag gav 299kr.
Jag satte på mig stövlarna direkt när jag kom till jobb för att “gå in” dem och vid dagens slut trodde jag att mina fötter skulle gå av. De bar mig knappt. Så jag satte mig längst bak i bussen och bytte tillbaka till mina gamla. Så kan man också göra? DILLIGAF?

Det gick bra på jobb idag även om det inte var så förbannat mycket att göra. Idag var min sista dag på jobbet och nu är jag ledig resten av året, Woohoo! Faktum är att jag egentligen inte vet när jag börjar igen, jag minns inte om det var den 6:e eller 7:e. Så jag antar att jag får vara ansvarig och kolla upp det.

Emma ska kidnappa mig i morgon. Vi ska gå pussy-hunting. Faktiskt, det SKA vi!!
I’m getting myself some pussy! En katt, ja. Jag har nämnt för Emma att jag vill ha en katt. Jag vill ha husdjur och hade gärna velat ha en hund men med mitt jobb går det inte, jag är inte hemma tillräckligt för det och reser i mitt jobb. Men en katt kan jag ha och min mamma hjälper säkert med att fylla en matskål nån dag i månaden när jag är i Östersund. Eller om jag lånar ut min lägenhet till nån kusin som vill prova på att bo själv i några dagar, sånt löser man. Jag är främst intresserad av en kattunge, om jag inte hittar nån som tar en plats i mitt hjärta. Jag saknar husdjur.. Och det börjar bli dags att lära pojkarna den respekten och det ansvaret. Phini har inte visat några tendenser på den överkänsligheten han hade för några år sedan så jag har grönt tecken från den sidan. Så Emma känner någon som har katter som ska få nya hem och dit ska vi förhoppningsvis i morgon och kolla läget. Om det inte blir av tyckte Emma att vi kan övningsköra. Kan man övningsköra för mycket? Och konstigt är väl det för jag har egentligen inte haft tid att övningsköra men det har blivit mycket av det på sistone, tack vare att vi kombinerat mina resor till och från jobb med körning och på Emmas kick-in-the-ass-initiativ.

Men nu, mina kära läsare, ska jag sova. Nattis!

Och jag höll på att trilla baklänges när jag fick denna kommentaren..

… … … … … … … … … … … … … … …… … … … … … … … … …

1. Michael skrev:
   December 28th, 2008 at 12:12 pm

   hejsan
   Om du vill så donerar jag gärna min sperma till dej.

   Många kramar
   Michael

… … … … … … … … … … … … … … … … … … … …

Tack Michael, för ett väldigt fint erbjudande, men det känns inte så aktuellt i dagsläget. Men det var en fint … öh, gest!

Nu är det snart nytt år och därmed dags för img att sätta upp lite riktlinjer och löften till mig själv. Det blev lite så efter att Dickhead stack, att jag bestämde mig för att göra skillnad och fullfölja. Jag vill se mitt liv utvecklas. De senaste två nyår har jag lovat mig själv saker som jag har fullföljt. Många av er har läst om det och följt mig under årens lopp. Ni kan läsa lite av det här. Jag är inte perfekt, men jag gör det bästa jag kan och har alltså inte infriat exakt allt, men det viktigaste vill jag känna att jag drog i hamn.

Nu är det dags igen och jag började här hemma med min konkreta fysiska, materialistiska lista. Saker jag vill skaffa till hemmet och hur jag vill göra om. Igen.
Sen har jag min lista som innefattar min hälsa. Lustigt det där för varje år har jag denna listan och följer den i några månader, tar mina mediciner och allt det där men sen faller det bort nån gång under mittersta delen av året. Men året som ligge framför mig inkluderar jag vän (Dizzy) och vi ska göra vårt bästa för att tagga varandra.
Jobbet som jag ger allt jag har och detta året som kommer serverar mig fler resor till Östersund, åtminstone det första halvåret.
På min lista detta året står även körkortet son jag vill ha. Jag ska starta med körskolan, teorin och övningsköra mer med Emma och även körskolan och jag vill gärna se ett körkort i min hand någonstans under 2009.
Förra året gav jag mig själv löftet att jag skulle våga släppa in någon i mitt liv och omfamna kärlek men det infriade jag inte. Jag har varken vågat eller velat. Inte haft tid iheller för den delen. Jag funderade på om jag skulle ha samma löfte i år igen och försöka igen men jag bestämde mig för att det får va. Jag vill inte bjuda in någon bara för att, när det egentligen fungerar så bra som det gör. Och jag fick mina baksmällar detta år 08 (läs: bl.a psykopaten från norr) så det ska myckt till innan jag ens tänker den tanken.

I början på 2008 skrev jag:
“År 2008 ska jag också dedikera mig själv. Allt som jag gjort bra ska jag nu göra bättre. Ett år utan hjärtesorg, utan hat och utan ilska. I lyckans tecken går mitt år. Jag ska göra mitt yttersta att vara genuint lycklig och jag ska våga släppa lite på mina rädslor och möta det sista jag behöver och våga mera – våga att våga. Ett år i kärlekens tecken.”
Och så blev det nästan faktiskt. Utan hjärtesorg, hat och ilska tog jag mig igenom hela 2008 och det var en befrielse.  Den enda incidenten som tände alla mina fyrar var incidenten med Dickhead (såklart) och hans snabba episod i Svedala med flickebarnet. Men det var snabbt överstökat. Och mitt nästa år får gå i samma tecken för det känns ljuvligt. Och jag hoppas att Dickhead detta året som kommer, återhämtar sig och låter mig vara 100% för att jag ska nu starta en ny bok, med nya vita sidor att skriva på och helt nya kapitel som jag själv bestämmer vad som ska skrivas i. Och jag vill helst inte inkludera honom.

Nu ska jag bara finslipa min lista och försöka fullfölja.
Har du några nyårslöften?
Vilka löften tror du är bra att ha och vad är realistiskt att genomföra?

Visst hade vi mycket att göra igår men det var inte samma tryck som i fredags på jobbet. Men min kassa var väl godkänd för en alldeles vanlig dag men klart underkänd för att vara en mellandag. Och jag var helt slut när kvällen kom krypande. Jag vet inte om det var tempot på jobbet (tvivlar på det) eller om det berodde på att jag hade övningskört två gånger – både till och från jobb. Kan vara det, att det tog musten ur mig. Jag gick hem till Emma på morgonen och vi körde och hämtade upp hennes vän som hon skulle vara med under dagen. Vår körning gick fenomenalt, om jag får säga det själv. Jag lyckades utan större problem att backa runt ett hörn och jag fick även fickparkera för första gången på parkeringen bakom Triangeln och det gick bra. Jag viste inte att det var en sådan big deal men av Emmas ansiktsuttryck att döma, så var hon jättestolt över mig. Det är ju hennes förtjänst helt och hållet. Hon är fenomenal på att förklara för mig. Även om hon får upprepa sig extremt mycket, så fastnar det till slut. Och hon sätter mer press på mig med teorin och det är bra, jag behöver en spark i röven. Emma och hennes vän kom förbi mitt jobb lite senare och lämnade en ballong till mig. Svampbob Fyrkant helium ballong, för att hon var så stolt över mig. YAY! Alldeles ljuvligt.

Och jag bäddade ner mig klockan 22 igår kväll och sov gott fram till 08:15 när klockan ringde i morse. Alldeles utmattad.

Idag är det Söndag och min sista arbetsdag detta året. Idag ger jag gärnet. Så med höga stövlar, kjol och mycket smink avslutar jag mitt år på India och tackar för mig. I morgon är jag   L E D I G!