Sådärja, då är denna dagen över. Well, nästan i alla fall. Körlektionen gick bra, vi växlade, övade parkering och backa runt hörn. Jag fattar principen haha. Hon sa till mig att det var min sista lektion som ingick i det paketet jag köpte och jag fattade inte riktigt för att receptionisten hade ju bokat in fler och även påpekat att där var typ 2 lektioner kvar som vi inte bokade in. Det slog mig senare att hon bokat in dubbel lektioner och därav var mina lektioner slut.. hon måste räknat en dubbel som en enkel. Fan också.

Jag och Omar tog samma buss hem och gick hem till mig. Jag satte p0å kaffe och kan hade med sig arraksbullar till fika och hade faktiskt köpt ett stort påskägg till mina pojkar! Vilken underbar gest. Vi satte igång och började bleka, pojkarna kom hit med min mamma och Dizzy och hennes son kom också förbi en sväng. Efter blekningen limmad ehan fast extensions i liggen, klippte och trixa innan vi körde i en flaska stargazer som tog nästan allt det gula. Det blev mycket bättre än vad jag hade förväntat mig…! Nu är jag blond som satan!

    Före, svart                                Efter 1:a blekningen

Efter 2:eblekningen                        3:e blek, extensions & Stargazer

Och nacken.. 
nacken gör under med tatueringen..!!

… och lite silver schampoo däremellan
Och allt detta med några dagars mellanrum!

Snart bär det av till Malmö och en dejt med min körskola. Jag har gjort min läxa och det kommer gå fenomenalt idag!  I eftermiddag är det dags för ännu en dejt med stylisten och vi ska jobba på färgen i håret och jag vill ha vitt hår IDAG. Förhoppningsvis blir det extensions i luggen med. Jag miste en hel del av luggen i blekning. Jag har aldrig haft extensions förr, om man bortser från dreadsen jag hade, kanske inte riktigt samma sak.. Så detta ska bli en nyttig erfarenhet, haha.

Folk har påpekar hur djärv jag är med mina förändringar då det gäller håret, och det var en klockren kommentar av Lorelai jag fick på facebook där hon skrev “På under ett år har du alltså gått från långa svarta dreads… till kort vitt. ” och ja, så är det. Man måste ju få testa? Om jag inte testar vet jag itne vad jag passar i, vad jag gillar eller inte gillar. Dreadsen hade jag tänkt på i många år och när jag fick möjlighert att göra det verklighet så tog jag chansen. Nu vet jag det, ju. Nu kommer jag aldrig ångra att jag inte gjorde det. Kort vitt hår är också en dramatisk förändring. Snart vet jag hur det är och kommer aldrig sitta längre fram och undra eller ångra att jag inte gjorde det. Man måste VÅGA! Vi lever bara en gång!

Idag när jag och Dizzy hade följe till dagis föreslog jag att vi åkte in till Malmö idag, till det nyöppnade centrat entré. Hon verkade inte sugen men jag har en makaber övertalninsförmåga och nu såhär i efterhand tror jag nog inte att hon ångrade sig. Det var helt klart ett centra i min smak, där fanns nog inga butiker jag saknade. Där fanns H&M, kappahl, Lindex som jag handlar hos ibland. Där fanns mina favoriter Cubus, Gina Tricot och Vero Moda. Där fanns coffee shops, biograf (!!) och olika matställen. Därvar öppet och ljust och jag tyckte mycket om det.

På centrat jag jobbar på har jag varit inne på H&M och såg en kappa jag ville ha. Cindy och jag var döär tillsammans och hon sa att den passade mig som fan. Köpte inte den då den första gången jag såg den. Andra gången  gick jag in och tittade igen. Nersatt pris, 50% rabatt men jag hade inga pengar med mig då. Jag köper den på söndag, planerade jag. När jag kom dit på söndagen var ALLA kappor slut. Fan, fan, fan. Kunde gett mig fan å det. Idag på H&M på entré frågade jag personalen om kapporna och hon sa att de var alla slutsålda, de gick fort efter att de satt ner priset. Jag suckade och tittade vidare och hittade faktiskt några kappor och vid en närmare titt hittade jag EN av den kappan jag skulle ha. EN och det var rätt storlek. Gissa om jag köpte den på studs? You betcha!
Inne i en skobutik hittade jag nya skor. På barnavdelningen för pojkar.. såklart. Storlek 36?! Nåja, de sitter bra och är snygga, haha. Inne på newyorkers, vilket är en butik jag aldrig sett förr, hittade jag en snygg tshirt och mina nya coola trosor hittade jag faktiskt på Lindex av alla ställen. Bilder finns på bilddagboken.

I morgon kommer Omar, efter att jag övningskört med körskolan, och fixar med mitt hår igen. Jag hoppas det blir som jag vill ha det och längtar tills håret är färdigt!

På onsdag är det jobb för mig och på torsdag bär det upp till Östersund igen. Full rulle. som alltid.

Tragiskt Says:

Det är så fruktansvärt att du inte kan ta in att dom båda har adhd, o det är inget skamligt. Dom förtjänar att du behandlar dom som dom ÄR o behöver. Barn utan npf-diagnos uppför sig inte så här, det är barn man kan diskutera med. Det kan man inte med ett adhd-barn. För det är inte intresserat av dig, det har dessutom redan glömt vad du pratar om.
För guds skull, innan du går i taket… LÄS PÅ om hur barn med adhd bör bemötas o prova det innan du spyr galla på alla som har åsikter som inte passar dig.

Du är omskriven på många olika adhd-forum, har tom någon gång varit en vadslagning på hur lång tid det tar innan du blir medlem. För du tror du är unikt kaxig, vågar säga vad du tycker osv osv.
Men gå med bland dom som fått sina diagnoser som vuxna så kommer du märka att du helt plötsligt bara blir en i mängden…

Men förstör inte chanserna för dina barn att få ett enklare liv med rätt bemötning, rätt stöd i skolan o ev medicinering.

Öh, what?!
First off, tack för din åsikt.
Secondly; Jag utgår från/förmodar att:
1… du är utbildad att kunna ställa dessa diagnoser.
2… du följt min blogg väldigt länge, läst på ordentligt om mina barn.
3… du har träffat mina barn irl och kunnat göra en bedömning
4… känner mig eftersom du vet min ställning till ex adhd
5… kollat upp mig eftersom jag är “omskriven i forum”, vilket du gärna får ge mig länk till och styrka den kommentaren.
6… också har haft samtal med dagispersonal om mina barn

etc.. you get the point.

Varför är du anonym? Kan du inte stå för dina åsikter eller vågar du inte diskutera detta vidare? Jag är familjär med adhd, tro det eller ej.

Du har inte varit här och sett hur det ser ut eller går till hemma hos oss. Du får rough details i bloggen och gör en bedöming på det? Jag kräker av mig i bloggen, det är det den är till för, att jag ska kunna skriva av mig när jag vill och behöver. Du har inte sett mina barns reaktioner. Har det slagit dig att mina barn är tätt i ålder, 4 och 5 och bägge två i varsin trotsålder med gränstestning och dessutom peppar varandra? Måste man direkt sätta en stämpel på olydiga barn? Min personliga uppfattning är att det är en alldeles för lätt undanflykt för många föräldrar att skylla på och tro att barnen har nån sjukdom bara för att de är jobbiga. 

Sätt inte diagnoser på mína barn som du inte känner och förmodligen aldrig ens har träffat?

Idag drog jag åt snaran ytterligare. Pojkarna visar om och om igen att mammas tillsägelser och uppmaningar inte betyder diddly-squat. De lyssnar inte, de ignorerar mig. Och det gör mig rosenrasande. Trots att de inte haft några leksaker under en tid hittar de nya sätt att stöka upp och förstöra. Hyllan med två hyllplan i deras rum, där böckerna stod är sönder. De möblerar om de få möbler som är kvar och hyllan var i tre delar. Hur lyckas de?  Sängkläderna låg på golvet, madrasserna lite överallt. Har de inga leksaker så hittar de annat att leka med. Idag plockades det sista bort ur deras rum. En byrå med kläder finns kvar, på den en TV som inte är inkopplad. Deras sängar är också kvar. Men jag har varnat dem – om de fortsätter plocka isär sängarna så åker de också. Och jag kommer inte med tomma hot. Jag är inte alls främmande för tanken att låta de sova på golvet.

Nu är det back to basic och hardcore spartanskt. Dessvärre är det inte här som de spenderar mestadelen av deras tid, det är ju på dagis och hos mormor. Så om detta ske ge resultat måste jag ta ett allvarligt prat med mormor med och strypa pojkarnas underhållningstillförsel tills dess de lärt sig vikten av lydnad och respekt. De är helt vilda – men guess what, det kan jag också vara. De är envisa som fan – men guess what, inte lika envisa som jag.

Om ett tag kommer min vän Jenni och jag ska förslå att vi tar med pojkarna ut så de kan kan springa av sig den där extra energin de har.