Sådärja, då är denna dagen över. Well, nästan i alla fall. Körlektionen gick bra, vi växlade, övade parkering och backa runt hörn. Jag fattar principen haha. Hon sa till mig att det var min sista lektion som ingick i det paketet jag köpte och jag fattade inte riktigt för att receptionisten hade ju bokat in fler och även påpekat att där var typ 2 lektioner kvar som vi inte bokade in. Det slog mig senare att hon bokat in dubbel lektioner och därav var mina lektioner slut.. hon måste räknat en dubbel som en enkel. Fan också.

Jag och Omar tog samma buss hem och gick hem till mig. Jag satte p0å kaffe och kan hade med sig arraksbullar till fika och hade faktiskt köpt ett stort påskägg till mina pojkar! Vilken underbar gest. Vi satte igång och började bleka, pojkarna kom hit med min mamma och Dizzy och hennes son kom också förbi en sväng. Efter blekningen limmad ehan fast extensions i liggen, klippte och trixa innan vi körde i en flaska stargazer som tog nästan allt det gula. Det blev mycket bättre än vad jag hade förväntat mig…! Nu är jag blond som satan!

    Före, svart                                Efter 1:a blekningen

Efter 2:eblekningen                        3:e blek, extensions & Stargazer

Och nacken.. 
nacken gör under med tatueringen..!!

… och lite silver schampoo däremellan
Och allt detta med några dagars mellanrum!

Snart bär det av till Malmö och en dejt med min körskola. Jag har gjort min läxa och det kommer gå fenomenalt idag!  I eftermiddag är det dags för ännu en dejt med stylisten och vi ska jobba på färgen i håret och jag vill ha vitt hår IDAG. Förhoppningsvis blir det extensions i luggen med. Jag miste en hel del av luggen i blekning. Jag har aldrig haft extensions förr, om man bortser från dreadsen jag hade, kanske inte riktigt samma sak.. Så detta ska bli en nyttig erfarenhet, haha.

Folk har påpekar hur djärv jag är med mina förändringar då det gäller håret, och det var en klockren kommentar av Lorelai jag fick på facebook där hon skrev “På under ett år har du alltså gått från långa svarta dreads… till kort vitt. ” och ja, så är det. Man måste ju få testa? Om jag inte testar vet jag itne vad jag passar i, vad jag gillar eller inte gillar. Dreadsen hade jag tänkt på i många år och när jag fick möjlighert att göra det verklighet så tog jag chansen. Nu vet jag det, ju. Nu kommer jag aldrig ångra att jag inte gjorde det. Kort vitt hår är också en dramatisk förändring. Snart vet jag hur det är och kommer aldrig sitta längre fram och undra eller ångra att jag inte gjorde det. Man måste VÅGA! Vi lever bara en gång!

*cheer*

Idag när jag och Dizzy hade följe till dagis föreslog jag att vi åkte in till Malmö idag, till det nyöppnade centrat entré. Hon verkade inte sugen men jag har en makaber övertalninsförmåga och nu såhär i efterhand tror jag nog inte att hon ångrade sig. Det var helt klart ett centra i min smak, där fanns nog inga butiker jag saknade. Där fanns H&M, kappahl, Lindex som jag handlar hos ibland. Där fanns mina favoriter Cubus, Gina Tricot och Vero Moda. Där fanns coffee shops, biograf (!!) och olika matställen. Därvar öppet och ljust och jag tyckte mycket om det.

På centrat jag jobbar på har jag varit inne på H&M och såg en kappa jag ville ha. Cindy och jag var döär tillsammans och hon sa att den passade mig som fan. Köpte inte den då den första gången jag såg den. Andra gången  gick jag in och tittade igen. Nersatt pris, 50% rabatt men jag hade inga pengar med mig då. Jag köper den på söndag, planerade jag. När jag kom dit på söndagen var ALLA kappor slut. Fan, fan, fan. Kunde gett mig fan å det. Idag på H&M på entré frågade jag personalen om kapporna och hon sa att de var alla slutsålda, de gick fort efter att de satt ner priset. Jag suckade och tittade vidare och hittade faktiskt några kappor och vid en närmare titt hittade jag EN av den kappan jag skulle ha. EN och det var rätt storlek. Gissa om jag köpte den på studs? You betcha!
Inne i en skobutik hittade jag nya skor. På barnavdelningen för pojkar.. såklart. Storlek 36?! Nåja, de sitter bra och är snygga, haha. Inne på newyorkers, vilket är en butik jag aldrig sett förr, hittade jag en snygg tshirt och mina nya coola trosor hittade jag faktiskt på Lindex av alla ställen. Bilder finns på bilddagboken.

I morgon kommer Omar, efter att jag övningskört med körskolan, och fixar med mitt hår igen. Jag hoppas det blir som jag vill ha det och längtar tills håret är färdigt!

På onsdag är det jobb för mig och på torsdag bär det upp till Östersund igen. Full rulle. som alltid.

Tragiskt Says:

Det är så fruktansvärt att du inte kan ta in att dom båda har adhd, o det är inget skamligt. Dom förtjänar att du behandlar dom som dom ÄR o behöver. Barn utan npf-diagnos uppför sig inte så här, det är barn man kan diskutera med. Det kan man inte med ett adhd-barn. För det är inte intresserat av dig, det har dessutom redan glömt vad du pratar om.
För guds skull, innan du går i taket… LÄS PÅ om hur barn med adhd bör bemötas o prova det innan du spyr galla på alla som har åsikter som inte passar dig.

Du är omskriven på många olika adhd-forum, har tom någon gång varit en vadslagning på hur lång tid det tar innan du blir medlem. För du tror du är unikt kaxig, vågar säga vad du tycker osv osv.
Men gå med bland dom som fått sina diagnoser som vuxna så kommer du märka att du helt plötsligt bara blir en i mängden…

Men förstör inte chanserna för dina barn att få ett enklare liv med rätt bemötning, rätt stöd i skolan o ev medicinering.

Öh, what?!
First off, tack för din åsikt.
Secondly; Jag utgår från/förmodar att:
1… du är utbildad att kunna ställa dessa diagnoser.
2… du följt min blogg väldigt länge, läst på ordentligt om mina barn.
3… du har träffat mina barn irl och kunnat göra en bedömning
4… känner mig eftersom du vet min ställning till ex adhd
5… kollat upp mig eftersom jag är “omskriven i forum”, vilket du gärna får ge mig länk till och styrka den kommentaren.
6… också har haft samtal med dagispersonal om mina barn

etc.. you get the point.

Varför är du anonym? Kan du inte stå för dina åsikter eller vågar du inte diskutera detta vidare? Jag är familjär med adhd, tro det eller ej.

Du har inte varit här och sett hur det ser ut eller går till hemma hos oss. Du får rough details i bloggen och gör en bedöming på det? Jag kräker av mig i bloggen, det är det den är till för, att jag ska kunna skriva av mig när jag vill och behöver. Du har inte sett mina barns reaktioner. Har det slagit dig att mina barn är tätt i ålder, 4 och 5 och bägge två i varsin trotsålder med gränstestning och dessutom peppar varandra? Måste man direkt sätta en stämpel på olydiga barn? Min personliga uppfattning är att det är en alldeles för lätt undanflykt för många föräldrar att skylla på och tro att barnen har nån sjukdom bara för att de är jobbiga. 

Sätt inte diagnoser på mína barn som du inte känner och förmodligen aldrig ens har träffat?

Idag drog jag åt snaran ytterligare. Pojkarna visar om och om igen att mammas tillsägelser och uppmaningar inte betyder diddly-squat. De lyssnar inte, de ignorerar mig. Och det gör mig rosenrasande. Trots att de inte haft några leksaker under en tid hittar de nya sätt att stöka upp och förstöra. Hyllan med två hyllplan i deras rum, där böckerna stod är sönder. De möblerar om de få möbler som är kvar och hyllan var i tre delar. Hur lyckas de?  Sängkläderna låg på golvet, madrasserna lite överallt. Har de inga leksaker så hittar de annat att leka med. Idag plockades det sista bort ur deras rum. En byrå med kläder finns kvar, på den en TV som inte är inkopplad. Deras sängar är också kvar. Men jag har varnat dem – om de fortsätter plocka isär sängarna så åker de också. Och jag kommer inte med tomma hot. Jag är inte alls främmande för tanken att låta de sova på golvet.

Nu är det back to basic och hardcore spartanskt. Dessvärre är det inte här som de spenderar mestadelen av deras tid, det är ju på dagis och hos mormor. Så om detta ske ge resultat måste jag ta ett allvarligt prat med mormor med och strypa pojkarnas underhållningstillförsel tills dess de lärt sig vikten av lydnad och respekt. De är helt vilda – men guess what, det kan jag också vara. De är envisa som fan – men guess what, inte lika envisa som jag.

Om ett tag kommer min vän Jenni och jag ska förslå att vi tar med pojkarna ut så de kan kan springa av sig den där extra energin de har.

Haha vaddå influerade av mammas musik?
De vet åtminstone hur man råkkar !!

*rock*

Hah, jag vet att många av er är nyfikna. Vissa av er har kunnat följa processen på bilddagboken haha.

Naturligtvis var jag införstådd med att man inte kan gå från svart till vitt på en gång. Särskilt inte som jag ahr haft svart i flera år och det sitter i ordentligt. Jag minns sist jag försökte bleka det själv, vilken katastrof. jag gjorde allt fel haha. Men min stylist blev nöjd när han såg hur mitt hår reagerade på blekningen, det blev en hel del nyanser ljusare och han har de bästa bilderna på processen.

På tisdag ska vi träffas igen och då hoppas jag att vi kan få det vitt. Förutom det ska han sätta i extensions i luggen på mig, det kommer bli SÅ SNYGGT!! Undrar om blondiner har mer roligt?

Så för att ge er en förhandstitt…

Så fram tills dess är det kurering av mitt numera så skadade hår som gäller. Mycket kärlek men desto mer inpackning haha.

Ikväll är det mys för hela slanten. Pernilla kommer förhoppningsvis över och pojkarna ska få vara uppe sent som fan så att de låter mig sova ut i morgon bitti

Visa fullständigt album

Ååh nu är det snart dags!!

Lite efter tio möter jag upp stylisten vid stationen, sen ska jag in på banken, hämta upp Pernilla och gå hem till Madde och jag ska ta med bilder på olika frisyer jag vill ha. Jag är medveten om att det ska gå i etapper även om jag är väldigt angelägen att få det allt gjort NU.

Goodbye black, hello white! Och hello till en kortare frissa

Det blev en tidig morgon och lång dag för mig igår. Jag var lite tidigare vid KK och såg Lotta springa mot huset vi skulle till, i sin sköterska-uniform. et kändes lyxig med en personlig undersköterska vid min sida. Vi fick vänta ett tag men kom in till underläkaren som skulle ta cellprov på mig. Han pratade och pratad och truten gick i ett på han och det gjorde saken mycket jobbigare. Det hade varit lättare om han snabbt, koncist hade kunnat svara på mina frågor. Jag frågade om han kunde passa på att ta ett ultraljud när jag ändå var där och blev lite illa till mods när han svarar att det är han inte utbildad till. Det är nog det sista jag ville höra av just honom. Han började med att svara att det fanns det inte tid till och där kunde han ha slutat den meningen, han behövde int nämna att han inte är färdig utbildad. Jag gick in bakom skynket och tog av mig på underkroppen och bestämde ganska snabbt att nästa gynbesök är det jag som har klänning. Jag fick lägga mig ner, skjuta ner ändan och sära på benen och läkaren började hissa upp stolen “Det är detta som är det roliga!” säger han och jag brast i skratt med Lotta för vi missuppfattade nog vad han syftade på. “Ja, att hissas upp menar jag” sa läkaren. “Jaha, jag trodde du menade något annat” svarade jag mannen som snart skulle rota i mitt underliv. Det första han sa när han sänkte blicken över mitt underliv var “Ja, här var det välpyntat” och syftde på mina genitala piercings och kanske tatueringen. Och jag är nog inte så bekväm med kommentarer om min Alice från främmande män. Han tog testen och just de sista gjorde ont och jag hade Lottas hand på min axel som lugnade och stöttade mig. Jag är henne evigt tacksam, för hon vet hur jobbigt detta är för mig och fanns där för mig. När vi kom ut kommenterade vi besöket och jag kände mig obekväm över besöket och hade äckelkänslor i hela kroppen. Nu får jag vänta upp till 2 månader på provsvaren. Bring it on! Usch…

Jag gick in till Pressbyrån och fick ett sms av Emma. “Hej snäckan, vill du ha sällskap? Jag kan hämta dig så kan vi köra nånstans sen kör jag dig till jobb” skrev hon. Och hon anar inte just hur mycket jag behövde just det, just då. Så jag köpte en latte och tog en cigg och väntade på henne utanför sen körde vi mot NOVA i Lund och shoppade. A girls best remedy! Jag köpte coola plåster till pojkarna och varsin väst inför våren. Jag uppskattar Emmas fenomenala omtanke, hon gav mig just precis den medicin jag behövde.  Och Emma bjöd på en magnum i en låda! Design-glass! Den var inte lika lyxig som jag hade förväntat mig, där den låg i en snitsig låda och allt… Emma körde mig till jobb och jag var lite off de första timmarna men det la sig när jag kom in i mina sysslor. Jag hade en present från chefen väntade på mig, han hade köpt klockor till personalen i Thailand där han varit på semester/jobb. Uppskattning tycker vi om! Och eftersom jag alltid bär svart så köpte han en vit klocka till mig, han tyckte jag behöver det haha.

Jag var hemma ganska sent och kvällen bjöd inte på något speciellt och jag somnade ganska tidigt för jag vet att mina söner numera vaknar LÖJLIGT, PINSAMT tidigt. Vad i helvete går de uppe 05.30 varje morgon för?! Och håller sig vakna till 20-20.30..?! Hur orkar de?!

Idag är det jobb igen men i morgon är jag ledig och har en dejt med min stylist. Nu åker fantammig håret av. peciellt det i nacken, fy satan vad trött jag är på det. Mitt hår är en sådan längd nu att jag inte kan göra ett skit med det så det ska bli underbart att bli av med det. Det ska bli kort som fan och en överföring till vitt ska påbörjas. Det ska göras i etapper så det får bli mössa för mig i några veckor, innan slutresutat hahaha. Emma är säker på att jag kommer se gammal ut med min nya frissa. Lotta säger jag komemr se ut som ett spöke. Guess we’ll find out.

Jag fasar lite inför KK besöket i morgon bitti. Jag ska vara där klockan 9. Det är inte mycket här i livet som skrämmer mig eller som jag är rädd för, förutom detta. Tänk att jag ens erkänner det.. Det har nu gått ca ett halvår sedan de opererade bort alla abnormala förändringar och nu ska ett nytt test tas för att kolla hur det ser ut. Jag kanske borde passa på att be de att testa mig för sjukdomar också för jag hade en förbindelse som jag inte litar mycket på. Kanske kan slänga in ett graviditetstest när man ändå är i gång för det skulle fan inte förvåna mig om det blossar upp något lagom olämpligt. Vilken jävla sits det skulle vara.. Men så som jag lärt mig att barn blir gjorda så är det nästan omöjligt för mig att vara gravid, såvida jag inte är en mirakelkvinna. Då ska jag fan ringa tidningen själv och sälja min story haha.

Men om det visar sig att jag har cellförändringar igen, vad gör de då? Knipsar/bränner/opererar bort det igen? Och efter det..? Hur mycket kan man skära bort av en kvinna?!

Men i alla fall.. klockan 9 i morgonbitti. Sen efter det åker jag direkt till Malmö eftersom jag ska jobba mellan 13-19 och det känns löjligt att mellanlanda i Staffanstorp så jag får strosa Malmö i några timmar.

Wish me luck, here I go again.

Fuck vad jag inte vill detta. Jag kan int fly längre.