Månadsarkiv: maj 2009


Kort och innehållslöst… 1

Sådärja, då vate utekvällen överstökad och jobbedagen med. Allt har gått prydligt och ordentlig till och jag har varit en duktig snäll liten flicka. Så snäll man kan vara om man är jag dvs. I detta inlägget kommer jag av olika anledningar skippa enormt mycket detaljer, haha. Varför? För att vissa saker behöver vissa andra inte få veta!

Lotta och jag tog oss till Malmö och vidare på en stadsbuss utan att egentligen veta vart vi skulle av men hamnade rätt ändå. Vi förfestade med Lottas kompisar P & S och jag har inget minne av att jag träffat S förr tills jag fick det återberättat att han var en av de killarna som fick bära ut mig från festen hos Nis där jag däckade efter dödstöten SNAPS som den tokiga dansken bjöd på. Så därför minns jag inte S så mycket. Han minns mig mer.
Hem till P & S kom deras vän BAMF/M, kan vi kalla honom. Han har tydligen varit en räddare i nöden för Lotta tidigare och jag återgäldade hans vänlighet genom att kasta en kapsyl i huvudet på honom just efter jag skakat hand och presenterat mig. VArför? Varför inte. Under kvällen blev det guitar hero och rakbladsvassa kommentarer. BAMF/M var lika rapp i käften som jag och det var kul att munhuggas.

Vi drog till Breeze där vi mötte upp Pernilla och hennes kompis Sara och stället var packat. En killer jag känner sen tidigare dök också upp och sa hej så jag gick mest från vän till vän till vän och försökte vara social med alla. Det är tufft att man inte kan klona sig.

Lotta drog hem tidigare för att hon inte mådde bra. Jag såg på henne redan hos P & S att hon mådde dåligt och trodde inte hon skulle klara det så långt som hon faktiskt gjorde. Men jag var i goda händer när hon lämnade sällskapet. Jag blev knappt full alls. Jag minns allt som hände, allt jag sa och allt jag gorde och har fortfarande ett gott samvete och ångrar ingenting. Bra va? Jag vaknade efter 2,5 timmes sömn och gjorde mig i ordning för jobb och mådde faktiskt prima.

Och idag sitter jag med ett nytt nummer i mobilen. Fan. Jag sa jag inte skulle lagra fler nummer men jag kunde inte låta bli. Jag kunde faktiskt inte låta bli!! De nummer som finns där redan är förbrukade och förflutna. Kanske inte är helt fel att byta ut några?

Idag är det mors dag. Jag förvänta mig inget, mina krigare är 5 & 4, haha. Men likväl när jag kom hem till mina föräldrar räckte mina kidz mig ett kort och en present. Jag fick en mugg som Phini själv hade valt ut i affären. Jag gav mamma en låda tryfflar a la caffe latte. Grattis på mors dag alla mammor.


Välförtjänt utekväll på gång 2

Jag fick ett avhopparmail om konserten som jag faktiskt nappade på. De hade fått in för mycket folk att jobba (vilket flyt) och undrade om någon ville hoppa av och eftersom läget såg ut som det gjorde med Laaitis sjukhusvistelse och Phini som mådde krasst så tog jag chansen och stannade hemma med barnen istället. De mår bättre bägge två och Laaitis hälta börjar avta.

fs_373370963_95082_1243696033 copy Idag ska jag ut och skaka mina höfter. Stackars de arma satar som står i närheten för jag har inte “childbearing hips”  för ingenting, haha. Särskilt inte efter två graviditeter, då har man höfter så det räcker och blir över. Ciao mina gamla jeans. Jag vet inte hur det blev som det blev. Pernilla snackade om att hon skulle ut med sina tjejkompisar och jag fick för mig att jag också ville ut. Så jag mer eller indre bestämde med Fia och Dizzy och så var det hela igång. Lotta räknade jag inte med för hon har ju varit sjuk. Men sen blev det så att Fia sket i mig och åker till Stockholm istället. Dizzy är kvar i Halland och hade nått att göra där. Så jaha.. Lotta, som var sjuk, tyckte hon kan behöva en utekväll så hon hänger med. Sen plötsligt ville några av hennes andra vänner också festa så det blev bra ändå.
Så nu är jag färdgsminkad och klädd och väntar på att bussen ska ta mig till Arlöv där Lotta hoppar på och vi åker till Malmö och förfestar med hennes vänner innan vi drar till Breeze. Kom dit du också!

I morgon ska jag jobba. Om jag har tur så slipper jag bakfyllan vilket jag oftast gör och klarar mig genom dagen.


LJUG INTE FÖR MAMMA! 4

Tom hade bjudit hem sin mor på middag. Under middagen kunde inte hans mor undgå att lägga märke till att Toms rumskompis Per var väldigt  stor och ståtlig.

Hon hade länge misstänkt att de två var något mer än bara rumskompisar sa hon frågade sin son om det var så att de var mer  än kompisar. Men Tom förnekade det hela och försäkrade sin mor om att de bara var rumskompisar.

En vecka senare sa Per till Tom: ‘Har du sett den vackra soppsleven i silver? Den har varit borta ända sen din mor var här på middag. Du tror väl inte att hon tagit den?’ Tom trodde inte det men han skickade henne ett mail för säkerhets skull;

Kära mor, jag säger inte att du ‘tog’ eller ‘inte tog’ soppsleven men
det är ett faktum att den har varit borta ända sedan du var här på
middag. Hälsningar Tom.

Några dagar senare fick han svar från sin mor:

Kära Tom, jag säger inte att du ‘ligger’ eller ‘inte ligger’ med Per,
men faktum är att om han hade sovit i sin egen säng hade han hittat
soppsleven för länge sedan. Hälsingar Mor.

Dagens visdomsord : LJUG INTE FÖR MAMMA!


missmaddis matchmaker 4

Jag erkänner det själv.. jag är en nörd.
Jag har precis gjort en matchande presentation till lunarstorm.
Ja, jag är fortfarande medlem där, pinsamt va?

missmaddis har besökt LunarStorm 4323 gånger.
Hon blev medlem 12 dec 2000.

Så är det. Där började jag blogga och jag förmår inte döda kontot när jag har viktiga blogginlägg där sedan 2000…

lunar


Min djupaste hemlighet… 2

Som upprepade yxhugg i min rygg påminns jag ständigt om det som inte får lov att vara. Det som inte får lov att försiggå inombords. Jag försöker att fly jämt. Jag försöker att springa så fort mina ben kan bära mig, jag försöker att dölja det från både andra och mig själv. Det kryper under skinnet på mig som om ett spindelbo byggt sitt fäste under huden på mig och små ägg kläcks och släpper lös tiotusentals spindlar inom mig. Jag kommer inte ifrån. Jag kan inte förmå mig att erkänna det. Varken för mig själv eller för andra. Jag kan inte säga det högt, jag kan inte ens viska. Min hals bär inte min röst. Jag kommer inte ifrån och det kommer mig bara närmre.

Jag vaknar om nätterna. Allt oftare på sistone. Min vila är oregelbunden och bara för att jag måste. Jag kan inte finna ro. Jag kan inte förmå mig att slappna av och min rynkande panna ger mig mer huvudvärk än alla mina andra bekymmer sammanslagna. Men det är osagt. Jag kan inget säga, inget berätta och absolut inte förklara. Jag förstår det inte själv.

I gave you my heartDet är ett tomrum som fyllts med något annat som jag inte ens vet vad det är. Kan det vara någon form av syra som fräter sönder inom mig? Kan det vara nån form av cement som bara helt enkelt tynger mig? Jag vet inte vad det är. Det tynger, det svider och bränner och det gör ont. Men jag kan inte sätta fingret på det själv, så hur ska jag kunna laga det?

Det är mitt största problem och jag vill egentligen skrika av allt jag förmår. Jag vill stampa, hoppa och skrika. Jag vill sparka och slå och dunka mitt huvud i väggen tills pannan spricker upp och lämnar ett spår av blod framför mig och förhoppningsvis mörkar de bilder för mina näthinnor. Men jag kan inte. Jag ler istället. Jag ler och låter er alla tro att jag är så stark som jag har varit och är fortfarande, även om det är i väldigt små stunder numera. Jag ler och tar mig an det jag måste. Jag jobbar så gott jag kan och gör mitt bästa i min roll som mamma till dessa två växande människor. Jag härdar ut.  Om det är någonting jag är duktig på sedan barnsben så är det maskerna jag bär. Ni får alla se så många olka masker och ni äter det med hull och hår. Ingen ifrågasätter, ingen vet. Ibland kan jag knappt särskilja mina egna masker och tror att jag mår bra tills masken hamnar på sned och jag ser mitt eget innersta och när jag börjar gräva ser jag sanningen. Den smakar bittert och surt.

Jag vill bort. Jag vill fly. Jag vill packa min tandborste, om ens det, och fly. Jag vill bort. Jag vill sätta mig någonstans i en skog med miljontals träd omkring mig och sitta på en stor sten och lyssna på trädens vyssande hemligheter och fåglarnas muntra kvitter. Och fokusera på det såpass att jag glömmer allting annat. Jag vill bort till en annan värld.

Jag har lärt mig, att hemligheter är hemligheter av en anledning. När man blivit bränd så många gånger är det bäst man lär sig att vara tyst. De gånger jag valt att berätta hemligheter har jag mött tvivel och smorjda munnar som talar bredvid. Jag har mött de med tusen råd jag inte ville ha, jag har mött de med förebrående blickar. Jag tänker inte berätta flre hemligheter för jag är inte stark nog att ta de reaktioner som kan komma..