Tisdagen närmar sig sitt slut och än så länge är jag nöjd med min vecka. På torsdag lir jag trettio och människor i min omgivning viskar och fnittrar och jag känner mig utanför. Men det får jag ta.

Igår hade jag fullt upp hela dagen. Martin kom lagom hem från jobb som jag plockade ut en lasagne från ugnen och när han öppnade dörren möttes han av en sjungande missmaddis i köket och barnen såg på TV. Det blev en mysig kväll och jag färgade håret svart. Jo, jag är tillbaka nu. Och jag har hört det så måna gånger, att jag inte behöll dte blonda särskilt länge. Jag vet. Men det vita var en sån sak jag ville testa och det har jag gjort nu. Jag har testat vitt, ljusrött, rosa, mörkröd med orange och mörkröd och nu är det svart igen och det är här jag hör hemma. Borta bra men hemma bäst och missmaddis har inte svart hår, hon ÄR svarthårig. Jag är ju inte queen of the night för ingenting..

I morse försov jag mig. Jag hade problem med att sova eftersom skalpen kliade så förbannat mycket att jag inte kunde falla till ro. Och du Lotta, hoppas du inte sätter kaffet i halsen och kvävs där du förmodligen sitter och sklrattar nu. Ja, min hårbotten kliar utav helvete och jag är väl förberedd p Lottas “Vad var det jag sa?!”. Jag har färgat håret så in i hhelvetes mycket på sistone men de där färgerna från Shock jag har haft i innehåller ingen väteperoxid och inget farligt för håret, men de två sista permanenta färgerna jag har haft i.. well. Mitt hår är inte glad på mig just nu. Det flagar som nyblekt hår gör och jag undrar om jag fick ut all färg igår när jag tvättade av det eftersom det kliade som om jag hade tusen myror i botten. Så när klockan närmade sig 4 i orse stod jag inte ut. Jag gick ut i köket och i ren panik öppnade jag Laaitis kvarlämnade Tavegyl och fick för mig att det ska hjälpa. Det står ju “mot klåda” på receptet.. om det hjälpte eller inte är jag inte säker på.
Och emd det sagt försov jag mig och stressade i morse. På ca 20 minuter hann jag ge pojkarna frukost, sminka mig, fixa håret, klä på mig och barnen och gå till dagis.
Dizzy och jag tog en kopp kaffe och sen åkte jag till entré med min mamma. Jag hade inte planerat att köpa nått men eller hur.
Shoppinglista:
1 svart kjol
1 blus
1 par röda leggings
2 nagellack
1 foundation
2 pkt nagelklistermärken
2 set shorts/linne till pojkarna
2 par shorts till pojkarna
Blandat kärleksgodis till Martin från Lagerhaus
1 flaska silkesdroppar
2 flaskor duschcreme (kaffedoft från Yves)
1 st mobilsmycke från Glitter.
3 st Utomhus leksaker till pojkarna från BR

Det är det jag minns på rak arm. Jag gick in om ICA och köpte det jag behövde till dagens middag (Kassler på potatisbädd med ört/vitlökssmör) och glass och kattsand och bar hem dessa astunga kassarna i den äckliga värmen utan luft. Jag packade upp kyl och frysvaror, hämtade pojkarna på dagis och stannade ute på gården med mina vänner.b Pojkarna sprang alla i kalsongerna och kastade vattenballonger på varandra och sen kom Martin ganska otippat, smygandes bakifrån, tidigare från jobb, och hade vyssat mina vänner som såg honom komma, att inget berätta. Han kom med en present till mig och när jag öppnade den och kuikade in såg jag 3 röda rosor och ett kort. På kortet läste jag “Miss Maddis, vill du gifta dig med mig? Love ya, Martin”. Sådär ja, nu har han gjort frågan mer offentlig och proper.
Nu ska han bara gå ner på knä också innan jag svarar och ger ett officiellt svar. Kanske borde säga nej bara för att jävlas? Haha. Jag blev så glad att få blommor.. men kortet var det som förvånade och chockade mest.

Och med det sagt, nu ska jag in i duschen.

Ciao!

Spot on!

Klicka för full storlek, såklart.

Otippat?

Är ni förvånade..?

Jag längtar hem..

You can’t go out cause your roots are showing..
Dye ‘em black.
Black, black, black, black, no 1.

Mina dagar i Östersund är förbi för denna gången. På fredagen hade jag mycket att göra men lördagen var lite mer gles. Jag hade några intressanta piercings men min favorit denna gången var den bindi jag satte på en kund. Det var vansinnigt varmt i norrland och nätterna var ljusa igenom. Lördagskvällen spenderade jag med Lorelai och några drinkar, innan hennes sambo mötte upp oss och drack lite med oss. Det var kul att få umgås “på riktigt” med Lorelai och vi kommer så fruktansvärt bra överens, hon är väldigt lik mig på många sätt och samtalsämnen tycktes aldrig ta slut. Jag hade huvudvärk hela kvällen som inte blev bättre, så min kväll blev relativt tidig och jag var hemma mellan 00-01. Tack lil’lo!

Nu befinner jag mig återigen på min skånska mark och hemma igen. Det gick bra med resan hemåt. När jag hade checkat in mitt bagage och skulle passera säkerhetskontrollen kände jag mig väl rutinerad. Jag hade inga fickor och tog till oh med av mig halsbandet, i fall om att det skulle pipa. Jag la det i min handväska som fick åka igenom röngten och jag gick lugnt förbi metalldetektorn som började tjuta högt och barbariskt som om jag vore en terrorist. Den kvinnliga vakten bad mig sära ben och armar och hennes händer smekte mig varsamt över hela kroppen och det kändes extra olustigt eftersom jag hade tunna kläder på mig och hon var inte ett dugg blyg där hennes händer gled jäms min midja, mage, rygg, vid låren och ner mot benen. “Kan du tömma fickorna” undrade hon. Det blev svårt efersom jag inte hade några fickor. Hon hade inget annat val än att släppa mig, för där fanns ju inget att hitta. Och jag blev fundersam och undrade vad det kunde varit som tjöt.. Nog att jag har mycket metall i kroppen med mina piercings men de ger inga tjut av sig. Så jag funderade.. jag gick in och satte mig vid min gate och tänkte ‘fan, jag måste smsa Lotta’ och sträckte ner handen mot min behå där jag hade mobilen. MOBILEN!! I BEHÅN!! AHA!! Där har vi boven i dramat, det var det som tjöt.. jag hade ju glömt lägga av mobilen och vakten smekte inte brösten på mig. Haha, tänk at tjag kom undan med det.. tänk vad annat man kan gömma i behån om de är lite försiktiga med att tafsa på tjejers bröst i säkerhetskontrollen… Jag övervägde att gå tillbaka och berätta men bestämde mig för att inte bry ig så mycket. Om det hade varit ått hade de säkert kallat på mig. Så jag satte mig ner, läte lite i min bk men hämtade en tidnng istället som jag läste innan jag gik upp på flyget. Jag hade just satt mig till rätta när en man kommer fram i gången och tittade rakt på mig – “Glömde du din bok?”  undrade han och sträckte fram boken jag hade lagt bredvid mig vid min gate men inte tagit med mig. Tänk att han hade sån koll på mnig, vart jag satt och vad jag läste och att jag glömde den boken. Hrm.

Resan till Arlanda gick bra och jag gick från gate till gate och steg ombord och satte mig på min plats tilldelad. En kvinna kom fram och undrade om vi hade tagit rätt platser för hon hade samma nummer. Det löste sig. Sen kom en flygvärdinna fram och undrade om jag kunde flytta mig till en annan del av planet för de hade en ensamåkande liten flicka som hon ville ha på min plats. Jag är inte den som är den utan flyttade mig utan problem. Jag gick bakåt och såg att Timbuktu satt på samma flyg som jag, hittade min plats bredvid två skäggiga karlar och satte mig till rätta och undrade varför de just placerar ensamåkande flickor bredvid män. Tanken slog mig för att jag minns på vaktmötet, när vår head-of-security poängterade just det där om bortsprungna barn – om vakten i fråga är en man ska de hitta en annan kvinnlig vakt snarast möjligt. Varför? För vad är det föräldrar varnar sina barn för? Jo, fula gubben. Inte gumman, men gubben. Så barn helt generellt känner sig oftast tryggast i sällskap av kvinnor. Men på flygen, både till Östersund och hem igen placerades de ensamåkande barnen bredvid män. Jag är nog löjlig som reagerade, men tanken slog mig för att jag fick detta poängterat för inte så länge sedan.

När jag kom fram till Malmö Airport stod Martin och väntade på mig, leendes och med öppna armar. Han tog min väska och vi körde hem till pojkarna och åt middag hos mina föräldrar innan vi gick hem och tog det lugnt resten av kvällen.

Idag är det ny vecka och nya tag som gäller och det känns som om jag inte hade nån paus emellan. Jag har hunnit fika med Dizzy i morse, gå ner till banken, handla på ICA och systemet, hem och fika med Pernilla och skriva allt detta. Nu ska jag försöka hinna med att plocka undan lite här hemma innan killarna ska hämtas på dagis.

Jag fyller ju år på torsdag och har min 30-års fest på Lördag. Jag har längtat till denna festen men ju närmare vi kommer desto mer känns det inte som en big deal. Särskilt som om det inte verkar vara så viktigt för några mina vänner som antingen har annat för sig eller planerar annat. Jag har bjudit omkring 30 pers men som det känns nu har jag tur om det kommer 6 eller så stycken. Jag fyller 30.. en gång. Jag har sällan fest och hade tänkt detta skulle bli en sjuhelvetes fest men det verkar inte bli så. Nån måste jobba och kan inte ta ledigt (jag förlåter dig Dizzy och förstår). Några ska på annan fest (jag förlåter dig Emma, det är din sambos födelsedag). Några kommer hit en stund och säger hej för att dra vidare för att festa med andra kompisar. Jahapp.. Grattis på 30 års dagen missmaddis.. Synd att du inte fyller 30 en gång till?
Trist läge att de viktigaste av mina VIP-vänner är de som har andra åtaganden. Jag tackar min lyckliga stjärna för Lotta. För det är faktiskt så, i alla lägen, så är Lotta den som inte sviker. Sådär, nu har jag kräkt av mig lite.

Sorry peps, it had to be done.

Igår var en sån lång dag. Så lång och tröttsam att jag faktiskt inte orkade sitta ner och skriva. Jag gick upp 4:45. Konstigt nog var det inga problem att kliva ur sängen med tanke på de få timmars sömn jag hade bakom mig. Jag gjorde mig iordning och packade det sista, kysste min älskade farväl och satte mig i bilen med Emma och körde till Sturup. Det nyaste tillskottet som är väl uppskattat på Malmö Airport är Espresso House. Om jag hade vetat det hade jag inte köpt kaffe i kafeterian.
Jag behövde inte vänta länge innan jag fick boarda, jag hann precis läsa lite om Michael Jacksons oväntade bortgång som blivit en världsnyhet inom loppet av några sekunder. In fact, Martin berättade det för mig innan vi gick och la oss kvällen innan, klockan ett på natten. För mig var det ingen big deal att Wacko Jacko dött. Jag kände inte honom. Och miljontals av de sörjande känner inte heller honom. Han har gjort en del bra musik under sina år men hans förfall blev pedofilanklagelserna. Då försvann han från min lista. Och att säga att han absolut inte förgripit sig p små pojar är som att säga att Elvis fortfarande lever. Grattis till det.

Jag slapp vänta på Arlanda och gick direkt till min andra gate och slapp vänta där med. Jag satte mig på min plats och fick två yngre killar bredvid mig. Just som alla var fastspände berättade piloten att  vi skulle bli försenade med ca 20 minuter eftersom de var tvungna att inspektera den ena motorn. Jippi. Sånt vill man höra innan man lyfter. Jag sket högaktningsfullt i vilket, för jag somnade. Jag vaknade när vi var i luften, knäppte upp mitt bälte, lutade tillbaka stolen och satte mina fötter på armstödet på stolen framför och lutade mitt huvud mot fönstret Godnatt för mig. Vilken stil! När vi landade vaknade jag och när jag gick av stod den manliga flygvärden och tog farväl av alla passagerare. “Hejdå, ha det bra, hejdå.. hejdå.. hejdå..” Sen kom jag. “Hejdå, hoppas du sovit gott!” Haha, Jo tack, det hade jag.
Jag väntade på mitt bagage sen gick jag mot flygbussen ocg tackade min lyckliga stjärna att de tar kort på dessa bussarna för jag hade inga kontanter. Men min lyckliga stjärna gav mnig ingen större tur för natur,igtvis så tar bussen andra kort – men inte  mitt maestro. Visa eller mastercard.Maestro  – Mastro, you say tomato, I say tomatoe. Gah. Chaffisen var schysst i alla fall och lät mig åka gratis. Tack min lycklig stjärna.

Jag hann in till Östersund och öppnade studion som var fullbokad. Hela dagen hade jag fullt upp med kunder, ändra fram till 19 då jag stängde för dagen och gick för att handla micromat. Sen var det en lugn kväll och jag somnade i dagsljuset runt 23. Här blir det inte mörkt, förstår ni. Alls. Inte alls.

Pappa ringde och väckte mig i morse men det var okay, klockan skulle ringt fem minuter efter ändå. Idag är här inte lika mycket att göra. Varmt som satan, tackafan för fläkten.

Nu är min rast slut. Seeya!