Ibland händer sådana.. ehrm, annorlunda saker mig. Sånt där som man inte direkt kan kategorisera i en vanlig vardag. Det blir sånna “missmaddis-grejor”. Förra veckan eller när det var, stod jag och fyllde på örhänge på jobb. Plötsligt kom det in en tjej som hälsade och presenterade sig som en av mina läsare. Hon sa att hon har läst min blogg länge och ville mest bara hälsa då när hon gick förbi mitt jobb och såg mig där. Jag kände mig uppskattad och lite.. ja, speciell nästan och blev otroligt glad att hon kom in och “gav sig till känna”.

Idag, när Martin och jag var på ICA för att köpa hem lite grejor till pasta/kyckling salladen vi planerar till middagen, såg jag grannen. Grannen som bor på samma område som mig, som jag bodde huset bredvid för några år sedan. Hon läser också min blogg. Både den publika och alla de låsta inläggen. Vid tillfällen förr har man stannat till vid ICA när man setts och snackat lite om väder och vind och min blogg. Hon har friskt kommenterat face-to-face om mitt alldeles unika vardagliga liv. Idag var inget undantag. Det första hon hojtade sådär på lagom avstånd, när hon egentligen pratade med några andra, var mitt hår. Det har ju blivit en mörkare ton röd av den Vermillion jag slängde i, och hon påpekade hur jag syns på långa vägar. Men vad annars är nytt, jag syns väl alltid? Haha. Sen kom hon fram till mig och Martin. Hon sa att hon egentligen inte hade tänkt att säga nått men hon kunde inte låta bli. Hon kunde inte låta bli att berätta hur det berör henne, hur lycklig hon är för mig som har hittat kärlek. Efter allt som jag har gått igenom, med min bakgrund som jag så friskt och öppenhjärtligt bloggat om, som honhar följt länge nu. Hon var så glad och berörd av min historia, att hennes ögon tårades och hon visade hur hon fick gåshud bara vid självaste tanken. Hon fortsatte att dela med sig av sin lycka – sin lycka, mättad av min egen lycka, min kärlek, mitt liv. Jag såg hur tårar föll ner på hennes kinder då hon pratade om hur jag förtjänar detta..  och jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera – där på ICA, bredvid Martin, som stod med kundkorgen. Han är ju absolut inte van vid sånt här, kan ni tro. Jag kunde inget annat än att ge henne en varm kram som ett tack för alla hennes ord och tack för att hon är glad och lycklig för mig. Vi skiljdes åt och jag hörde henne bakom mig “Åh, en sak till… den 9:e i 9:e i 9:i… så bra..! Det är så bra!!”

Martin fick nog fan också gåshud. Jag var mer ställd.
- Fattar du nu vad jag menar, när jag sa till dig att detta är en BIG DEAL. Att missmaddis skaffat pojkvän är en big deal! sa jag till Martin när vi stod vid de kalla frysdiskarna vid glassen.

Så dagens tack till er. Er, mina läsare.
Till er som läser och er som kommenterar.
Till er som stöttar mig, som gläds med mig och är lyckliga för mig.

  Särskilt tack till dig Tess.. du gjorde hela min dag, idag på ICA xoxo