Nånting stämmer inte med min yngste son.
Han är inte mänsklig.
Det kan han inte vara. 
Nånting är… annorlunda med honom.
Han är först uppe om morgnarna, äter knappt märkbart under dagen och springer som en Duracellkanin på speed varenda vaken sekund och är piggast när kvällen kommer. Han vet inte hur man går, han kan bara springa. Han hoppar, studsar och klättrar. Det är inte mycket som berör honom (gör honom arg eller ledsen), det ska mycket till för att han ska lipa. Han är tuff som satan. Men jag undrar VAR hans mirakulösa energi kommer från? HUR orkar han?

Jag kan inte minnas att Phini någonsin varit så hyperaktiv som Laaiti är. Phini är min lugna mysiga kille, Laaiti är full av bus & påhitt och  med myror i byxorna och kan ALDRIG – och  jag menar det bokstavligt talat – A L D R I G vara stilla. Och hade det inte varit för att man KAN få kontakt med honom så hade jag nog tagit honom till ne läkare. Chill, unge. Kan man ge barn lite marijuana för att dämpa de lite? I medicinskt syfte menar jag. För han är hyper. Han är hyperaktiv, busig och han har den största glimten i ögat jag nånsin sett och man kan inte tycka illa om ungen.
Han kan inte sitta ner och se en film som storebrorsan kan men han kan däremot lägga koncentration på pussel. Och han är väldigt duktig på att lägga pussel. Nästan lite “Rainman” varning om det inte vore för att man kan föra normala konversationer med honom. För han är väldigt smart, min unge.
Såklart, han brås på mig.

Men ja… jag kan inte låta bli att undra VAR energin kommer ifrån?

Och ja, jag är medveten om att jag nu förmodligen får en hel dos med amatördiagnoser bland mina kommentarer, som alltid annars när jag berättar om barnens bus eller påhitt eller bara delar med mig av nått. Kan ni tro att han har ADHD nu eller någon annan kombination som ni tycker passar in på min son? Bah!

Godmorgon mina små loppor! TGIF!
Det är fredag och jag är ledig. Jag är ledig hela helgen och det gör mig ingenting. Martin är på jobbet och barnen är ju lediga från dagis så jag hade ingen anledning att gå upp allt för tidigt i morse. Och jag har ingen anledning att stressa med att klä på mig så jag tänker sitta i denna kimonon och mitt silkiga spetslinne så länge jag kan och det utan att ha dåligt samvete.

I går morse fick jag gå upp tidigt för att vara hos tandläkaren klockan 8. Barnen sov hos mamma efter hennes förslag eftersom det skulle bli en tidig morgon så jag hade det lugnt på morgonen i alla fall. Och nu är det inte Melvin som rotar i käften på mig mer, utan en annan tandläkare med bruna ögon. Det var mest ögonen man skymtade av honom bakom glasögonen med skyddsglasögon ovanpå och ovanför munskyddet där han mest stod lutad ovanför mig. Han hotade inte att ta livet av mig utan berättade mest allt han gjorde och skulle göra och ville göra och när jag gick därifrån, bedövad i halva ansiktet, hade han bett receptionisten att skriva upp 4 nya tider, 2 timmar vardera. Jippi.. jag har inte sett slutet av denna tusenkronors historien..

De senaste två dagarna på jobb har jag jobbat med Linnéa. Men det har varit långt ifrån kaffereps-stämning på jobb för vi har haft mycket att göra. Jag har varit väldigt bokad och fått ta dropins och jag gillar när det är mycket att göra. Igår hade jag en ung man (läs: tonåring) som blev piercad vars kompisar filmade allt och skule lägga upp klippet på facebook. Såhär kan man bli värsta celeb, ju!

Lotta och jag hade planerat att dra in till Shock i Malmö och kolla klänningar. Hon har bägge sina pojkar hemma och jag med och jag undrar hur mycket man kan koncentrera sig på klänningar med 4 pojkar att hålla reda på? Kanske borde omorganisera och omplanera?

Någon annan mer än jag som blir deprimerad så fort räkningar ska betalas? Som ensamstående mamma till två små känns det inte som om pengarna alltid räcker till allt man vill och jag.. jag håller fortfarande att betala av på de skulderna mitt kära ex satte mig i, tack för den ditt kräk. Så varje månad när det är dags att betala in hyra, dagis, bredband och alla andra räkningar och skulder så sjunker modet lite. För oavsett hur mycket jag jobbar och hur mycket jag tjänar, blir det mer räkningar. För då har jag råd med de räkningarna jag inte klarade månaden innan. Så kan det gå när man väljer fel karl som inte vet vad orden ansvar eller pålitlighet innebär. Nåja.

Igår fick min chef för sig att vi ska börja sälja hattar på jobb. Hattar. Tja, varför inte. Både jag och Linnéa är skeptiska men vi får se hur det går. Och som vanligt när något nytt kommer till India är det rena julafton att gå igenom lådorna för att se vad chefen tagit med sig och som en del av marknadsföring får vi ta på oss diverse varor och visa upp vad vi säljer så igår var det hattar. Vi hade varsin hatt på sig som Linnéa senare bytte mot en glittrig tiara.
Jag hade kunder som tog bilder när jag piercade igår och märkte i morse att jag har blivit taggad i bilder på facebook, med hatt och allt. Grattis, missmaddis. Haha.

Idag jobbar jag med Lasse, om jag inte har helt fel för mig. Och Linnéa är min räddare och tar några av mina 20-pass, så jag kommer hem i dräglig tid till mina små kultingar och det uppskattar jag. Jag uppskattar även att Martin oftast har möjlighet och lust att hämta mig på jobb när jag slutar så att jag slipper ta bussen men det är inte utan lite skuld då han faktiskt slutar flera timmar innan mig och hänger kvar i Malmö tills jag slutar. Jag har sagt att han inte behöver vänta så på mig, men han säger att han vill. Envisa karlar.
Igår morse var Phini uppe när Martin gick till jobb och Martin stoppade om honom bredvid mig i min säng och gav honom en kram. Phini berättade stolt hur han hade kramat Martin på morgonen och Martin bekräftade. Hur sött som helst. Jag hade köpt en paket chokladflingor till småkillarna för att överraska dem med en extragod (men något onyttig) frukost men har glömt bort att servera det till frukost. Tur att de inte visste om det då… Så igår lovade jag dem det och Martin, som verkar ha förstått hur jag lider av minnesförslust, hade ställt fram paketet med chokladflingor på diskbänken i morse och skickade ett sms med “Hjärtat glöm ej ge barnen choklad flingor, puss”. Haha, sådana små saker av omtanke för mina barn smälter mig helt. Nu började nog mitt hjärta slå ett extra slag för Martin ♥

Idag började som vilken annan måndag som helst. Om man bortser från att jag skulel jobba och barnen har semester. Jag stressade inte i morse eftersom jag skulel börja klockan 13 och barnen ska ju inte lämnas på dagis utan hos mamma. SÅ jag tog det lugnt med mitt kaffe, tog det lugnt med att bre frukost till killarna och kollade min facebook, mina mail och allt annat småpill. Jag tog min tid i badrummet när jag tvättade av mig, borstade tänderna, sminkade mig och fixade håret och till och med när jag valde ut dagens kläder. Jag ringde mamma, som faktiskt hade glömt (!!!) att pojkarna hade semster – och att det faktiskt är HON som tagit semester. Haha. Men det gjorde ju henne ingenting, att hon snart skulle få två små vilda pojkar. När klockan slog tjugo i tio slog jag upp min kalender. Jag minns inte vad jag egentligen skulle kolla men såg att på dagens ruta var det markerat med “10-18”.
Hey.. vänta lite. 10..? 10!?     10!!     Jag börjar tio idag!! Satans kuk i helvetes fittkuk! Jag skulle ju ÖPPNA idag!! Och vi har butik i köpcentra, det finns regel för att öppna samma tid och böter om man inte gör det!

Needless to say – jag fick panik. Jag fick verkligen panik och jag skämdes, på en och samma gång. Det finns inte en chans i helvete att jag hunnit dit på 20 minuter, inte ens om jag hade haft bil & körkort. Det första jag gjorde var att säga till pojkarna att rappa på för nu var det bråttom, sen slog jag numret till Lasse och hann be en stilla bön att han skulle svara på sin lediga dag. Tack och lov.. Lasse svarade. Och jag pratade väldigt fort när jag förklarade att jag hade fått fel för mig, jag trodde jag började ett, men jag börjar ju tio och jag kom på det nu och fan jag hinner inte in, snälla snälla snälla Lasse kan du springa dit och öppna så kommer jag så fort jag kan, jag hoppar på nästa buss, förlåt och tack, förlåt! Och Lasse, som ju är ledig idag.. eller ja, han var det tills jag ringde, hoppade in i bilen och körde till Triangelns köpcentra för att öppna butiken i mitt ställe. Jag var där kl 11. Jag skickade ett sms när jag väntade på bussen och sa förlåt igen och igen och till svar fick jag att jag skulle skicka ett sms när jag närmade mig så sätter han på kaffe. Vilken lättnad att han inte var arg på mig.. Nu återstår bara Robban, tänkte jag.. Chefen. The boss. Han lär inte bli glad, tänkte jag..
Jag fick kaffe när jag kom till jobb och småfixade i nån timme innan Robban kom. Och han verkade inte arg så jag tog tjuren vid hornen och drog upp ämnet, för jag visste att han redan visste. Men han verkade inte heller arg. Tack och lov. Jag tackar min lyckliga stjärna. Det var en dundertabbe och jag skäms som fan.. hur kunde jag missa det..? Jag förutsatte att jag jobba eftermiddagspass för det är det jag gör till 99.9% och nu är Cindy på semster, Cindy som oftast påminner mig de dagarna jag jobbar annorlunda. Ack vi klarar oss inte lika bra utan henne.
Men jag jobbade röven av mig idag på jobb oh det får fantamig gottgöra. Jag hade en förbannat bra kassa och jag hoppas att Robban ser hur snabbt och effektivt jag jobbar.
Jag satte de två sista i en tjejs trippel DA i nacken och det blev klockrent.
10p till mig.
Jag hade en incident i studion med två muslimska kvinnor., Den ena kvinnan skulle pierca naveln och hennes väninna stod med min kunds 11 månaders bebis i famnen vid sidan om. Och när jag var färdig såg vi att kompisen, med bebisen i famnen höll på att tuppa av. Jag stod med hanskar och nål i handen som jag snabbt fick släppa och bad henne sätta sig ner, där på plats, på golvet. Fort, tänkte jag, innan du tappar barnet. Hon satte sig ner men jag tyckte hon såg så instabil ut och min första reaktion var att ta barnet som såg lite vinglande ut på armen. Så jag slängde nålen och la ner tången och sträckte fram mina händer, fortfarande i svarta handskar, och tog bebisen. Sen lät jag kompisen sitta kvar på golvet och andas ut och sen märker jag att kunden också mådde dåligt och höll på att tuppa av, hon med. Så jag gick in i köket för att hämta vatten åt dem. Jag kom in i köket med bebisen i famnen och bad Robban fylla muggen jag höll fram med vatten ocg berättade som hastigast vad som hänt. “Oj men shit, behöver du hjälp?” frågade Robban,”Nej, de är muslimer, jag klarar det nog.”. Och anledningen till varför jag sa att de är muslimer, innan ni kallar mig rasistisk igen, är för att mina muslimska kunder är ofta noga med att ingen annan får komma in i studion när vi är där, särskilt inte en annan man. Det är en religionsfråga och det respekterar jag. Så nej, Robban fick inte komma in.
Jag kom tillbaka, gav de vatten, balanserade bebisen på ena höften och en bordsfläkt på andra höften och försökte få mina kunder att må lite bättre. Efter en stund mådde de alla bra och kunde gå därifrån.
Men vilken kalabalik såhär på en rekordmåndag. Inte ens det försenade mig och jag är faktiskt stolt över mig själv som senare tog 4 tungor på löpande band under ca 15 minuter och två kunder (en tragus och en off-center läpp) på en bokning (10 min). Så jag hade ett jävla flyt idag och jag jobbade bra som fan. Grattis till mig.. där gottgjorde jag för min tabbe i morse. Eller?

Nu har vi varit ute med pojkarna en sväng denna söndagen. Martin och Phini spelade boll innan Phini såg sin kompis Måns som han ville leka med. Sen klättrade jag och pojkarna i träd en stund och lekte på en lekplats. Efter vår ICA-handling gick vi hem och nu ska jag slänga mig i soffan.

Bilder finns på Bilddagboken såklart.