Nu lagom när man gåt vidare från festen kommer efterföljderna. När jag kom hem igår, lagom runt sju efter en dags arbete, ligger en lapp i postboxen från grannen under mig. “Madde. Glöm inte plocka upp fimparna på min uteplats”. Fimparna?! Vilka fimpar, tänkte jag.. jag kastar då aldrig fimpr ut från balkongen. OCh det har jag inte gjort, men nån av mina gäster har gjort det. Och inte lite heller. Jag tittade ut från balkongen och såg alla fimparna, det såg ut som om man tömt ett askfat. Mamma komn och lämnade pojkarna och här var full rulle till 21.30 när de nattades och jag och Martin var inte långt därefter. Jag diskade när jag kom hem och satte i gång en maskin tvätt som jag hängde upp innnan jag gick och la mig så det blev inget fimp plockande.
Så i morse, innan klockan ens hunnit pipa 07:00 ringde det på dörren. Trött och yrvket vaknade jag till men orkade inte gå och öppna dörren så oförskämt tidigt. Mina söner vaknade och jag hörde Phini stappla ut i hallen. Ingen där.När jag gick upp såg jag en lapp på golvet, som kastats fråm brevinkastet. “Madde Tänker du plocka upp fimparna på min uteplats du har till idag på dej”. Oj, ska han redan börja hota mig? ‘till idag på mig’ – then what? Ska du polisanmäla mig? Kommer jag åka in i finkan nu?  Ett klagomål hos hyresvärden jag har hyrt av i 12 år utan en enda anmärkning? Hade det inte varit bättre att knacka på i NORMAL TID..?  Ja, jag ska jag ska.. jag har faktiskt planerat att plocka upp efter mina kräk till gäster. Men ta dig inte ton, grannjävel..

Hur svårt ska det vara att bemöta människor med vänlighet? Det är alldeles för FÅ människor som lärt sig att man kommer så mycket längre med vänlighet. För denna lappen i hallen i morse, gjorde mig inte direkt motiverad att plocka upp några jävla fimpar.

För att sen inte gå vidare och klaga på min andra granne. Min andra granne bor i trapphuset bredvid och har sin uteplats snett nedanför min. Hon är den klassiska gnällkärringen, en über bitterfitta med rullator. Första gången hon började gnälla var inte ens till mig, det var till min mamma. Min mamam var ute med mina söner och lekte på gården när kärringa skrek åt min mamma att säga till mgi att hålla min katt inne för den fick inte lov att gå eller ligga på hennes tak till uteplatsen. Mamma vidarebefodrade meddandet men jag tyckte gott kärringa kunde ta det med MIG, inte med min mamma som inte har med det att göra.

Andra gången hon fick ett tuppjuck var när Lotta och hennes barn var här och vi sparkade boll. Det minns ni nog, att vi inte fick sparka boll med barnen på gården. Jag sa åt henne att jag inte ser nån skylt och om hon har problem med detta får hon allt ta det med hyresvärden. Sen nu runt helgen, när jag rökade på balkongen och Leeza låg och solade på kärringas tak, hojtade hon till mig “Madeleeeeeine, du får ta och hålla katten inne!! Hon får inte gå på taket, det kan gå i sönder!!” Jag svarade att det gör väl inget att hon ligger och solar sig. Synd att hålla katten inne vid så fint väder och hon väger mindre än ett kilo, jag tror knappast att taket går i sönder. Grannkärringen nämnde nått om hennes son (?) som hade gått på taket och då hade det gått sönder. Så jag svarade att man kan väl inte jämföra en människa med en katt? Sen påpekade jag att jag tycker hon gnäller för det minsta lilla. Hon gör ju inget annat än att klaga på alla andra. Get a life, bitterfitta.

Och nu är barnen lämnade tidigare på dagis och jag ska ila iväg till jobb, idag är det jag som öppnar butiken och jag hoppas att den där snuskgubben som var inne igår inte kommer förbi idag igen och flashar mig på jobb och ställer läskiga frågor. Sen får vi se hur jävla motiverad jag är att plocka upp några jävla fimpar hos grannen som ringer på innan klockan ens blivit sju på en arbetsdag.