Vi kastade sopor på vägen till dagis i morse, barnen och jag. Just vid sidan om sophuset står en familj och packar in i två bilar. Det var en enorm packning och jag gissade på att de skulle på semester. Jag hör hur mannen svär och med bestämda steg går tillbaka och jag gissar igen, att de måste ha glömt någonting. Jag hör kvinnan prata med ett barn, hon verkade smått upprörd. När vi hade kastat soporna skulle  jag tända en cigg men min tändare funkade inte. Jävla skit. Jag köpte nyss 3 tändare på ICA och två av dem funkar inte. De är tomma. De var inte tomma när jag köpte dem och jag har knappt använt dem. Skittändare. Kvinnan kom fram till mig och förklarade att hon hade glömt det på statoil i morse och undrade om hon möjligtvis skulle kunna få en cigarett av mig. “Om du har en tändare så har jag en cigg” svarade jag och utbytet var självklart. “Vi ska till Liseberg med fyra barn” förklarade hon och tittade menande på de fullpackade bilarna “Jag vet inte VAD vi tänkte” skrattade hon. Jag skrattade och önskade de lycka till. “Barnen kommer säkert ha roligt” tyckte jag och vi gick vidare till dagis.

Igår var en skitdag för mig. Jag mådde illa i stort sett hela dagen och kunde i stort sett inte få behålla någon mat. Jag har mått illa av och till i några dagar och varit väldigt trött. Igår efter att jag lämnat barnen på dagis satte jag mig vid datorn en stund, sen satte jag mig i soffan med en bok och frukost. Jag flyttade mig till sovrummet och la mig i sängen med boken och kände hur trött jag var. Totalt utmattad. Så när jag hade läst klart de sista sidorna i boken ställde jag alarm på mobilen i fall jag skulle somna, vilket jag självklart gjorde. Jag vaknade till några gånger av att mobilen ringde och att jag fick sms men brydde mig inte mycket om det utan sov vidare med väldigt konstiga drömmar som jag glömde inte långt därefter. När jag väl behagade att faktiskt tvinga mig att vakna gick jag och satte mig i soffan igen och där satt jag och bara tittade rakt ut i luften i säkert tio minuter. Jag visste inte hur jag mådde, bortsett från trött. Men jag hade sysslor att ha hand om. Jag satte mig vid datorn en liten stund och pratade med Pernilla som ville hälsa på och det var den kicken jag behövde för att sätta igång med vardagen. Så jag gick ner till ICA och handlade mat och diskade och plockade undan lite.
Pernilla kom hit och hämtade barnen med mig på dagis och sen fikade vi lite kakor med barnen innan de hoppade ner i badkaret. Jag började förbereda middagen och var i full rullning med matlagning kort därefter. Jag stekte champinjoner som jag la i en form där jag varvade skivad falukorv, äpple och lök. Jag toppade med Creme Fraiche Örter/vitlök och riven ost och lite pizzakrydda och gratinerade det i ugnen medan potatisen kokade och jag gjorde en sallad och senapsås. Som vanligt hatade barnen maten. De gör de alltid. De gånger de faktiskt tycker om min mat och äter med god aptit är mina lyckliga dagar. Martin uppskattade maten i alla fall och fick med sig en stor matlåda till jobb idag.

Resten av kvällen var jag färdig. Martin diskade undan efter maten och jag plockade undan från bordet och torkade av spisen.
“Ska vi läga oss i mammas säng och mysa lite” frågade jag mina söner som ljuvlgt nog tyckte det lät lockande. Så vi la oss i min säng, klappade Leeza lite och kramades innan jag föreslog att de hämtade en bok att läsa. Vi läste en stund i boken innan barnen blev för aktiva för lekstund och gick ut i vardagsrummet. Medan Martin la sig i ett varmt bad kurade jag ner mig i den ena två sitsiga soffan med filt och kuddar och barnen la sig hos mig. Phini vid min sida och Laaiti bakom mina vikta ben. Jag somnade till lite då och då och Phini pussade och kramade mig, empatiska underbara pojke som visste att mamma var sjuk och har kräkt.

Och vet ni, VARENDA människa jag har sagt att jag mår illa till har svarat på exakt samma sätt. Ett rynkande ögonbryn och ett leende “Hrm…. gravid!?”. Varför förutsätter folk direkt att det MÅSTE vara så att jag är gravid? De senaste två och ett halvt åren i mitt singelliv då jag mått illa är det inte många (bortsett från min mammas önsketänkande) som förutsatt att jag varit gravid. Men nu när jag har pojkvän så kan det bara vara en graviditet som gör att man mår illa? Konstigt. Men nej – innan ni tänker samma tanke, tillåt mig stoppa er. Jag gjorde faktiskt ett G-test förra veckan. Varför? Inte för att jag trodde mig vara gravid. För att jag anser det vara min skyldighet när jag visste att jag skulle dricka sprit till helgen hos Emma. Och om man har haft oskyddat sex och ska supa, så bör man veta med säkerhet att man inte är gravid när man vet att man ska göra nått man inte bör under en graviditet. Försiktighetsåtgärd kan vi kalla det. Hursomhelst, testet visade negativt. Ingen bebis här.

Idag mår jag lite bättre. Kanske för att jag itne har ätit och vet inte om jag ens vågar tänka på mat. Jag har ett underliggande illamående nånstans där bak och jag känner hur det ligger under ytan. Så jag tar det lugnt med föda idag. Jag ska jobba idag. Utan Cindy, de närmsta 4 veckorna. Jag slutar 20 idag och det ser jag inte fram emot. Usch, hatar till 20-pass helt generellt, men särskilt idag. Så jag får bita ihop och gräva ner mitt illamående så jag tar mig igenom denna dagen.