Okay tjejer, när ni säger äta tacos, sminka och sjunga singstar och dricka lite gott så trodde jag faktiskt att det var det vi skulle göra. Originalplanen var sminket men det var det som vi gjorde minst utav. Dricka gott trodde jag skulle bli en sidogrej vi skulle göra lite av men råkade bli det vi gjorde mest utav. Så kan det gå när dessa flickorna sätter igång..

Cindy och Lasse hämtade upp mig och vi handlade taco tillbehör på ICA innan vi blev avsläppta hos Lotta. Vi började med maten och drack lite gott och sen sminkade jag mig. Det blev inte godkänt så med tvål i ögonen fick jag börja om. Seriöst Lotta – SKAFFA MAKE-UP REMOVER! Den andra sminkningen blev inte heller godkänt. De föreslog att jag skulle sinka mig ljust – Think Happy!! sa flickorna, totalt omedvetna om hur jag ser ut både osminkad och med ljust smink. De blev snart varse och nånstans hamnade vi på ruta ett – missmaddis får nog ha mörk make-up. No shit, det kunde jag sagt från början. Vi kom nog inte riktigt överens om sminket men det var mest skitsamma för vi hade så kul med Rosa Pantern, cider, sheridans, öl, orgasm, bailey’s och allt vad det heter. Tjejerna började sjunga och det dröjde inte länge förrän jag också rycktes med i stämningen och började dansa och sjunga.

Nånstans under kvällen kom jag på att Cindy och  Lotta planerar att sjunga på mitt bröllop. Jag blev väldigt rörd av självaste tanken men skrämd när jag hörde de sjunga singstar haha. Jag är säker på att de kommer göra bra ifrån sig.
Vi bestämde oss för att dra in till Malmö. Jag visste att Martin befann sig nånstans på Lilla Torg och föreslog att vi gick dit för en gratisdrink och så planerade vi. Jag fick dra lite svart ögonskugga och kajal på tjejerna och vi fixade till frissorna och tog med lite dricka på vägen. Lotta hade en ölburk och jag fyllde en colaflaska med Malibu och mjölk. Massa mumma.  Vi hittade fram till Martin och fick dricka beställd och uppdrucken. Både Cindy och Loytta råkade ut för en slemmig typ på vägen in men jag slapp. Lotta fick ögonkontakt med en kille och bad Martin hämta dit honom, mest för att se om Martin skulle göra det och Martin lydde.  Stackars kille som var på väg ut och blev stoppad av Martin som kom efter. Han måste ha blivit vettskrämd. “Du! Följ med här!”. Han satte sig vid vårt bord, förmodligen för rädd för att göra annat. Sen skulle det utbytas telefonnummer och nån fixade en penna från baren. En neongul highlight penna. Perfekt. Så vi skrev nummer som inte syntes sen började vi rita. Jag skrev Lottas nummer på hennes egen arm –utifall hon kommer bort? Eller  nått. Jag ritade en ruter, hjärter, klöver, spader och nått annat skit på hennes andra arm och målade alla hennes naglar. Sen fick hon allt tag i pennan och ritade på mig – i ANSIKTET! Och på bröstkorgen. Skitsnyggt. Det var först när vi kom ut som vi märkte hur det lös om oss. Vi såg ut att vara strålade med rabies eller nått. Vi bestämde oss för hemgång ganska tidigt, ja tidigt för att vara oss, och tog farval utanför.

Jag tog bussen hem med Martin och CIndy  och Lotta gick ett annat håll. Och där smällde det. På väg till bussen med Martin vek sig benen nästan under mig och den där röda drinken som Martin bjöd oss på sist kickade igång och levde luckan i mig och jag började först skratta som en idiot, åt ingenting och Martin fick nästan bära mig hem. Jag somnade på bussen och Martin väckte mig tre gånger och fick leda mig hem. Jag fick hans tröja på mig och han ick själv i kortärmat för att jag frös och över axeln på min karl hängde min  handväska som för övrigt klär honom snyggt.
Note to self: Julklapp till Martin – handväska.
Jag envisades med att jag inte var så full utan kan gå själv och när han släppte mig styrde jag kosan rakt in i alla buskar och rabatter och upptäckte att jag inte alls kan gå rakt. Knappt gå alls faktiskt. Men Martin fick hem mig på nått vänster och han fick mig i säng. Han bäddade ner mig, la min mobil på laddning och var en riktigt bra pojkvän. Och jag hade en riktig TOPPEN KVÄLL!!

Så kan det gå när man dricker sprit och sjunger singstar.

Idag är det madderfakkin lördag era svin! Och min sovmorgon sträckte sig till runt 08. Först kom mian bratz in och var allmänt störiga och näör de gick ut från rummet och jag fick för mig att jag kunde snooza lite började Martin tafsa på mig. Så jag fick inte sova längre.

Efter vår fenomenala frukost med salami/jordgubbsylt-bullar gjorde vi oss iordning och promenderade ner till mammadrickabutiken och handlade och köpte ostbullar till Emma på ICA. Vi lämnade bullarna och hämtade upp en påse från Panduro som min Emma fixat. Sen var det projekt muggmålning för fulla muggar. Ha.. hah. Det slutade med att mamma maddis målade muggar och itne bara de två som skulle målas utan typ, ALLA vita muggar och några glas vi hade hemma.

Haha, det var ju hur kul som helst. Phini joinade mig efter en stund och målade med fel pennor men det är skitsamma, kul hade han. Till och med Martin målade ett glas. Resultat:

Ikväll ska jag hem till Lotta med Cindy och laga/äta tacos, dricka gott och sjunga singstar och provsminka inför mitt stundade bröllop. De får ju godkänna hur jag ska sminka mig så att jag inte ser ut som en crackhora i min fina klänning…

Ciao!

Hej Madeleine!

Vi har tagit emot följande beställning:

Postfoto har inte utvecklas trots att det ser så ut. Det är segare och svårare att ladda upp bilder nu. Jag ladda egentligen upp 591 bilder men alla kom tydligen inte med..  Och när fan beställde jag en expeditionsavgift och beloppsutjämning?!

Antar att jag får köpa nya album?

Mina barns jävelskap

Jag har ju inte en sådan tur att jag skulle ha en helt problemfri morgon? Fast idag var det inte Phini som jävlades med mig, det var Laaiti. De ska ju turas om de små jävlarna. Jag undrar om de är i maskopi med varandra och har en hemlig lista nånstans där det står uppskrivet vilka dagar som är Laaitis jäveldagar och vilka som är Phinis. Jag kanske borde rensöka deras rum på jakt efter denna listan så jag kan knäcka deras koder och ta mig igenom deras systematiska planer om hur de bäst driver sin stackars mor till bristningsgränsen.
Allt gick ganska smärtfritt tills det var dags att gå. Jag vet inte varför de sparar alla gräl till just när man faktiskt inte har mer tid att bråka. Det är nog också en del av deras jävulusiska plan – hit her where it hurts. Vi skulle ta på oss ytterkläderna och gå till dagis. Phini tog på sina skor på kommando och Laaiti satte sig ner och fick för sig att det var fel på strumpan som han hade haft på sig i över femton minuter. Så istället för att ta på sig skorna slet han av sig strumporna och ignorerade mig totalt när jag sa till honom att klä på sig utan bara satt där och gnällde. Och jag har inte ens hunnit ladda min tålamodstunna sen igår. Så jag fick värsta HULKEN utbrottet på min unge och hade lust att dunka mitt eget huvud i väggen. Och ja det kan kännas något överdramatiserat att få ett utbrott på en sån sak men vad gör man när det är samma visa varenda jävla dag av veckans alla dagar? Förr eller senare tappar man håret och i mitt fall – förr. Och där jag stod och hyperventilerade hör jag Phini skrocka “Mamma, jag är inte rädd för du är inte arg på mig” och tittar mot sin gråtande lillebror som faktiskt hade strumpor på sig efter att jag med snabba svep hade brottat ner 4-åringen och med mindre våld fick på honom strumporna. Phini log ett sånt skadeglatt leende att det inte ens var vackert. Han påminde lite om alla de besatta barnen i skräckfilmer. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. “Phini!! Tetas inte med din bror!! Låt honom va!” fick jag tillrättavisa honom. För jag tycker inte att man ska skratta åt sin lillebrors olycka, oavsett hur arg jag är på honom så accepterar jag inte mobbing. Jag kommer ALDRIG gadda ihop mig med mitt ena barn mot mitt andra och jag hade faktiskt föredragt om Phini tagit Laaitis sida MOT mig, även om jag såklart alltid har rätt. Hur i helvete lär man barnen att stå på samma sida och ta hand om varandra? Syskonsämja – hur?

Kejsarens nya kläder

Igår var en bra dag för mig. Martin var på strålande humör och tog Lottas råd som Cindy hade infallit med och tog en tripp till Dressman, som enligt Martin bara har gubbkläder, för att titta på den där skjortan som både Lotta och Cindy rekommenderade. Och märk min förvåning när han kom tilbaka till butiken med en stor Dressmanpåse med hela kittet – finbyxorna, skjortan i exakt samma färg som på min klänning, kavaj, bälte och strumpor. Han sa att det var inte alls gubbkläder och att Lotta hade rätt. Han sa att de var jättetrevliga på Dressman och hjälpte honom mycket, hittade det han behövde, gav honom råd och sa att han kan ta hem allt och prova och komma tillbaka för att få det uppsytt om det behövs. Martin såg glad och nöjd ut och ringde Lotta för att be om ursäkt för sin tjockskallighet och ge henne den cred hon förtjänar att Lotta faktiskt hade rätt. Cindy hade fått höra samma om hon hade jobbat med mig igår.
Sen gick Martin vidare och kom tillbaka med en påse från BR och i den låg 3 presenter. Jag utslöt möjligheten att min blivande make hade införskaffat mig en gåva från BR Leksaker. Så mitt mammahjärta värmdes när Martin hade köpt vars två Ben10 leksaker till mina söner. “Jag vet du sagt att man får köpa likadana så de inte bråkar om det, så de får likadana! Och den ena får de öppna tillsammans”. Och jag minns en gång när jag köpte några saker till pojkarna och slog in det som present och Martin undrade varför. “För att det är roligare att få det som present än att bara få en leksak” tyckte jag och jag undrar om Martin nu tog det till sig. Men ni kan tro att pojkarna blev glada när de fick varsin spontan present av Martin.

En underbar gest av en underbar vän

Nån gång under dagen fick jag ett sms av Emma som förmodligen hade läst min blogg tidigare på dagen. Hon skrev att hon varit på Panduro och köpt det bandet till min klänning som vi letade oss blinda efter häromdagen utan tur och hoppades att vi kunde ha det. Vi hade först varit i Lödde men Panduro där sa att det fanns i Lund varpå vi körde dit bara för att veta att det inte alls fanns där men de skulle beställa det. Smset av Emma löd “Stack in på Panduro har köpt band hoppas det funkar fixade även två muggar och blå och svart glasfärg så slipper du tänka på det. Vill du måla själv? Puss och kram”. Och jag blev helt rörd av det smset.. att hon faktiskt hjälpte mig sådär utan att jag bett om det, utan bara för att hon vill och underlätta för mig. Jag vet inte hur man ska återgälda sådana goda vänners omtänksamhet? Och jag kände mig plötsligt så lyckligt lottad att jag har sånna underbara vänner. Jag skrev tack och tack ígen Och Emma svarade “Det är lugnt. Om man kan borde man ju hjälpa till, tycker jag. Du har lärt mig det! ”
Nä Emma, sånt kan man inte lära nån. Genuin omtänksamhet kommer från hjärtat, inte lärdom.
Och med mitt bröllop som Lotta håller i och delegerar uppgifter och planerar och drar in mina andra vänner som Cindy och Emma och min mamma får de nu lära känna varandra på köpet och jag hoppas nånstans att de faktiskt förblir vänner. För det vore faktiskt underbart om mina älskade vänner kan gro nån kärlek till varandra med för det vore så jävla underbart. Jag är långt ifrån den svartsjuka vännen som bara kan ha en vän åt gången utan vill hellre se att de också kan umgås och trivas, med varandra och andra.

Satans förbannade ungjävel!! Ibland vill jag fantamig inte vara din morsa längre!
Att du inte bara kan LYSSNA?!

Tålamod – det har jag inget. Särskilt inte på morgonen.
Tålamod – det har inte min son. Varken på morgon, middag eller kväll.
Och denna mamman är envis kan ni tro och min son.. han är minst lika envis. Och när vi sätter igång med våra kamper finns det bara en utväg och det är mammas vinst och pojkens förlust. Han ska aldrig vinna mot mig och jag kompromissar inte med en fem-åring och jag uppskattar inte när han käftar med mig.
I morse hade jag god lust att trampa på honom när han satte sig på cykelbanan och skrek som en styckad gris. Kan det där vara min avföda? Allt jag bad honom om var att prova att hoppa på cykeln från denandra sidan eftersom det är lättare och han fick värsta frispel. Humör och temperament.. jag vet han har fåt det från mig men kan jag träna bot det? Jag tror inte det.
Vi käftade och grälade, han skrek och gol. Han skulle inte cykla. Så jag sa att då behöver han minsann ingen cykel och jag kan ge den till lilbrorsan och då började han skrika ännu mer. Han släppte cykeln och satte sig vid kanten av cykelbanan och var sådär trotisg och upprorisk som bara en femåring kan i sin kamp in i 6-års åldern. Han skulle ABSOLUT INTE göra som jag föreslog och ju mer han kämpar emot min vilja ju mer envis blir jag och ska ge mig fan på att han SKA göra det. “Jag hjälper dig om du bara gör som jag säger, Phini. Gör du på ditt sätt om du vill men då får du klara det själv” och det passade inte. Jag försökte förklara att ibland får man testa nått nytt för att lära sig nått nytt utan att bli så sur. “Jag kan inte!!” skriker ungen. “Nä du kan inte för att du inte FÖRSÖKER! Jag VET att du KAN!!” och så höll vi på tills det ångade ur öronen på oss.
Så innan vi ens hade hunnit fram till skolan hörde vi hur det ringde in.
- Vad betyder det när det ringer in, Phini?
- Att man ska gå in…
- Mmm, och var är vi nu?
- Ute…
- Ja.. och varför är vi det?
- För att jag käftar med dig och inte gör som du säger.
- Jepp.
So far, so good. Men vi skiljdes inte åt trevligt heller idag. Jag hade ingen större lust att truga om puss eller kram, särskilt inte när det första han säger i kapprummet är “Mamma, du har inte tagit med nån mugg!!!!!”
Öh nej.. för vet du vad kära barn, när man tittar på de där alla namnmuggarna i affärerna finns det inte en suck i helvete att man någonsin kan hitta en mugg med DITT NAMN på som fröknarna vill ha, så jag får helt enkelt köpa glasfärg nånstans och SKRIVA DITT NAMN själv på en mugg. Och jag har inte hunnit med det ännu. Så förlåt mig för det så jävla mycket.

That’s that för dagens avkräk.
Tack, kära dagbok.

Så med en förbannad massa irritation styrde jag kosan hem igen och svor för mig själv. Då ringde Martin med goda nyheter som gjorde mig på lite bättre humör. Det har hänt mycket i Martins liv på sistone som jag inte skrivit nått om. Jag hade gärna delat med mig om det inte vore för att det egentligen inte är min business och det vore oschysst att skriva om hans förehavanden. Låt oss bara säga att Martin och hans kollega idag fick uppleva en god mans genuina GOOD WILL – en sådan människa som man bara läser om i sagor. Och jag är glad för både Martin och hans kollegas skull – det är sällan man får möjlighet att skaka hand med en sådan ängel, som de fick idag. Inte långt därefter pratade jag med honom igen och han berättade ytterligare en god nyhet – han har fått ett annat jobb och där bevisade han sig igen för mig. Han sa att han skulle hitta ett annat jobb för det han hade – well, det var kanske inte det bästa företaget att jobba på om jag lägger det fint. Företaget strulade alldeles för mycket med de antällda och deras löner och jobb och när Martin säger “don’t fuck with me” – tro mig, då menar han allvar. Så jag tycker nog allt lite synd om det företaget som Martin jobbade för…
Och se på fan, han fixade ett annat jobb.
Tummen upp till min karl, det är fantamig reda med honom!! I love you, baby.