Vilken skitdag detta visade sig vara. eller blev. Någonting hände mot eftermiddagen, som om en skugga la sig över mig och jag stod maktlös inför den och kunde inte göra någonting åt det. Armen började göra mer ont och sjukvårdsupplysningen hade 46 före i kön. När de sen ringde upp tog det kvinnan i andra änden ungefär två millisekunder att bestämma att jag kanske bör gå till vårdcentralen. No shit, så långt kan jag också tänka. Men ja, jag antar att man mest kan skita i att ringa dit och bara gå till vårdcentralen direkt. Det känns nu som en löjlig idé att jag ens ringde dit. Jag hade inte ens tänkt tanken om inte min mammiga mamma hade sagt det.
En stund senare trillade min fyllning ut. Den massivt stora fyllningen som funktionerade som en halv kindtand. Den lossnade. Det var/är den tanden som de försöker rädda och rotfylla. Och jag vet sedan förr, att nu när det ligger så öppet är det enormt lätt att det kommer ner nån bakterie och inom kort blir det en hemsk inflammation i käken igen. Satan också. Och numera eftersom jag är gravid får jag inte ta smärtstillande förutom Alvedon och Alvedon, well, det är LÄKEROL för min kropp.. Vår tandvård i Staffanstorp är sanslösa. Om man ringer för att få en tid, får man en tid ett halvår senare. Om man ringer akut på morgonen är alltid deras akuttider slut och de ber en komma ner och sitta i väntrummet och HOPPAS att de kan klämma in en. Det går ju fan inte, jag har både barn och jobb att sköta och jag kan inte sjuka mig för att jag ska sitta i ett väntrum?  Sen har jag fan inte råd att vara hemma från jobb för mycket heller.. jag miste ju så många dagar nu när både Phini och jag var sjuka och bara det kommer göra julen as jobbig och Phini’s födelsedag med.
Så ja.. det visade sig bli en skiteftermiddag/kväll. Snälla nån, ge mig styrka och ljus..

Mitt första försök till cupcakes..
Rosa frosting med pärlor & rosa sparkles!

Gilmore Girls repris på femman, nu på förmiddagen. Ett avsnitt där Lorelai står och sjunger “I will always love you” och tittar på Luke, han som har caféet. Och med tårfyllda ögon sjunger hon mot honom och han tar det till sig. Man ser det.
Och JAG börjar nästan lipa. Kände hur det snördes i strupen och ögonen fylldes.

Hormononell som fan. Skjut mig.

Jag kan verkligen inte hitta någonting annat som är mer klockren än denna just nu.
Rakt in i hjärtat.

Sublime message?
Ja. ganska. Sorgligt men sant..

Jag vill så mycket men kan inte  

Idag är det söndag och Fars Dag. Jag tillhör kategorin som gärna firar min pappa. En kram och en puss och ett litet “tack för att du finns och tack för att du är min pappa, jag älskar dig” Det kostar ingenting att visa omtanke och kärlek. Och tur är väl det för jag är fattig som en kyrkråtta haha.  Jag tänkte dock, dagen till ära, ge mig på något som jag inte gjort innan. Maria inspirerade mig med sina underbara cupcakes och jag lurade till mig hennes speciella recept med den viktigaste huvud ingrediensen kärlek. Det är ALLTID min huvud ingrediens och oftast därför man inte misslyckas. Men hennes recept sparar jag lite och ger mig på ett annat recept idag. Min plan var egentligen att baka igår med mina kusiner, men det var bara Lizette som dök upp, på kvällen. Så det får bli idag och jag tar med mig resultatet hem till mina föräldrar.
Jag har suttit och googlat massa cupcakes och inspirationen är enorm. Man ser dessa vackra konstverk av bakverk och blir överväldigad och undrar hur man nånsin ska kunna slå det där. Men jag vet att jag har ett stort intresse av det och man måste ju börja nånstans. Men jag funderar på om jag inte borde göra detta till min grej och beställa hem massa utstickare, former, sockerpasta och allt vad det heter.

Har du något bra recept att dela med dig eller andra tips?