Idag känner jag mig lugn och harmonisk. Jag fick sova gott och satt med ett fenomenalt sällskap igår kväll. Barnen sov hos mormor och morfar där de hade filmkväll med chips och Harry Potter och jag gick direkt från en kanondag i studion, och hälsade på Björn och Tessie. Vi drack kaffe och käkade bullar och kakor och Björn berättade historier om saker han varit med om, som fick mig att bokstavligt talat gråta av skratt. Det var så skönt och befriande att kunna skratta så genuint. Så jag fick torka tårarna och sminket var såklart åt helvete. Men det bekom mig inte, för jag hade så kul!

Dagen igår, som började med ultraljudet och det fenomenala beskedet om flickan i magen, blev så stoslagen att faktiskt ingenting fick mig på dåligt humör. Inte ens kommentaren från M och mitt svar tillbaka. Jag satte mig tillbaka och frågade mig själv “Hur MÅR jag egentligen just NU” och svaret var detsamma som jag känner idag: lugn oc harmonisk. Faktiskt. Trots turbulens och allt. Och varje gång tankar börjar flimra för mina nätinnor och surra i mitt huvud, försöker jag bli medveten om vad jag egentligen tänker på och bestämmer mig för att tänka på någonting annat – något som får mig att må bra och känna kärlek istället. Och det är faktiskt inte så svårt för jag har så mycket att glädjas åt i mitt liv. Så ja, lugn och harmonisk.

Idag är den sista dagen på 2009. Vilket år, mina vänner.. vilket år.
Vilken berg & dal bana! Detta året har jag hunnit med så mycket. Jag har fått känna förälskelse och lycka och en smak av en idyll. Jag fick ett drömbröllop och fick alla alla mina närmsta omkring mig. Merparten av året har faktiskt varit omvälvd av lycka och kärlek och tragiken – faktiskt inte så mycket, om man jämför. Intensiv smärta och svek jovisst – men jag vill gärna se att jag fick mer kärlek än motsatsen. Av familj, vänner och barnen. Och jag hann med att skapa ett vackert flickebarn som växer inuti mig, jag fick drömmar uppfyllda. Och meningen med M – att han svepte förbi som hastigast i mitt liv, var för att detta barnet var ämnat MIG. Det var meningen med han. Jag tror nog allt det var förutbestämt. Att han och jag blev tillsammans den 6/6/9.. att vi gifte oss och skapade barnet den 9/9/9. Och detta barnet är speciellt och magiskt. Och mitt, Det var redan bestämt att hon skulle komma till och moder natur ordnade det såhär för mig. De kristna säger “The lord works in mysterious ways” och ja. Det gör hon.

Och ikväll ska jag och mina söner spendera kvällen med mormor och morfar. Familia. Det blir en god middag och jag ska försöka hålla pojkarna vakna till 12-slaget. Och det nya året ska jag välkomna med öppen famn med dem som kommer dela det med mig – min familj. Mina barn; alla tre! Åh, jag är så lycklig.. mina två perfekta söner och en perfekt liten FLICKA (Nej jag kan fortfarande knappt smälta det!!!!)

För det nya året, 2010, har jag storslagna planer. Till och börja med, det mest fantastiska en kvinna kan få göra: Föda.
Som de senaste åren har jag åstadkommit mycket och mitt liv kommer inte bli tråkigt – sanna mina ord. Jag tar inga steg bak – jag ska springa fram med allt jag förmår! Och jag är så tacksam, för allt jag haft, fått och uppelvt – för all kärlek och all sorg som bygger mig och helar mig.

Tack till var och en av ER som spenderat timmar med att följa mitt liv detta år 2009. För att ni delat min glädje och min sorg och för ert otroliga engagemang. För gåvor, kommentarer och varenda tanke ni skänkt mig. Jag är tacksam ER. Tack för att ni tog del av mitt 2009.

Tack till mina barn som påminner mig dagligen om den mest fenomenala kärleken en kvinna kan få uppelva, Tack till mina vänner och min familj för det otroliga stöd jag fått oavsett mina beslut eller vart livet vänt mig. Tack för att ni fanns vid min sida 2009.

Och tack för att ni alla följer med mig och mina barn in i 2010.

Gott nytt år, mina vänner.
Jag älskar Er!

Ultraljudet gick fenomenalt idag. Det var en omtumlande och underbar känsla och jag är så lycklig att mamma var där med mig. Ni som någonsin varit p ett första riktigt ultraljud vet vad jag menar med ren magi då man få se sitt ofödda barn för första gången  och verkligheten kickar in på riktigt. Ett barn. Livs levande. Som sparkar och hickar och suger på sina små fingrar.. Det blir verkigt då – för alla som befinner sig i rummet.

När vi satt i väntrummet kollade jag på tavlan vilka som jobbade idag. Inte för att jag trodde jag skulle känna någon men bara för att – den var ju där framför mig. Ett av namnet lät faktiskt familjärt. En stund senare kallades jag och mamma och jag gick ut och hälsade på sköterskan som stirrade på mig. “Jag känner igen dig” sa jag med detsamma och hon sa samma sak direkt. Hon undrade om jag har gått på spec tidigare (specialistmödravården). Och det har jag ju. För 4,5 år sedan senast när boetie låg i magen. Och innan dess med, när Phini låg i magen. De var så så små, mina söner och jag åkte till KK varannan dag för flödesmätningar och tillväxt, till spec. Och samma sköterska som jag tyckte bäst om då, mötte mig idag. Vi växlade några ord och ett lugn och en trygghet föll över mig och det var som om det vore igår vi träffades, vi var nästan som gamla vänner. Det kändes extra underbart. Jag berättade att jag fick ju två söner (vilket hon visste eftersom hon besökte mig på avdelningen efter förlossningen för att säga hej och hejdå och titta på barnet hon hållt fenomenal koll på i magen)  och nu gravid med ny man, men ensamstående. Förklarade som hastigast min situation men la inte ner nån större energi, det kändes inte väsentligt. “Jaha, då kommer tredje pojken nu” sa sköterskan. “Det återstår att se, det får ju DU informera mig om” svarade jag. Hon berättade att hon själv har tre söner och hur underbart det är och för min del spelade det faktiskt ingen större roll om det blir en sessa eller soldat.
Ja fick lägga mig ner och mackepären fördes över magen. och där såg vi bebben. Hon tog snabba mått på skallbenet och lår benet för att exakt fastställa graviditetens längd. “Hmm., har pappan ovalt huvudform?” undrade sköterskan för det är ganska uppenbart att jag inte har det. Skallbenet var ju inte runt utan mer ovalt.. inte som ett  O utan mer som ett 0, om ni förstår. Så det kan göra det svårt att exakt fastställa BF (beräknad förlossning). Enligt deras numera datum kommer jag att få bebisen 2010-06-07. Men jag blir itne förvånad om bebisen vill ut dagen innan, den 6/6.. för det vore väl magiskt, ni som känner till historien..?
Men med tanke på skallbenets form och mått som inte matchade lårbenets mått sätter de en marginal på en vecka innan och en vecka före. Så där nånstans fr jag vara beredd på att föda.
Hon surrade lite och visade bebisen och kom fram till nånstans mellan benen “åh navelsträngen ligger mitt mellan benen, jag som är så nyfiken” sa sköterskan. Hon kikade noga, puffade lite på bebisen tills det rörde sig och sen kom ett leende från sköterskan.. “jag vet vad det är….” sa hon. Jag bad henne att berätta för oss. Soldat eller sessa?

Och jag blev faktiskt chockad och förvånad.
”Det är en FLICKA” sa hon.

En flicka.. kan ni tro det. EN FLICKA!!!! Lyckan kom omedelbart och min mamma tjöt till där bredvid mig ”NÄ!? ÄR DET SANT?! EN FLICKA?!” och jag låg där och fick vända bort huvudet för jag fick tårar i ögonen av lycka. Det är sant, ja lipade av lycka.
Jag har två helt magnifika söner, två perfekta och vackra pojkar och nu välsignas vi med en liten flicka. Det är perfekt, det är mer än jag någonsin kunnat önska mig. Och de sekundrarna var så magiska. Så magiska, så perfekta. Hon kikade flera gånger och visade på skärmen men jag fattade nog inte vad som var vad men hon var säker.
En flicka..

En alien bild här ovan. Man ser henne framifrån med ögonhålorna och näsben och ett finger som hon stoppar in i munnen. Hon gjorde det hela tiden.

Min älskade dotter.
Du är älskad och efterlängtad.

M – din kommentar i min blogg känns väligt överflödig. Att du inte skäms. Du gick rakt förbi mig idag, med centimetrar – du hade all chans att ta dina frågor personligen men gick rakt förbi för att springa hem och sätta dig vid datorn och lämna en kommentar i en blogg på internet. Stående ovationer till dig. Vilken man. Förstår itne varför du lurkar omkring vid mitt jobb, det är inte första gången jag ser dig där. Borde du inte försöka undvika mig om du nu tycker så illa om mig? Eller jovisst, det finns säkert ärenden du har just där som man inte kan göra nån annanstans.. Sorry, my bad.

Efter 10 års bloggande vill jag nog påstå att jag har åtminstone lite hum om  vad man får och inte får lov att delge för uppgifter. Jag har referrerat dig som Martin i tidigare skede och M i senare vilket är lagligt. Jag har aldrig delgett dina personuppgifter. Fullkomligt lagligt att nämna dig vid en initial. Hur många tror du kan relaters till bokstaven “M”? Det kunde du ha vetat om du kollat upp fakta innan du öser ur dig kommentarer. Vidare är det fullt lagligt för mig att återberätta mitt liv. I synnerhet då min referens är till en initial. Dina skyddade uppgifter har ingenting med någonting att göra. Lagen att delge andra personers personuppgifter gäller ALLA. Vidare är du inte duktig på att bibehålla dina egna skyddade uppgifter då du finns på olika ställen på internet med ditt foto och ditt riktiga namn. Vilken idiot som helst kan hitta dig.  Och DU själv signerar din kommentar med ditt fulla namn. Smart. För en man med skyddade uppgifter, smart.  Och mina läsare som läser min blogg för att de inte har ett liv – som du? Du läser den tydligen och du kommenterade dessutom. Hur skiljer sig du från de andra då?
Tack för att du erkände hotet, publikt och offentligt. Det var nog det första du har erkänt frivilligt. Men du kanske förstår att det är svårt att neka med bevis. Vidare vet du inte vad jag kan ha sagt eller inte till någon polis för mig veterligen var du inte där. Mer om det förblir osagt i dagsläget.
Du ber mig sluta med vad? Din tjej kommenterade min blogg. Glöm inte det. Jag kontaktade inte henne – hon kontaktade mig – först med flera kommentarer i min blogg sen med ett telefonsamtal. Jag svarade helt sonika på hennes kommentar. Så du ber mig sluta med vad? Svara dig/er? Skriva vad jag känner och tycker och tänker? Vad hände med yttandefrihet? Och vad vore material under en pågånde utredning? Mina tankar och känslor, mina erfarenheter? Tack för upplysningen som var ny för mig.
Du skrev “samt en anmälan mot sekretess lagen då du publicerar en person med skyddad id” – Jag har ALDRIG publicerat en person någonsin. Åter igen. Jag har skrivit Martin och M. Vet du hur många Martin och Ms som kan pekas ut med de uppgifter jag har lämnat? Nej, och åter igen, du har inte skyddad identitet, lilla vän, du har skyddade uppgiter (en enorm skillnad) och det ENDA det är till för är att din adress inte kan lämnas ut. Punkt slut, där med basta. Gör dig inte viktigare än vad du är.
Vidare kan du ta dig en titt på vad SEKRETESSLAGEN egentligen är: http://sv.wikipedia.org/wiki/Sekretesslagen
Jag har inte delgett dina PERSONUPPGIFTER eller ens någonsin ditt fulla namn. Jag har inte skrivit under någonting som skulle säga att jag har sekretess/tystnadsplikt, Punkt slut. Ta reda på FAKTA först.
Så sluta upp med VAD? Du visste vad du gav dig in i när vi blev “tillsammans”. Du kände väl till mitt offentliga liv och min blogg. Sluta bry mig om dig och dina vänner? M, du HAR inga vänner. Du har människor du bedragit och ljugit för i min mening, och lullat in i ett väv av falskhet, tomma löften och lögner. Du har inga sanna vänner, för de känner inte dig. Det är min åsikt baserad på erfarenhet. Vidare bryr jag mig inte mycket om dina “vänner” eller din “flickvän”. Jag bryr mig inte ens om dig. Du gick över gränsen och du gjorde det med dunder. Du skriver att detta är mellan dig och mig – har du påpekat det för din “tjej” eller hon tror fortfarande det är oss “3” emellan eller kom ni bägge två på det efter att jag fått upprepa det ett antal gånger?

Och om jag fortsättningsvis vill skriva i min blogg vad JAG TYCKER och KÄNNER och TÄNKER om M – kommer jag göra det. Vet du vad – du behöver inte läsa om det stör dig så mycket. Din “tjej” behöver inte läsa. Ni är entledigade.

Du börjar tvivla på faderskapet på barnet jag bär eftersom “jag är som jag är” – har du kikat i din egen påse, M…? Du vet själv att du är full av BS. Jag blev befruktad i samband med vårt bröllop och du VET, med fakta och facit, att de dagarna befann jag mg med dig, endast dig och ingen annan mer än dig, precis som jag gjorde under hela vårt “förhållande” som du faktiskt vet. Det är DU som är den mindre pålitliga typen, inte jag. Det vet du själv också även om det måste vara svårt för dig att erkänna. Såvida det inte vad en knäckebrödssmula från lakanet som befruktade mig. Men självklart ska du få ett DNA test utfört, med GLÄDJE och självfallet står du för de kostnaderna det kan innebära. Och när de testresultaten kommer får du det svart på vitt och ännu ett bevis, ännu ett fakta att MITT ORD kan man ta med sig i graven. Ditt ord.. well. Go figure.

Och när du sen kommenterar i min blogg och fint hotar med att du kommer anmäla mig om jag skriver någonting om dig eller din “tjej” – stående ovationer igen. I rest my case.
Jag behöver ju faktiskt inte säga mer M. Du gjorde det själv. Grattis.

Du önskar mig ett bra fortsatt liv och hoppas jag blir lycklig.
Vet du vad M. Mitt liv kommer bli fenomenalt. Och jag är lyckligare nu när du är ute ur mitt liv och kan sabotera någon annans som frivilligt tillåter det.

Och mitt liv kommer bli underbart för vet du vad jag har..?
Jag har vår dotter i magen. Min dotters hjärta slår starkt under mitt eget hjärta och min kärlek till henne är enorm. För jag älskade mannen jag skapade henne med då och det kan jag aldrig ta ifrån henne. Hon ska få en fin uppväxt i en trygg miljö utan lögner och dålig moral och etik. Jag ska lära henne vikten av ÄRLIGHET och ett sunt leverne där man gör RÄTT för sig, precis samma uppfostran som mina söner får. Och du sa det till mig flera gånger att jag är en bra mamma och det var därför du ville ha barn med MIG. Bra val – för det var den enda sak du sagt som var sann. 
Och hon ska få en hel familj som älskar henne och hon kommer överrösas med kärlek och jag kommer gott kompensera den kärleken hennes far inte känner för henne. Och jag kommer ge henne det intresset som hennes far inte ger henne. Och vi kommer klara oss fenomenalt och perfekt. Utan dig.

Detta var det sista sagt. Din “tjej” fick sagt sitt – jag svarade.
Du fick sagt ditt – jag har nu svarat.
Vill du inte veta vad jag skriver – läs inte. Kommentera inte.
Du har redan ditt på det torra, njut av din “one and only” din själsfrände som du klickade med direkt, din sanna kärlek. Hon älskar ju dig så mycket och ta tillvara på det för guds skull, för ingen annan kommer kunna älska dig.

Det var mitt sista ord till dig.
Vill du mig något – kontakta min advokat.

Case closed.

Alla andra kommenterar friskt och jag antar att jag får göra detsamma eftersom det är min blogg. Min kommentar blev för lång så jag valde att göra ett inlägg av det hela. Grattis, är är dina 15 minutrar, Merlyn. Även om det mesta jag hade velat sagt redan finns skrivet i kommentarerna i inlägget innan.
Min Blogg, M & M. Min blogg; min dagbok. Min dagbok jag fört på internet i tio års tid där jag ventilerar mitt vardagsliv, mina tankar och mina känslor och återberättar mitt liv så öppet och ärligt jag kan, just hur jag mår och tänker just den stunden. Det är min dagbok, ni kommenterar. En liten notis bara..

Detta svaret är till dig Merlyn. För inte ett enda av de orden du skrev kommer från M.

För det första så förstår jag inte varför du känner att jag bör ha en förklaring Merlyn. Jag känner inte dig, och har inget med dig att göra. Jag vet vad du heter och att du är min makes nuvarande sängpartner, thats all I know och mer än så behöver jag inte veta. Jag är faktiskt inte intresserad även om du tolkade mitt inlägg som sådant där jag nyttjade mina två erfarenheter av “män” som exempel, både W & M. Undrar om W’s nuvarande också ska kommentera och förklara? M och JAG har med varandra att göra och kommer ha att göra med varandra tills vi dör eftersom vi kommer ha barn tillsammans. Vi kommer alltid att vara en del av varandra i detta barnet. Om någon ska ge mig en förklaring så är det HAN, bara han och ingen annan mer än han – inte du och inte “ni”.  Och det kommer ALDRIG hända att han ska förklara någonting för han har till dags dato aldrig tagit ansvar för sina handlingar utan är en konflikträdd kille/pojke. Alla samtal och sms där jag försökt nå honom, i all välmening och med trevlig ton som han fullständigt ignorerat, fram till en viss punkt. Du ser det inte ännu, men du kommer märka det.

Ja det finns två sidor av varje historia. Min och M’s. Och den sidan han ger dig är samma han matade mig med på en silversked och den kallas lögn och förnekelse. Klart som fan att han förnekar att han stulit mina och barnens sparpengar, trodde du verkligen han skulle eränna det för sin nya tjej som han kämpar att behålla (även om du i dagsläget verkar ganska lättövertalad)? Skulle han erkänna alla felsteg mot mig om han vill framstå i god dager? Skulle han erkänna att han är en patologisk lögnare? Och om han nu är en sådan omtänksam, kärleksfull och respektgivande man som du ser i honom, skulle du acceptera ett sådant beteende och sådana personlighets drag i mannen-i-ditt-liv? I så fall förtjänar ni varandra. I och för sig, ni inledde ert förhållande med lögner om hans äktenskap och barn och avsett hans förklaring till varför så svalde du det och förlät honom en lögn. Du baserar din kunskap och yttrar dig om en människa du har känt i någon enstaka vecka i ett rosenskimrande nyförälskat tillstånd. Du har läst min version och hört hans. Hans beteende gentemot mig: antingen tror du mig (och han mot förmodan erkänt det och står för det inför dig vilket inte verkar sannolikt) och tycker att det är okej och anser det var en god mans handlingar. Eller så förnekar han det och ljuger och du tror på det.

Och att M och jag kommer kunna lösa någonting med barnet jag bär verkar även det osannolikt då han, som nämnt tidigare, är konflikträdd och väljer att fly än illa fäkta. Och han har själv sagt att han inte är intresserad och efter ett mordhot på mig och mina barn känns det mindre lockande att han ska få ha någonting med oss att göra. Det hoppas jag att du är smart nog att förstå? För du känner såklart till mordhotet? Och att påstå till dig (som du gick på) att han inte trodde sig vara far till barnet är rent ut sagt befängt. Lägg ihop ett och ett. Så blev det tre. Vidare tycker jag att du går lite för hårt fram att påstå att du kommer vara inblandad i mitt barns liv i sådana fall – kan man uttala sig om det efter ett par veckors förhållande? Jag förstår att det känns så underbart nu för dig, det gjorde det för mig med i början (han har den charmen) men att påstå att man har ett stabilt och stadigvarande långvarigt förhållande som definitivt kommer stå fast ett halvår senare, är lite att ta i, enligt min mening. Och som du själv sa, du har dina småbarnsår bakom dig och trivs med ditt fria liv, så varför beblanda sig med en man som ska bli pappa till en nyfödd i så fall?

Och självklart är det tvärtom ekonomiskt hemma hos er nu, eftersom M, då han levde med mig, hade inget nämnvärt jobb och inga pengar. De pengar han var berättigad till då blev utbetalt nu i december, i stora femsiffriga belopp, om vardera två utbetalningar och ännu en väntande. Nu har han pengar. Nu har han förhoppningsvis lärt sig den läxan hos mig, att man betalar för sig. Jag gav honom beloppet han  var skyldig mig efter vårt gemensamma beslut om delade kostnader som han valde att inte betala utan ljög och sa att han inte hade fått sin lön, vilket han hade. Men det känner du säkert till.

Och ja, självklart skrev jag om M som en gud. Det var han ju, i början. Han gav mig precis det jag behövde och ville ha. Kärlek och respekt, ömhet och omtanke. Det känner du till, det får ju du också. Det var det han gjorde bakom ryggen som sved. Det var lögnerna som sved.
Och du har helt FEL i att han blev ett avskum när ni blev tillsammans så innan du uttalar dig om det kan du läsa igenom och kolla datum på de inläggen redan i OKTOBER då jag skrev vilket kräk han var.
Den 22/10 – http://missmaddis.com/2009/10/22/jag-kastade-ut-dickhead-2/
Den 12/12 – http://missmaddis.com/2009/12/12/110/
Då var han ett avskum, och inte tillsammans med dig, som jag förstått det.

Och till din kännedom, har han påstått sig vara singel längre än vad som är sant. När han drog på torsdagen den 10 december, var vi tillsammans. Han skrev han älskade mig, vill vara tillsammans med mig och vi hade inte hörts av överhuvudtaget och inte gjort slut när han blev tillsammans med dig. Så nej, han var varken skild eller singel när ni två blev tillsammans. Även om han sagt till andra under förmodligen hela december och november att han varit singel, men han har varit tillsammans med mig, bott med mig (i omgångar), älskat med mig, grälat med mig.

Merlyn, du skrev: “Den Martin jag känner är den du beskriver som helt underbar, mjuk, fin och full med respekt, både till mig själv och min familj..” – ja det var samma M som jag lärde känna i början. Hade vi haft denna diskussionen när han och jag barra varit tillsammans nån vecka hade jag hållt med dig. Men nu har han behandlat mig så illa på så många olika sätt och jag känner en sida av honom du inte har sett och som han kämpar med att inte visa dig. Om han hade behandlat dig likadant som han behandlat mig hade du suttit i mina skor och förmodligen sett honom ur ett annat ljus, inte sant. Men eftersom du känner till hela historien och verkar vara okay med det så har vi en väldigt olik syn på människor, värderingar och moral.
Antingen det, eller så litar du på hans lögner och DET förebrår jag dig inte för. Du är nyförälskad och han är fantastisk på att ljuga (dålig kombination), även om jag kom på honom fortare än de flesta.

Att anklaga mig för att ha kontaktat dig via en påhittad facebook-sida är befängt och jag måste utgå från att det är M’s påhitt. Jag hoppas att du, som jag, har bevis innan du anklagar någon? Jag har ingen anledning att vare sig spionera på dig eller kontakta dig, jag har ingenting med dig att göra. Känns som om jag sagt det ett par gånger nu. Det finns inget “oss 3 emellan” – har aldrig funnits och kommer aldrig finnas. Det finns MIG och M emellan. That’s it.

Och eftersom du (och påstått M) har frågor som surrar i ert huvud, låt mig belysa för ER sinnesro, eftersom ni inte läst tillräckligt i min blogg för att förstå.

Ni/du förstår inte hur man kan lägga ut hela sitt liv inklusive foton, på sin make/fadern till barnet, som man tycker sååååååååå illa om, på något man inte vill ha, för du hade ju raderat allt som haft med honom att göra.
Jag har alltid skrivit min blogg as-we-go. När vi träffades, skrev jag det. När vi gifte oss, skrev jag det. Vad som än hände delade jag med mig och la ut bilder, som jag alltid gjort och jag ser ingen anledning att radera honom ur min blogg eller klippa ut hans ansikte ur foton och plocka bort bilder. Jag är inte 14 längre Merlyn. Han har varit en del av mitt liv och det försvinner inte för att jag skulle plocka bort inlägg eller bilder. De senaste bilderna jag tagit på honom (mellan oktober och december) har jag inte lagt ut. Bilderna från vampyrkalaset när han var här den 5 december la jag inte ut, och inte bilderna jag tog på honom och pojkarna dagarna innan han packade heller. När han påstod sig vara singel i offentlighetens ögon.

Och du förstår inte (om) det nu var så att han stulit barnens pengar, varför fan vilja ha honom tillbaka?
Det ska jag förklara för dig.

Och för mig, är det betydligt lättare att “överse” och att förlåta. Jag kan överse mer än ni anar och förlåta mer än ni tror – för heligheten av familj, för det fenomenala att älska. Det är inte lika lätt för alla och jag kan ha svårt att acceptera det. För mig står enheten av  familj före allt annat. ALLT ANNAT. I min värld är det barnen först. Så jag kan förlåta honom för det onda han gjort mig, för min kärlek till honom har inte dött ändå. Det ska ett helvete till innan jag bara slutar älska. Särskilt som en del av honom växer i min kropp och jag påminns dagligen om det. Om honom.

Det skrev jag i det inlägget då jag var redo och mogen nog att erkänna mina egna fel och brister och stå för MIN del i det hela, i ett inlägg då jag trodde hans ilska och hur han ignorerade mig och ångrade sig om barnet plötsligt handlade om blogginläggen som jag skev om honom men det var ju inte det, Merlyn. Det var du. Så fort han blev tillsammans med dig vände han oss ryggen för gott. Även om han påstår annat till dig, så är det så. Innan han träffade dig har han bönat och bett att få komma hem, att få vara med oss, bedyrat sin kärlek till mig och pojkarna och vårt ofödda barn. Jag har kvar ett långt mail som påvisar det där han bönar och ber och för första gången efter jag bett om det, erkände sina lögner. En del av dem i alla fall. Men i samma sekund som han blev tillsamman med dig och det var “säkrat” så vände han oss ryggen och det tog honom en sekund att spotta på sitt eget barn.
Men min del av det hela jag outade, är i dagsläget så genomskinligt efter att han gick över gränsen och hotar mig OCH mina oskyldiga små barn, till livet.

Hoppas du fick svar på dina frågor som du inte kunde förstå. du avslutade din sista kommentar med “för som sagt, detta är något mella oss 3 och fan inte hela världen…” – du har så fel, kära du. Det finns inget oss 3. Det finns han och jag. Och hela världen får veta det jag tycker de ska få veta. Så har det alltid varit och kommer stadigvarande se ut så tills dagen jag inte vill så mer.  Om du nu ansåg det inte vara allas affärer skulle du hållt dig borta från min blogg. Den är inte privar. Du kunde valt att maila mig personligen, men du tog det offentligt så jag gör likadant.
Passa på att njuta av hans varma famn, hans händiga sätt och hur han är behjälplig i hemmet och överse med hans lögner och bedrag. För den M du ser efter ett par veckor, är samma M jag såg de första veckorna. Och om du är en stark och smart kvinna och har den erfarenheten som du påstår, kommer du också snart se hans rätta jag. Han har redan proppat dig full med lögner.

Du har sagt ditt, jag förstår FORTFARANDE inte varför du ringde till mig och ville at jag ska bevisa att han och jag är gifta/ligger i skilsmässa och ifrågasätta vår graviditet. Har jag med det att göra, att du ville reda ut hans lögner? Nej.  Sköt du ditt, så sköter jag mitt.

Jag önskar DIG all lycka till..
Sanna mina ord, du behöver det mer än mig..

Läs gärna de andra kommentarerna rörande detta:
http://missmaddis.com/2009/12/29/tell-me-girl-did-you-feel-special-too/#comments

Bland annat denna kommentaren:

x Says:
December 29th, 2009 at 10:08 pm

Martin HAR gjort det förr!! Jag vet inte om du minns Maddis, men min väninna “x” mailade dig, nån gång i maj tror jag det var, när jag insåg att det var DEN Martin du träffat. Där berättade hon om sitt förhållande med honom och vad han hade hittat på då (x antal år sedan nu). Sexsamtal för tusentals kronor som han fortfarande är skyldig, flyttade in snabbt, bodde gratis hos henne, lovade att skaffa jobb, skumma polare mm. Vi blev alla lurade av honom i början, han var ju så perfekt för henne, och vilken schysst kille! Sanningen visade sig ju vara en annan, och när hon försökte konfrontera så försvann han. Upphörde att existera typ.

Jag vet att mina ord inte är någon tröst alls och kanske borde även jag ha sagt något tidigare, men jag ville samtidigt tro att människor kan förändras med åren.
Jag tycker inte du ska behöva försvara dig för att du blev kär i fel kille, som sagt, det är fler som har blivit lurade av honom. Man styr inte sina känslor, tyvärr.
Jag hoppas du använder all din jävlaranamma för att gå vidare i livet utan honom nu.
Kram!
x

Case closed.

Jag kan undra emellanåt, om det är systematiskt. Om det var planerat, eller om det bara funkade så pass bra den första gången, just i början, vilket är anledningen till att de upprepar exakt samma mönster. Vissa män är inte så värst… kreativa. Jag minns att jag bad M flera gånger att inte kalla mig “trollis” – för det kallade han ju sitt ex. Så han fick komma på nya gulliga nicknames (bland annat hottentott) till mig och jag är nog ganska säker på att jag var inte den första han kallat det och definitivt inte den sista heller.
Jag har både sett och upplevt samma beteende förr och det är lite skrämmande hur vissa killar kan ha så lätt för att nästla in sig. Att bedra sig in i en kvinnas liv, och snärja henne med en charmerande romantisk lögn. Åh som vi älskar det. Som vi älskar den uppmärksamheten vi får, blommorna och alla de ljuva kärleksorden som vi längtat efter och hoppats på. Vi romantiska kvinnor som bara vill ha någon att älska och som avgudar oss tillbaka.. som säger det där magiska “Jag har aldrig känt såhär förut..” och “jag älskar dig, jag svär jag kommer alltid vara trogen”.
Och vi tror på det. Varför? För att vi vill. Inte för att det är sant, utan för att vi vill så gärna tro det. Vi vill ha drömmen.

Och sen ser man ett mönster. Jag såg det ganska omedelbart med Dickhead #1 och faktiskt även med Dickhead #2. Hur de tar det som var bra och det som funkade med sitt ex (mig) och överför det till en ny kvinna.
DH1 (aka W) skulle plötsligt med detsamma öppna studio tillsammans med nya tjejen, som hade varit vår gemensamma dröm, han skulle plötsligt utbilda henne till piercare, som ju är mitt yrke, hon skulle vara mamma till hans barn osv. Alla våra drömmar, det som vi hade, gav han till henne. Samma, samma.
Och DH2 (aka M) gjorde samma sak. Nästlade in sig fort som fan, blev tillsammans på två röda och (förmodligen i stortsett bor hos henne efter en snyft historia om att han inte har nånstans att bo) friade omedelbums när man knappt varit tillsammans nån vecka. Jag skämtade om ett bröllop den 9/9/9 och han slog slag i saken genom att fria till mig 3 gånger, både med blommor och ring och ner på knä och hela kittet. “Jag har aldrig gått ner på knä för någon.. men någonting hos dig…”. Så lät det. Och “Vi hör ihop”. Och nyckeln till hans handklovor som han gav mig att bära i ett halsband. Han upprepar historien, han med. Så speciell var jag – så speciell är hans nya. Jag kan bara spekulera i vilket halsband hon kan tänks bära just nu? För det är så de gör, det är så det går till.
Huruvida jag var den första och som han upprepar vet jag inte. Han kanske tyckte att det vi hade faktiskt var speciellt och vill uppleva det igen med sin nya tjej? What’s next, ska han föreslå att de skaffar barn tillsammans?
Men then again, det kanske bara är jag som inte nöjer mig med att vara ett andrahandsval för att det inte funkade för honom tidigare? Jag kanske är löjlig som faktiskt vill vara min mans “the one and only” och uppelva nya saker tillsammans, få något han inte redan gett andra kvinnor. Det kanske inte är en big deal för andra kvinnor men för mig.. well.
Han kanske har kört samma historia innan? Vem vet. Skulle inte förvåna mig alls.. För några av hans vänner vet men de tiger som muren. De säger ingenting. Men de vet mer än vad de vill få det att framstå. De kallar det nog ett brödraskap, jag kallar det höjden av falskhet att inte kunna stå för god moral utan sitter och håller god min och ljuger i takt med sin kompis. Jag vet.

Min fråga här är enkel.
Är det ett systematiskt och planerat  beteende eller “råkar” det bara bli såhär?

För jo vi har hört talas om sol och vårare (Sol-och-vårande, informellt uttryck för en typ av lurendrejeri där förövaren låter sig och offret ingå i en kärleksrelation, med baktanken att ta pengar eller andra saker av värde.) – men det finns nog män som gör exakt samma sak utan att försöka svindla till sig pengar, utan kanske mat och husrum och ett enkelt leverne där man inte behöver försörja varken sig själv eller någon annan. Det enda M kom undan med här var månaders gratis husrum och mat som han inte velat betala för och de ca 500 kronor han stal ur mina och barnens sparbössa.. Han blev inte rik direkt. Men om man räknar ut alla år av underhåll han kommer betala framöver så är vi nog ganska kvitt, eller hur.

Vi kvinnor som sitter här efteråt känner oss både lurade och dumma. Att vi gick på den lätta! Men jag vill inte kalla mig lättlurad. Jag är en förbannat smart kvinna, som råkade tappa garden och tillät mig själv. Jag råkade bli kär i helt fel karl. Och jag önskar att någon hade varnat mig – för det fanns de som visste mer än mig men valde att hålla käften. I efterhand får man höra “Ja jag visste att han ljuger som fan och att han ljög för det men ville du skulle upptäcka det själv”. Smart. Schysst. Ge mig inte valalternativ. Låt mig förblindas helt. Tänk inte på att att jag har barn som jag kanske inte velat utsätta för en risk, Som du kunde styrt undan bara genom att tala om det du vet. Din dumme kossa.

Det var dagens tanke som jag inte hinner utveckla mer än så.
Jobb kallar.

Vilken fullspäckad dag jag hade igår. Tänk vad mycket jag hann med. Allt ifrån alla mina ärenden på morgonen som var både intressanta och nödvändiga, till mina fullspäckade timmar på jobb med en fullbokad och överbokad studio och en fenomenal kassa. Åh jag gillar sånt ös på jobb, när kunderna står och väntar och att få pierca på löpande band. Jag hade inte tid att tänka på mycket annat just där och då och det är så jag föredrar det.
Pappa kom in och mötte upp mig och vi åkte hem tillsammans och hemma väntade 3 semlor han hade köpt till mig och pojkarna. Min pappa är bäst! 
Min telefon var lugn och någonting säger mig att den kommer att vara det ett tag framöver, om man bortser från vänner jag smsar varje dag. Skönt värre och peace of mind så att jag kan fokusera på mitt liv och mina älskade barn och inte låta mig avledas. Nu satte jag punkt för det – en gång för alla.

Andie som skriver http://upinmytree.wordpress.com/ mailade mig och berättade om en julklapp hon fick av sin man, som kanske var missmaddis-inspirerad och hon var glad att få boken “The Secret”. Och när hon skrev det kom jag på att det vore ju bra om jag själv kanske öppnar den boken igen. Allt gick så bra när jag tog mig an boken så jag kan ju behöva en genomgång igen. Så jag ar börjat läsa The Secret än en gång och bli duktigare med min Book of gratitude. Vilka fenomenala gåvor.. Nu förändrar vi igen! Är det nån som kan, så är det nog fan jag.

Och i morgon är det dags för ultraljudet. Det ska bli så spännande. Och faktiskt, som läget ser ut just nu är jag tacksam att M inte kommer. Där har vi ett ärrat ansikte jag aldrig vill se mer. Jag ser fram emot att ha med min mamma, som faktiskt är överlycklig över detta barnet och som har en längtan, nästan så stark som jag. Och mamma som tar hand om mina två söner varje dag och gör det gladeligen med kärlek till brädden och omtanke, utan att be om någonting i gengäld – hon förtjänar att få följa med – hon förtjänar att få vara delaktig i sitt barnbarn och jag kan i dagsläget inte tänka mig någon annan som kommer verkligen KÄNNA samma lycka som jag. För fuck fairytales, pappan i fråga känner ingen lycka över sitt första barn, även om han planerade det själv. Skitfarsa, redan innan barnet är fött.
I detta fallet är det inte en mamma och en pappa, i detta fallet är det en mamma och en mormor och det är ju bättre än så mycket annat. När det sen blir dags för förlossning kommer M inte vara med. Inte för att han överhuvudtaget skulle vilja ens, men han är inte välkommen längre, att få delta. Han kan få betala underhåll i minst 18 år – det kommer bli hans del av det hela, som det ser ut. Resten fixar denna morsan, som alltid annars. Så jag får vara tacksam för hans uppenbara ogillande och noll intresse, jag slipper i alla fall tvister om vårdnad och umgängesrätt!
Min mamma däremot – kommer finnas vid min sida oavsett vad. Det är ju det FAMILJ gör. Är det något jag lärt mig under mina 30 år i livet är det just det – vad det innebär att vara en familj, i alla dess olika konstellationer. Och jag kan inget annat än tycka så förbannat synd om de som aldrig känt den glädjen, lyckan och kärleken av att ha en egen familj – och de idioter som har/hade eller fick en storslagen chans till en familj men spottade på den och kastade bort det. För ingenting kommer före, ingenting är viktigare. 

Vissa saker kommer jag aldrig någonsin kunna förstå och en av de är hur man är kapabel att vända ryggen sitt kött och blod och sin familj. Alla de gånger mina föräldrar seperarade under min uppväxt tog min pappa sitt ansvar. Inte för att han tvunget måste, utan för att han VILLE. Han ville ha sina barn, rakt av, upp och ner, no questions. Min pappa har aldrig vänt ryggen sin familj – så är en riktig pappa. Kanske därför jag har svårt att förstå de pappor som gör motsatsen och tar den lätta vägen ut och drar. För det är ju det lätta sättet – det fega sättet. En riktig man tar sitt ansvar. De gör inte som M – aka Dickhead (numera ett fulländat förtjänt alias) #2.

Och med det sagt och med ett leende på läpparna ska jag nu göra mig iordning för min dag och lägga skuggan på ögonlocken och kinderna, glans på läpparna, räta på ryggen och gå stolt och beväpna mig med skönhet och intelligens och ta mig an en ny, helt underbar dag!

Goodmorning älskade <3

Åh förresten, du vet väl att du kan prenumerera på bloggen och få ett mail varje gång jag uppdaterat? Det tycker jag låter bekvämt. Klicka här för att prenumerera.

Det görs inte musik idag som de gjorde förr..

You can stand me up at the gates of hell
But I won’t back down
No I’ll stand my ground, won’t be turned around
And I’ll keep this world from draggin me down
gonna stand my ground
… and I won’t back down

Hey baby, there ain’t no easy way out
hey I will stand my ground
and I won’t back down
Well I know what’s right, I got just one life
in a world that keeps on pushin me around
but I’ll stand my ground
…and I won’t back down.

Inget slår att vakna en måndag morgon när man egentligen har sovmorgon, av mobilens envisa burrande och tre meddelande på röstbrevlådan med mordhot riktade åt mig och mina barn. Tydligen är jag en hora, en fitta och jag ska dö. Godmorgon själv..  Så efter tappra försök att somna om igen ringer telefonen igen och när jag svarar på mobilnumret, läggs luren på i örat på mig. Tydligen är det roligare att lämna mordhot på en röstbrevlåda än direkt till personen i fråga?

Sen ringer telefonen igen och det var inte samma person och inte den personen jag väntade mig. Jag slapp i alla fall bli mordhotad igen. Saker och ting ska redas ut, sas det och jag sitter mest som ett frågetecken. Vad ska redas ut.. jag vet ju hur saker och ting ligger till? Jag har inget att reda ut – men det verkar som om någon annan ville veta ett och två. Och hur det blev tre.
Egentligen har jag ingen skyldighet att bevisa någonting för någon annan, än mindre en främling som inte har med mitt liv att göra, men jag gör det ändå. Jag har ju inget att dölja.
Och utan att säga för mycket…

Idag ska jag jobba, efter att jag hunnit med mina vardagsbestyr med barnen, banken och allt vad de heter. Att hinna shoppa på mellandagsrea vore för mycket begärt. Idag är det måndag, en helt nya vecka. Och den började med mordhot. Godmorgon!

Sådär, nu är julen ganska överstökad och vi har mellandagarna kvar fram tills nyår och sen börjar vi om från början igen. Och nyårsafton brukar vara speciellt för mig, jag lyckas alltid vända mitt liv och mina nuvarande/dåvarande situationer just med nya år, nya tag. Och jag har planer inför mitt 2010 – och de ska bli spektakulära!
Jag tänkte förmodligen inte sitta hemma på nyår. Mina pojkar har svårt att hålla sig vakna till tolvslaget och om man skulle väcka dem brukar de vara odrägliga. Så jag tänker förmodligen låta de övernatta hos mormor & morfar och bege mig ut på äventyr med vänner. Vi kan fira in det nya året med dunder och brak, vi brukar lyckas rätt bra med det.

Julafton var helt perfekt. Pojkarna var snälla och Laaiti hade feber en sväng och somnade. Tills alvedonen kickade in och han fick förnyad energi tills tomten kom. Björn ordnade tomten iår och Phini spekulerade en del om det på kvällen, om varför tomten hade fyra öron.. men jag lyckades nog bortförklara det.

De senaste kvällarna har vi haft det så enormt mysigt här hemma. Mina pojkar har varit ovanligt snälla och mysiga och vi har sett filmer tillsammans, ätit gott och kommit så bra överens. Det känns som om vi nått en ny fas här hemma och jag älskar det..!! De blir lugnare och finare, mer kärleksfulla och omtänksamma och de har till och med låtit mig få sova ut på morgnarna.

I morgon jobbar jag och barnen är hos mormor. På onsdag är det dags för ultraljudet och jag LÄNGTAR!! Jag frågade min pappa om han har lust att passa pojkarna i nån timme så att jag kan låna med mig mamma och han sa att det var inga problem. Pappa har inte passat de själv innan men det kommer nog gå bra. För jag vill ju inte gå ensam utan dela min glädje med någon och eftersom M (barnets pappa) inte är intresserad tar jag med min mamma, som är mer än intresserad av sitt kött & blod.
Och jag hoppas de kan se om jag bär min tredje son eller min första dotter.. <3

Idag är det julafton, idag låter jag allt annat bero.
Idag är det julafton, idag får allt annat vara.

Idag spiller jag inga tårar för någon.
Idag är jag inte besviken eller arg eller ledsen.

Idag är det julafton och mina barn och jag önskar er alla en magiskt ljuvlig afton.

GOD JUL

önskar Maddi, Phini & Laaiti