Åh, vad jag blev kär! Vid första ögonkastet, sen var jag fast.
Av nån anledning, ni vet när man strösurfar lite, så hamnade jag på Hundstallets hemsida.
Dessa underbara små valpar hittade jag på Hundstallets hemsida och jag är upp över öronen förälskad. Om valparna kan man bland annat läsa följande:
Ålder: Födda 2010-12-07 / 2010-12-16
Ras: Amstaffblandning
Kön: 5 hanar och 4 tikar
Storlek: Växer så det knakar. I vuxen ålder 45-55cm
Vikt: Stannar troligen runt 22-28kg.
Kan bo med barn: Ja
Kan bo med katt: Ja
Kan bo med andra hundar: Ja
Temperament: Glada, nyfikna och framåt.
Vi söker: Till dessa pigga och spralliga valpar söker vi trygga och långvariga hem. Vi ser gärna att valparna kommer till aktiva hem med tidigare hundvana eftersom de kommer att växa upp och bli livliga och energifyllda hundar som vill jobba både fysiskt och psykiskt.
Det är en fenomenal (och seriös) organisation som omplacerar hundar som antingen blivit vanvårdade eller övergivna av sina ägare (skottpengar), eller annat.
Jag har alltid varit väldigt djurkär, även om jag föredragsvis är en kattmänniska. Men jag tycker om hundar med, även om jag ibland kan tycka att jag är för LAT för att orka gå ut med en hund flera gånger om dagen, i ur & skur. Men en hund skulle ju faktiskt tvinga ut mig dagligen och ge mig välbehövlig motion.
Vi hade ju hund när jag växte upp. Schäfrar, som är pappas favorit. Först hade vi en schäfer som hette “Argo” senare fick vi en som hette “King”.
Jag och min första make Andréas tog en omplaceringshund, Simba, som var en enorm rottweiler. Vid vår skilsmässa tog Andréas med sig hunden.
Med min andre make Wayne hade vi en Staffordshire, Ozzy, som också var en omplaceringshund, som återlämnades vid seperation.
Av någon anledning så är det sådana hundar som alltid legat mig varmt om hjärtat. Hundarna som allmänheten oftast inte tycker om, som de är rädda för, som de har så många fördomar emot – rottweiler, staffar, pitbulls osv.
och när jag satt och tittade igenom Hundstallets hemsida idag blev jag helt och hållet head-over-heels förälskad i deras armstaffmix-valpar. Ååh, de är så bedårande och exakt en sådan hund jag kan tänka mig.
Och sen jag då bilderna och har gått igneom deras hemsida så har hjärnan gått på högvarv. Ska jag? Men framförallt KAN jag? För VILL, det vill jag. Men det är mer än viljan som ska till när man skaffar djur. Det ska övervägas noga.
Nackdelar:
Jag är lat – orkar jag gå ut med en hund flera gånger om dagen i ur & skur? Det FÅR jag göra. Jag har tre små barn. Tycker en valp/hund att det är jobbigt? Blir det stressigt för hunden?
Fördelar:
Jag blir illa tungen att gå ut och få motion. Året om. 365 dagar om året. Jag får sällskap när barnen sover. Vi har ofantligt mycket uppmärksamhet och kärlek att ge en hunden och jag tycker det är så himla kul att träna en hund.
Och jag känner lite så, att om jag ska ta en hund så får det bli via just en sådan här organisation, där hundar omplaceras. För att ge de en andra chans, en bättre chans. För jag & min familj har så mycket att ge.
Ensamstående med 3 barn, en katt.. och en hund?
Låter idén helt befängd tycker ni?
missmaddis liv 
4 Comments 
