missmaddis

Det har varit en ganska jobbig helg. Jag sa till Magnus att de inte behövde komma om han inte ville för att jag skulle ändå vara tråkigt sällskap men han ville komma ändå. Han skrev “Okej, men annars kan vi komma bort om du vill ha hjälp med vad som.. Det gör jag gärna! Så kan du vila dig!”
Så de kom. Älskade han.
Jag har haft feber av och till sedan fredags. Jag brukar, som min mamma, ligga på 36 i normaltemp så när jag har legat på runt 37.7 känner jag mig halvdöd. Jag har frusit och svettats om vartannat och känns mig sjuk. Vilat mycket och somnat av och an. Magnus har gjort det mesta här hemma. Och tjatat på mig att åka in.
Igår åkte vi till akuten. Vid inskrivningen tog sköterskan blodtryck, syremättnad och temp. Tempen låg på 37.3 och allt annat såg bra ut. Hon tittade ner i sina papper när hon mumlade “Ni kommer få vänta jääääätelänge”.
Hon räknade inte min temp som feber för att deras gräns går på 38. Hon tyckte inte heller mitt oläkta sår som varar såg så farligt ut heller.
Hon sa att de hade jättemycket att göra och jag kunde räkna med i alla fall 8 timmar.
Det tyckte inte jag var värt det. Jag fick känslan av att hon tyckte vi skulle åka hem och jag tyckte detsamma. 8h för något som inte är livshotande. Vi åkte hem.
Jag låg i soffan hela dagen och Magnus fixade frukost och såg efter flickorna (pojkarna var ute) innan vi lämnade dem till mina föräldrar för akuten. Sen hemma städade han undan, in och ur diskmaskinen, tömde soporna, och hjälpte min pappa i trädgården. Han vill verkligen ta hand om mig.
Han körde iväg och hämtade hem pizza till middag och det var sjukt underbart att slippa tänka på nått igår. Tack för att du finns Magnus..

I skrivande stund väntar jag på att vårdcentralen ska ringa upp mig. Jag hade svårt att komma fram prick kl 8 när de öppnar. Slutligen kom jag iaf fram till deras växel 8:07 och då hade de “ovanligt långa köer”. Lämnade nummer så de ringer upp.

Tänkte ta allt på en gång idag. Be de ta en snabbsänka. Diskutera mina magsmärtor och diskutera mina värdelösa händer som bara blir sämre.

Det är mitt läge..