Dagsarkiv: 12 juni, 2014


Keeron har numera officellt en PAPPA! 1

– Mamma, Ludde är här! jublade Kaeli när vi kom hem igår.
– Ludde..? Du menar Lollo? svarade jag.
Det är inte det att hon inte kan uttala Lollo. Inte så att hon har hörselproblem heller – det är faktiskt så enkelt som att hon mest skiter i vad man säger till henne. Hon tycks ha utvecklat samma underbara förmåga som sin mor (läs: undertecknad) att selektivt lyssna på andra människor och tolka det lite fritt som hon själv behagar.
Lollos yngsta dotter fick också ett hittepånamn.

Men visst var det väl så, att Lollo var här – min vän Louise. Louise och jag har varit vänner i många år. Långt innan vi blev mammor. Hon står mig väldigt nära och är en sådan vän som man inte MÅSTE prata med bara-för-att och ses när vi gör det och trivs med det och när vi ses är det som om vi senast sågs igår, förutom att våra barn blir större (men av någon bisarr magisk anledning förändras naturligtvis inte vi, vi förblir unga och vackra).
Vi kallar varandra syster. Hon är systern jag aldrig fick.

Naturligtvis ville hon träffa sin nya systerson. Det var med ett stort mjukt leende på läpparna hon satt med honom i famnen och gnydde mest om hur liten han är. Och som den mamman hon är blir man lätt en aning bebissugen när man sitter där med en nyfödd – det måste vara biologiskt. I synnerhet då man redan fått barn själv och har lätt att relatera till de känslorna en nyfödd kan bringa.
Så med våra 5 barn och hennes 2 var det full rulle här hemma med barnaskratt och bebisgny i en blandad kompott med kladdiga fingrar och fläckar på mammors kläder och en Magnus som sprang efter Lollos yngsta (Saga, 13 månader) som naturligtvis upptäckt att man kan pilla på ALLT man når och hälla ut diverse vätskor och kladda morotskaka lite varstans. Vi mammor var lite mer lugna – Magnus hade full koll!

Innan det besöket hade vi haft Keerons nya barnsköterska från BVC på hembesök. De har aldrig gjort hembesök hos mig tidigare men som jag förstod det så är nästintill obligatoriskt nu. Ja inte så att de kan tvinga sig på nyblivna föräldrar men det är tydligen så det ska gå till numera. Jag hade ju ringt BVC i den ordningen man ska när man är hemkommen med sin nyfödda och jag ringde direkt till Barbro som är Kaelis barnsköterska och har varit det sedan hon föddes – känns smidigt att träffa någon vi redan känner och som då ser om bägge barnen.
Vi fick hans hälsobok och hans D-vitaminer, vi pratade lite och sen vägdes han och uppmätte en godkänd viktökning till 2670 gram. Mer än den vikt vi skrevs ut med (2520) men fortfarande lägre än hans födelsevikt på 2750 gram.
När Barbro hade tackat för sig gick vi ner till rådhuset för att skriva under faderskapspapper och ansöka om gemensam vårdnad. Det har varit diskussioner om vårdnad hemma hos oss och jag har varit tveksam till att släppa halva vårdnaden till honom – vilket inte har med honom att göra överhuvudtaget – en del av er känner väl till mina tidigare erfarenheter om pappor och vårdnad och umgänge och faderskap osv – kanske kan ni då förstå den rädsla man som mamma kan ha då. Av således olika anledningar så ville jag ha ensam vårdnad för att lugna mitt moderliga kontrollbegär men efter den senaste diskussionen vi hade om nämnda ämne fick jag kapitulera och inse fakta – den enda fakta jag behövde; Magnus avgudar sin son – ja, alla barnen. Han VILL vara pappa, han VILL ta ansvar, han VILL vara delaktig i allt, ja precis ALLT som rör alla barnen. Och faktum är att han ju redan har delad vårdnad om ett barn sedan tidigare som han tagit hand om sedan dagen då hon föddes. Så jag VET ju att han inte är som de tidigare männen jag då valde som far till mina andra barn. Det borde egentligen inte ha varit en diskussionsfråga från första början och jag erkänner mig besegrad och erkänner mitt misstag och kan därmed officiellt be om ursäkt till Magnus – Jag hade fel. Väldigt fel. Och det är uppenbart och givet att vi ska ha gemensam vårdnad. Jag insåg just hur viktigt det är för honom senaste vi diskuterade saken – jag såg hans reaktion och i samma sekund slog det mig. Han ÄR pappa. Ut i fingerspetsen – och han VILL vara det. I praktiken, officiellt och på papper. Så papperna är underskrivna. Keeron har officiellt en pappa – gemensam vårdnad och vi skickade in papperna om hans namn till skatteverket så snart nog är även det registrerat och han är då Keeron Ekenstéen på papper också.

Idag körde vi iväg och köpte presenter till Kaeli som fyller 4 på måndag. Kan ni tänka er, FYRA! Min lilla tjej har blivit stor – men inte lika stor som hennes personlighet haha!
Så det blir presenter och tårta på måndag!

Nina & hennes två yngsta barn kom och hälsade på i eftermiddags. Jag hade inte läst mina sms för att telefonen låg på laddning och var halvt död, Magnus låg och sov och vi var aningen oförberedda på besök men ack så mysigt att få träffa henne. Vi fick en paket av henne och när jag öppnade den såg jag något vitt virkat inuti och när jag lyfte upp den mysiga filten såg vi direkt spindeln som klättrade på filten. Jag var helt oförberedd och är vanligtvis inte rädd för spindlar men de var nästan lite läskigt. Nått man kunde se i en skräckfilm som handlar om just mördarspindlar som förgör ett helt samhälle. Det var i alla fall den scenen som spelades för mina näthinnor i en sekund. Tack för de bägge presenterna Nina, haha. Älskar filten!! Älskar babyfiltar!

Nu är det mys med Magnus en stund i soffan – alla barnen sover och denna mamman behöver lite vuxen närhet och Magnus närhet är exakt vad som mig ordinerats!

Gonatt!