Månadsarkiv: augusti 2017


Han vrålade i panik efter mig! 4

Idag var Keerons första dag på dagis efter sommarlovet. Han var ju varit borta ett bra tag nu – ända sen juni när skolan slutade. Ni som har barn vet att det kan vara jobbigt att köra igång igen efter ledighet. Och tilläggas bör, att Keeron nu bytt avdelning. (mer…)


Tvetydigt!

Förra veckan började barnen i skolan. På måndag börjar Magnus jobba och Keeron på dagis.

Kan inte bestämma mig, om jag älskar det eller hatar det?


Från 0 till 100. 15

Dessa utbrott. Våldsamma, aggressiva och oftast utan grund. Dörren hänger på sned, halvt av. Saker på golven överallt som kastats i ilska. Det vände på en sekund. Han var glad sen plötsligt superarg. För till synes ingenting. "Jag hatar dig!!! Jävla kärring!! JAG HATAR DIG, FATTAR DU DET?!" skriker han alldeles röd i ansiktet av brinnande ilska. Han räcker finger åt mig kastar mina saker omkring sig. Vägrar att gå in på sitt rum och han är större än mig nu. Jag kan varken lyfta eller dra in honom där. Han vägrar lyssna.
Jag försöker väldigt länge att bemöta honom med lugn röst men han vill inte lyssna alls. Bara förstöra. Han vet inte ens själv varför han blev vansinnig.

Vad gör man..
Hoppas att vi snart är färdiga med denna utredningen och får hjälp innan vi går under.
Jag undrar vad grannarna tänker och tror så som här skriks & bankas osv.. Jag bryr mig inte – men jag undrar.
Jag har aldrig varit med om nått liknande och vi kan inte göra ett skit. Det är ett otacksamt jobb, att vara hans mamma. Ett enormt tufft jobb. Än värre för hans styvfar som frivilligt tagit sig an honom som sin egen och aldrig gjort skillnad på barnen – alltid gett & älskat och får bara motsatsen tillbaka. Jag tycker synd om honom.
Relationerna mellan tonåringen och oss blir sämre. Går det nånsin att rädda?
Jag har aldrig gjort annat än att kämpa för honom. Mot skolan som behandlade honom fel, mot mobbingen. Se till att han får den hjälp och det stöd han behöver och har rätt till. För att få hjälp av logoped, hjälp av skolpsykolog, hjälp av BUP. Jag har peppat & stöttat på alla möjliga vis.

Det enda jag/vi kan göra nu är att vänta. Vänta på vad utredningen visar sen får vi ta det från där. Hoppas det inte dröjer för länge – för mitt barn hatar mig nu och det enda jag nånsin gjort är att älska honom – visat det och sagt det på så många olika sätt en förälder kan. Jag önskar han ser det en dag. Hur mycket jag älskar honom – trots allt.

#kräkinlägg #våldsamtbarn #npfutredning