Från 0 till 100. 15


Dessa utbrott. Våldsamma, aggressiva och oftast utan grund. Dörren hänger på sned, halvt av. Saker på golven överallt som kastats i ilska. Det vände på en sekund. Han var glad sen plötsligt superarg. För till synes ingenting. "Jag hatar dig!!! Jävla kärring!! JAG HATAR DIG, FATTAR DU DET?!" skriker han alldeles röd i ansiktet av brinnande ilska. Han räcker finger åt mig kastar mina saker omkring sig. Vägrar att gå in på sitt rum och han är större än mig nu. Jag kan varken lyfta eller dra in honom där. Han vägrar lyssna.
Jag försöker väldigt länge att bemöta honom med lugn röst men han vill inte lyssna alls. Bara förstöra. Han vet inte ens själv varför han blev vansinnig.

Vad gör man..
Hoppas att vi snart är färdiga med denna utredningen och får hjälp innan vi går under.
Jag undrar vad grannarna tänker och tror så som här skriks & bankas osv.. Jag bryr mig inte – men jag undrar.
Jag har aldrig varit med om nått liknande och vi kan inte göra ett skit. Det är ett otacksamt jobb, att vara hans mamma. Ett enormt tufft jobb. Än värre för hans styvfar som frivilligt tagit sig an honom som sin egen och aldrig gjort skillnad på barnen – alltid gett & älskat och får bara motsatsen tillbaka. Jag tycker synd om honom.
Relationerna mellan tonåringen och oss blir sämre. Går det nånsin att rädda?
Jag har aldrig gjort annat än att kämpa för honom. Mot skolan som behandlade honom fel, mot mobbingen. Se till att han får den hjälp och det stöd han behöver och har rätt till. För att få hjälp av logoped, hjälp av skolpsykolog, hjälp av BUP. Jag har peppat & stöttat på alla möjliga vis.

Det enda jag/vi kan göra nu är att vänta. Vänta på vad utredningen visar sen får vi ta det från där. Hoppas det inte dröjer för länge – för mitt barn hatar mig nu och det enda jag nånsin gjort är att älska honom – visat det och sagt det på så många olika sätt en förälder kan. Jag önskar han ser det en dag. Hur mycket jag älskar honom – trots allt.

#kräkinlägg #våldsamtbarn #npfutredning


Lämna en kommentar!

15 tankar om “Från 0 till 100.

  • Jessica Jönsson

    Tror de flesta av oss får en viss självinsikt med åldern och funderar över hur tusan ens föräldrar någonsin stod ut med en. Håll ut och fortsätt kämpa




    1



    0
      • Jessica

        Nä, exakt så pass extrema utbrott tillhör väl inte vanligheterna kanske men lite skit hade iaf jag för mig och kunde också ha lite attityd och idag när man själv är förälder så hör man sig själv säga vad ens egna föräldrar sa 🙈




        1



        0
  • Jeanette

    Har du läst boken ”barn som bråkar”? Har själv inte hunnit men många som rekommenderar den. Om lågaffektivt bemötande, kanske det kan ge dig lite styrka att stå ut?




    2



    0
  • Ingela johansson

    Vet själv hur jobbigt det var har ju min minste som nu är 25 som har adhd diagnos. Nu har han blivit sambo och undrar hur jag orkade när han var som värst. Mitt svar jag älskade dig trots att du var för jäklig. Fanns många gånger som han var till salu Jocke dom inte är hans biologiska pappa har varit vårt stöd och tagit honom till sig som sin egen Henrik som sonen heter är tacksam att vi trots stöd orkade. Hoppas verkligen att ni får hjälp och stöd




    1



    0
  • Tess

    Jag har varit i din sits, det är såå jobbigt men med rätt diagnos och rätt hjälp så blev det väldigt mycket lugnare. Jag hoppas att du som jag fick gå i samtal för att få gnälla av mig och sedan i en grupp med en ledare och andra föräldrar till barn med bokstavskombinationer, det var andningshål för min del och även min son fick gå och prata med en samtalskontakt och vad de pratade om har inte jag en aning men bra blev det.. men det tog tid innan allt var färdigt och jag trodde att det skulle vara så för alltid.
    Kram till er alla och speciellt till sonen som inte kan sortera ut och förstå vad som händer <3




    0



    0
  • Helena

    Förstår din frustration. Kan låta knasigt, men titta över kosten. Ta bort allt socker i kosten, inte bara det självklara sockret utan i Allt. kosten betyder mer än vad man tror,helst vad det gäller barn med diagnos. Det botar inte men gör absolut skillnad. Tar ett par veckor att avvänja sig!




    0



    0
  • Kicki

    Jag har också två ”specialbarn” En är nu 25 och hon säger nu ofta att hon alltid kände att jag älskat henne och velat hennes bästa. Hon mår okej nu..Men många många saker gick sönder… Min andra är 17 nu.. massor av tokigheter och ett antal orosanmälningar till soc.. ingen skolgång 8-9 (mobbing) hon har vägrat hjälp samtal och utredningar men börjar så smått ana en ljusning. Jag har fått många slag och mycket sönderslaget här hemma. Med åldern har det ändå kommit en viss mognad.. Många ggr har jag inte alls tyckt om henne (denna förbjudna känsla) även om jag såklart älskar henne. Deras aggressivitet är fruktansvärt svårt att hantera. Kram ❤️




    0



    0