Lämna en kommentar!

41 tankar om “Lösenordsskyddad: Ett inte oväntat brev på posten: att handskas med psykopater

  • Charlotte

    Ingen pekpinne eller ifrågasättande utan bara en stilla undran – hur är din och Eljenas relation? Nu skriver du att den är fruktansvärd men jag har för mig att ni hade fin relation, synd om den inte funkar för Eljena verkar behöva en trygg och stabil ”mamma” i sitt liv!




    0



    0
  • Madde

    Vissa mammor, ja även pappor, är så sjuka att man önskar att de grävde ner sig och försvann.
    Att bara se till sug själv istället för barnen är så sinnessjukt, jag kräks! Heart




    0



    0
    • admin Inläggsförfattare

      Jävligt trist, ja.
      Jag hade önskat en bättre relation med Eljena men inser att det aldrig kommer hända. Bättre relation med mamman kommer inte heller hända.




      0



      0
  • Zandrah

    Har inga smarta och bra ord att skriva. Men hoppas allt vänder till det bästa. Är svårt att ha att göra med såna människor som hon. Dom bryr sig inte om allt runtomkring dom fallerar. Så länge dom får som dom vill.




    1



    0
  • Viola

    Det är väldigt ledsamt att läsa. Ledsamt både för er, men allra mest för Eljena. Är ingen expert eller så, men det låter som att det även finns en släng narcissism med – blir sur och manupilativ om inte den egna viljan går igenom, allting är alla andras fel, en själv är där oftast inte fel på (har en sådan person nära mig). Det är alltid ok att kräka av sig! Har heller inga bra ord att skriva, men vill visa mitt stöd i alla fall med en bamsekram <3




    1



    0
    • admin Inläggsförfattare

      Nä det är svårare än du tror och nej hon är inte lika mycket familj som se bara barnen. De andra är mina. Jag är deras mamma.
      För Eljena är jag pappas fru.




      0



      1
      • Charlotte

        Men usch, nu fick jag lite ont i magen faktiskt – gör Magnus skillnad på Eljena och dina pojkar också? Gör han skillnad på Eljena och Kaeli också? Mitt hjärta går på riktigt sönder för Eljena, hon om ngn behöver ju trygghet, vuxna som bryr sig och som inte bara ger upp ”för att relationen inte kommer bli bättre”….du beskriver det som att du stångar dig blodig för dina barn och dit räknas alltså inte Eljena? Hade min man tänkt så om min son så hade jag packat ihop och dragit för länge sen, när barnen är hos oss är vi en familj och alla bryr sig exakt lika mkt om alla! Vilket orättvist liv Eljena verkar ha (utifrån det du skriver)…den enda det är synd om är Eljena även om du mest beskriver hur jobbigt det är för dej (jo, jag förstår att det här är din blogg och handlar om dig) och att Magnus inte ”gör mer” (utifrån d du beskriver) är helt ofattbart. Har Eljena ingen som kämpar för henne?




        4



        0
        • admin Inläggsförfattare

          Det finns SÅ mycket du inte vet. Fler ggr har jag nämnt ”det är ett annat inlägg” – med det sagt, detta är en del av historien. Det finns så mycket mer. Magnus gör ingen skillnad alls. Vem har sagt han gör det? Men ja, jag stångas mig blodig för mina barn. Eljena är inte min. Hon har en mamma som stångas för henne, och en papp också. Som sagt, en lång historia..




          0



          1
      • Charlotte

        Och även om Eljena ser dig som ”pappas fru” så är det ju ditt och Magnus ansvar att ändra på det – även om du inte är hennes mamma så kan man ha en fantastisk relation, min sons relation till min man är en av de finaste och viktigaste relationer han har, ett barn kan ju aldrig få för många vuxna som bryr sig i sitt liv.




        4



        0
        • admin Inläggsförfattare

          Vad tror du jag har försökt de senaste fem åren? Seriöst? Du har ff ingen aning. Vad bra att du har en fin relation till ditt styvbarn. Grattis. Men alla har det inte så. Du får det stt låta på dina kommentarer som att det skulle vara skillnad på barnen här men så är det inte. Alla får lika. Allt är lika.




          0



          2
          • Charlotte

            Vill bara klargöra att det är min man som har en styvson, inte jag – jag skulle aldrig ge mig in i en relation med ngn som har barn för jag vet sj att jag inte skulle ”se barnet som familj” och därför är det totalt orättvist mot barnet!

            Du skriver emot dig själv så otroligt mkt så d är svårt att besvara d du skriver och ja, det är lätt att skriva ”du har ingen aning” men det fattar jag också utan utgår från d jag läser och där skriver du att er relation är fruktansvärd och att du gett upp, att Magnus gett upp också. Sen skriver du att det inte är ngn skillnad på barnen men samtidigt att Eljena inte är familj för dig…

            Men ja, jag tycker synd om Eljena, jag tycker hon verkar vara i en jätteotrygg miljö, är hon så som du beskriver henne måste miljön med dina pojkars beteende vara förödande för henne! Och att sen inte ha sin mamma heller känna fruktansvärt och att leva med ngn som hon har en frukstansvärd relation till (som du skriver) känns ju otroligt tragiskt för en 7åring. Jag hade aldrig, till skillnad från Magnus, låtit ngt av mina barn leva med ngn som de har en fruktansvärd relation till- som vuxen har man valet att gå men som barn tvingas man till att stanna kvar av egoistiska vuxna för att dom vill det…

            Jag hoppas av hela mitt hjärta att d går bra för Eljena! Och om du funderar ett varv till så har du ofta beskrivit vilket kaos det är king dig men ingenting beror på dig- allt som händer/hänt beror alltid på ngn annan – vad är din roll och ansvar i allt som hänt i ditt liv?




            4



            0
          • admin Inläggsförfattare

            Jag för helt enkelt återkomma med ett inlägg för att klargöra min relation till eljena och hur det ser ut hos oss 🙄




            0



            0
          • Charlotte

            Ser verkligen fram emot det inlägget – har dock svårt att se hur det skulle påverka min syn på vilken frukstansvärd situation Eljena har…




            1



            0
      • Jessica

        Men är det så för Magnus också då? Har han bara 2 barn och sen är de andra 2 dina och liksom lite utanför familjen? Det är ju skillnad på att ge barn samma saker och att ge kärlek. Och tro mig,;jag har verkligen förstått att det inte alls är så lätt som det kanske kan låta men det blir ditt ansvar som vuxen att skapa den goda relationen. Där hon känner sig älskad och välkommen som en i familjen. På dig låter det som du gett upp och vad är tösen,7 ? Känns lite tidigt att ge upp redan, speciellt då du och Magnus planerar ett liv ihop som ska hålla för evigt




        4



        0
        • admin Inläggsförfattare

          Magnus tar alla barnen som sina. Ingen här är utanför familjen. Jag gör allt vad rör mina barn – BUP, skola, möten, telefonsamtal, läkare osv. Alla mina fem. Eljena är inte mitt ansvar där. Hon har redan två föräldrar. Förstår du? Där blir det skillnad. Jag är inte inbjuden på möten som rör henne. Tro mig, jag har försökt i fem år att få en relation med Eljena men det går inte. Personkemi? Vem vet. Förtal? Vem vet. Men som sagt – ett annat inlägg får jag skriva för att berätta.




          0



          2
          • Jessica

            Okej jag bara menar att tösen är ganska liten än och jag är säker på att du försökt men menar mer att du inte ska ge upp försöken utan kämpa som om hon vore din. Nä, du ska inte bli mamma för det har hon en men ni är trots det familj. Du är styvmor till henne.
            Jag får bara känslan av att hon kan känna sig utanför. Jag kan va helt ute och cykla för jag bor inte hos er, alla mina tankar kommer utifrån vad jag läser.




            4



            0
          • admin Inläggsförfattare

            Varför ska jag kämpa som om hon vore min? Vad exakt ska jag kämpa för? Att få henne att tycka om mig och se mig som familj?
            Varför får du känslan av att hon är utanför? Vad baserar du det på och på vilket sätt?




            0



            3
          • Jessica

            Antar jag baserar det på att Magnus tagit dina barn som sina medan Eljena uppenbart är Magnus barn och inte ditt. Nu är det väl lättare för Magnus då där inte finns någon annan pappa i bilden för dina barn men det känns ändå så sjukt orättvist att de andra barnen ska bli älskade av er båda men hon får nöja sig med kärlek från en person.
            Annars får du nog utveckla hur er relation är fruktansvärd.




            4



            0
          • admin Inläggsförfattare

            Eljena nöjer sig inte med kärlek från EN person. Hon är älskad av sin mamma med. Sin mormor. Sin morfar. Sina mostrar & allt. Sin farmor och farfar, fastrar & farbror osv. Hon är allas favorit.

            Mina barn är älskade av mig & Magnus. Och mina föräldrar tror jag. Thats it.

            Var är orättvisan?




            1



            1
          • Charlotte

            Alltså- din svar är så känslokalla att d är skrämmande! Hur Magnus kan tillåta detta är helt ofattbart, att han kan ”ge upp” om sin dotter är ofattbart, hur du kan ”ge upp” om en 7åring likaså.

            Nej, vi vet inte hela sanningen (enbart den vinklade varianten av det du beskriver) men jag har svårt att tro pga alla dina problematiska relationer att detta är Eljenas fel, du är vuxen och du borde ha ett ansvar.

            Att Eljena lever med två vuxna som tillsammans älskar alla barn utom henne….det hjälper ju inte att andra vuxna älskar henne – i den familj hon lever är hon inte älskad av alla….??! Nej, den här diskussionen är ingenting annat än fruktansvärd! Hon är 7år, hon har det svårt och att leva under dessa förhållanden känns inte okej- nu vet jag inte alls varför men om jag var hennes mamma hade jag agerat precis som hennes mamma gör – jag skulle gjort allt i min makt för att hon inte skulle behöva bo med dej! Min sons pappa hade en relation med en kvinna som inte älskade vår son, den kvinnan åkte ut illa fort – barnen kommer först men tydligen inte för Magnus (om man bortser från dina barn då tydligen….)




            5



            0
          • admin Inläggsförfattare

            Eljena är 9 år. Inte 7. Inte ens där har du rätt. Två vuxna som älskar alla barnen utom henne? Inte sant alls.
            Du får det att låta som om hon lever ett hemskt liv?
            ALLA barnen här får lika mycket kramar & pussar och överöses med presenter vid både jul & födelsedag. Lika mycket mat & kläder. Jag/vi borstar och flätar hennes hår lika mycket som Kaelis. Lika många ”Jag älskar dig” får hon.

            Du får det att låta som om hon sitter ensam helt oönskad och oälskad? Så är det inte. Långt ifrån. Och aldrig någonsin har jag ens påstått att det så skulle vara.




            0



            1
          • Jessica

            Men gör du det då? Älskar henne alltså? För så får du det inte att låta. Samtidigt har jag svårt att tro att du skulle överösa henne med dessa ord om det vore falskt.

            Men om er relation nu är fruktansvärd, hur kan det komma sig att du då ens får lov att pussa och krama henne?




            4



            0
          • admin Inläggsförfattare

            Och btw – inte nånstans har jag sagt vi gett upp om HENNE. Inte jag – definitivt inte Magnus.
            När jag skrev han har gett upp är det att tjafsa med mamman. Som jag skrev ovan.
            Det jag har gett upp med är något helt annat.
            Som sagt – jag vill gärna berätta men du attackerar brutalt innan jag ens hunnit.




            0



            1
          • Charlotte

            Du beskriver det som ”att bo med en främling som man inte gillar”- det gör att man tolkar d som att du inte älskar henne….för d är ju en otroligt konstig beskrivning för att beskrivs en situation där du lever med ett barn du älskar…. så, nu har jag sagt vad jag tycker, du känns inte alls intresserad av vad andra tycker utan du har försvar för allt- du beskriver väldigt ingående och utlämnande vad alla andra gör för fel eller någonsin gjort för fel mot dig men aldrig (som jag läst) vad du själv gjort för fel….men som sagt, skriv gärna ett inlägg och förklara hur Eljena har det- hur ni kan älska alla barnen lika mkt medan du beskriver relationen som frukstanvärd och som att ”leva med en främling man ogillar”….




            5



            0
          • admin Inläggsförfattare

            Hur är jag inte intresserad av vad andra tycker? Jag godkänner alla kommentarer, svarar en del. Men förvisso – detta inlägget var som sagt ett ”spy-galla” inlägg. Jag behövde skriva av mig. Inte börja försvara mig och min familj för dig. Givetvis har jag försvar/svar på allt när du attackerar mig. Vill du inte jag ska svara? Vill du att jag bara håller med istället?
            Jag har inte sagt att vi älskar alla lika mycket. Jag har sagt att alla behandlas lika? Viss skillnad.

            Du har hängt upp dig på den detaljen och det enda jag kan säga är att det inte är som du får det att låta.
            Jag skulle aldrig låta NÅGOT bara fara illa med min vetskap utan att jag försökt göra nått. Du får det att låta som om det är det hon gör här.




            0



            2
          • Charlotte

            Du ska absolut ha cred för att du är en av få bloggare som släpper igenom alla kommentarer – det är verkligen en av anledningarna till att din blogg är intressant att läsa, det och det faktum att i princip inget i den här bloggen handlar om yta och förskönar vardagen.
            Även om jag låter kritisk så vet jag att du gör ett fantastiskt jobb med dina 5 barn och någonstans så hoppas jag väl att detta även ska inkludera Eljena då hon verkar behöva det!




            2



            0
          • admin Inläggsförfattare

            Givetvis.
            Oavsett vad du/andra tror så har jag inga problem att andra inte håller med.
            Att jag sen svarar och du uppfattar det som att jag alltid har en förklaring (försvar) – ja givetvis? Varför skulle jag säga/göra något utan att kunna rättfärdiga det och stå för det?

            Jag håller på med ett nytt inlägg. Det tar tid- blir sjukt långt. Är så enormt svårt att förklara mig – jag vet att jag ofta blir missförstådd.




            0



            1
          • admin Inläggsförfattare

            Och seriöst. Tänk efter
            Du säger att det är orättvist att alla inte är lika mycket älskade (om så vore fallet, jag tänker varken förneka eller bekräfta det) – men egentligen. Kan man tvinga sig själv eller andra att älska en? Kan man rå för vem man älskar? Hur kan det bli orättvist med kärlek och vad gör man isf för att det ska bli rättvist?




            0



            1
  • Petra

    Som sagt.. vissa föräldrar borde inse att dom inte är speciellt bra för barnet/barnen och låta andra som faktiskt är det ta över. Kanske inte försvinna helt ur barnets/barnens liv, men inte ta så stor del heller.. hoppas att det löser sig till det bästa för er alla! 💕




    0



    0
  • Jeanette

    Oj….
    Oerhört svårt det där med andras barn.
    Har själv haft ett helvete med min mans ex…. inte för att hon å jag hade någon direkt kontakt, men för att det påverkade honom, mig, mina/vårt gemensamma barn ( nu har vi ytterligare ett gemensamt).
    Hon släpade honom runt på soc, familjerätten bara för att smutskasta honom, mig å våra barn…. å hur jobbigt å stressigt det var med oss alla i jämförelse med friden där hemma där bara mamman å min bonusdotter bodde.
    Så höll det på i årtal.
    När bonusdottern skulle hämtas inför vistelsen hos oss varannan helg, så kunde plötsligt ingen vara hemma. Bortresta.
    Precis som hos er kan listan göras lång å det påverkade vårt förhållande.
    Bonusdottern undvek mig oftast, svarade sällan på tilltal å vi hade ingen bra relation egentligen men hon kom bra överrens med andra här hemma.
    Åren gick å så vände det. Även det en väldigt lång historia för det gick så långt att vi endast träffade henne när hennes mamma behövde barnvakt å bad farmor om hjälp…. Aldrig oss.
    Vi visste å hoppades dock att när hon blev äldre, kunde åka kors å tvärs över stan å säga ifrån till sin mamma, så skulle hon uppsöka oss…. vilket hon tack å lov gjorde.

    Idag är hon vuxen å vi har en väldigt bra relation å hon kommer å hälsar på oss samt vi ser till att hon å hennes pojkvän hänger med på olika aktiviteter vi gör.




    1



    0
  • Tess

    Oj, jag blir alldeles svettig då jag läser detta. Jag ser i kommentarerna att du fått många ”påhopp” och vad ska man säga? det är väl bara att konstatera att livet ser ut så, det är inte många som skulle tordas skriva det du skriver ang. din relation till Eljena och jag kan till viss del förstå dem som skriver sina kommentarer, samtidigt så vet jag efter att ha följt din blogg att du inte är en quitter utan du står kvar trots att det stormar. Jag tror INTE att du har gett upp om att få en bättre relation med Eljena utan kanske mer satt den på ”vänt” (det är vad jag amatör psykolog men en hel del erfarenheter om livet tror). Du FINNS där och du står KVAR det säger mig att du har en hel del känslor för henne och det tror jag kommer att betyda en hel del för er fortsatta relation. Ang. hennes mamma så kan jag inte förstå eller sätta mig in hennes situation eller relation till Eljena överhuvudtaget, jag har fött barn och vet att man vill skydda sitt barn från ALLT vad otrygghet heter och innebär mm.mm.mm. Tyvär har jag varit med om att mitt ena barns pappa betett sig precis som henne, men jag hade sådan ”tur” att han anmälde mig gång på gång och sedan gjorde han bort sig själv i rätten, han var annars väldigt lismande inför myndighetspersoner men då han såg mig kunde han inte hålla sig,trots att jag var den som tog hand om vårt gemensamma barn och blivit anmäld på påhittade grunder och även blivit dumpad av honom så framkallade jag raseri hos honom? Nu är vårt barn stort och har inte någon som helst kontakt med sin far.. men det är en annan sak och något jag kanske borde skriva om i om jag skaffar en blogg. Jag ger inget råd, konstaterar att jag läser ännu en rak och självutlämnande text om en väldigt komplicerad situation där jag vet att ni har en daglig kamp med det mesta av kronisk värk, utredningar,påhopp från närstående mm. Läste en kommentar om att Eljena skulle leva i en farlig miljö hos Madde och Magnus..TÄNK OM och TÄNK RÄTT – kan ni inte se det på något annat vis så tänk er att ni lämnar era barn på förskolan, personalen älskar inte barnen personligen där men de har så mycket kunskap så det är rättvisa och ser till så att ingen kommer till skada! Och kan inte ni så kan jag se igenom Madde lite här, jag ser att hon har känslor för denna tjej men blivit trampad på och törs förmodligen inte ta in mer och stänger av JUST NU! HON valde och väljer att fortfarande satsa på en framtid med Magnus och Eljena. Vad Eljenas mamma gör vete gudarna men faktum är att hon behöver vård för sitt beteende inför framtiden.




    0



    0