Vem fostrar barnen? 7


När den fostran jag ämnat ge mina barn lyser med sin frånvaro – blir jag uppgiven. Förtvivlad. Inte en tillstymmelse av den moral och etik jag impregnerat deras liv med finns att beskåda. Vart tog allt vägen? Med deras fria vilja och fria tänkande – som jag, även det, uppmuntrat? Vem tog över min fostran, vems röst ljöd högre än min? Barnen är inte såsom jag lärt. Vad gör man då? Frustrationen är påtaglig.

Ett exempel taget ut luften; dvs inte aktuell – viktigt att poängtera så att ingen får för sig en osanning. Som förälder har man lärt sina barn att aldrig stjäla. Man har levt som man lär och aldrig stulit. Man har förklarat VARFÖR man inte stjäl. Det är därmed en uppenbar ståndpunkt hos dem. Alla vet där, att stjäla gör man inte. Men sen får man veta att barnet är kleptoman. Den stjäl. Varför? Den har blivit fostrad till motsatsen så vems ”fel” är detta? Samhället med dess kompistryck och grupptryck? En längtan att passa in? En rädsla för utanförskap? En lust till adrenalinkick av känslan att göra man vet att man inte får?

Hurosmhaver; frustrationen är påtaglig. I synnerhet då man inte kan göra något åt det.

Vad är meningen med att fostra sina barn om det en dag inte längre ska spela någon roll? Ska man bara hoppas på det bästa?


Lämna en kommentar!

7 tankar om “Vem fostrar barnen?

  • Malin

    Åh vad jobbigt ❤ Av texten att döma så var det inte en engångsföreteelse.
    Har du fått någon förklaring av barnet?
    Har du gett någon typ av bestraffning? Utegångsförbud eller liknande?
    Tyvärr har jag själv inte varit med om detta så jag har tyvärr inget jättebra tips ❤




    0



    0
  • Ue

    Jag försöker tänka att det viktigaste är hur dom blir som vuxna. Under uppväxten hör det ju till att vara en rebell, trotsa och utmana. Det är ju såklart önskvärt att barnen ska följa våra regler, krav och normer, men jag förväntar mig att det i perioder inte kommer efterföljas. Dock inte sagt att det kommer accepteras med hejarop 😝




    0



    0