Hjälp! Vad ska nu en mamma göra? 39


Så, jag har en fråga. En vän undrade och jag tänkte dela frågan med er – vad tycker ni, att en mamma ska göra i denna fråga? 

– Flicka träffar pojke.
– Flicka blir gravid.
– Barnet föds, föräldrar separerar.
– Pappan slutar höra av sig.
– Pappan har inte ens ringt de senaste 2 åren.
– Barnets farmor och farfar säger till barnet att pappan inte firar jul alls, det är därför han varken önskar god jul eller ger julklapp till barnet.
– Mamman vet att detta är lögn. Hon vet att pappan visst firar jul men struntar i barnet.
– Barnet är nu 8 år.

Vad ska nu en mamma göra?

– Vara ärlig och berätta sanningen för barnet och med det krossa barnets hjärta eller
– Bibehålla lögnen för att skona barnet?

Detta är alltså en pappa som sa upp sitt umgänge själv. Och som sa att barnet inte får komma dit mer, men kan ringa om denne vill själv dit. Av de 5 gånger barnet ringde fick denne komma 2 utan de gångerna och sists gången barnet sov hos sin pappa (då barnet var 7 år) blev denne utslängd med orden att barnet aldrig mer får sova där. Varför? För att barnet hade hemlängtan. Mamman pendlar mellan att gråta för att barnet ratas av sin pappa till att vara glad att hon inte behöver skicka dit barnet eftersom hon vet hur pappan är när han blir arg.  Slag och hot var vardag, berättar mamman (både mamman och barnet fick gå i samtalsterapi pga det). Så nu vet ni en del av historiken. Vilken typ av man denne pappan är.
Så med denna informationen;

Vad tycker ni?
Vad hade ni gjort?

Lämna gärna kommentar! 


Lämna en kommentar!

39 tankar om “Hjälp! Vad ska nu en mamma göra?

  • Therese

    Så svårt. De hade fått träffats ute om de skulle träffats. Hade nog skitit i att berötta vilket as pappan är. Ialafall när barnet är så litet




    2



    0
  • Jessica Andersson

    Om farmor och farfar sagt att pappan inte firar jul så behöver mamman inte ljuga utan bara låta bli att berätta att det inte är sant. Så hade nog jag gjort. Barnet mår inte bättre av att få veta sanningen i detta fallet.
    Är min spontana tanke iaf




    1



    0
    • admin Inläggsförfattare

      Men som Emma nämnde nyss innan dig, hur tror du barnet känner senare när den går veta att mamma aldrig sagt nått, att mamma ljugit? För det blir lögn att undanhålla.




      0



      0
      • Jessica Andersson

        Jag menar inte att mitt sätt är det rätta men jag tror att jag gjort som så att jag inte hade berättat att pappan firar jul. Sin sak om barnet frågat mig rätt ut men har nu farföräldrarna sagt att pappa inte firar jul så hade jag valt att vara tyst.
        Jag är inte för att man ska ljuga för barn men i detta fallet känner jag lite “För vems skull vore det egentligen att berätta att jo pappa firar visst jul men vill inte göra det med dig




        1



        0
  • Emma

    Hon kan ju alltid säga att eftersom de har separerat så har hon inte med att göra hur pappan firar jul och kan därför inte svara på det. Farmor och farfar borde steppa upp och inte ljuga.
    Ingen tjänar på det.
    Ja, det är hårt för barnet att få höra att pappan inte bryr sig MEN om barnet får reda på om säg fem år att mamman hållit liv i en lögn, det känns ju inte så smart.




    0



    0



    3



    0
  • Anna

    Min personliga tanke och åsikt är att bara svara på det barnet faktiskt frågar och att ligga så nära sanningen man kan komma.
    Frågar barnet mig om pappan firar jul så svarar jag på det. Ja eller nej. Kommer följdfrågan varför inte pappan hör av sig till barnet så hade jag svarat att jag inte vet.
    Nä jag anser inte att man ska svartmåla den andre föräldern MEN sanningar tenderar att komma fram. Då kan kanske barnet börja ifrågasätta varför alla ljugit för honom/henne. Varför ljög mamma om pappa vice versa.




    6



    0
  • Frida

    Jag skulle aldrig tala illa om mina barns pappor. Oavsett vad som sker. Barnet kommer se det själv en vacker dag och då inse hur denna är.
    Farföräldrar har redan fixat lögnen så mamman kan bara vara tyst och låta barnet tro på vad de säger.
    Så hade jag gjort iaf.




    0



    0



    3



    0
      • Frida

        Nja där har du en poäng. Tänker mer som jag har det nu, med den stora. Hennes pappa säger och gör saker som jag inte berättar för henne. Detta för att gör jag de så blir det att tala illa även om det är sanningen jag berättar.




        1



        0
  • Dessie

    Jag tror på att ärlighet varar längst. Anpassad information i väl valda formuleringar beroende på barnets ålder. Finns ingen anledning att ljuga för ett barn, dom känner på sig när nånting är fel ändå och det blir fel senare när sanningen kommer fram. Men det är fan svårt att veta hur man ska säga det 🤔




    0



    0



    3



    0
  • Frida

    Stackars lilla barn <3 Jag hade nog inte varit med på att ljuga. När sanningen kommer fram tillslut så blir ju sveket ännu större. Jag hade nog sagt sanningen, på ett så ”barnvänligt” sätt som det går, och lägga mycket vikt vid att DET INTE ÄR BARNETS FEL! <3




    0



    0



    1



    0
  • Jessica

    Behöver barnet få veta sanningen i just det här fallet? För vems skull i så fall? Är ärlighet alltid bäst, även om det bara är för sakens skull? Vems uppgift är det i så fall att berätta?




    0



    0



    1



    0
  • Sarah (Misan)

    Jag funderar lite omkring…. Är mamman 100 på att pappan firar? Kan man lita på farmor/farfar?

    Spontant tänker jag sanning till barnet är viktigt, MEN man kan säga det snyggt & på ett neutralt sätt. Ex. ”Farmor och farfar säger att pappa inte firar jul…..och mamma vet ju inte det för vi har ju inte pratat med pappa”.

    Problemet är ju att barnet kommer (i alla fall inom sig) ha frågor som ”varför ringer han aldrig på påsk, födelsedag mm”




    1



    0
  • Tess

    Jag tycker att mamma skall berätta för barnen att pappa visst firar jul. Men att hon då inte vet varför han inte bjuder in sin dotter … då är
    Man ändå ärligt och barnet vet vad som händer. Slipper gå i ovisshet.




    0



    0



    1



    0
  • Sussie

    Usch vad trist och upprörd man blir av att läsa sådant.
    Jag hade försökt berätta för barnen på ett så barnvänligt sätt som möjligt, och som någon annan kommenterat se till att barnen inte känner skuld, eller att den känner att det är dennes fel.
    Jag hoppas innerligt att det blir bättre för dem.




    1



    0
  • Malin

    Kan man mamman säga att pappa firade jul när hon kände han som bäst men att han kanske har slutat med det nu eftersom farföräldrar säger att han inte gör det. Livet kan ju ändras och jag tycker det kan vara skonsamt för barnet då säger man hur det var då men nu så kanske hans liv ändrats på grund av olika anledningar.
    Fattade ni nu eller rörde jag till det? 🙈🙈




    0



    0



    3



    0
  • Sophie

    Som många andra skrivit så tänker jag också lite i banorna kring om barnet mår bra av att veta sanningen i detta fall? Jag hade nog väntat med att berätta (har en 7åring själv) tills barnet blev äldre och kan hantera informationen. Jag hade inte medvetet valt att ljuga dock, men kanske undvikit att svara på frågan, -jag vet inte om pappa firar jul, eftersom att vi inte pratar med honom.




    0



    0



    1



    0
  • Tina

    Barnet borde få veta vilket praktarsle pappan är,men utan att barnet tar åt sig och tror att det är fel på sig själv.. vet dock inte hur man ska få fram det på ett bra sätt? Är man 8 år vet man ju att alla människor inte är snälla, men huvudsaken att inte barnet tror det beror på sig själv som sagt…Barnet ska inte träffa en sådan pappa, som är våldsam och allmänt dum i huvudet…Man gör det ju för att skydda barnet från pappan.




    1



    0
    • admin Inläggsförfattare

      Jag går på samma linje som dig. Man kan vara helt ärlig på en åldersanpassad nivå och alltid poängtera att det aldrig är barnet det är fel på.




      2



      0
  • Charlotte

    Jag har alltid sagt sanningen om min sons pappa till min son men valt ”delar av sanningen” beroende på åldern. Nu är min son 13år och jag kör all in på sanningen – jag säger aldrig ngt ”spontant” till sonen men om han frågar ljuger jag inte men väljer hur jag uttrycker mig (man behöver ju inte säga att hans pappa är en ”jävla idiot” även om det stämmer, haha) men ja, jag kör på sanningen…

    Hade det handlat om jul så hade jag dock kanske låtit det vara en lögn ett tag till – julen är så viktig för barn och inget jag skulle vilja förknippades med sorg över pappans beteende…. det finns ju liksom ingen vinst i att tala om att pappan firar jul men inte ringt/besökt sin dotter….




    0



    0



    1



    0
    • admin Inläggsförfattare

      Jag har också varit den ärliga, som du. Alltid. Och det har inte skadat mina barn i alla fall.

      Tack för din åsikt om saken – din åsikt är värdefull för mamman!




      1



      0
  • Maria

    Har barnet alls frågat om pappan firar jul.
    Tänker också som många andra kommer barnet verkligen må bra av att veta att dens pappa firar jul men inte med hen?
    Ska hen sitta där varje jul och tänka att pappa väljer bort Mig? Vilken oerhört skamfylld och jobbig känsla för ett litet barn att ha inom sig.
    Pappa firar jul men inte med Mig? Varför? Följdfrågan blir ju jättesvår att svara på utan att barnet ska bli ledsen. ”- Nä, pappa bryr sig inte om dig” hur kommer barnet må då
    Och frågar barnet så kan ju mamman säga att hon faktiskt inte vet. Kommer frågan upp igen när barnet blivit äldre då kanske man kan fundera ett varv till och fråga sig om barnet kan ta det ärliga svaret.




    0



    0



    1



    0
  • Aleksa

    Jag tänker att mamman inte behöver berätta ngt, om barnet frågar kan hon bara svara jag vet inte, farmor och farfar säger att han inte firar jul… Ser ingen anledning till att en ska få höra det. Det finns väl ngn utbildad person mamman kan fråga i detta fallet vilket som lämpar sig bäst än att vi sitter här o uttrycker våra egna åsikter.




    0



    0



    0



    0
    • admin Inläggsförfattare

      Mamman eftersöker andra mammors åsikter och tankar om saken och är intresserad av hur andra mammor hade agerat då vi alla är olika.
      Vissa hade varit ärliga, andra inte och sen finns det sådana som du som söker professionell hjälp. Värdefullt att veta, det finns inga rätt eller fel.
      Tack för din kommentar.




      1



      0
      • Aleksa

        Förstår att hon vill förhöra sig lite o jag tycker att barnet borde ha en samtalskontakt som kan hjälpa barnet i dessa svåra frågor dom kommer komma genom hela livet. Att som barn få höra att man är oälskad och oönskad kan vara riktigt förödande för barnet.




        0



        0



        0



        0
      • Charlotte

        Man kan absolut rådfråga professionella men samtliga jag pratat med har i princip sagt att det är mammans jobb att inte vända barnet emot pappan – och det kanske är rätt utifrån ngn vetenskaplig teori – men – jag tänker också att det kan vara skönt för ett barn (i rätt ålder) att faktiskt få känslan av att det är okej att inte tycka om sin pappa, att det är okej att avsky hans beteende….att det är befriande på ngt sätt?

        Ett barn förstår ju en hel del och om min son säger till mig ”min pappa bryr sig inte ett skit om mig, jag hatar honom” och så börjar jag försvara pappan med massa påhittade historier så ger det ju bara sonen dåligt samvete och gör honom förvirrad….eller?

        Sen behöver man ju inte säga ”ja, jag hatar också pappa” men man måste ändå linne bekräfta hans känsla kring pappan och liksom visa att det är okej att inte tycka om honom – eller så tänker jag helt fel?

        Oavsett – jag har valt att bekräfta min sons känslor kring hans pappa och det har gått bra (hittills)!




        0



        0



        1



        0
  • Frida

    Har varit i lite liknande sits, och jag har inget sagt. Farfar och farmor sa förhoppningsvis så för att skona barnet, och jag hade bara varit tyst. Ställer barnet raka frågor – ja då kan man börja svara på dem, fast kanske något inlindade. “Pappa är inte mogen för att vara förälder, han kanske blir det längre fram, eller kanske inte. Vi får se. ” (ett exempel) Tycker inte så små är redo för hela sanningen, den kan komma när barnet är större.




    0



    0
  • My

    Barnet är så pass gammalt iaf, vet svårt träffa pappa & tom blivit utkastad av pappa. Säger som de andra, sanning på bra nivå som barnet klarar av (?!)




    0



    0



    0



    0
  • Kicki

    Jag tycker hon ska svara på det barnet frågar om. Enbart fakta och ej blanda in sina egna känslor utan bekräfta barnets. Typ jag förstår att du känner dig ledsen och jag förstår inte varför pappa behandlar dig så här illa..




    1



    0