Jag väljer mina strider.  15


När grisar flyger. Så sa vi förr, när vi diskuterade mig och ett eventuellt förhållande. Det kändes långsökt att jag som ensamstående till tre barn skulle hitta en man bra nog för oss. I synnerhet med de krav på en eventuell partner jag kände att jag behövde konstruera. 

Jag har, på min telefon, widgets som uppdaterar mitt förhållandes längd. Ja man kan tycka det är pubertalt men jag tycker nog det är lite gulligt också. 

Enligt mina widgets är det idag 2100 sedan jag och pianobögen träffades på Espresso House. Ett möte jag inte kommer glömma. Han blev min redan där och då även om jag knappt visste det själv. Han har berättat för mig hur han var förälskad i mig innan vi ens hade träffats i verkligheten. Våra personligheter matchade så perfekt. Som ett pussel. Om nån månad är det 6 år sedan. Mitt längsta förhållande. Och även hans. 

6 år av känslan att vara hemma. Trygg och älskad. 6 år med en partner som är ens absolut bästa vän, som man fortfarande inte har ens har grälat eller bråkat med – vilket jag i ärlighetens namn inte trodde var möjligt. Alla par grälar! Det är nyttigt för förhållandet! – sånt hör man. Sånt säger folk. Jag sa likadant förr. Innan Magnus dvs. Vi kan kalla det ”premagnusteorin” haha.  Nu vet jag ju att det inte behöver vara så. Det är knappast så att allt är lätt i vårt liv, att vi aldrig stöter på hinder. Det är inte så att vi inte skulle kunna hitta nått att gräla om (i synnerhet inte jag och min fantastiska PMS) men vi gör det inte. 

Om jag ser till tidigare förhållanden och män i mitt liv och hur de behandlat mig så inser jag att jag hade en förbannad tur att jag hittade Magnus. Jag behöver nog inte gå in i detalj ens eller ge exempel på hur fantastisk han är – ni har nog redan förstått det. Man inser när man blir äldre och har fått lite erfarenhet, att vissa saker man kan gräla om är löjligt. Man lär sig uppskatta annat och andra när man upplevt motsatsen. 

Jag tänker såhär; jag har blivit slagen fysiskt av män. Mentalt och verbalt misshandlad och helt knäckt. Jag har blivit utnyttjad och bestulen, ljugen för, kontrollerad och bedragen. Listan kan göras lång men ni förstår. Med Magnus är det annorlunda, ja motsatsen. Han skulle aldrig göra något illa mot mig. Han jobbar hårt, försörjer familjen med mig, är en fantastisk pappa till alla, visar respekt och kärlek och genuin omtanke. Aldrig någonsin har han gjort nått illa. Han är lojal och trogen. Så det känns som om han verkligen inte hade förtjänat om jag skulle få för mig att gräla om strumpor på golvet eller snusprillorna i sängen när han somnat med snus. Det känns verkligen trivialt. Petitesser i det stora hela. Men visst kan han göra eller säga saker som jag inte håller med om men jag tänker inte bråka med honom om detta. 

Magnus och jag är ense om, att om vi nu ska gräla nån gång så ska vi se till att vi verkligen har anledning till det. Om nån av oss har medvetet gjort någonting som verkligen sårar den andra, brutit några av våra gemensamma ”regler” (ex otrohet, lögner osv) – då ser jag grund till att ta den fajten, inte annars. Om vi nu ska gräla tänker jag fan ha anledning till det. Något man lär sig som mamma till NPF-barn är att man måste välja sina strider. Fråga sig själv först ”är detta värt det?” innan man laddar sin verbala pistol och siktar för att döda. 

Sen att jag kan lida av extrem PMDS och svår PMS och bli oresonlig är ju… Beklagligt. Då är jag mest tacksam att han står ut med mig och visar mig kärlek ändå. 

Brukar ni gräla med er partner? Om vad, i så fall? 


Lämna en kommentar!

15 tankar om “Jag väljer mina strider. 

  • Cim von Wowern

    Ja vi bråkar men inte ofta alls. Riktiga bråk liksom.. nä inte ofta alls. En gång om året – max. Säkert mindre än så. Småtjafs kan det bli, men jag väljer mina strider precis som du. Han är inte lika bra på det men.. 😉 Detta är vårt 17e år ihop.




    1



    0
  • Ellen

    15 år som gifta i Mars, 17 år tillsammans. Vi har fyllebråkat i unga dar, numera dricker vi sällan och inte på det viset. Vi kan ha diskussioner om bemötandet av framförallt tösen som ju har npf och det har ju även maken så det kan spåra ur och skära sig i synen där ibland, så där kan vi träta ibland men inte bråka.

    Men annars…nä. Han gör mig hel.




    0



    0



    2



    0
  • Sarah

    Vi bråkar sällan men tjafsar en hel del, men det är mest mitt fel, för han inte lyssnar på vad jag säger. Men det är inget som inte går över




    0



    0
  • Jenny

    Vi kan diskutera rätt vilt. Men ofta rör det vårt jobb. Vi jobbar ihop. Sällan blir det tjafs om någon hemma. Finns liksom inget att bråka om.




    0



    0



    1



    0
  • Jessica Andersson

    När vi först träffades så var det en hel del bråk. Idag grälar vi sällan, ibland går man och tjurar på den andre och sen exploderar man och berättar vad som är fel. Oftast skitsaker egentligen men lika bra att få ut det istället för att gå och tjura.
    Tror att ju mer jämställda man är desstu mindre bråkar man. Vi har en bit dit




    0



    0



    1



    0
  • Malin

    På dessa 10 år som jag och Henrik varit tillsammans har vi ALDRIG bråkat, diskuterat ja, men aldrig bråkat. Vi har aldrig haft anledning till det. Vi pratar om allt och löser det direkt innan det blir ett problem. Jag känner för Henke som du känner för Magnus. Han är mitt allt alltså verkligen allt och lite till ord räcker inte ens till för att beskriva det. 💖




    2



    0
  • Aleksa

    Har du funderat på att söka hjälp för din pms? Vi har haft våra bråk men det har varit pga att min man var konflikträdd o ngn drog nytta av det… Det e slut med det nu o vi har lugn o ro 😍




    0



    0



    1



    0
  • Charlotte

    Vi firar 10år i år, bråkade en hel del förr. vi hade svårt att få ihop allt, min son (3år när vi träffades) med npf, jag blev med barn efter 2månader, sen gravid igen när bebisen var 3månader och yngsta föddes svårt sjuk och opererades (stor op i hjärnan) två gånger innan hon flytt 3mån….så ja, vi hade det kämpigt och kände varandra för dåligt för att kunna hantera alla känslor (dessutom är jag en prata-person medan han blir tyst) men….vi höll ihop, gick i parterapi och de senaste 7åren har vi inte bråkat alls – däremot är vi fortfarande otroligt olika och båda får kompromissa en hel del för att vi ska få ihop det men så länge båda kompromissar så tycker jag det är okej!




    0



    0



    2



    0
  • Kattis

    I såna här diskussioner funderar jag alltid på om folk har samma bild av vad “bråk” är. Ofta ser jag omskrivningar om att man aldrig bråkar men det klart att man grälar lite ibland.. typ. Men dom orden har liksom ganska lik betydelse.

    Gräl – retlig, hög­ljudd, respekt­lös diskussion.
    Bråk – o­vänliga handlingar i form av häftig argumentation[, skrik eller hand­gemäng].

    Tänker då att en del kanske tror att bråk måste vara “skrik eller handgemäng” men det måste det ju inte.

    Syftar nu inte på dig Maddis, eller någon i ditt kommentarsfält, snarare på diskussioner jag sett på internet. Har uppmärksammat att typ ingen någonsin vill erkänna att dom bråkar ibland 😛 och för en del är det såklart sant!! Tvivlar inte på det. Men tror nog att en del av dom som påstår det har en ovänlig och häftig argumentation ibland, men kallar det gräl eller tjafs istället..

    Jag har ingen partner så kan inte bidra med mitt eget bråkande. Jag och mitt ex bråkade en del, främst framåt slutet men även en del innan. Skrek och använde härskartekniker båda två. Inget som känns kul att erkänna men så var det ju. Jag älskade honom och han mig men vi var nog på en dålig plats i livet. Idag har jag bett om ursäkt och fått en tillbaka.

    Tycker det var fint skrivet om att han inte förtjänar att bli bråkad med om småsaker. För det spelar ju faktiskt egentligen ingen roll om det ligger strumpor på golvet.. egentligen.




    1



    0
    • admin Inläggsförfattare

      Absolut! Människor har verkligen olika uppfattningar om vad som är vad.
      I vårt fall sånmensr jag verkligen det jag skriver. Bi varken bråkar eller grälar. Svårt att bråka eller gräla med nån som inte ens blir sur på en haha. Magnus skulle aldrig vara respektlös mot mig. Inte ovänlig heller. Ville bara klargöra det Wink

      Jag har gott om erfarenhet från tidigare förhållande att kunna jämföra med

      Och ja, pga de erfarenheterna (eller tack vare) så inser jag hur lyckligt lottad jag är och därför väljer att inte tjafsa om bagateller, ex strumpor på golvet…




      0



      0