Maskrosbarn


Jag är ett maskrosbarn.

maskrosDet finns en anledning till varför jag fick begreppet maskrosbarn. Jag träffade Marianne Cederblad (professor i barn och ungdomspsykiatri, BUP i Lund) i mina tonår när jag hade det väldigt jobbigt. Hon läste igenom min journal och gjorde ett undantag för att träffa mig då hon egentligen inte tog patienter längre utan enbart sysslade med administrativa uppgifter och skrev böcker och artiklar.

Min barndom och mina tonår var enormt traumatiska och stundtals dramatiska. Att påstå att jag hade en underbar barndom med många fina minnen vore en skär lögn och jag har aldrig varit känd för att ljuga.
Min barndom var fylld av sexuella övergrepp/incest, mobbing, övervikt, misshandel och missbruk. Det var det ena efter det andra och det slutade inte. När jag just förträngt det ena minnet fick jag smaka på bakhanden av något annat ont. Som barn kan vissa händelser vara svåra att acceptera och ta itu med, ja ens överleva. Men jag lever än och kämpar än.

Att överleva.

Jag har hittat mitt eget överlevnadskit och brukar det maximalt. Jag skriver väldigt mycket vilket har kommit att bli min terapi och passion. Jag dokumenterar mina minnen och mitt liv och vinner därmed distans till vad som hänt, acceptans och förståelse. Jag har mycket att delge andra människor i form av erfarenhet som jag gladeligen delar med mig. Jag har de senaste åren arbetat sporadiskt med att dokumenterat mitt liv i en bok men på grund av tidsbrist har jag inte kommit så lång – jag kämpar vidare. Min bok heter ”…att överleva livet – Stackars starka maskrosbarn”.
Jag har skrivit sedan barnsben och har sparat poesi sedan 10års åldern. Jag har skrivit väldigt många innehållsrika uppsatser, krönikor och artiklar, noveller och massvis med poesi och musik.

Fetma

Bortsett från alla övergrepp jag nämnde ovan, så har merparten av mitt liv har handlat om min kamp mot fetma. Jag vägde vid mitt tyngsta tillfälle 122.6 kilo till mina 160cm. Efter otaliga försök till bantning ställde jag mig i kö för gastric kirugi när jag var 18 år fyllda och min VBG operation blev godkänd och genomförd 1999. Min viktminskning gick fenomenalt bra. Jag ändrade alla mina matvanor och var bestämd på att detta skulle fungera. Det fanns inga alternativ. Jag började motionera och äta bättre och har upp till dagens datum lyckas hålla min vikt. Vid ett tillfälle (efter en svår separation) vägde jag 48 kilo och med min grova benstomme såg jag mer än sjuk ut.
Som biverkning till denna makabra viktminskning om 74 kilo plågades jag av väldigt mycket hängig hud, främst om magen. Det gav mig fysiska besvär när huden hängde i lager och jag ansökte och fick godkänt bukplastik. Min bukplastik genomfördes på Citadell kliniken november 2006 av Peter Cosmo. Vidare, med mina sista 10 kilo försvann mina bröst. Att vara en ung kvinna utan bröst kan tära på en kvinna då det är väsentligt för hennes självkännedom som kvinna, att ha bröst. Jag ansökte om bröstförstoring av landstinget men kom ingenstans. Jag överklagade, ansökte igen och fick operation godkänd. Min bröstförstoring genomfördes på MAS april 2007 av Karl Malm.

Barn

Jag bor för nuvarande med mina fyra biologiska barn, ett bonus barn och med man i Staffanstorp. Jag har tre söner, Phini (03), Laaiti (05), Keeron (14) och dottern Kaeli (10). Bonusdottern Eljena (08). Jag fick diagnosen steril när jag var i 20 årsåldern och trodde aldrig att min högsta dröm om att få barn, skulle ske. Jag var då gift med min första man. Jag påbörjade infertilitets utredning och fick samma diagnos av tre andra läkare. Jag skiljde mig från min dåvarande man då vårt förhållande var instabilt och psykiskt tärande. Efter några år träffade jag mina äldste barns pappa, mannen som kom att bli far till mina helt oplanerade men enormt efterlängtade söner. Han lämnade oss efter ett 4-årigt förhållande som hade ridit ut sin storm. Han gick vidare snabbt och bildade ny familj direkt. Några år senare gifte jag om mig med en man jag nyss hade träffat och vår skilsmässa tog längre tid än vad vi faktiskt hunnit vara gifta men han efterlämnade en flicka i magen som kom att födas 2010, Kaeli. 2012 träffade jag en man som är olik alla andra jag mött. Han hade redan ett barn sen innan och vet vad föräldraskap och ansvar innebär. Jag som var så van vid motsatsen till män och haft en tendens att dra mig till destruktiva förhållanden hade svårt att anpassa mig till denna fina mannen som behandlade mig RÄTT. Jag tog en paus i förhållandet i någon månad och jag är så innerligt tacksam att han gav mig en chans till och tog tillbaka mig. Han väntade på mig. Jag är tacksam för mina barn och min sambo och dedikerar mitt liv åt dem. Jag är inte längre till 100% ensam om barnens fostran då min sambo Magnus har tagit en stor föräldraroll i vår familj. Alla barnen kallar honom pappa – han är den enda pappan de nånsin känt till. Phini & Laaiti’s biologiska far dog 2010 och Kaelis biologiska far har aldrig haft intresse utav henne.

Jobb

Jag utbildade mig till piercare just innan jag träffade mina äldste söners far. Jag gick en lärlingsutbildning i Helsingborg/Malmö där jag jobbade fram tills jag blev sjukskriven under min första graviditet. Efter att pojkarna var stora nog att gå på dagis och jag hade separerat från deras pappa började jag jobba i samma studio igen. Vi överlevde på det jobbet även om mitt schema aldrig var tillfredställande för familjelivet (14:00-18:00 på vardagar) . När sedan Kaeli föddes drabbades jag av ångest när min föräldraledighet närmade sig sitt slut och omprioriterade. Jag varken kunde eller ville jobba de tiderna längre då jag knappt fick träffa barnen – jag kunde aldrig sitta ner och äta middag med min familj på veckodagarna, aldrig hjälpa mina söner med läxan och aldrig hämta de från fritids eller dagis. Så jag tog ett annat jobb – ett heltids jobb på 8:15-16:30, som ”hygientekniker”. Jag jobbade för ett företag som städar privatbostäder. Det innebär i sig högre månadslön eftersom det är fler timmar men framför allt – mer tid att kunna vara MAMMA.  Men piercing är en del av mig så det fortsatte jag med. På lördagarna jobbade jag i en annan studio i Malmö. Men slutet av 2011 och början på 2012 förändrades allt när min kropp började lägga av, kroppsdel efter kroppsdel. Först händerna som opererades för karpaltunnelsyndrom. Jag drabbades av artros i lederna och inflammation i tumbasen. 2012 fick jag göra om min magsäcksoperation och konvertera min VBG till en gastric bypass och efter det började tarmvreden komma med sammanväxtningarna i magen. Jag opererades samma år för tarmvred, ljumskbråk, och en cysta stor som em golfboll plocades bort med min äggledare och äggstock på höger sida. Jag var VIP på akuten och hade ett tiotal operation på bordet år 2012.

Fritid

När jag får några minuter över är det framförallt mitt skrivande som tar rum. Jag är en dedikerad bloggare med stamläsare sedan snart 15 år tillbaka, som följt mitt liv på avstånd. Min blogg är stundtals välbesökt och når ut till många. Jag är en enormt öppen och ärlig människa och känner inte att jag har mycket att dölja. Jag står för vem jag är, vad jag gör, tycker och säger även om jag går emot strömmen som oftast. Jag är ingen elak människa, jag bara tycker annorlunda.
Förutom bloggen och boken som tar sitt, älskar jag att skapa helt generellt. Jag byggde hemsidor och presentationer ett tag och arbetar i Adobe Photoshop med grafik och layout.
Jag älskar att fotografera och merså, att modifiera bilder. Det råder ingen brist på våra fotoalbum här hemma.
Jag är enormt social och det i samband med mitt intresse för skrift passar det utomordentligt att man är en community-idiot. Jag tror jag är medlem på de flesta communities.
Jag har alltid tyckt om att sjunga, påstår inte att jag gör det väl men jag kan bära en ton eller två. Till det passade det sig att man kanske kan något instrument så jag lärde mig att spela gitarr och skrev min egen musik. Inget jag delar med mig av alltid men bara ”för att”.
Jag tycker om att umgås och jag har en väldigt stor umgängeskrets som gynnar både mig och mina barn. De flesta av mina vänner har barn eller älskar barn så vi är alltid omgivna av människor vi tycker om och har trevligt ihop med.

Frågor på det?