Cagerattle


Digitus Impudicus (fuck you)  3   Nyligen uppdaterat!

Det är väl fantastiskt vad en sådan liten gest kan betyda. En sån liten gest som ett finger. Ett underbart sätt att på håll visa så många känslor. Det kan sällan missuppfattas. 

Ja jag talar om att räcka finger. Flipping the bird. Visa ”fulfinger”. Kalla det vad ni vill – ett gammalt hederligt FUCK OFF! 

Att räcka finger är rock ‘n roll. Det är inte hånfullt eller  missvisande. Det är direkt och tydligt och mottagaren bör veta, av detta universiella tecken att de inte är omtyckta eller önskvärda. Att räcka finger är en gest som hängt med genom tiderna och dessvärre fått ett alldeles för oförtjänt rykte som skulle tyda på omognad eller ovårdat beteende. Så är det inte.

Det är således en del av vårt kroppsspråk för att visa en känsla till någon annan. Inte mycket letande värre än att kasta en slängkyss eller le kan jag tycka. 

Vad betyder fingret för mig?

För mig är det ett sätt att #drawtheline. Jag drar gränsen för hur människor tillåts behandla mig utan att jag ska reagera. Nånstans måste jag dra gränsen för vad som är okej och genom att tyst visa fingret så säger den gesten mer än vad ord möjligtvis kan. Och det är så förbannat ärligt och rakfram och burdust och passar mig bra. 

Jag vet människor som har för vana att HÅNLE. Som BM alltid gör mot alla. Mot Magnus, mot mig, ja även framför alla barnen (en dag kommer de förstå hennes hånflin) och det är inget annat än FALSKT och det passar förvisso den. Den är inte lika direkt som jag och definitivt inte lika ärlig. Och som vanligt imorse gick vi förbi varandra vid skolan då vi lämnade barn. Jag var stressad och såg den i bilen bredvid mig när jag körde förbi och som vanligt såg jag dens sneda hånleende och de falska ögonen precis under en riktigt misslyckad blondering av det slitna håret och som svar på dens hån gav jag henne ett tydligt och ärligt FUCK OFF och visade den mitt fina nagellack i syfte att visa mitt tydliga förakt och den brist på respekt jag känner. Jag hade önskat att den kunde förstå att de hånleenden den envisas med är en kategori av egenskaper som förnöjsamt bekräftar just hur falsk den är. Den kommer ingenstans med det. Prova att vara lite rak nån gång? Undrar om den undersöker alternativ att polisanmäla mig nu. Den har för vana att ringa farbror polis och spela offer stup i kvarten. 

I fredags hade det blivit missförstånd med hämtning.  De har enormt komplicerade tider för hämtning och lämning jämfört med ett enkelt ”samma dag, plats och tid” som hade varit det mest naturliga? Så jag trodde jag skulle hämta E men bm kom dit och sa den skulle hämta. Jag sa att jag fått veta jag skulle hämta och att den får reda ut det med Magnus. Inte mig.  Och E blev förvirrad och hoppade in och ur bilen som jag försökte stänga fler gånger. Jag hade bråttom iväg och ville bara köra och brydde mig faktiskt inte om E åkte med den eller mig. Jag satt i bilen och sa ”men bestäm dig, ska du in eller ut?” Och E satte sig. Jag körde hem och sen kom den hit. Här utanför oss ringde den till Magnus och sa att jag hade gått ur bilen och skrikit på den och fått E att börja storgråta. 

Så. Har den en sån skev uppfattning om verkligheten eller den bara har för vana att LJUGA? Jag satt kvar i bilen. Jag skrek inte (höjde rösten jovisst för att den skulle höra mig genom dörrar) och E grät inte en enda tår. Och jag har mer än ett vittne till det. Men jag vet ju att den spelar in telefonsamtal och ville förmodligen ha det inspelat ifallomatt den kan använda den lögnen nånstans. 

Så wtf? Vad är meningen med att ljuga,  lilla falska parasit? Tror den nånstans att Magnus skulle tro den framför mig? När han vet first-hand vilken mytoman den är? Som den gången den satt på familjerätten och sa att den trodde Magnus förgrep sig på deras barn? (Vilket den erkände efteråt var nått den sa bara för att den TRODDE att vi hade snackat skit om den till E vilket vi aldrig  gjort) För helvete, lägg ner. Den är verkligen så uppenbart sjuk i huvudet. Det är ett farligt spel den startat. 

Jag tycker så enormt synd om E som blir matad med lögner och skitsnack, manipulation och ledande frågor av den. 

Ser ni vilket pack jag har att göra med? 

Och med det; 

Namaste motherfuckers och fuck off 


50/50?  14   Nyligen uppdaterat!

Nu är det söndag och helgen är snart slut. Denna helgen har jag varit ovanligt trött och med feber av och till. Undrar om jag börjar bli sjuk. 

Idag var det träning för Kaeli. Hon tränar varje tisdag och söndag – Taekwondo. Vi kom överens om just kampsport av olika anledningar. I slutet av förra våren började vi diskutera det men man kunde inte börja förrän hösten. Innan dess har tjejerna inte talat om vad de velat göra. Sen diskuterade vi taekwondo – Laaiti har ju gått så han berättade lite och visade bilder osv och tjejerna blev taggade. Jag tycker om den respekt och disciplin de lär sig. Och som grädde på moset, självförsvar. De har gått några månader nu och stormtrivs. 

Och trots att BM har både kört E dit och suttit med på träningar och tittat på flera gånger så sa bm i tingsrätten (via advokat såklart) att ”E har inte ens en fritidsaktivitet!” som om vi vore kassa föräldrar som inte ordnat det. Men hon själv då!?

Alltså. Jo det har hon. E har en fritidsaktivitet. Bm har varit där som sagt. Och sen undrar jag – om den nu tycker att E skulle ha en fritidsaktivitet så varför har inte den själv ordnat det i så fall? Den ska ju vara ”mamma”. Det ska vara lika mycket dens ansvar vill jag tycka. Precis som det ska vara lika mycket dens ansvar att betala aktivitet (vilket i dagsläget går från vårt gemensamma konto) och fritids och saker till skolan (väska, regnkläder osv) – det är inte bara Magnus ansvar men bm tror det eftersom hon betalat underhåll. Suck. Bm har varit ”mamma” i 9 år men har inte en susning om vad barn kostar. Och som förälder själv så är jag åtminstone stolt nog att VILJA betala för mitt barn. Definitivt inte låta mitt ex nya fru betala (Es fritids räkning kommer också i mitt namn som så mycket annat). Men det är ytterligare en sak som skiljer oss åt. Stolthet. Men kontentan – en av lögnerna de drog i rätten. Det var inget mindre än 1:e april därinne. 

När Magnus och jag träffades så delade han och bm på barnbidraget. Ingen betalade underhåll. E bodde såklart hos Magnus och bm kom lite som den kunde och ville. Avbokade ett helgsumgänge för att gå på en modevisning minns jag. Avbokade mer en än gång. Jag nämnde för Magnus att han borde få hela barnbidraget och bm borde betala underhåll. Sånt är uppenbart och givet. Man betalar för sina barn! Och ni kan tro att det tog hus i helvete när bm fick veta att den inte längre  skulle få barnbidrag utan faktiskt få betala underhåll. Huuua. Betala för sitt barn?! Men jag förstår inte hur den kunde ens ta emot halva barnbidraget med gott samvete och vetskap om att den inte hade barnet ens halva tiden, knappt nått alls? 

Och det tog den inte många minuter efter att de varit i rätten och den kontaktat Försäkringskassan med ”vi har delat boende nu, jag ska ha halva barnbidraget igen!! Och inte betala underhåll!!” Det har hänt mer än en gång att den kontaktat FK när den vill ha avdrag på underhållsstödet eftersom den haft E nån extra dag. Jeez. 

Räkna ut hur mycket Magnus och jag betalat sammanlagt i dagis och fritidsavgifter och slå sen ut det på en del av underhållet och se om det ens kommer i närheten.  Tilläggas bör att vi betalar maxtaxa. Och Magnus betalade själv innan jag kom in i bilden. Bm har aldrig betalat dagis/fritids. Den har inte betalat något annat än bara de kläder E har hemma hos den och den mat den ger E. Den borde skämmas. 

Men nåja. Nu har de delat boende. Och inget underhåll betalas ut. De delar på barnbidraget så nu är det rättvist. Jag får fortfarande flerbarnstillägget för E.  Utgifterna får de planera om för bm borde såklart börja betala hälften också vill jag tycka. Hälften av Taekwondo. Hälften av fritids, hälften av säsongskläder på skolan, väska, hälften av ev medicin och allt annat.  Sånt tycker jag är uppenbart. Givetvis ska man dela på utgifter? 

Men som jag förstår det så ser denna situation ut som den dessvärre gör för många andra, där den ena föräldern betalar sitt obligatoriska underhåll eftersom FK kräver det (men hade de betalat frivilligt?) men vägrar betala en krona mer. Oftast är det pappor man hör om men sällan mammor. Det ska ju vara heligt det där med mammor som inte kan eller vill skiljas från sina barn. Men det gäller inte alla mammor som ni förstår. 

Ni som sepererat och har barn – hur funkar det hos er? Får ni/betalar ni underhåll? Hur delar ni övriga utgifter som ex fritidsaktivitet? 

Detta är ett exempel på inlägg som jag vanligtvis hade valt att låsa med lösenord. Men efter senaste tidens drama med bm så väljer jag nu att publicera händelser osv offentligt. Oavsett hur illa jag tyckt om bm har jag inte skrivit mycket (än något?) offentligt om denne trots att det funnits så enormt många tillfällen att berätta om. Kalla det respekt för den som Es biologiska mor. Men efter detta med mitt lösenord och låsta inlägg och deras misstag i rätten att blanda in mig så försvann den sista respekten för den som människa. All bets are off. 


Advokaten och BM som behöver en pava vin, lite Marabou och ett rejält ligg.  36   Nyligen uppdaterat!

Kära, älskade dagbok – du som blir brutalt missbrukad av andra människor. Som jag älskar dig! 

Tänk att jag har bloggat i 17 år. Det är en väldigt lång tid. Just denna bloggen med plattformen WordPress på min egen domän (missmaddis.com) har jag ägt och bloggat i 10 år. 2007 skrev jag första inlägget här på missmaddis.com. How about that. 

Jag har alltid varit öppen och rak i mina bloggar. Jag har varit ärlig. Jag har delgett fakta om händelser och situationer, om relationer osv  och  ja – ni har alltid  fått mitt perspektiv och min skildring precis om vad som hänt och mina reaktioner, tankar och känslor om saken. Men ärlig har jag alltid varit  även om jag vetat i förväg att majoriteten av läsare inte alltid håller med om vad jag tycker, eller till och med tycker något är helt uppåt väggarna – så har jag skrivit exakt som det är och jag har stått för det. Det var funnits frustration i kommentarer där vi har diskuterat och argumenterat. Ibland har det varit ilska och gräl i kommentarsfältet. Ibland har jag behövt utveckla ett inlägg med ytterligare ett för att  förklara närmre vad jag menade. 

För att förtydliga hur det funkar i bloggen – tillåt mig ge ett exempel. 

Lås oss säga att jag skriver att Trump är president i USA. Då skriver jag fakta. Det kan ingen argumentera emot. Fakta är fakta eller hur. Sen kanske jag skriver att ”Trump sa att han ska bygga en mur”. Då återberättar jag en händelse som jag har sett/läst/hört. Och även detta är ett faktum. Sen kanske jag skriver något i stil med ”Jag tycker Trump är en fruktansvärd människa som vill bygga en mur” – då skriver jag vad jag tycker (min åsiktkänner och tänker om Trump och hans planer att bygga en mur. Och mina åsikter kan man inte argumentera emot per say, men man behöver inte hålla med. Vad jag menar är att ingen kan komma och säga att ”nej så kan/får du inte tycka”. Däremot kan man försöka förändra min åsikt med vettiga argument ex ”Trump gör rätt i att bygga muren eftersom […])”. I just detta exempel blir det svårt måste jag erkänna (att ändra min åsikt). Men jag hoppas ni förstår vad jag menar. 
Så fungerar denna personliga bloggen.
 

Inga missförstånd so far? Bra! Då är vi överens om att detta är en personlig blogg som rör min vardag och mina tankar och känslor. 

Jag har delat all min lycka och glädje i mina bloggar. Mina graviditeter och mina förlossningar. När mina barn kom till världen. När de gjorde tokiga saker! När jag tog körkort och köpte bil. När jag blivit förälskad. När jag blivit förnedrad och förödmjukad, när jag varit ledsen och arg. Jag har verkligen bloggat om allt och aldrig någonsin gett något sken av något som det inte är. Således har jag varit ärlig alla gånger jag varit en stolt mamma men likaså alla gånger mitt föräldraskap varit en kamp. 

Jag har aldrig haft ett ”internetliv”. Ni vet de som bara lägger upp bilder på sina lyckliga rena barn och sitt dammfria hem. Jag har aldrig gett sken av att något skulle vara något det inte är – jag har alltid varit ärlig, öppen och rak. På gott och ont även om det är till min nackdel. Jag har väldigt hög moral. Dessvärre tycks det vara en sparsam egenskap utdelad. de inte kunnat se mig själv i spegeln eller sova om nätterna om jag hade ljugit. 

Och bloggen har varit min terapi. Min ventilation. Min dagbok där jag kan skriva vad jag vill för att i  grund och botten är det inget mer än en dagbok där jag skriver vad som händer i mitt liv, vad jag tycker, tänker och känner om saker och ting och vad jag tycker, tänker och känner om människor i mitt liv. Det är inget ovanligt att människor känner ett behov av att ventilera. Till en vän, partner, psykolog eller som jag i en dagbok och/eller blogg. Men jag vet att vi inte är många som vågar delge så många detaljer ur sitt privata liv som jag gör. Människor är rädda för vad andra ska tycka egentligen.  Om det ska hållas emot en osv. Och med all jävla rätt. 

All. Jävla. Rätt. 

För det kommer det göra förr eller senare, på ett sätt eller ett annat – hållas emot en. Ljugas om, snackas om, tycka en jävla massa om, tro en jävla massa. 

Jag har aldrig känt att jag måste tystas. Jag vill helt enkelt inte. Jag vill kunna berätta sånt som händer i mitt liv så ärligt och rakt jag bara kan utan att skämmas för det. Det är mitt liv och mitt val. Och ingen annan bestämmer vad jag ska skriva om eller när eller hur. Bara jag.  Människor har försökt att tysta mig. De har skrivit mail och ringt och hotat och bett mig radera inlägg. De har polisanmält mig så många gånger men aldrig lyckats komma åt mig. Gånger då jag skrivit om händelser i mitt liv som på något sätt beblandar andra människor i mitt liv som de inte vill att andra ska veta. Mitt ex exempelvis. Hur han utnyttjade mig och stal pengar från mina barn och när han mordhotade mig. Det ville han inte att andra skulle veta såklart. Men jag skrev det. Så ärligt jag bara kunde – jag tyckte det var viktigt att det kom fram. Jag är så trött på att människor kan bete sig hur svinigt som helst och kommer undan med det och ska tysta andra som berättar. Det är orättvist och fel. Människor får ta ansvar för sina handlingar och stå för det. Jag gör det. Alla borde göra det. 

Och om människor i mitt liv inte vill att jag återberättar vad de gör mot/för mig så får de låta bli att göra det. 

Alla människor i mitt liv känner  till bloggen. Det är ingen hemlighet. Som notis vill jag nämna att jag finner det lika lustigt och besynnerligt varje gång människor blir så lyckliga när jag återberättar något vänligt de gjort/sagt men samma människa blir sur och arg då jag återberättar de otrevliga och kanske elaka saker de gjort/sagt  – så länge jag skriver snälla saker så är det okej? Nej. Bara nej. Så funkar det inte. Jag förutsätter att människor ”own their shit”. Både det positiva och negativa. Att man står för vad man gör och säger och tycker. Dessvärre säger majoriteten av min erfarenhet att så är det inte. Människor är helt enkelt för fega. Och framförallt falska. 

Så med det sagt upprepar jag mig;  i det jag återberättar är jag alltid ärlig. Ärlig om vad som hände och ärlig om mina tankar och känslor.  Har aldrig kunnat föreställa mig att det skulle bita mig i röven. Att vara ärlig liksom? 

Men min blogg är uppenbarligen viktigare och mäktigare än vad man kan tro. Mina ord är (tydligen) lag. 

Jag är Gud. Jag är Allsmäktig. 

Det kom som en riktig käftsmäll om jag ska vara ärlig. När bloggen kom att användas som ett vapen mot min familj i syfte att förstöra. När de i tingsrätten läste upp enstaka meningar tagna ur sitt sammanhang, stulna ur mina låsta inlägg. För att vinna. Det var en regnig dag och en muntlig förhandling i rätten om boendet för ett barn. Dennes bm (biologiska mamma) vill plötsligt ha halva tiden. För hon är frisk från sin emotionella störning nu helt plötsligt. Nu klarar hon av det, säger hon. Och hon vill ha en chans att visa det. Chans? När fan chansar man med barns liv?  Har den någon garanti för att den inte säckar ihop igen? Blir hittad av de som är ute efter att skada/döda den? 
Några detaljer kring denna manipulativa, lögnaktiga, egoistiska och odrägliga människa kommer inte i detta inlägget. Den, som människa, är varken värd den tiden eller energin att skriva om. Jag drar det stora hela. Vad jag tycker om bm är så tydligt för alla och även den. Jag skulle inte pissa på den om den brann och jag tycker världen och dess samtliga inhabitanter vore bättre utan den. Förstår ni? Förstår du, bm? 

 I alla fall. 

Om Magnus finns inget skit att hämta. Hur man än letar så finns det inte. Oavsett hur många sms bm sparat och telefonsamtal den i ”hemlighet” spelat in så finns inget att hålla emot Magnus. Så vad skulle de dra till med i rätten, exet och dennes försvarsfattiga ursäkt till advokat?

De tog det enda de kunde hitta. Lögner först och främst, förtal och möjligen hörsägen. De hade verkligen inte tagit reda på någon fakta överhuvudtaget. Och som de kanske förstod utan belägg för det så fick de hitta skit nånstans. Hos mig. Hans fru. Jag är öppen och någorlunda offentlig och ärlig med mitt liv och allt däri och i synnerhet i låsta inlägg där jag verkligen lägger mitt hjärta och innersta väsen på en tallrik bredvid bestick. Lösenordet har inte varit alla förunnat och hur BM kom över lösenordet vet jag inte ännu. Om den fick det utav någon eller lurat till sig det vet jag inte ännu. Men oavsett HUR den kom åt det så känns det som ett riktigt jävla brutalt övertramp för vad som är så uppenbart rätt eller fel. Är det samma ”person” som ska uppfostra min styvdotter om vad som är rätt eller fel – lära moral och etik? Kommer den läsa dotterns dagbok också? Förmodligen. Den läser ju andras låsta dagböcker. NO INHIBITIONS. 

Jag står för allt jag skrivit i alla mina inlägg; alla offentliga och alla låsta. Däremot tänker jag INTE stå för vad andra TOLKAR eller TROR jag menar. Och jag ska inte stå till svars för vad andra tolkar eller tror heller.  Så jävla enkelt är det. Och givetvis som med all text kan man välja vad man vill läsa och vad man vill se och vrida och vända på orden till sin egen fördel. Det krävs ingen högre IQ för att KUNNA göra det. Det krävs däremot en ganska låg IQ för att faktiskt göra det. Och utöver den begränsade iq; ingen moral eller skam eller uns samvete i kroppen. 

Men ja, så såg det ut i tingsrätten den dagen. BM och advokat la upp en bunte papper med utskrifter från mina låsta inlägg på bloggen och en del från min Facebook. Det var deras mål. På något sätt har bm kommit över lösenordet och mina låsta inlägg som de printade och läste en mening här och en mening där helt utan sitt sammanhang och det var deras grund till varför bm ska få ha dottern varannan vecka. På riktigt. Min blogg. Mina känslor och mina tankar och min relation till styvdottern. Det är så bisarrt. Så fruktansvärt bisarrt. Vad fan har jag, mina känslor och mina tankar med saken att göra?! Jag har hållt mig utanför allt vad handlar om styvdottern och så många gånger som jag hänvisat min man att det är inte min dotter, det får han lösa med bm osv. Bm gjorde det klart för mig för länge sen att jag inte har med styvdottern att göra men tydligen är jag ett större hot än vad den velat påskina. 

Det gör mig förbannad att det talas om mig bakom min rygg. Det säger en hel del om dem  – Jag var inte där att försvara mig eller förklara mig eller ens tala överhuvudtaget. Bara en bunte kärringar som ska skvallra och snacka skit på ett jävla kafferep – välkommen till Sveriges rättssystem. Varför ens dra upp människor som inte är där, inte har med saken att göra och varför ens blanda in mig när jag inte gjort annat än att hålla mig utanför?! Hade jag vetat att detta ändå skulle hända så hade jag fan sett till att ge de en bra jävla anledning. 

Hur är detta ens logiskt eller realistiskt? Jag har fortfarande inte smält detta. Det är så många känslor inblandade här men främst känner jag mig fruktansvärt kränkt och förbannad och nertrampad och bakhuggen. Hur kan detta vara lagligt och okej?! Hur kan någon överhuvudtaget tycka att det är okej?! Om du hittar en nyckel på marken, betyder det att du får lov att gå in i någon annas låsta hem? Tycker ni att man får det? 

Både Magnus och hans advokat blev förvånade och chockade. Såklart. Man kan tro att det var jag som skulle varit där med en egen advokat. Men vem vet, de kanske printar detta inlägget och stämmer mig alt använder det nästa gång de ska upp i rätten. För så gör de. De hämtar bevis i min blogg. För jag är allsmäktig. 

Så därför har jag ändrat det globala lösenordet på bloggen. Det kommer bli mer restriktivt att ges ut och det kommer krävas mer av de som får det. Mer om detta senare. 

Och som om inte det var nog..

När Magnus mamma ville höra hur det hade gått i rätten och inte orkade vänta tills Magnus skulle ringa upp (han ville natta barnen först så att han kunde prata fritt och ostört) så ringde hon BM. Magnus har bett sin mamma att inte ha kontakt med BM eftersom BM är manipulativ och lögnaktig. Och jag vill tycka det är en explosiv kombination med svärmors naiva godtrogna sida. Hur hon ens vill ha kontakt med den ”människa” som gjort Magnus och E mest illa är för mig förunderligt. Lojalitet är uppenbarligen få förunnat. Magnus blev enormt sårad och arg och besviken och ledsen.  Och sen kom det fram att BM och svärmor hade diskuterat min blogg och de låsta inläggen. För svärmor visste vad det handlade om.  Huruvida hon läst själv eller fått det återberättat/uppläst är det ingen som vill tala om för mig uppenbarligen. Nej, svärmor har såklart inte fått lösenord heller. Så hur vet hon vad som står i låsta inlägg? BM. 

Jag fick ett mail någon dag efter av Magnus mamma. Det var helt irrelevant för mig, inte mycket av det som stod i mailet kunde jag förstå. Jag skrev ett långt svar tillbaka och svaret jag fick tillbaka på det var minst lika förvirrande som det första och enormt intetsägande. Och inte ett enda svar på någonting Jag hade skrivit.  Jag svarade men har inte fått svar tillbaka  och nu känns det som om något är oavslutat. Får se om det kommer inlägg med screenshots på konversation. För jag utgår från att konversationen är över då jag inte får svar. 

Jag är fan omgiven av idioter. På riktigt – idioter. Den ena jävligare än den andra och jag kan inte bestämma vem jag tycker mest illa om längre. Pest eller kolera. Men hur mycket jag än försöker att hålla mig borta från människors drama så nog knackar det likförbannat på min dörr oavsett hur mycket jag försöker att hålla mig utanför relationer som inte har med mig att göra. Varför envisas folk med att alltid dra in mig  i sina problem och konflikter? Varför beblanda mig överhuvudtaget? Jag är inte intresserad. Sköt ert eget för helvete. Och dra åt helvete. 

Nej nu får detta inlägg avslutas. Det har tagit tid att skriva, jag har fått ta det i stunder då jag haft tid och möjlighet men jag tror nog jag fick med det mesta. Jag vet inte om mitt förakt för BM lyser igenom tillräckligt så jag vill understryka det faktum att vissa människor förtjänar inte luften i sina lungor. 

Och med det sagt; 

Namaste, motherfuckers. 


Vem kan mystiska Tess vara?  10

Jag trodde vi var på det klara och hade avslutat det dramat. Men uppenbarligen så kan min pappa inte riktigt lägga locket på. Till mina inlägg rörande hela historien kring mina föräldrar och min text om varför jag valde att bryta med dem så fick jag en del kommentarer som jag brukar få. Människor som bara lämnar avtryck att de läst, lämnar sympati och/eller förståelse. Ibland får jag kommentarer från människor som delger sin egen tolkning av min text och hur de har uppfattat en situation. Kommentarer i bloggen generellt sett skiljer sig ganska mycket. 

Och vanligtvis brukar inte folk läsa kommentarer så mycket, som jag upplevt det. Huruvida min far har för vana att göra just det kan jag inte svara på. Om det inte är inlägg som rör honom på något sätt förstår jag nu. Då vill han veta vad andra säger – förstår jag nu. 

Det var kluvna känslor om förvåning/icke-förvåning när jag fick meddelande av en vän (Tess) som skrev att hon hade fått ett meddelande av min pappa på Messenger. 

Han hade då helt sonika skrivit ”Tror du inte jag läser Maddes blogg” och sen kopierat en kommentar skrivit av Tess. Men han hade såklart gissat på fel Tess. För den han skrev till var inte författaren till kommentaren han sökte. Så han skrev till en annan Tess i min vännerlista som också som ovan nämnde Tess också bor i samma by. För om det inte var hon så måste det vara den andra Tess tror min far. Kan absolut inte vara någon annan tror han eftersom han har fått för sig att den som skrivit kommentaren måste känna dem eller varit hemma hos dem någon gång. 

För mig bekräftar han tesen i kommentaren när han påstår det. Han tolkar kommentaren som skriven av någon som känner dem och när han gör det så säger det mig att han då säger att det fanns en del rätt i kommentaren. Vad jag själv tror eller tycker om saken låter jag vara osagt. 

Såhär såg det ut när Tess nummer 1 fick meddelande

Så den andra Tess han nämnde till Tess 1 misstänker ju jag direkt att hon också kommer få ett meddelande. Och mycket riktigt. 

Och kommentaren ifråga är ju som sagt inte skriven av någon av de två Tess som min far kontaktade. Den är inte skriven av någon som känner någon utav oss överhuvudtaget – den är skriven av en bloggläsare som följt mitt liv ganska länge och har tolkat situationen själv utifrån vad hon har läst. Men det var någonting med denna kommentaren som fick min pappa att reagera och vilja hitta den som skrev. Och jag förstår inte varför han vill det. Vad vill han uppnå? Vad hade han tänkt säga till den Tess? 

Kommentaren i fråga som rörde om i gubbens gryta, helt i sin helhet som följer. 

Så ser det ut. Det känns som om jag fortfarande inte fått mitt avslut. I synnerhet inte med min mor som envisades med den ökända ”silent treatment” – hon ignorerade helt sonika alla mina försök till kommunikation. Och även då jag sa till henne att DET kommer vara undergången för vår relation så valde hon tystnaden. Så jag fick inget avslut. Jag vet fortfarande inte vad hon tyckte eller tänkte eller ville. Men hon valde min far och återupptog kontakten med sin son istället.  Ja, samma kille som begravt de bägge tidigare och förgripit sig på mig. Men inte ens den lilla respekten till sin dotter som bad om kommunikation. Så jag fick inget avslut av henne. 

Jag trodde däremot att jag hade fått ett avslut från min far. Det är mer raka rör i kontakten med honom såvida det sker på hans villkor. Inte alltför sällan kan han avsluta en konversation med ”Nu har jag sagt mitt, nu ska vi aldrig mer ha kontakt”. Tills nästa gång han skriver. Alltid på hans villkor. Men någonstans känner jag ändå att vi gemensamt känner att vi inte vill ha kontakt med varandra. Rörande överens och det ämnar jag efterleva. Då mår jag bättre. Jag kommer inte kontakta dem och jag kommer inte svara på några som helst försök till kontakt.  

 Men uppenbarligen har han inte lagt locket på eftersom han nu försökte hitta Tess. Hur mycket det egentligen har med mig att göra vet jag inte men jag förmodar ingenting. Han är väldigt grälsjuk överlag. Men han borde tagga ner. Han borde förstå att han har inget att vinna på detta. 

Frågor han bör ställa sig är; Vad hade han tänkt säga till henne? Och VARFÖR vill han säga det?? Hade förändrat någonting alls? Är det produktivt att leta upp Tess? 

Ja jag vet vilken Tess det var som skrev. Det är ingen de känner eller ens vet vem det är. Get over it. Låt folk tycka och tro vad de vill oavsett om de har rätt eller fel. 

Och jag tänker inte göra en större grej än detta av det heller. Men ja det är pinsamt. Jag skäms lite att vara avkomma från sådana äpplen. Men att han gör såhär (skriver till Tessor) bara bevisar exakt vad jag försökt förklara om honom och får folk att se att jag har ju rätt. Han visste mycket väl att jag skulle nämna detta i bloggen.  Han har säkert väntat på detta inlägget. Och varför skulle jag inte? Ni har fått ta del av hela denna delen av mitt liv så varför inte HELA historien? Om han vill att jag ska sluta skriva om dem så rekomenderar jag att de slutar på något sätt att ha del i mitt liv. Min blogg – mitt liv och de som finns i mitt liv. 
Så med det sagt; kommentera gärna! 😁😂


Jag är föräldralös. 17

☕️☕️☕️☕️ Kaffeinlägg (dvs ett långt inlägg)

Haha! Det är lite som Kalle Anka. När Musse Pigg tar hem julgranen och skakar den och whooops så trillar det ner två ekorrar. Så funkade det här också tydligen. En del av mig förväntade sig det, att det lockar fram min pappa när jag skriver om honom i bloggen. (mer…)