Jag sa ju det.. att det skulle bli en lugn kväll, och lugn blev den - alldeles för lugn, utan skandaler och där man kom på kant med en vän.
Jag hade smsat med mr. Buddha under dagen och vi hade mer eller mindre planerat att jag kunde komma hem till honom efter att jag festat. Det förberedde jag Lotta på så det var ingen nyhet.
När var framme på förfesten var det nått som inte riktigt stämde med mig. På eftermiddagen hemma hade jag redan svept en halv flaska likör och en cider som inte gett större effekt. På förfesten drack jag en breezer, två glas likör och två glas rom & cola som inte heller gav större effekt förutom lite illamående. Jag kände av det i kroppen men inte alls som en fylla och det är märkligt med tanke på hur lätt berusad jag annars blir. Det påpekades att jag inte hade någon “go” i mig alls och jag kände mig jävligt tråkig, jag kände mig som en riktigt partypooper och jag tyckte nopg inte att det var någon “go” i de flesta där. Efter en stund försvann en av Lottas vänner. En stund därpå försvann den andra tjejen och kvar blev Lotta, jag och de två killarna och min lust för att festa hade runnit ut i sanden.. Allt kändes jävligt bull just då. “Jaha, ska du också dra nu då” undrade Lotta. “Tja, det känns så” sa jag till Lotta och inte långt därefter tog jag på mina skor och traskade ut och lämnade Lotta där.

Och det ska ni veta, får jag i nacken idag. Och jag förmodar att de två andra tjejerna får det med. Lotta känner sig fetdissad av tre väninnor som svek henne för killar. Och ja, jag kan förstå att hon känner så - som var tjejen som satt kvar.

Så idag svarar hon inte på mina sms - hon totalt ignorerar mig. Och vi som ska på ett möte tillsammans idag som helt plötsligt känns jävligt mindre lockande.
Jag tillhör skaran som gärna pratar ut om saker där hon får en chans att berätta hur hon känner (till mig direkt) och där jag åtminstone kan få en chans att be om hennes förlåtelse för att jag sårat henne. Men inte ignorera..

Väl hemma hos mr. Buddha kollade vi film och mös lite. Men någonting fattades - pricken på i:et var borta och jag vet inte riktigt varför och kommer nog inte veta det iheller.  Just my luck. Kan inte låta bli att undra om jag gjorde bort mig där med..
Jag stannade tills jag hade piggnat till tillräckligt för att ta mig till bussen och åka hem.

Och där har ni det.. när ingenting blev som jag hade hoppats på. Känns som om jag förlorade mer än vad jag vann igår och borde nog ha stannat hemma istället.

Ikväll ska Lotta och jag göra Malmö osäkert.

Jag fick ett sms i morse där det stod att jag SKA följa med. Det har Lotta bestämt. Inte nog med att hon ska vara mitt samvete, hon ska tydligen vara min beslutsfattare med. Så.. Malmö, here I come.

Och ni vet alla hur det går till när Lotta och jag är taggade.. Men jag har en känsla av att det kommer bli ganska lugnt för min del. Dels för att jag i skrivandes stund är jävligt anti MÄN, och dels för att jag har slut på foundation så jag lär knappast bli enormt sockerskön med denna jävla finnen..

Som jag vill minnas det så var jag inte full sist på Charlottes fest. Jag har för mig att jag var nykter… Jag drack ju knappt någonting alls..!
När jag idag var hemma hos Charlotte frågade jag Karin om hon inte var hos Charlotte förra helgen, på festen. Jag kunde inte komma ihåg om jag sett henne där..
"Jo jag var här.. jag tog ju foton på dig med ju"
Det kan jag absolut inte minnas.. jag bad henne skicka bilderna till mig och hon sa att de ligger på hennes konto på facebook..

För det första kan jag inte minnas att hon var där, än mindre att hon tog bilder.. och jag kan absolut inte minnas att jag såg ut sådär.. Vad sysslade jag med egentligen? Hur full var jag egentligen..? Vad mer gjorde jag som jag inte minns?!

Förrädiskt.. usch. Här är bilderna Karin tog på mig.
Haha, det bjuder jag fantamig på..

Åh vilken helg.. den blev väldigt mycket bättre än vad den bölrjade och lämnade inget att längta..

Igår mådde jag mycket bättre och smsade med honom. Det börjar bli dags att ge honom ett namn här på missmaddis.com och efter en mindre diskussion om saken med honom i fråga har vi kommit överens om Mr. Buddha. Det får sin förklaring senare i inlägget.

Vi kom överens om att jag skulle åka hem till honom och så blev det. Jag fixade till mig och drog till bussen och efter fem minuters väntan på honom på Södervärn mötte han upp mig. Bad Omen, när ens träff är sen? Men han hade en giltig förklaring som duger väl. Han gav mig en kram och om jag inte minns helt fel fick jag en puss på kinden och vi började gå. Inte långt därefter blev det så att vi höll hand och det var så enormt mysigt att gå där, prata med varandra i det fina vädret och hålla hand.

Vi kom hem till honom och det är här jag sluter dörrarna för detaljer. Han bjöd på kaffe. Inte vilket kaffe som helst - han bjöd på Instant Gevalia..?! What the fuck.. Gevalia?! Denna flicka ska ha Zoéga’s.. det är vida känt..? ALLA VET DET!? Men Gevalia fick tjäna substitut och after all, kaffe är kaffe. Vi pratade och det var lätt. Det var lätt att prata med honom och det var lätt att förstå och det fanns inte en enda stund av pinsam tystnad. Och när det gäller den där biten “upp till bevis” då man ska bevisa att man håller det man sagt och bra dessutom så kammade han hem full pott. Vi pratade lite om min blogg, som han varit inne på någon gång och jag berättade lite småroligt om männen i mitt liv som får varsitt alias på missmaddis.com. Man ska ju inte utge personer och männen i mitt liv håller jag bakom ryggen. Han är fullt medveten om att jag bloggar öppet och verkade inte ha problem med det - ej heller prestationsångest inför den kommande minicelebritet jag där erbjuder.
Så vad ska vi då kalla honom..? Jag hade en Mr. Mys, en Mr. X, en Mr. T osv.. vad ska vi då kalla denna nya mistern? Jag såg mig omkring i hans übermysiga lilla lägenhet som doftade av rökelse och med väggdonader av Zodiak osv.. jag tittade på honom med den ljuvliga kroppen där framför mig som tränat thaiboxing, smidig och vacker.. med de underbara djupa mörkbruna ögonen av grekisk härkomst och den rakade skallen i kontrast till det lilla skägget vältrimmat under hakan, just ovanför hajtanden och Aumtecknet  ( ॐ ) som hängde i band runt hans hals.  Sen slog det mig.. Buddha. Han är ju nästan en Buddha. Minus magen, dvs. Om Buddha hade haft denna killens kropp hade han definitivt fått ligga mer. Och så föddes Mr. Buddha hos missmaddis.com.

Vi spenderade några underbart mysiga timmar tillsammans och jag blev faktiskt lite chockad över musiken han valde att sätta på i bakgrunden till våra konversationer. En artist som jag tycker mycket om men som inte så många känner till men välfamiljär för mig, som jag hade nämnt för hponom tidigare. Jag kände mig som hemma från dess att vi kom dit tills att han följde mig hem. Här har vi en kille som faktiskt fyller många missmaddis PP-krav. Han är öppensinnad, mångsidiig, verbal, intelligent, välbeläst, accepterande och tolerant. Han är vacker att beskåda och en helt underbar pussare/kramare/mysare.  Här har vi en kille jag gärna träffar igen för att utforska vidare. Betyg på vår träff då? Well.. 4 av 5. Jag kunde stannat längre och njutit mer av sällskapet.
Vart detta leder, om det leder någonstans alls, återstår att se. Det är inte direkt en envägs sak, det här.

När jag sen kom hem gjorde jag mig iordning för att gå bort till festen och säga hej till både gamla och nya vänner. Jag fick sms och telefonsamtal av vänner som tyckte jag skulle lägga på ett kol. Mina vänner välkomnade mig helt underbart då de halvfulla flög i famnen på mig och bedyrade hur de hade saknat mig. Charlotte, min underbara fru låg till sängs, alldeles för full för att vara social - i hennes egen lägenhet på hennes egen fest, haha. Så jag smög först in till henne och pussade på henne och såg till att hon hade det bra. Inte långt därefter drog hela gänget vidare till den lokala skitpuben och sen vidare till en efterfest där jag inte heller blev långvarig utan blev körd hem av min kusin (!) som också var på festen med oss. Min kusin, som tydligen är gift med en kille från trakterna som är vän med mina vänner.. Min kusin, som jag inte träffat på en sådär 15 år. Fy fan vad kul det var att träffa henne.. men jag hoppas att vi träffas under andra omständigheter snart och kan prata lite mer ostört.

Så, inga skandaler denna helgen… Men det var en helg i upplysandes tecken. Jag fick se mycket, spekulera, analysera. Denna helgen gick i vinst tecken för mig - både på det ena än det andra sättet… Jag fick svar på frågor jag haft länge utan att någon gav mig svar - jag tog mitt svar och det var precis det jag trodde.

Svaret på min fråga: it’s not me - it’s you.

Och med det avslutar jag dagens inlägg..

Häromdagen kom jag helt plötsligt att tänka på en kille jag hade en liten affär med för några år sedan. Det var faktiskt "det" året i mitt liv - ett av de mest händelserika. Hela min värld kom att skakas om det året och vissa händelser och insikter det året kommer jag att bära med mig i resten av  mitt liv och således några av de människorna från det året med. Och just denna killen, DS,  kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Av någon anledning kom jag och tänka på honom och fick för mig att jag skulle googla hans namn men hittade inte mycket. Men med facit i hand, i dag, undrar jag om det kan ha varit någonting inom mig som ville att jag skulle vara förbredd på en återförening…

Igår gick jag hem till Falått och mötte upp mina galna vänner. Efter en stund kom det dit en kille som Falått känner som sa att detta var den bästa fest han någonsin varit på - och det trots att han var ensam kille med massa galna pms-kossor. Jag har sagt det förr och jag säger det igen; vi vet hur man festar. Inget fnitter, inget tjafs, bara hämningslöst kul hela natten igenom.
Vi dansade och drack oss nöjda innan vi promenerade ner till den lokala puben som oftast är folkdött. De få gånger jag behahat besöka puben har där inte varit mycket mer än 10 pers - inatt var där fullproppat med folk. Bonnamarknaden lockar ut alla folkskygga människor, verkar det som.
Eftersom jag bor i en liten by så är det som det är. Alla känner alla men känner man inte alla så känner man någon som känner någon. De som var där var antingen mina gamla skolkamrater, mina kompisars föredetta ligg eller mina egna. Grannes morsa satt med en öl bredvid sin son och hans kompisar och kassörskan från ICA var lite röd om kinderna. Jag älskade det! Jag kunde skutta mellan mina vänner och kramas och vart jag än vände mig stod där någon som jag kände. Ungefär som en stor jävla klassfest eller nått.

I kön till toaletten hoppade jag längst fram och tränge mig förbi 3 tjejer med ett sockersött jävligt ‘ tack, jag tar denna platsen,  det är okay va?’ - Nej jag förväntade mig inte att tjejerna skulle gå med på det. "Mäh, jag har större tuttar än er!" sa jag med glimten i ögat. "Ja, men mina är ÄKTA" säger tjejen som stod först i kön och lyfter upp sina bröst. Jag tittade på henne undergivet och tog min rättfärdiga plats längst bak i kön "Ok, du vinner".
Och innan jag vidsste ordet av, jag vet inte hur vi kom in på samtalsämnet, så kände de till mina bröstinlägg, min bukplastik ochg min viktminskning. Är det så det går till i kön till toaletten på uteställen? Och innan jag visste ordet av hade jag följt med dessa 3 tjejerna in på toaletten. Hon ställde nyfikna frågor om plastikoperationer och sa att jag var en förebild och jag fattar fortfarande inte vad jag kan ha sagt för att jag ska framstå som någons förebild. Jag hänvisade henne till missmaddis.com och sa att hon får gärna höra av sig om hon vill. Honhar säkert supit bort informationen, haha.

Under kvällen såg jag JK. Fy fan vad jag alltid avskytt JK. Jag tror att min avsky för denna människan grodde sig en plats inom mig den gången när han kom fram till mig för över 10 år sedan, med alkohol i kroppen - tittade på mig och sa "Fy fan vad FET du är.. Du är äckligt fet! Du ser fan ut som en kille". Det var samma kväll som jag knäckte näsbenet på honom. I alla fall, åter till igårkväll.. Han stod och pratade med några av mina vänner när jag kom fram till dem och våra blickar möttes.
"Hej! Kommer du ihåg mig?" undrade jag. Och det gjorde han.. Han la armen om min midja och log. "Shit vad du har förändrats.. vilken kropp! Du var ju stor som en val, men kolla vad du har gått ner.. vilken kropp!"
Jag känner vågor av seger och hade lust att göra den där Ricki Lake grejen och knycka med nacken till ett "Uh huh, look at me nooow, biatch".

Vid baren såg jag DS. Min romans från några somrar sen. Jag ser honom inte ofta i byn, men springer förbi honom då och då. Vi fick ögonkontakt jag jag nickade en liten hälsning och fick samma gensvar.
När vi stod utanför puben och jag var i full färd med att krama om min killkompis lillebror kände jag en hand på min axel. "Madde, får jag prata med dig..?" Där stod han. DS. Vi gick bort lite från de andra för att prata lite ostört. Han undrade varför jag slutade hälsa på honom. jag sa att han slutade ju också hälsa på mig. "jo men det var ju på dina premisser" svarade han. Vi pratade lite om tiden från förr. Han är numera gift och talade om för mig att han berättat om mig för sin fru. Det förväntade jag mig inte. Jag blev faktiskt chockad och förvånad. Varför hade han gjort det..? Jag trodde att jag var så betydelselös i hans liv att det var som om jag aldrig funnits i hans liv. Han berättade att hans fru verkade ha lite taggarna utåt när det gällde mig och undrade om jag kunde tänka mig att träffa henne. "Klart jag kan träffa henne" svarade jag och trodde att vi skulle arrangera en fika någon dag. "Ok, men vänta här nån sekund så hämtar jag henne" svarade han. iiiiih. Och fram emot mig kommer en bedårande blondin, typ raka motsatsen till mig. Jag sträckte fram min hand och hälsade och presenterade mig och gav henne en kram. Vi pratade lite och hon sa att det var kul att få ett ansikte till namnet och allt hon hört. Hon berättade att hon blivit fundersam då, för nått år sedan då DS hade fått sms av mig och när hon undrat vem jag var hade han blivit arg. Nåja. Vi hälsade och läget var lugnt. Jag kan förstå att hon haft lite taggarna utåt, jag var trots allt, hans "andra kvinna" förr.

När vi sen skulle gå till efterfest gick JK med oss. Jag tappade mina nycklar på marken och han hjälpte mig plocka upp dem. "Vilken attityd du har, och vilken KROPP du har" sa han. Jag tittade på honom sockersött "Du, jag hade samma attityd förr, men det såg du inte då eller hur".
Triumf. Triumen smakar gott. Jag har berättat om liknande incidenter förr. Fjanten från fjol somras och fjanten på bussen för nån vecka sedan. Triumfer.

Det är nog fan den bästa hämnden någonsin och det är lika kul varje gång - killar som var alldelels för jävliga mot mig förr, som nu synar mig från topp till tå och tittar mer än en eller två gånger. DET är hämnden. Bara det. Bara att vara den samma jag var då fast fan så mycket mer attraktiv. Att de inte lyckades knäcka mig med deras hårda ord. De gjorde mig starkare.

Men jag trodde aldrig att jag skulle få möjlighet att dissa dem på dessa sätten. Men gott smakar det.