Phini ska lära sin lillasyster att prata i väldigt god tid… Haha!

Du är på dag 183 av 280. (65,4%).
Du är i vecka 27.
Du har gått 26 fulla veckor och 0 fulla dagar (v26+0).
Du är i 6:e kalendermånaden.
Du är i 7:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Mån 7 jun 2010
Du har 97 dagar kvar till beräknad förlossning.

Barnet

Nu är det lättare att mäta barnets fulla längd inklusive benen. Barnet är cirka 30 centimeter i sin fulla längd. Barnets ögon öppnas efter att ha varit stängda en tid. Det övar att öppna och stänga ögonen. Hörseln utvecklas allt mer och barnet kan hoppa till vid kraftiga ljud eller snabba rörelser från dig. Nu är överlevnadschansen stor om barnet skulle komma ut för tidigt. Musklerna på armar och ben blir starkare och ibland kan barnet få in en riktig fullträff mot revbenen eller mot urinblåsan, vilket kan göra ont.
Nu har barnet stora chanser att klara sig om det föds för tidigt, men varje vecka, och även dagar, gör stor skillnad. Barnet väger mellan 900 gram och ett kilo. Om det skulle födas kan det andas luft och tarmarna klarar av att ta emot modersmjölk.

Mamma

Nu kanske du känner en liten fot som trycker mot magen. Ibland tar barnet spjärn och prövar sina krafter. Du kan känna hur barnet "svarar" när du försiktigt trycker tillbaka. Du kan också börja känna dig tung och få bristningar, så kallade strior på mage och lår. Hittills har det ändå varit ganska bekvämt med en rund liten mage och en bebis som inte buffar till allt för hårt mot revben och insidan av magen.

Kroppen: Livmodern har vuxit och dess översta del finns nu en bit ovanför naveln. För många fortsätter brösten att vara spända och lite ömma under hela graviditeten och det kan rinna lite vätska från dem. Extra fett lagras i brösten och dess körtlar växer.
Många kvinnor blir andfådda, då de fått en ökad blodmängd i kroppen.
Man kan sova lite oroligt på nätterna när man har kommit en bit in på graviditeten, ofta störs man av att man måste gå upp och kissa. Många upplever också att de drömmer mer nu, ofta om förlossningen eller om barnet. Det är troligen kroppens sätt att förbereda sig mentalt, man kanske inte drömmer mer, men eftersom man vaknar oftare så kan det vara så att man kommer ihåg drömmarna bättre.

Info: Vårdguiden och Familjeliv

I förmiddags, eller ja, runt lunch, när jag smsade med Emma blev det ganska snabbt överenskommet att vi skulle ut på lite äventyr. Hon frågade lite vad jag hade lust med och jag var nog ganska snabb med att föreslå Ikea. Så Ikea blev det med pojkarna. Jag ville nyttja mitt presentkort och en del av det har i dag gått till bäbis.

Idag köpte jag:

- Madrass till spjälsäng.
- Täcke till spjälsäng.
- Kudde till spjälsäng.
- Dra-på lakan till spjälsäng.
- Skötbädd.
- Skötbädds överdrag.
- 10-pack småhanddukar.
- Spjälskydd.
- 2 st löpare till köksbordet.
- En golvlampa till mitt sovrum.

Det finns fortfarande pengar kvar på presentkortet och jag är jävligt nöjd med dagens inköp..!!
Igår beställde jag och betalade för vagnen. Leverans 1-4 veckor. Det blev den vagnen jag kikat på, en Senator Kombivagn, svart med vita blommor. Så nu får vi leva lite snålt en månad (ingen extra choklad till mamma) men fy fan vad jag kan slappna av lite mer när jag fått dessa delarna överstökade.

Det jag har kvar som jag ska köpa innan bebis kommer:

- Påslakanset till spjälsäng.
- Bilbarnstol
- Täcke, kudde och påslakanset till vagnen.
- Nappar.
- Nappflaskor.
- Mjölkersättning-just-in-case
- Snuttefilt!

Så det är mest småplock nu. Sittern har jag kvar sen pojkarna och babybjörn bärselen med. kläder har jag börjat inhandla lite och jag har vänner som erbjudit massa kläder med och andra saker.

Ååååh vilken börda av mina axlar!!

Det kommer successivt. Det närmar sig.. jag börjar känna av det nu men låtsas som oftast inte om det. Jag försöker att inte tänka på det utan fokusera på det jag har för mig istället när det värker. Än så länge är det lugnt. Än så länge fungerar jag ändå, än så länge är det inget hinder i mitt vardagsliv med barn och jobb.
Vad jag menar?
Den negativa sidan av graviditet. Jag tillhör inte kategorin kvinnor som går igenom en hel graviditet utan att ha ont. jag tillhör inte kategorin kvinnor som talar om mina graviditeter som det mest ljuvliga man kan uppleva. Jo visst är det underbart – stundtals. Men i ärlighetens namn är det mest i teorin och självaste tanken att ett liv växer inom mig, som är ljuvlig, men min kropp och verkligheten viskar ett annat ord.
Oftast börjar det ordet med bokstaven med A och slutar med J.

När jag väntade Phini  var det så illa att jag blev sjukskriven på heltid redan i femte månaden eller däromkring. Det var foglossningen som ställde till det mest. Smärtan som vittnade om hur min kropp altererade och förberedde att trycka ut en människa ur underlivet. Varenda steg jag tog kändes som om mina höftben drogs åt varsitt håll och hela underredet slets itu. Nä det var inte skönt.
Foglossningen kom tidigt under graviditeten med Laaiti med. Då var jag redan mamma ledig med Phini så någon sjukskrivning kändes bara löjlig. Och förvärkarna kom tidigare under graviditeten med Laaiti än med Phini – kroppen verkade känna igen hela grejen med bebis. Och denna gången, mitt tredje barn – kom förvärkarna riktigt förbannat löjligt tidigt. Så pass att jag ficklämna blodprov för att göra en bakterieodling för att se om nått var fel. Provet visade ingenting, således är det ingen fara att jag har sammandragningar. Jag har sammandragningar/förvärkar dagligen. Min kropp verkar ladda för ett maratonlopp…
Men det är inte det som stör mig. Jag får bara stanna upp nån sekund när det spänner. Ibland gör det mer ont än annars. Eller mest obekvämt egentligen,..
Det som börjar bli en mindre plåga är värken i svanskotan. Allra längst ner vid ryggslutet, vid arslet nästan, kan det emellanåt göra så satans ont. Särskilt om jag suttit ner i mer än 5 minuter – då kan jag fan knappt resa mig upp. Tur att jag aldrig sitter på jobb..
Sen har vi foglossningen. Den slapp jag inte undan denna gången heller. Den kom också tidigt denna graviditeten men slog mig inte lika hårt lika fort. Eller så är det bara jag som är “van” och “föreberedd” och kan hantera det bättre? Jag vet inte, men det är i alla fall inte lika illa ännu och det är jag jävligt tacksam för.
För att jag har då fan inte råd att bli sjukskriven. Jag måste införskaffa allt jag kan innan jag kan sova nätterna igenom. Säng, med tillbehör. Vagn, med tillbehör. Bilbarnstol. Körkort, helst. Mer kläder. Nappflaskor, nappar, mjölkersättning. Allt. Allt som man behöver när man får en bebis. Och allt detta kostar så in i helvetes mycket och vi föräldrar vill ha det bästa till våra barn – jag är inte annorlunda. Så jag måste jobba så mycket jag kan och orkar utan att försumma de två barn jag redan har. Så jag har inte tid att vara sjukskriven, för jag är ensam försörjare i denna familjen. Så jag biter ihop några månader till och räknar ner.

Så är det. Det är inte alltid ljuvligt att vara gravid och den kvinna som påstår annat hon ljuger sig blå. Det går inte att försöka övertala mig att tro annat.

Jag var så glad igår efter halkan att jag firade med en stor påse lösgodis och hade några timmar innan jobb och passade även på att titta på och köpa bäbisgrejor.

Och nu när jag får en flicka, VILL jag faktiskt köpa massa gull och rosa. Och de flesta tror och säger att “men det är inte din stil?!” – nähä?
Please enlighten ME – vad är MIN stil?
Jag har ingen stil.. jag bara är. Var inte så jävla fördomsfull.
Tycker det är kul med rosa och klänningar och allt jag inte kunnat eller velat haft innan. Så detta införskaffade jag igår.

2 par byxor som matchar de bodies jag köpte för ett tag sen.
2 mössor att skydda lilla bäbis huvud!

1 par vita strumpbyxor.
1 par rosa benvärmare !!!!!!!
1 rosett till huvudet. Åh!