Inombords


Utrensning av människor; Vill du verkligen vara en SÅN? 2

Idag har jag bestämt mig för att plocka bort människor från min vännerlista som inte har där att göra, de närmsta dagarna. Varför envisas folk med att prata bakom ryggen på mig och tala illa om mig hela tiden? Då kan man inte betraktas som vän. Jag har verkligen ingen nytta av såna falska människor i mitt liv.

Jag är verkligen inte perfekt. Jag gör, som alla andra, misstag – men jag lär mig. Jag vill gärna göra rätt för mig, be om ursäkt om det skulle behövas men då krävs att vänner säger till mig vad jag gjort fel istället för att tala om det för någon annan.
Likaså om någon har åsikter om hur jag lever mitt liv och allt jag gör/eller säger – om man tycker sig ha rätt att ha en åsikt om saker som rör mig så ta det gärna med mig istället för att prata OM mig till andra.
Inte bara för min skull, att göra rätt mot mig men tänk efter – vilken typ av människa vill DU vara?

Ingen utav er – och jag menar verkligen INGEN, känner mig helt och fullt. Jag utvecklas och lär mig ständigt. Jag kan inte alltid säga att ”sån är Jag” och det kan ingen annan heller. Men att ständigt bli dömd för saker jag gjort eller sagt förr utan att ta i beaktande att man växer som människa säger mer om de (som dömer) än mig.

Så jag tar det här offentligt så de/ni kan se, det blir några stycken och jag orkar inte ta diskussion med var och en och känner dessutom att det kan kvitta för dessa människor bryr sig uppenbarligen inte om mig och vänskapen/relationen vi har/hade.

Och med det sagt; sluta snacka om mig, ok?
Om du har nått att säga om mig, nått som rör mig överhuvudtaget så kontakta mig. Maila mig på info@missmaddis.com eller skicka ett sms till mig på 0722-023819
Ge mig åtminstone den chansen att be om ursäkt om det behövs, förklara mig eller försvara mig om det behövs eller bara be dig dra åt helvete men sluta snacka bakom ryggen på mig ok?

Vill du verkligen vara sån?

Och om du nu sitter där och undrar om det är just dig jag menar så innebär väl det att du inte har rent mjöl i påsen? Då inser du säkert (förhoppningsvis) vilken typ av människa du är. Så kom inte till mig och gnäll och fråga om jag syftade på dig i bloggen. Om du aldrig snackat bakom ryggen på mig så är det givetvis inte dig jag syftar på. Annars.. well, if the show fits. Så tack för mig, dra åt helvete.


The reluctant ”hello” 1

Vad hände där? Bara sådär? Jag förstår ingenting. Plötsligt har människan som en gång varit en nära vän blivit en total främling. Från att en gång i tiden vara min allra bästa vän just då som jag drack och dansade med, grät inför och skrattade med så är det ett uppenbart motvilligt ”hej” jag möts av när vi går förbi varandra. Om ens det – somliga tittar så uppenbart åt andra sidan, ner i en telefon eller startar plötsligt en konversation med någon bara för att UNDVIKA kontakt med mig och oftast då bara ett simpelt ”hej”. Plötsligt är vi främlingar och känner inte varandra längre.. (mer…)


Vem fostrar barnen? 7

När den fostran jag ämnat ge mina barn lyser med sin frånvaro – blir jag uppgiven. Förtvivlad. Inte en tillstymmelse av den moral och etik jag impregnerat deras liv med finns att beskåda. Vart tog allt vägen? Med deras fria vilja och fria tänkande – som jag, även det, uppmuntrat? Vem tog över min fostran, vems röst ljöd högre än min? Barnen är inte såsom jag lärt. Vad gör man då? Frustrationen är påtaglig. (mer…)


Vart kommer diagnoserna ifrån? 30

Idag kontaktade jag Öppenpsykiatrin och bad om att få en NPF (Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) utredning. På mig själv. Hur udda är inte det? Om någon hade föreslagit det åt mig eller ens hintat för den delen för en del år sen hade jag förmodligen tagit det på fel sätt och slagit bakut (och blivit enormt sur och rebellisk) men allt eftersom åren gått, allt eftersom jag har mognat och jag upplevt det jag har så har tanken slagit mig. Först och främst för att jag faktiskt fått det påpekat för mig. Idag är jag mer mottaglig för sånt än vad jag var förr. Sen spelar det faktiskt roll vem som säger det – när, hur och varför. (mer…)


Från 0 till 100. 15

Dessa utbrott. Våldsamma, aggressiva och oftast utan grund. Dörren hänger på sned, halvt av. Saker på golven överallt som kastats i ilska. Det vände på en sekund. Han var glad sen plötsligt superarg. För till synes ingenting. "Jag hatar dig!!! Jävla kärring!! JAG HATAR DIG, FATTAR DU DET?!" skriker han alldeles röd i ansiktet av brinnande ilska. Han räcker finger åt mig kastar mina saker omkring sig. Vägrar att gå in på sitt rum och han är större än mig nu. Jag kan varken lyfta eller dra in honom där. Han vägrar lyssna.
Jag försöker väldigt länge att bemöta honom med lugn röst men han vill inte lyssna alls. Bara förstöra. Han vet inte ens själv varför han blev vansinnig.

Vad gör man..
Hoppas att vi snart är färdiga med denna utredningen och får hjälp innan vi går under.
Jag undrar vad grannarna tänker och tror så som här skriks & bankas osv.. Jag bryr mig inte – men jag undrar.
Jag har aldrig varit med om nått liknande och vi kan inte göra ett skit. Det är ett otacksamt jobb, att vara hans mamma. Ett enormt tufft jobb. Än värre för hans styvfar som frivilligt tagit sig an honom som sin egen och aldrig gjort skillnad på barnen – alltid gett & älskat och får bara motsatsen tillbaka. Jag tycker synd om honom.
Relationerna mellan tonåringen och oss blir sämre. Går det nånsin att rädda?
Jag har aldrig gjort annat än att kämpa för honom. Mot skolan som behandlade honom fel, mot mobbingen. Se till att han får den hjälp och det stöd han behöver och har rätt till. För att få hjälp av logoped, hjälp av skolpsykolog, hjälp av BUP. Jag har peppat & stöttat på alla möjliga vis.

Det enda jag/vi kan göra nu är att vänta. Vänta på vad utredningen visar sen får vi ta det från där. Hoppas det inte dröjer för länge – för mitt barn hatar mig nu och det enda jag nånsin gjort är att älska honom – visat det och sagt det på så många olika sätt en förälder kan. Jag önskar han ser det en dag. Hur mycket jag älskar honom – trots allt.

#kräkinlägg #våldsamtbarn #npfutredning