Här kommer ett smakprov på alla de underbara bilderna som Sandra tog.
Fler fina bilder finns på bilddagboken.

Foto av Sandra Andersson: http://www.uberknas.dinstudio.se/

Idag hade jag min egen privata fotograf på besök. Dagens motiv var självklart min älskade dotter och min kusin Jessica var här med sin dotter Emilia. Jag får förhoppningsvis hem alla bilderna i morgon och lägger upp de på BDB, men tills dess bjuder jag på en av bilderna offentligt.

Foto: Sandra Andersson

Idag var jag på BVC med min älskade lillflicka. Oj som hon växer. Nu är hon inne på sin 10:e levnadsvecka och väger nu 4700 gram och är 56 cm lång. Jag bad om att få hennes mun penslad med den familjära lila vätska som jag fick med pojkarna eftersom Kaeli nu fått ganska mycket “torsk” (svampinfektion) i munnen. Hon rekommenderade sedvanliga vichyvatten men av erfarenhet vet jag att det funkar ganska dåligt. Jag har inte testat hemmakuren vatten/bikarbonat men om det återkommer eller inte blir bättre ska jag testa. Men hon penslade munnen på Kaeli och jag hoppas det blir bättre snart. Under tiden ska jag behandla med vichy vatten här hemma. Funkar inte det så blir det bikarbonatlösning. Hennes lila mun matchade iaf bodyn hon hade på sig idag! Som vanligt fick jag höra sköterskan säga “Så FIN hon är..!” och jag var tvungen att svara “det säger du säkert till alla.. det kommer nog med jobbet” och flinade lite. “Nej faktiskt inte” svarade hon och det lät faktiskt inte omöjligt för mig – Kaeli ÄR ju förbannat fin. Kaeli låg på skötbädden och tittade upp mot mig och log och jag pratade med henne och sköterskan sa “vilken fin kontakt ni har fått med varann!” Och ja.. Vi trivs ju med varandra. Vi älskar varandra. Hon vet att jag är hennes mamma och ger henne tröst, kärlek, mat, rena blöjor och kläder och varma underbara bad. Och hon ger mig lycka och kärlek och en förbannad massa MYS varje dag, Så ja.. vi har en fin kontakt, min dotter och jag.

Phini trivs i skolan och på fritids, än så länge. Laaiti börjar på dagis först nästa vecka och jag tror nog han LÄNGTAR! Ska bli skönt att återgå till rutiner och vardag med barnen och de kommer må så mycket bättre av det.

Och dagens visdomsord jag ‘lånade’ av en vän.

Rödluvan lyssnade inte på sin mamma, Pinocchio var en lögnare, Robin Hood var en tjuv, Tarzan gick utan kläder å lekte med sin "apa" och Snövit levde ihop med 7 män, den slampan, Pippi jagades av soc och Emil söp sig full i unga år. Det här växte jag upp med, så kom inte och klaga på hur jag blivit!

Inte konstigt att jag aldrig läst de sagorna för mina barn?

I ♥ MUM !!

Kolla in flinten hon har. Precis som jag när jag var bejbis, haha.

Mina barn – ni kommer aldrig förstå, just hur älskade ni är.

Och som vanligt finns det massa nya bilder på bilddagboken!

Idag är det 2 månader sedan denna vackra flicka kom till världen.
Jag har älskat henne i nästan ett år – sedan hon först planterades i min mage och växte under mitt hjärta. Och hon blir bara vackrare för varje dag som går!

Fan vad jag ÄLSKAR dessa två killarna..

Jag är LÅNGT IFRÅN en “märkesbög” men på dagens bild råkade det nog bli så att örngottet är Marimekko, snuttis är Teddykompaniet, bodyn & napphållaren är Lundmyr (och strumporna som inte syns på bild) och byxorna är P.O.P. Bara onödigt löjlig fakta. Det råkar bara vara så att de grejorna är skitsnygga..

Dagens läkarbesök resulterade i en vikt på 4450 gram och hon blev felmätt. Hon var således kortare än förra besöket och det ska ni veta – stämmer ju inte. Hon mättes i ett annat rum med en annan mätare som inte är korrekt. Men skit samma – hon växer. Hon växer och utvecklas och det är inga fel på henne – tvärtom. Jag fick många fina komplimanger! Först av distriktssköterskan som tog emot oss, som tyckte att Kaeli var så FIN, så pigg och så “med”. Jag får höra det av alla. Sen kom läkaren och sa samma sak. När läkaren kom in stod Kaeli upp på skötbordet och jag höll henne i händerna. Distriktsköterskan välkomnade läkaren med ett “Här har vi en sju veckors baby som STÅR upp!” Haha. Ljuvliga unge. Som jag sa till sköterskan – “min dotter har berövat mig spädbarnstiden då de väl egentligen ska mest ligga och vara menlösa och guppa som små fiskar.. men denna lilla har inte direkt gjort det alls, hon lyfte huvudet redan på KK”.

Lilla underbara sessan!

Det är så mycket lättare än jag trodde det skulle bli, att vara ensam med tre små barn. För deras kärlek till henne gör det så uppenbart och enkelt. När jag lagar mat eller duschar och Kaeli vaknar är bägge pojkarna snabba med att gå in och trösta henne. Aldrig nån svartsjuka, bara kärlek.

Kaeli’s ansikte blossar upp i röda små prickar då och då. Ibland även några prickar på bröstet. Vanligtvis dagligen. Olika mycket. Sen lägger det sig igen. På BVC, när jag tog upp det hette det att det var värmeutslag eller hormoner från mig genom amningen. Jag frågade om mjölkallergi eftersom jag känner igen samma symptom som hos pojkarna men det viftades bort och återigen var det värmeutslag eller hormoner. Jag ammar lite, jovisst. På en bra dag får hon kanske i sig 5 ml. Så att det skulle vara mina hormoner känns lite långsökt. Och värmeutslag.. då borde hon i så fall bara få prickar när hon är varm, men det blossar upp även då hon inte är varm alls. Ganska logiskt.
Nej jag står fast vid min misstanke om allergi. Allt pekar på det, det var likadant med pojkarna. Hon blev bättre i magen efter att vi bytt till lemolac men jag undrar – och ja, det är bara en undran, om det inte blivit ännu bättre med en mjölkfri kost.

Annars är hon ganska söt ändå, tycker jag!
Men jag undrar egentligen, vilken ögonfärg har hon..?
Jo de är mörka, men vilken färg tycker DU det ser ut som?

  
16 juni.                                                  3 augusti.

På en och en halv månad… En och en halvmånad och hon växer och utvecklas så fruktansvärt fort att jag ibland får stanna upp en stund och tänka “Passa på nu, för tiden flyger förbi”. Ja passa på nu. Phini ska börja skolan om två veckor. SKOLAN! Årskurs 1. Laaiti tar sista tampen på dagis nu när han ska börja i stjärngruppen med de andra 5-åringarna.

Så ja, jag vet ju hur fort det går. Och lite känns det som om hon berövat mig lite av den där menlösa riktigt spädbarn/nyfödd tiden där bäbisarna är bäbisar och bara ligger där och guppar som en fisk – eftersom hon är så oförskämt nyfiken. Redan samma dag hon föddes lyfte hon upp huvudet och bara dagar därpå var hennes nacke styv och hon håller upp den själv. Och hon har väl egentligen aldrig gillat att ligga i famnen som bebisar brukar göra i början, hon vill vara uppe. Hon står upp och håller mig hårt med sina starka små fingrar och hennes ben är fenomenalt starka. Och hennes blick är pigg och vaken och enormt “med”. Hon är så nyfiken på sin omgivning att hon inte riktigt vet var hon ska börja. Hon halvligger ofta på mina knä när jag har de uppvikta och tar tag om mina fingrar och reser sig upp tills hon står rakt upp. På en  och en halv månad och hon sover inte alls lika mycket nu som i början. Nu har hon några vakenperioder om dagarna och först NU börjar vi lära känna varandra på riktigt. Nu börjar jag se hennes personlighet lysa igenom. Nu börjar vi få våra rutiner och jag vet vad hon tycker om och inte tycker om. Hon är mer vaken och jag får således mindre tid till städning, tvätt, disk, matlagning och allt annat som jag måste sköta om. Dels för att hon såklart gärna vill vara i famnen och ha sällskap och dels för att jag VILL umgås med henne. Så här får lov att vara rörigt, för jag sitter hellre och gosar med min dotter och mina söner.

En och en halv månad.. och hon växer så fort. Och hon är så ofantligt älskad och avgudad av sin familj och alla våra vänner. Men speciellt – av sina stolta brorsor som inte vill låta henne vara.