Mina kidz


Svar på utredning hos BUP.  6   Nyligen uppdaterat!

Så igår körde jag och Phini till BUP för att få reda på vad deras utredning visade. Vi har pratat väldigt mycket om det och jag har såklart frågat honom om det är okej att jag skriver om det. Jag har således hans godkännande innan nån av er får för er att gnälla om att jag skriver om det. 

Phini fick diagnosen ADHD vilket faktiskt förvånade mig. Jag hade satsat på ADD och ODD men så blev det inte. När Laaiti fick sin ADHD diagnos var det inget förvånande för det visste jagbu nästan redan då han är det klassiska skolboksexemplet på diagnosen. Men Phini är ju inte hyperaktiv tänker Jag, som själva H:et i ADHD står för, till varför jag satsade mer på ADD. Och en ODD diagnos kunde de inte ställa eftersom problemen finns mest hemma. Extremt mycket hemma bör tilläggas. 

Men läser man lite om adhd kan man läsa bland annat följande; 

Varför heter det adhd? 

Bokstäverna AD står för attention deficit, som betyder brist på uppmärksamhet. Bokstäverna HD står för hyperactivity disorder, som betyder hyperaktivitets-störning, alltså att man har ovanligt mycket energi. 

Men alla med adhd är inte överaktiva, utan kan tvärtom ha problem med för låg aktivitet. Ibland kallas det i vardagligt tal för add. Inom sjukvården pratar man i stället om olika former av adhd.

Olika former av adhd 

Du kan ha olika form av adhd, beroende på vilka symtom du har, och vilka svårigheter det skapar i ditt dagliga liv. Adhd brukar delas in i tre former:

Kombinerad form  – du har problem med uppmärksamhet, överaktivitet och impulsivitet. Det är den vanligaste formen av adhd.

Huvudsakligen ouppmärksam form  – du har problem med uppmärksamhet och koncentration, men få eller inga problem med överaktivitet och impulsivitet. Denna form av adhd benämns ofta add. Eftersom denna form inte alltid märks lika mycket utåt kan det ibland ta längre tid att upptäcka.

Huvudsakligen hyperaktiv-impulsiv form   – du har problem med överaktivitet och impulsivitet men få eller inga problem med uppmärksamhet. Denna form av adhd är vanligast hos förskolebarn och kan med tiden antingen avta eller övergå till en kombinerad form av adhd. 

Källa: Wikipedia 


Och eftersom Phini inte varit den hyperaktiva så har det tagit tid innan man förstått problemen. Det är ganska sent i skolåldern som man kan se betyg och hur det egentligen går i skolan. För Phini har inte haft någon lärare som hunnit lära känna honom eller uppmärlsamma något problem eftersom hans skola har bytt mentor så många gånger. De har kommit och gått. Men när jag såg hans betyg och såg hur han blev alltmer förbannad, fick utbrott hemma samtidigt som han ofta var ledsen så förstod ju jag att det var problem. Nånstans i sexan eller sjuan och då har hans problem kommit mer successivt, eller ja snarare eskalera. För problem med honom har jag egentligen haft ganska länge. Det är lätt att tro att såna hör problem hör till puberteten. Att man viftar bort det så lätt. Men om man bara tar tid till sig att faktiskt tänka efter men framförallt vara öppen om problemen och be om hjälp.  

Jag började med att kräva ett besök hos skolpsykolog. Först slussade skolan mig till BUP och BUP hänvisade mig till skolan först och så höll jag på ett tag. Till slut fick jag skolan att fixa besök med skolpsykolog som så att det var beklagligt att jag fått fara runt så. Att föräldrar som söker hjälp för sina barn bör få det direkt. Han träffade iaf Phini och gjorde en bedömning sen fick vi åka till BUP. Han började gå hos en kurator för att få hjälp med hans utbrott men det hjälpte föga och jag tjatade om utredning många gånger. Jag ringde neuropsyk och ville ha en utredning men de sa att de numera behöver en remiss. Så jag fick fortsätta tjata. Kuratorn så till slut att hon kunde låta en psykolog hos dem göra en bedömning och eventuellt skicka en remiss och så blev det. Han gjorde en bedömning och skickade remiss. Efter remissen var mottagen tog det nästan ett år innan han blev kallad. Och månader därefter innan allt var klart. 

Phini blev inte det minsta nedslagen av sin diagnos. Som Jag upplever det så verkar han lättad och nästan glad. Det förklarar ju varför skolan går åt helvete och var för han inte kan fokusera eller koncentrera sig. Varför frustrationen leder till ilska och utbrott. Det förklarar så mycket. Och nu när man vet problemet kan man äntligen göra något åt det hoppas jag. BUP har bokat möte med skolan som jag ska vara med på där vi ska diskutera Phinis problem och vilka anpassningar som behövs. 

Det är exakt detta jag väntat på och kämpat för. Inte diagnosen i sig men att få veta VAD problemet är så att man kan hjälpa honom. Nu vet vi. Och jag hade rätt. Jag önskar bara att både skola och BUP hade lyssnat för flera år sen innan det gick så långt. Nu har han underkänt i majoriteten av ämnen och även med anpassningar kommer han behöva jobba röven av sig för att komma ifatt och få bättre betyg. Det hade han kanske sluppit om alla bara hade lyssnat på mig. 

Nej jag är inte psykolog. Men jag är mamma och det är inget att förringa. Jag känner mina barn. Jag verkligen KÄNNER dem och VET när något inte stämmer. .  

Imorgon är det min tur. Imorgon börjar min egen resa och utredningen.  Har andra människor rätt – är det mig det är ”fel” på? Finns det verkligen en anledning till varför jag alltid känt mig utanför och missförstådd eller är jag det? Vi får se. 


Lille Meelo och andningen 4

Det ser nog lika jobbigt ut som det förmodligen är för honom just nu, att andas. Ser ni videon? Ändå är det inte lika hemskt som då vi var inlagda med honom för RS. Halsen och näsvingar är opåverkade, inga andra indragningar. Hans lungor låter fint, inget rossel. Men massa snor och röda kletiga ögon. Och spyor. Feber (nånstans runt 39°C).

Avvakta och se och vara beredd, det är min plan. Det känns lite lugnare denna gången – vi har gjort det förr och vet vad vi ska göra för att underlätta för honom.

#statushosmissmaddis


Som dominobrickor, en efter en… 4

Två dagar efter att Keeron började dagis igen efter sommarlovet så blev Meelo sjuk. Han följer ju med och lämnar och hämtar varje dag och han tycks bli lättare sjuk än många andra – i synnerhet förkyld och vi vet alla hur det går till med dagisbakterier.

Det är omkring 6 veckor sen. De första veckorna var det ganska lugnt. Bara en liten förkylning med snorig näsa, inte mycket mer. Samtidigt som han har fått 4 tänder i överkäken samtidigt. Men de sista dagarna, igår speciellt men framförallt inatt, har hans förkylning eskalerat. Igår på dagen såg jag något vitt kör i hans öra. Han verkade om när jag tryckte vid örat. Har han kanske öroninflammation, tänker jag. Igår kväll såg vi att hans ena öga var kletigt – såg ut som kommande ögoninflammation.

Inatt vaknade jag av att han hostade och kräkte. Jag tog upp honom och bar honom till toaletten och lät honom kräka resten i vasken istället. Orka städa golv? (Nej jag höll honom inte ovanför toastolen för jag kan inte böja mig – i synnerhet inte med honom i famnen (min rygg är kass)).
Han var väldigt varm så jag tog ner honom och kollade tempen som visade 39.4°C. Jag gav honom en alvedon eftersom han mådde inte alls bra. Sen fick vi upp igen och satte oss en stund på balkongen. Det var inte alls kallt ute men svalare än vår varma lägenhet.

Imorse var hans öga helt igenkletigt. Och feber igen. Jag körde syskonen till skolan och på väg hem hörde jag honom spy där bak och väl hemma ser jag att han spyr galla.
Stackars denna ungen! Han blir så lätt sjuk och det tycks omöjligt att undvika.

Sen har vi Phini som de senaste dagarna haft ont i örat. Han har en tendens att få det när han blir förkyld. Hans lymfkörtlar på halsen är svullna, han hostar och har ont i halsen.
Även jag har fått ont i örat (jag är ett ”öronbarn” och får lätt ont i öra/öron när jag blir förkyld) och Keeron har börjat hosta.
Magnus berättade innan han gick till jobb i morse att han har ont i lungorna när han andas. Han har ju haft problem med sånt förr (kollapsade lungor etc). Tyckte han sa att det känns bättre om han ligger ner. Och jag tyckte även att hans andning såg lite mer ansträngd ut än vanligt imorse. De senaste dagarna har han dessutom haft ont i övre delen av magen och runt bak mot ryggen. För att inte snacka om hans sinnessjuka hosta där han helt tappar andan. Hostan är jobbig på dagarna men värst på nätterna (då väcker han ju mig!!). Men är han hemma från jobb? Nej. Tycker jag han ska vara hemma? Definitivt.

Jag har själv erfarenhet av att överanstränga och pusha kroppen när den redan är sjuk och det slutar aldrig bra. Men Magnus har väldigt hög arbetsmoral och vill inte förlora pengar heller. Arbetsmoralen köper jag men jag lever hellre fattigt om han mår bättre än tvärtom.

Så där har ni nuvarande status i min familj.

Åh, och diskmaskinen är sönder igen. SÅKLART! Sist var det nått med avloppet som Magnus fixade men denna gången vetefan vad det kan vara.

Just shoot me now!


Vem fostrar barnen? 7

När den fostran jag ämnat ge mina barn lyser med sin frånvaro – blir jag uppgiven. Förtvivlad. Inte en tillstymmelse av den moral och etik jag impregnerat deras liv med finns att beskåda. Vart tog allt vägen? Med deras fria vilja och fria tänkande – som jag, även det, uppmuntrat? Vem tog över min fostran, vems röst ljöd högre än min? Barnen är inte såsom jag lärt. Vad gör man då? Frustrationen är påtaglig. (mer…)


Vart kommer diagnoserna ifrån? 30

Idag kontaktade jag Öppenpsykiatrin och bad om att få en NPF (Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning) utredning. På mig själv. Hur udda är inte det? Om någon hade föreslagit det åt mig eller ens hintat för den delen för en del år sen hade jag förmodligen tagit det på fel sätt och slagit bakut (och blivit enormt sur och rebellisk) men allt eftersom åren gått, allt eftersom jag har mognat och jag upplevt det jag har så har tanken slagit mig. Först och främst för att jag faktiskt fått det påpekat för mig. Idag är jag mer mottaglig för sånt än vad jag var förr. Sen spelar det faktiskt roll vem som säger det – när, hur och varför. (mer…)