Det har verkligen varit en fullspäckad helg med barnen, Emma och hennes sambo. Lördagen spenderades vid ett mini zoo, som ni fick läsa om och på söndagen gick vi hem till Emma igen. Emma var i full färd med att baka bullar, som ni vet och vi målade t-shirts tillsammans. Vi åkte ut i skogen allihop och promenerade och det var en bra rastning och jag önskar att jag och barnen kunde göra det oftare – ta oss iväg.
Barnen uppskattade det minst lika mycket som jag.

  
Projekt T-shirt målning.
Emma var inte förvånad av mitt val av motiv!

 
 
En perfekt avslutning på söndagen
Emma och Phini gosade i soffan tillsammans.

Igår hade Phini’s fröknar nån utvecklingsdag på skolan så han var ledig. Jag tog Laaiti också ledig och min plan var egentligen att stanna hemma och städa, eftersom jag inte hunnit det under helgen. Jag hade just satt igång en maskin tvätt och diskat undan när Emma undrade om vi ville med ut på bus. Så inte långt därefter körde vi in till tropikhuset i Malmö och pojkarna fick uppleva riktiga, livs levande reptiler. Det tyckte de var hur spännande som helst. Vi körde in en sväng till Entré för att Emma behövde köpa nått och pojkarna uppskattade alla rulltrappor. Det finns förbannat gott om sådana på Entré. Det var det ENDA som var roligt med att vara på ett shoppingcenter för pojkarna. Vi körde hem till Emma en sväng och pratade om en skogsrunda men det blev en runda till City Gross istället. Sen gick vi hem och lagade middag. Mot kvällen gjorde jag en paj som jag blev inspirerad av Emma. Päronpaj. Jag hade snott hennes recept tidigare och jag njöt i fulla drag hela kvällen med paj, vaniljvisp och film på TV.

Och dagens roligaste bild blir på Laaiti och hur han satt med benen i kors igår:

 
Han är SÅ GAY!

Vilken heldag vi har haft idag, jag och pojkarna, med Jim och Emma. Vi var där redan vid 11 i förmiddags. Emma stod med förkläde på sig och bakade bullar och  gjorde även en päron/äpple paj. Hon plockade fram en himla massa färger och t-shirts hon hade hemma och lät oss allihop få måla varsin t-shirt. Tro mig, det var lika uppskattat av barnen som det var av mig. Vilka konstverk..! Färgen tar en 12 timmar att torka så slutresultatet får vänta. Vi fikade paj innan vi hoppade in i bilen allihop och körde mot Skrylle för rastning av både hund, barn och 1st missmaddis. Det blev en rejäl runda och nån timme senare satt vi i bilen igen och körde för att titta på vildsvin. Pojkarna tyckte det var spännande och v ar inte lika rädda som sin mamma, som har en sådan enorm respekt för vissa djur, att hon höll sig på ett tryggare avstånd….
När vi kom tillbaka till Jim och Emma slöade vi lite i soffan. Alla utom DURACELL-Laaiti. Han har för mycket energi. Inte ens en skogsrunda biter på honom..

Pojkarna och jag gick till ICA innan vi kom hem och jag tog ett varmt skönt bad. Och vilken underbar dag det har varit.. Det blir aldrig misslyckat att umgås med Emma och det är alltid lite extra guld i kanten när Jim hänger med. Han är jävligt bra med pojkarna med, han gör sig inte till för fem ören och det är därför mina pojkar gillar bland annat Emma och Jim.
Jag minns den gången när en läkare pratade med Laaiti som om han vore efterbliven och hur Laaiti tittade på mig med ett “wtf?!” uttryck i ansiktet. När folk inte vet hur man tar barn. När folk inte fattar att barn är människor med, bara mindre. Inte dumma i huvudet. Så Emma och Jim pratar med pojkarna som vi pratar med varandra och det är så uppenbart att det är så det går till och ungarna gillar det så. Och de älskar manligt sällskap eftersom det är en bristvara i vardagslivet. Jim var kung i barnens ögon idag. Han skulle gå FÖRST. Och barnen bredvid. Och jag unnar mina barn det.. deras lycka gör mig lycka. Och den stunden när de går med Jim och ger mig lugn och ro med.. haha.

Alla bilderna från idag får ni se i morgon <3

Tack för en PERFEKT dag – Jim och Emma.

Jim fick för sig en kväll när vi var där, att mäta pojkarnas längd och skriva upp det på deras dörrkarm. Med en PEMRNANENT penna. Haha, jag tyckte det var ganska sött. Korkat, men ändå lite sött!

Phini ska lära sin lillasyster att prata i väldigt god tid… Haha!

Redan sent igår eftermiddags på jobb började det kännas. Längst ner i korsryggen, mest mot högra sidan, fram mot ljumsken och ner i högra benet. Ont som fan gjorde det. Det satt i hela kvällen och gjorde ont vad jag än gjorde, satt eller gick eller låg ner. Det tog en stund att hitta en ställning att kunna somna i. I morse gjorde det fortfarande ont och värst var det efter jag hade lämnat barnen. Så när jag kom hem tryckte jag i mig en Alvedon och ska se till att vila en stund innan jobb idag.

I morse gick allt som det skulle, tills vi kom utanför porten. Laaiti halkade på isen och satte sig på ändan. Jag hade hunnit gå en liten bit men Phini stod precis bredvid och bara tittade på Laaiti som bad om hjälp att komma upp. Men Phini bara fortsatte att titta på sin lillebror. “Men HJÄLP honom, Phini! Hjälp din lillebror upp!” uppmanade jag honom, men han vägrade. Han bara fortsatte titta på sin lillebror som sträckte ut en hand. Så jag blev arg. Jag gick fram och hjälpte Laaiti upp och röt åt Phini att så gör vi inte, vi SKA HJÄLPA andra som ber om hjälp och särskilt sin familj. Han vet bättre än så, det vet jag. Sen blev han sur som ättika och frös fast sina fötter på marken och totalvägrade att följa med. Laaiti och jag hann gå en bit men en trotsig 6-åring bara stod kvar. Han gick fantamig inte en millimeter. Så jag gick tillbaka, tog hans hand ganska hårt och drog honom med mig. “En sak ska du ha klart för dig, Phini. När jag säger KOM så KOMMER DU! Förstår du mig!?”
Olydnad är jag inte mycket vidare förtjust i. Inte snutiga småungar heller. Phini började lipa såklart och började dra hela registret med att han inte tycker om mig, han vill inte bo hos mig, han önskar han inte var född, han ska ringa polisen. Så jag plockade fram min mobil och gav honom “Varsågod, Phini. Ring polisen då”.
Naturligtvis ringade han inte polisen men han fortsatte vara snutig så jag slutade lyssna på honom och pratade med Laaiti istället.

På dagis lämnade jag semesterlappen. Där har jag nu kryssat i när under sommaren han ska vara ledig. “Åååååh nu får ni det SKÖNT” sa jag till fröken och överlämnade den gula lappen som visade att Laaiti ska vara ledig i från vecka 23 till vecka 35. Snacka om lång semester för Laaiti! Fröken tappade hakan. Har de inte fått in någon sådan lång semester…? Tydligen inte. Men jag ska ju som sagt ha barn vecka 23 och ser ingen anledning att lämna barnen på dagis och fritids på sommaren när jag är hemma och har möjligheter och tid att kunna umgås med mina barn och göra roliga saker för en gångs skull. Jag längtar som fan.
“Är det säkert du klarar av det, med en nyfödd..? Annars få du ju kanske lämna honom” sa fröken.
Jag satte väl inte barn till världen utan att KLARA AV dem..?! Om jag sen känner att jag behöver en dag utan pojkarna så har jag mamma i trappan bredvid som redan planerat saker inför sommaren med pojkarna. Min mamma är förälder till mina barn vars biologiska far lyser med sin frånvaro och det funkar perfekt för oss.

Efter dagis gick jag och Phini mot skolan. Han gick med trotsiga snabba steg och pratade inte med mig. Jag Pratade inte med honom heller. Han vet vad som gäller.
När vi hade kommit halvvägs stannade Phini upp och sa “Mamma.. jag vill säga nått till dig…” Jag stannade upp och tittade på honom och lät honom prata. “Mamma, förlåt. Förlåt för att jag inte hjälpte Laaiti.. och inte lyssnade på dig.”
Vi pratade snabbt om det som hade hänt, vad som var fel och jag sa att det var bra att han förstod det och bad om ursäkt. Sen avslutade jag konversationen med en puss och “jag älskar dig, Phini. Alltid”. Han sa att han älskar mig med, sen tog han min hand och stämningen blev genast bättre. Det var överstökat och ingen av oss är så långsinta. Vi tycker ju inte om att vara osams.

Så det var min morgon. A little bitter, a little sweet.
Men slutet gott, allting gott.