Här kommer ett smakprov på alla de underbara bilderna som Sandra tog.
Fler fina bilder finns på bilddagboken.

Foto av Sandra Andersson: http://www.uberknas.dinstudio.se/

Idag hade jag min egen privata fotograf på besök. Dagens motiv var självklart min älskade dotter och min kusin Jessica var här med sin dotter Emilia. Jag får förhoppningsvis hem alla bilderna i morgon och lägger upp de på BDB, men tills dess bjuder jag på en av bilderna offentligt.

Foto: Sandra Andersson

Idag var jag på BVC med min älskade lillflicka. Oj som hon växer. Nu är hon inne på sin 10:e levnadsvecka och väger nu 4700 gram och är 56 cm lång. Jag bad om att få hennes mun penslad med den familjära lila vätska som jag fick med pojkarna eftersom Kaeli nu fått ganska mycket “torsk” (svampinfektion) i munnen. Hon rekommenderade sedvanliga vichyvatten men av erfarenhet vet jag att det funkar ganska dåligt. Jag har inte testat hemmakuren vatten/bikarbonat men om det återkommer eller inte blir bättre ska jag testa. Men hon penslade munnen på Kaeli och jag hoppas det blir bättre snart. Under tiden ska jag behandla med vichy vatten här hemma. Funkar inte det så blir det bikarbonatlösning. Hennes lila mun matchade iaf bodyn hon hade på sig idag! Som vanligt fick jag höra sköterskan säga “Så FIN hon är..!” och jag var tvungen att svara “det säger du säkert till alla.. det kommer nog med jobbet” och flinade lite. “Nej faktiskt inte” svarade hon och det lät faktiskt inte omöjligt för mig – Kaeli ÄR ju förbannat fin. Kaeli låg på skötbädden och tittade upp mot mig och log och jag pratade med henne och sköterskan sa “vilken fin kontakt ni har fått med varann!” Och ja.. Vi trivs ju med varandra. Vi älskar varandra. Hon vet att jag är hennes mamma och ger henne tröst, kärlek, mat, rena blöjor och kläder och varma underbara bad. Och hon ger mig lycka och kärlek och en förbannad massa MYS varje dag, Så ja.. vi har en fin kontakt, min dotter och jag.

Phini trivs i skolan och på fritids, än så länge. Laaiti börjar på dagis först nästa vecka och jag tror nog han LÄNGTAR! Ska bli skönt att återgå till rutiner och vardag med barnen och de kommer må så mycket bättre av det.

Och dagens visdomsord jag ‘lånade’ av en vän.

Rödluvan lyssnade inte på sin mamma, Pinocchio var en lögnare, Robin Hood var en tjuv, Tarzan gick utan kläder å lekte med sin "apa" och Snövit levde ihop med 7 män, den slampan, Pippi jagades av soc och Emil söp sig full i unga år. Det här växte jag upp med, så kom inte och klaga på hur jag blivit!

Inte konstigt att jag aldrig läst de sagorna för mina barn?

I ♥ MUM !!

Kolla in flinten hon har. Precis som jag när jag var bejbis, haha.

Mina barn – ni kommer aldrig förstå, just hur älskade ni är.

Och som vanligt finns det massa nya bilder på bilddagboken!

Det känns som om det var hundra år sedan jag bloggade. Det är några dagar sedan, vilket kan vara mycket – för att vara mig.
I fredags när Phini var i skolan körde jag och mina två minsta till Nova i Lund. Jag var ju på jakt efter H&M’s rosa Rolling Stones body med matchande mössa. Jag har ju AC/DC setet. Men varken på Burlöv Center eller Nova hittade jag det jag var ute efter. Men jag hittade lite smått annat till alla barnen och fika med Laaiti på Donken. Jag handlade hem lite rengöringsartiklar på ÖoB och körde sedan hem igen. Massa mys var det, faktiskt.

På lördagen firade vi min mamma! Laaiti hade varit med dagen innan och köpt 3 nya böcker till henne som hon önskat sig och när jag hämtade Phini från skolan på fredagen följde han med och köpte nagellack till mormor som hon också hade önskat sig. Så de fick ge henne varsin present. Och kortet fick jag stå för. haha. Så mamma fick lov att fylla 25 igen. Och igen och igen och igen + 1 dag.

På söndagen styrde vi kosan mot Hässleholm som skulle bli min första riktigt långa bilfärd. Det ska ta en timme att köra dit. Men jag räknade med lite längre, just in case. Stannade till på City Gross i Höör för att leta efter de runda rosa napparna till Lollos dotter Liv som vi var på väg till, men de hade inga. Men helvete – vilken stor jävla City Gross. Varför delar de inte ut kartor vid ingången? Det var utan tvekan den största City Gross jag har varit på.
Vi körde lite fel på väg dit när mamma hade tokläst vägbeskrivningen men hittade i alla fall fram med lite guide på telefon av Lollos sambo. Besöket var trevligt och mysigt med två bebisar, 21 dagar mellan (Kaeli är äldst) innan vi körde hem igen. Jag hade haft med mig lite babykläder till dem som vi inte kommer använda, och vi fick två bodies av dem – bland annat rolling stones setet som hon hittat i deras H&M! YAY,
Sen körde vi hemåt. Och denna gången – körde vi helt jävla vilse. Skjut mig, jag SKA HA en gps. Det började regna utan dess like. Plötsligt var det mörkt ute trots att det bara var runt 16 på eftermiddagen och alla rutor i bilen immade igen fort och höll i sig och regnet öste ner och man såg nästan ingenting på vägarna. Bilarna framför höll omkring 60km/h på en 90-väg och det kändes lite tryggt, att andra också insåg att det var säkrast. Jag såg bilar som hade stannat på bägge sidor av vägen och väntade på att det skulle lätta – för det VAR faktiskt svårt att köra. Så nånstans i det vädret gissar jag på att anledningen till vår vilse-i-pannkakan-färd, beror på att jag måste missat nån skylt, nån avfart. För plötsligt kände jag på mig, att vi körde på fel håll. Och hamnade på Ekeröds rastplats. Så jag vände, körde en bit och hittade magiska E22:an – highway to home – som skulle bli min räddning. Om inte den förbannade motorvägen var avstängd. Så jag följde efter alla andra bilar. Hahah. Och vet ni – det funkade. vi hittade hem. En bilresa som skulle tagit 1 timme, tog 2 timmar. Fuck that.

Väl hemma på söndagskvällen började jag göra hemmalagad pizza till middag. Egentligen hade jag planerat att vara hemma mycket tidigare och ha en ordentlig liten tjejkväll med kusinerna men det blev inte riktigt som planerat men ganska mysigt ändå. Lizette kom och åt middag med oss och Jessica kom lite senare och fick i sig en bit pizza. Sen gjorde vi cupcakes (av MIX!) och det var väl… sådär. Tyckte faktiskt inte att det blev gott alls. Cupcakes med glasyr kan inte jämföras med cupcakes med frosting. Nåja. vi kollade film och tjejerna gick hem och jag var lycklig att ha fått ha tjejerna hos mig en stund. Shit, tänk att jag minns de som 2, 3-åringar.. och att jag har bytt blöja på dem. Haha. Snacka om att det får mig att känna mig – gammal.

Vilken helg…

Det är ett tacksamt jobb att vara mamma. Ett tacksamt jobb.
Jag fixade broccoligratäng och panerade fisk till middag och när det inte riktigt gick som Laaiti ville vid middagsbordet börjar Laaiti skrika “mamma är dum i huvudet!! JAG HATAR DIG MAMMA”. Detta resulterade i att jag skickade iväg honom från middagsbordet så att vi andra kunde få lite matro och trevligt samtal. Han fick gå in på sitt rum där han fortsatte sitt verbala utagerande och fortsatte skrika att han hatar mig, att jag är världens sämsta mamma. Sen plötsligt hör jag honom säga att han ska bli hulken och döda mig. Allt detta från min 5-åring. Och det är inte första gången. Det är lite överdrift at säga att det är utbrott, men han blir lätt förbannad och har inga hämningar. Innan han gick in på sitt rum från middagsbordet tog han bläckpennor som han i ren ilska tryckte ut spetsen på och började hugga mot köksbordet innan jag hann stoppa honom.
Sen tror han att jag eliminerar hans konsekvenser (som exempelvis inget tv-tittande) för att han säger förlåt. Ååååh detta magiska ordet förlåt. Det löser inget, det där. Det gör inte saken bättre. Han får fortfarande gå utan tv-tittande. Så min smarta 5-åring testar nu en ny teknik. “Mamma jag älskar dig.. jag ska inte säga dumma saker mer. Nu ska jag säga snälla saker! Mamma JAG ÄÄÄÄLSKAR DIG” skriker han. Men jag står fast. Han får stanna på sitt rum, utan att titta på TV. Det är ett tacksamt jobb det här… att vara mamma.

För övrigt var det en bra dag. Efter att Phini blivit lämnad i skolan gick jag och Laaiti till vårt lokala kondis och fikade. Laaiti och jag tog varsin bakelse, sådär på morgonkvisten. Inte för att han egentligen behöver extra energi, utan bara för att lyxa till det. Phini fick ju en egen dag med mamma igår och jag tyckte att Laaiti också kunde få lite mys med mamma själv även om jag inte kan se att han tycks uppskatta det på samma sätt som Phini, i ärlighetens namn..

Jag var hos barnmorskan på efterkontroll idag. Enligt hennes papper har jag faktiskt gått ner 11kg sen Kaeli föddes. jag hade ju ingen koll på min vikt under slutet av graviditeten, antar att jag blundade för det helt. Nu när jag inte är gravid och inte har nån ursäkt, var det intressant att veta egentligen. Vi gick igenom alla mina förlossningspapper och MVC papper tillsammans och hon berättade hur lång navelsträngen var (normal) och hur mycket moderkakan vägde. Hon påpekade att moderkakan vägde mycket för att vara en rökares moderkaka. Så hennes vikt berodde inte på rökningen (vilket jag drastiskt minskade under graviditeten) utan, som både läkare och barnmorskor sagt – det är genetiskt – “Du får bara små barn” sa hon.  
Vi satt och småsnackade litegrann och det kändes mest som att snacka med en polare. Jag älskar min barnmorska. Hon gav mig ett nytt recept på minipiller som jag hämtade direkt och börjar med i morgon! Denna gången kan ingen kasta ut dem genom fönstret haha!

Emma påpekade idag, när vi promenerade tillsammans till VC med hennes sambo, att det var ju jävligt oekonomiskt att bara kasta ut pillerna genom fönstret. Jag fnittarade och tittade ner i vagnen där min dotter låg och vilade och sa att jo, det var ju en DYR historia i slutändan. Resultatet av utslängda piller:

Mössa AC/DC. Jeansleggings & benvärmare. Does it get any cuter than this?!

Sådär, nu är min förstfödda officiellt ett skolbarn. Det var upprop idag kl 08:15 för Phini och resten av klassen. Jag trodde inte att föräldrarna skulle stanna på uppropet så jag hade planerat att gå till café med Laaiti och Kaeli och mysa med en frukostfika. Men så blev det inte. Vi stannade på uppropet och sen fick föräldrarna gå till en annan lokal och få fika under tiden skolbarnen sysslade med nått annat. Laaiti skämdes inte ett dugg när han roffade åt sig 4 (!!) kanelsnäckor.
När uppropet och allt var över gick Laaiti hem till mormor och jag körde till Burlöv Center med Phini och Kaeli, precis som jag hade lovat min son. Vi fikade först på Espresso House innan  vi gick runt och kollade. Det första vi fick avcheckat på vår lista var ryggsäcken. Phini hittade en ryggsäck som han älskade direkt och den köpte vi. Sen letade vi efter skor och när han hittat ett par han tyckte var bekväma tog de också. Vi handlade lite middag och sen gick vi runt i affärer. Kaeli fick en t-shirt och Phini hittade en tröja med dragkedja och spindelmannen tryck som han gärna ville ha, så det fick han, det med.. och lite skoltillbehör. Allt som allt var det en mycket lycklig pojke jag var och shoppade med och jag trivdes som fisken i vattnet med honom idag.
Han var faktiskt fenomenal att shoppa med.
Och Kaeli var snäll, hon sov nästan hela tiden.

Vilken underbar dag det blev..! Lyckan jag känner – över att ha gjort min son så lycklig.. vilken känsla! Han var i extas av alla grejor han fick! 

Idag är det 2 månader sedan denna vackra flicka kom till världen.
Jag har älskat henne i nästan ett år – sedan hon först planterades i min mage och växte under mitt hjärta. Och hon blir bara vackrare för varje dag som går!

Fan vad jag ÄLSKAR dessa två killarna..

.. men aldrig kommer fram?

Svar: Klockan.

Oj.. Phini börjar ettan på Onsdag. Årskurs 1 av 9 obligatoriska i skolan. 9 års helvete, i värsta fall. Tänk att han har blivit så stor. Tänk att tiden bara har flugit mig förbi. Det låter som värsta klyschan och man lyssnade med ett kvarts öra när morsan sa att tiden går fort – det är ju sånt som gamlingar säger. Är jag gammal nu, helt plötsligt? Men det ÄR ju så. Tiden går faktiskt vansinnigt fort.
På onsdag, när ekonomin (egentligen inte) tillåter får jag ta Phini på en liten shoppingtur och glädja honom med en ny ryggsäck och skoltillbehör. Det har inte ens slagit mig, att han kanske kunde få lite nytt, nu när han börjar skolan på riktigt. Uppvärmningen i nollan är förbi, nu är det “the real deal”.
Och Laaiti börjar i stjärngruppen på dagis – femåringarna. De äldsta barnen. Hans sista år på dagis. Och för er som undrade, fick jag igenom min önskan om uttökade tider för honom. Från 15h/vecka till 25h/veckan. YAY!

Tänk vad tiden går.. Tänk att jag minns detta videoklippet som om det vore igår. Filmades i december 2003, när Phini var nyfödd.

För övrigt så är PPM några jävla idioter. Inte nog med 3 månaders handläggning, utbetalning av retroaktiv efterlevnadsstöd tar ytterligare en månad. Tydligen. Så 4 månaders back – tack för den. Och jag fick inte ett öre retroaktivt tillbaka, pengarna skickades fel. Idioter.
De senaste månaderna har varit kämpiga för mig ekonomiskt och jag undrar, nu när jag tänker efter, hur i helvete jag alltid lyckas så jävla bra ändå?! Jag hoppas och tror att allt kommer rulla på nu fortsättningsvis när alla beslut är tagna och godkända och handläggningstider är ett minne blott.  Men fan vad jag skulle behöva vinna på lotto. Kanske borde köpa mig några lotter eller börja satsa på hästar? Man vill ju ge sina barn så mycket och jag hade kanske inte direkt planerat från första början att jag skulle vara ensamstående med 3 barn och fundera ut hur man får det att gå ihop. Man blir inte direkt rik på en föräldrapenning baserad på en deltidslön. Och barnbidragen täcker ju långt ifrån barnens fulla behov.

Och snart nog är det dags för familjerätten, som har skickat hem en tid till mig för faderskapsutredningen. När man går såhär via familjerätten då man inte kommer överens, så är vi tillbaka till ämnet jag bloggat om så många gånger – myndigheter. Myndighet, kommun, stat. Deras handläggningstider, pappersarbete, telefontider och allt vad det heter – det tar en sån jävla tid. Hon föddes i juni och vi fick en tid till september. Swoosh, där flög 2,5 månader förbi av hennes liv. Men mig kvittar det faktiskt. Det kvittar totalt. Det rör mig inte i ryggen för fem öre och det är inget hinder för vare sig henne, mig eller min familj.

Det är helt otroligt hur rutinerade vi tydligen är här hemma. Med bäbi Käli går det som på räls. Hur lyckades allt bli så förbannat bra? Mellan 20-21 varje kväll somnar Kaeli efter ett kvällsmål och sover fram till mellan 02-03 för att få ett mål till. Sen sover hon vidare till runt 06 då hon får ett mål och därefter är hon småvaken och ligger bredvid mig i min säng och tittar sig omkring och småsover fram till runt 08-09 då vi går upp. Och så har det varit nu i några veckor.
Hennes mage har blivit så mycket bättre och det är sällan hon skriker av smärta. nu när jag lärt mig vad som hjälper just hennes lilla mage. Hon äter i stort sett var 3:e timme fortfarande och börjar jollra.
Hon ler väldigt ofta och det finns nog inte mycket ljuvligare i livet än att se sitt barn titta på sin mamma och känna igen henne, och veta att “det där är min mamma!”. När dessa svarsleende kommer och joller blir jag alldeles varm i hela kroppen!
Hon har upptäckt att hon har händer och att det kan vara kul att stoppa in dem i munnen och hon har lärt sig att rulla från sida till rygg. Shit jag minns inte att det gick SÅ fort. “Njut av bebistiden, för det går fort!” säger alla, och det har jag själv sagt till andra, men jävlar.. SÅHÄR fort hade jag glömt att det gick? Hon känns liksom inte… inte nyfödd längre. I morgon blir hon 2 månader!