Vilken lång dag det var idag. Klockan ringde kvart över sex i morse och jag var nästan för trött för att gå upp så jag stannade kvar i sängen en stund. Jag lämnade pojkarna lite tidigare idag för att jag öppnar butiken klockan 10 och får göra det i morgon med. I morgon ska Phini ha skridskor med sig till dagis, det är dags för stjärngruppens skridskoåkning igen. Min mamma ska följa med faktiskt. Egentligen får föräldrarna ta sig in själva till malmö om de vill titta på men fröken erbjöd mamma att åka med i deras buss om det fanns plats. Så kul för Phini, han vill så gärna visa upp sig, och så kul för mamma som såå gärna tittar på. Men fan vad trist det är för mig som missar ALLT med mina barn.. jag missar skridskoåkning, jag missar lucia på dagis och jag missar lussetågen på rådhuset dit alla stjärnorna ska gå… min mamma får ta över den biten och vara med. Och jag känner hur deras barndom glider rakt i genom mina fingrar men vad kan jag göra.. jag måste jobba. Jag måste jobba så mycket jag kan för att sätta tak över huvudet, mat på bordet, kalaset och julen som knackar på inom kort. Och med det sagt var det ett självklart svar jag gav Cindy när hon undrade hur jag kan och vill jobba under julen: “Så mycket som möjligt” - och hon tog mig på orden såg jag idag när jag kollade mitt shcema. Shit. Jag jobbar mycket under december. Men jag har i alla fall julafton ledigt. Och om jag ska hinna julshoppa har jag enstaka dagar i början på månaden på mig.

Ikväll mötte Lizette upp mig vid ICA och hon hade följe med mi hem. Vi pratade lite om den tatueringen hon planerar att göra och hon ska få följa med mig till MIN tatuerare och planera vidare, nästa gång jag ska dit. Vilket lär dröja längre än jag hade hoppats på med tanke på hur jag jobbar nu. Om hon nu tvunget ska tatuera sig ser jag helst att hon går till Nis och får det ordentligt gjort. Nis har fått öppnat sin studio i Malmö nu - One Floor Down. That’s the place to be, my friends. Han är inte bara snygg, han är duktig också.

Idag mådde jag lite bättre. Och jag ser att det kan ljusna för mig. Jag mådde bra av att få vara med Cindy idag och den kärleksfulla miljö det är på jobb när hon är där och det behöver jag lite extra av nu.

Jag ser även fram emot lördag. Min älskade Lotta fyller 102 år (förlåt Lotta) och vi ska fira henne med sprit, sprit och mer sprit och jag ska festa för första gången på vad som känns som månader. Det ÄR förmodligen månader sen. Jag ser fram emot det i alla fall.

Nu ska jag sova för att jag ska upp tidigt och försöka komma ihåg Phini’s skridskor.

Här har ni mig. Här är jag. Min hemsida/blogg har fått ett nytt utseende som (just nu) känns mer passande, som mer känns..som mig. Ni vet ju alla hur mycket det betyder för mig att skriva och vad är då mer passande än en blogg som skriker ord och verifierar skrift?  Och särskilt på sistone har det betytt lite extra för mig.
Färgerna är något diskreta och jag tycker det känns aningen antikt på något sätt och det är väl den känslan jag var ute efter. För just skrivkonsten är det mest fundamentala (för mig).

Nåja. Idag har varit en lugn dag. Dizzy drack kaffe hos mig i morse, sen hämtrade hon mig vid lunch efter hon hade hämtat sin son på dagis och vi hade följe till ICA. Jag handlade lite, hämtade pojkarna och vi hade mest mys tillsammans. Vi tände ljus i ela lägenheten och satte i gång rökelse och Colbie spelade i köket. Jag lagade kyckling och ris till middag och vi hde just ätit upp när min kusin Lizette kom och hälsade på. Vi bakade pepparkakor (igen, ja) sen gosade vi i soffan. Efter dr. Phil satte jag mig med gitarren i soffan och spelade lite och sjög lite sånger (bl.a Byssan Lull) och innan vi visste ordet av hade Laaiti somnat på soffan under den rosa filten. Kort därfter kröp Phini ner från soffan och la sig raklång på mage mellan soffan och bordet och somnade. Jag fattar inte det där. Han låg redan i en tvåsits soffa själv, borde det inte vara bekvämare? Och fortfarande med spindelmannen dräkten på sig..

Kvällen är ung (men det är inte jag). Kanske ett varmt bad i mitt numera upplysta badrum kan vara en idé…

Vad tycker du om nya missmaddis? Ris eller ros?
Oh och by the way.. med makeovern kommer en ny banner.

Jo patruska, det kommer en liten blogg nu mot sentimmarna.

Idag har varit en jävligt lång dag som ändå gått ganska fort, faktiskt. Efter att pojkarna fått sin frukost i morse och vi var alla påklädda, packade jag ner Phinis skridskor och hjälm och vi begav oss till dagis. Efter det gick jag hem till Emma och vi körde iväg (läs: jag körde) och pumpade hennes hjul och körde till Burlöv Center. Vi fikade på Espresso House och Emma shoppade lite. Sen körde vi tillbaka till Staffanstorp, jag parkerade vid ICA och Emma och jag gick in till vår lokala parfymeria där Emmas vän jobbade idag. Jag plockade till mig några badbomber som pojkarna älskar att ha i badet men efter en stund insåg jag att jag skulle missa bussen om jag väntade i kö. Så jag la tillbaka dem och sa hejdå och tack till Emma.

På jobb var det en riktigt lugn dag. Inte en en enda bokning, inga återbesök eller byten inbokade heller. Nada. Jag tog hand om inventeringen och min lärling fick städa studion och under dagens lopp fick vi in några droppisar, som alltid. De sista två timmarna jobbade jag ensam och det är alltid de segaste timmarna på hela dagen. Jag stängde butiken klockan 20 och en stund efteråt ringde Emma med ett "Fryser du?!". Hon körde och hämtade mig utanför jobb och jag fick köra hem. Stadskörning. Mörker. Men hem kom vi helskinnade. Det trodde du inte va? Haha. Det var en utmaning och det gillar jag. Något nervös och ganska mycket på helspänn och 110% koncentrerad tog jag oss hem i mörkret.

När jag kom hem berättade mamma förtjust om det hon fått höra om Phini’s magnifika upplevelse på isen som jag missat och han får själv berätta för mig i morgon bitti. Det fanns även en påse med en present till mig hemma. På påsen såg jag lokala parfymerians logga och log för mig själv och berättade för mamma om vad jag trodde det var. Och mycket riktigt.. jag öppnade paketet och där i låg badbomber. Melon, äpple, citron osv som pojkarna älskar att ha i badet. Så jag ringde upp Emma på studs och tackade så hjärtligt för den enormt fina gesten.

Jag ringde MAS idag för att försöka boka om in läkartid hos specialisterna som ska titta på mig då det är en av mina speciella dagar på jobb men det gick inte att ändra tiden. Det är en mycket speciell tid förklarade sköterskan på andra sidan telefonlinjen efter som det är två specialister och om jag ska boka om kan det dröjs tills någon gång nästa år, att det blir av. Hon föreslog att jag försökte förklara för mian kollegor och chefer att det inte är en "vanlig vårdcentral" utan specialister och se till att jag kommer den dagbne då jag nu fått tid och jag hoppas jag kan lösa det.

Sen har jag även bokat ett kalas till min snart 5 åriga son, på Skattkammarön som han så gärna vill. Det kommer kosta mer än vad jag egentligen har råd med men det är värt det, att få ge min son den lyckan på just den speciella dagen då vi firar bara HONOM och han får vara i centrum. Jag tänkte bjuda alla dagis kompisarna på hans avdelning för att ingen ska känna sig utanför men det är sällan de alla kommer. Sen har Phini några utomstående kompisar som ska bjudas med så jag räknar med att kalaset där kommer kosta mellan 2500 - 3000 kronor. Insamling och pantburkar på G. Hipp hipp hurrah. Han fyller år den 1 december, vilket är en måndag. Jag är i Östersund just helgen innan så kalaset får bli helgen efter, den 6/12.

Och jag är jag astrött. Jag var hemma omkring kvart över nio ikväll och jag gick hemifrån runt kvart över nio i morse. Nu behöver jag nog sova lite.

Ännu en lång dag närmar sig sitt slut och jag är riktigt trött, både psykiskt, fysiskt och även känslomässigt. Alldeles uttömd. Jag gick upp med pojkarna runt sju i morse och de fick fruost och jag gjorde mig iordning för dagen. Efter att de var lämnade på dagis gick jag raka vägen hem och gjorde iordning deras rum, satte rätt mövlert, hängde upp liote på väggarna, strök och hängde upp nya gardiner.Det blev faktiskt riktigt fint..! När klockan närmade sig elva fick jag ge mig av till bussen och åka till jobb.

Och nu är det så fint i deras rum att jag vill fortsätta igen och renovera på nytt. Jag påbörjade ett projekt innan men det är inte helt klart.. jag vill börja om på nytt.

 
En stund efter jag börjat jobb tittade en viss mister (Y) in i butiken. Jag var upptagen med kund så mistern pratade med Lasse innan han gick igen och jag hade problem att smälta att han bara tittade in sådär helt appropå sedan den totala dissen när det var tattoomässa och han inte ens har kunnat svara mina sms sedan dess. Ingen förklaring eller nått.  Nåja. Män är män och man ska inte ödsla för mycket tid med att fundera på sånt har jag förstått. Jag skickade sms till honom, fick faktiskt svar (!!) och vi skickade några sms fram och tillbaka men sen slutade det tvärt.

Jag hade mycket att göra på jobbet idag och det tycker jag om, det gör att min dag går mycket snabbare. Jag fick även sms av någon annan - jag sa att tystnaden inte varade för evigt men den bröts snabbare än jag kunnat föreställa mig och det var inte negativt men fortfarande förbryllande för mig. Men mer om det får ni inte veta.

Jag satte även in tredje DA idag, denna gången på Nada’s syster som jobbar extra hos oss ibland. Hon fick en likadan som sin syster och det gick liiiite bättre men inte så bra som jag vill att det ska göra.

Min vän Jenni kom till jobb och höll mig sällskap fram tills dess att min buss gick hem och jag måste varit tråkigt sällskap för jag stod mest och skrev och läste sms och såg ut som ett frågetecken, men Jenni är väldigt förstående och tolerant.

När jag kom hem var min mamma här med pojkarna, min bror och hans son Anton som jag så sällan träffar. Mamma hade köpt skridskor till Phini som han var jättelycklig över (och ja, det är min mamma som får all cred för det och Phini är glad att mormor köpt honom skridskor.. lyckligt ovetande att det faktiskt är hans mamma egentligen)  och med mig hem hade jag en regnjacka från H&M.

Näh fuck this, jag fryser och är trött så ett bad och sägen för mig.

Ciao.

Vilken dag det har varit idag! Centrat hade kvällsöppet, ända fram till 22 men jag slutade 20. Det var ganska mycket folkt stundtals och jag hade en del att göra i studion. Jag satte bland annat en DA (Dermal Anchor) på min kollega Nada som jobbar extra hos oss. Och som sist jag satte en DA hade jag lite problem med att få i smycket men efter en jävla massa forcering och at jag bytte vinkel fick jag i den. Nadas arm där jag satte den, en bit från handleden, kommer bli lila av blåmärke så hårt som jag stansa om hennes hud för att det inte skulle glida ur mina fingrar. Men det var kul att få göra den och jag är säker på att jag kommer bli en fena på att sätta DA med lite mer erfarenhet. Jag hade även en genital piercing idag på en tjej och det slog mig hur nära man står sin piercare och hur tacksamma vissa kunder blir. Hon låg kvar på britsen, naken nertill och tittade på sin piercing ínnan hon kramade om mig och sa tack, fortfarande naken nertill. Lite olustigt det där men på något sätt kändes det mer kamratligt än vad det hade gjort om det var en kille i samma situation och det erkänner jag.

Eftersom det var öppet till 22 på centrat och jag slutade 20 var det således inte jag som stängde butiken och kunde därför få lov att gå tio minutrar tidigare och hinna med bussen 20:04 istället för 20:40. Tänk vad tio minutrar kan göra skillnad. Jag hann handla lite på ICA och natta mina barn.

Mina föräldrar hade redan berättat hur jobbigt det hade varit med pojkarna idag och till min förvåning var det Phini som ställt till bekymmer genom att vara upposig mot mina föäldrar, skrikigt åt dem, slagit sin lillebror och varit allmänt elak under eftermiddagen. Så när jag kom hem var det den första saken jag tog itu med och satte mig på golvet med Phini framför mig och pratade lugnt, försiktigt och länge och försökte återigen förklara vikten av att vara vid gott uppförande. Min mamma hade sagt åt Phini att hon inte vill passa honom mer om han ska vara sån och det hade tydligen tagit hårt på Phini och jag fick förklara för honom, högt och tydligt framför mormor, att det inte var okay för henne att säga så. Jag förklarade sen för min mamma att vissa saker kan man inte säga mina söner. De får aldrig någonsin ens tro eller ens tänka tanken att vi på något sätt inte vill ha dem och/eller ska/kan/vill lämna dem på något sätt. Särskilt inte eftert förlusten av sin pappa som lämnade dem. Det tog min son hårt och han grät. Och min mamma fick be min son om ursäkt för att hon sagt så och min son fick i sin tur be mormor om ursäkt för att han varit uppnosig och skrikit åt henne.

De ville gärna sova i sina egna sängar i det nymålade rummet så jag dammsög snabbt och tvättade golvet, ställde iordning sängarna och bäddade med rena lakan innan jag borstade deras tänder och nattade pojkrna som sov djupt tre minuter senare.

Och jag är helt slut nu och tänker följa deras exempel. Natti.